Nu har min bror gått ut skolan, snacka om drag. Mer drag bland studentfolk har jag inte sett. Sånt jävla party om man säger så. Snacka om en lycklig syster som stod där bland alla och grattade min bror igår. Utan honom i mitt liv, skulle jag gett upp för längesen. Det är nog ingen som står mig så nära som min bror. Min andra bror är det lite mer år mellan, men jag och Thomas är nära, 3 år... Så jag vet inte hur jag skulle kunna klara av ett liv utan honom. Han och min andra bror är mitt allt. Det finns inga människor som kommer i närheten av mina bröder... Jag älskar mina vänner, men med mina bröder finns en annan kärlek, det är blodsband mellan oss och kärleken är inte tillräcklig för att skriva ner i ord. Den är enorm, att se hur min stora lillebror nu klarat av gymnasiet gör min lycka så total som den kan bli, om man säger så. Jag gråter nästan när jag tänker på det.
För några år sedan hade jag inte alls stått lika nära min familj som jag gör nu, men jag älskar verkligen min familj. Vi är lite annorlunda på ett bra sätt. Och i höst när jag börjat plugga ska jag även vara med på pappas auktioner och se hur han arbetar, det är aldrig dåligt att ha två jobb om man säger så. Så antikviteter kommer bli min vardag också har jag bestämt. Med hjälp av pappa då, självklart om man säger så ;) Utan honom och mamma som tror stenhårt på att jag kommer att klara det och med deras hjälp kommer jag att kunna gå i skolan och sedan jobba med det jag vill. Jag kan inte tacka dem, det finns inga ord för hur jag ska kunna tacka dem. De hjälper mig hela tiden, oavsett vad det gäller. Jag älskar min familj över allt annat. De är de viktigaste människorna i mitt liv.
Nu till något annat, som jag nämde ovan, jag ska börja skolan till hösten. Jag har kommit in på tillskärarakademin och jag ska söka till Modeskolan och sen kommer jag välja mellan de två om jag kommer in på båda, jag vet vilken det lutar åt och jag vet att jag kommer att klara det. Jag är starkare idag än vad jag var för 3 år sedan, nu kan inget stoppa mig längre. Jag kommer att bli någon, vissa saker känner man bara på sig, men jag kommer att få kämpa för det och det gör det ännu mera åtråvärt. SNACKA OM LYCKA!!! Jag har beviset i min hand om att jag faktiskt kan sy! Jag är överlycklig. Jag kom in på tillskärarakademin, vilket i sin tur innebär att jag faktiskt har kunskaperna för att gå basåret och lära mig ännu mer! NU är lyckan total! Inget ska få ta ner mig, för jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma in där. Men tji fick jag! Haha! Jag kan, när jag vill.
Nu ska jag sy klart min kusins klänning, ska sitta inatt och jobba stenhårt med fodret och med skenorna, sen är nästan allt klart! WOHO!
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment