And as we wind on down the road, Our shadows taller than our soul, There walks a lady we all know, Who shines white light and wants to show...

Vad jag än gör, så kommer jag aldrig bli helt nöjd. Det är det som är både fördelen och nackdelen med att vara perfektionist, man vill alltid eftersträva något mer och man vill aldrig sluta att utvecklas. Därav älskar jag mode och design, att säga att jag endast älskar mode skulle vara i största förnekelsen för mig. Jag älskar att skapa, jag brinner för att skapa, jag vill alltid lära mig mer, jag vill alltid ha mer, det kan aldrig bli för mycket, eller jo, i vissa fall kan det vara bra att det är avskalat, men om man säger såhär, jag kan alltid bli bättre, det kommer alltid finnas människor som är bättre än mig men även de som är sämre, man kan inte vara bäst, men man kan vara det bästa för sin prestation för det tillfället. Ingen kan leverera en kanon kollektion varenda gång de gör något, men någon gång då och då, slår de huvudet på spiken med sina klädeskollektioner och det driver mig, att kanske hitta rätt någon gång.


Jag måste in till stan imorgon och handla hem lite nya saker, jag vill hitta något häftig outfit, men det slutar självklart med att jag sitter vid maskinen och syr en, man kan inte få allt, eller jo, man kan få allt inom klädesvägen om man har en symaskin som klarar av det mesta. Men vem vill ha allt? Inte jag, jag vill ha mycket, men långt ifrån allt. Men ändå, jag vill ha något nytt! Och något jag kan använda nu på vintern, så enkelt är det.


xo xo
Ciao!