Idag är jag full av känslor, men ändå samtidigt så tömd på dem. Jag vet inte hur jag ska förklara för er hur mitt huvud tänker just nu. Det tänker kanske inte alls på hur jag formulerar meningar, men jag står inte hopplös eller svag denna gång. Jag vågar säga ifrån, hur illa det än må gå för mig. Jag orkar inte att ta mer av det här, nu är det min tur att säga nej och jag gör det så att alla vet om det.
Jag förstår fortfarande inte varför människor anser mig vara mager, idag var jag tvungen att ställa mig på vågen hos min läkare, för jag såg mager ut. Jag är inte mager, någonstans. Jag har ett jättebra BMI och mina kläder passar. So, what's the problem? Nej, det finns inget. Så sluta klaga på smala människor, det är inte så jävla kul att vara smal hela tiden.
Över till något annat, jag ska verkligen börja träna nu, måste bygga upp min kropp långsamt men säkert, så att jag inte blir som en 60-åring när jag är 30, det vill jag inte, nej, det skrämmer mig att min kropp kan utvecklas till det. Jag vill ha en snygg 30-års kropp när jag börjar närma mig den åldern. Jag är inte där ännu, 8 år och 8 månader och 3 dagar kvar innan dess. Hujjedamej, det är bara så kort tid kvar, det där ger mig ångest, det är så mycket man ska hinna med innan man fyllt 30 och jag har inte ens kommit halvvägs ännu, om ens en bit på vägen. Jag har mycket jag ska hinna med. Skynda, skynda, jag har inte hela livet på mig. Eller har jag det?
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment