Don’t want no paper gangsta, Wont sign no monkey papers, I don’t do funny business, Not interested in fakers...

Jag har något jag håller på att bygga upp inuti mig, något som jag faktiskt är lite rädd för, nej inget dåligt, men som ett utbrott, jag är så förbannat irriterad på enormt mycket hela tiden, jag mår bra, men jag är så uppåt att jag blir irriterad. Jag ska nog gå och göra mig något att äta samt se till att mina söta "moodpills" hamnar i mig. Jag vill att denna fas ska ta slut. Så enkelt är det... Så detta vilar jag ögonen på tills min irritation gått över... Diors Haute Couture kollektion. Kärlek!




Idag var vi även på IKEA och jag handlade hem lite saker som jag ska ha i mitt rum, jag gillade det. Ibland är det så att jag inte orkar att göra ett par gardiner och det tyget jag vill ha finns inte, så då köper man, inte svårare än så. Dessa ska jag nog kunna passa in i mitt rum. Jag hoppas det. Vi får se.


xo xo
Ciao!

It's loud and tasteless and I've heard it before, You shout it while you're dancing on the whole dance floor, Oh bop, fashion!

Ett tag i mina tonår gick det helt och hållet ut på att klä sig som alla andra. Vet ni, jag kommer aldrig klä mig som alla andra nu. Att inte ha en egen integritet eller något speciellt förhållande till det jag tar på mig känns omöjligt om inte annat oacceptabelt. Jag är inte en person som kommer sätta på mig ett plagg bara för att det är "inne". Jag skapar mina egna trender, därav kommer jag aldrig ha på mig just den där klänningen, när alla andra har det. Det finns nog antagligen några undantag, men sånt är livet.


Visst, det jag vill jobba med handlar om det som är inne just nu, det hemska med modevärlden då är att ingenting är någonsin på riktigt inne, utan det som människor som verkligen är insatta inser är att, ja de släpper kollektionerna ett halvår i förväg och redan i januari ska vi handla in vår höst/vintergarderob, det är för mig inte något konstigt. När det kommer en större efterfrågan, så behöver man producera snabbare och se till att alla får de där godbitarna som de känner i behov av. Nåväl, när nu ingenting egentligen är inne, hur kan det finnas trender? Det behövs trender för att människor ska köpa, vissa är ytterst trendkänsliga och följer allt som kommer, så kallade modeslavar (de får aldrig till det snyggt heller). Andra plockar bara ut det bästa ur kollektioner och gör det till sina egna trender, trender kommer alltid finnas men när du släpper en kollektion med dess trender ett halvår i förväg, är det då en trend när det väl blir den säsongen?

- Yen Tran

xo xo
Ciao!

You look cheap! Maybe I want to look cheap!

Är det ett "Haha" jag ska trycka fram eller ett "Hm"? Jag läste i en blogg, som jag hamnade vid när jag letade efter bilder, där det specifika ämnet handlade om att man lika lite får kopiera musik, som man får kopiera kläder. Då kom jag att tänka på detta, ofta ser vi i fönstret, ska vi säga, Jane Norman, en klänning som bannemig är väldigt lik den Hervé Léger precis har designat och visat upp på catwalken, men det finns några fel, dels är den inte i det tyget den riktiga designern har gjort den i, den har bara samma färg och samma design, utom en liten del, den har förändrats någonstans. Det är inte en exakt kopia av Légers plagg, bara en väldigt väldigt snarlik sådan, så pass nära att det faktiskt skulle se ut att du äger en Hervé Léger klänning, som kostar mellan 6 000 - 25 000:- men denna klänning kommer från Jane Norman och kostar runt 299:- , så vi kommer ner till det här är det värt att ha en kopia av en klänning man vet att andra ser är en kopia? Speciellt när det kommer till Léger... På dessa två är det otroligt tydligt, men denna klänning är enormt svår att kopiera också...

Originalet, ser ni?

Kopian, ni ser va?

Vad är rätt egentligen? Ska man få kopiera plagg utan att känna skam över det och samtidigt säga att vi bryr oss inte om designerna som faktiskt tänkt ut detta... Precis som när det kommer till musik, ska vi få ladda hem och lyssna på musik utan att ge någon royalty till personen som skapat det? Jag står på ett sätt kluven och på ett annat inte ett dugg. Jag tycker bannemig att om man ska ha ett designerplagg så ska det komma från designerns kollektion och inte från en av de stora konfektionstryckerierna, som bara gjort en kopia (Bortse från designer-samarbeterna med H&M). Är det okej att stjäla en annan människas verk? Människor, vi pratar om något som en människa skapat, något som den kastat ner en bit av sig själv i. Jag skulle nog aldrig tycka om att man kopierade mina kläder rakt av, att få inspiration - helt annan femma. Kopiera rakt av - nej. Och när människor kopierar musik, samplar i vanliga ord, då får personen som gjort det ursprungliga royalties, men det är en fråga om pengar och var går egentligen gränsen? När blir det någonsin okej att rent av bara kopiera en annan människas verk? Är det en falsk eller en äkta, kan du se skillnad?



xo xo
Ciao!

You're looking for somewhere to belong, You're standing all alone for someone to guide you on your way , Now and Forever...

När det kommer ner till en sak, när du verkligen inser att du har för mycket att förlora på att inte göra det du drömmer om, du vet att du måste kämpa för att få det och även om du inser att du kommer bli blåslagen och ha skrubbsår på knän och händer, hur långt är du beredd att gå? Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften och att hålla dem, men jag känner att en stor del av mig vill ändras, är det då bra att sätta upp några löften som du vet är realistiska och att du kommer klara dem? Jag tror stenhårt på det. Jag har aldrig lagt mig ner och sett mig själv som en slagen människa, så varför i hela världens namn skulle jag lägga av nu? Tyvärr, vet man aldrig vad livet har att bringa med sig när väl saker händer. Man måste våga förlora på att vinna, för annars har du inte försökt. Mycket handlar om mental tankegång, vilket perspektiv du har på saken och hur du tacklar det som kommer.


I natt när jag läste ELLE så hittade jag en artikel om mode, inte en bra sådan. Jag blev lite svagare i knäna och visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Ska jag ge mig in i en industri som tvingar människor att konstant vara kreativa, pga en konsumtion hos kollektionskedjorna, där de rent av kopierar designers plagg. Att sedan läsa att det nästintill är omöjligt att starta ett eget modehus, vad gör man då? Min dröm är att klä människor, i det jag vill visa upp, men det kanske aldrig blir genom ett eget modehus, utan på ett helt annat plan. Nej, jag har inga planer på att bli en "personal shopper", det är fel tycker jag. En person ska kunna sig själv så pass väl att den inte behöver det å andra sidan, det behövs människor som säger till oss vad vi ska köpa, titta bara på alla tidningar. Saken är som sådan att jag i princip aldrig går efter vad som är inne under en säsong, utan har alltid de plagg jag känner är rätt för mig. Det är det som är en stor skillnad mellan de som är "modeslavar" och de som verkligen kan sin sak. I denna industri, där allt kan återvändas, göras om och bearbetas, du vet aldrig när du är inne, eller när du är ute. Tack, Project Runway, för att ni satte ännu mer press på alla som vill vara inom modeindustrin.


Nu ska jag ut och träna, det har jag sett till att jag måste göra 3 ggr i veckan och börja äta nyttigt, detta är inte okej. Jag ska bannemig söka upp en dietist.


xo xo
Ciao!

You make me sick, so sick that I can't handle it.

Igår kväll trodde jag att jag skulle stå utan en dator, eller datorn var det inte fel på, rättare sagt skärmen och jävlar vad förbannad man kan bli över en sådan liten sak som att skärmen visar: "Check Signal Cable" - och visst fan checkar du den och inte fan blir det bra. Det är ett typiskt I-landsproblem. Det är typiskt att jag gnäller över detta, även om det är så förbannat underbart att vara utan datakommunikationen under nästan ett helt dygn. Jag tror att det enda jag ska göra vid datorn och internet är att skriva min blogg och ja, jag tror det blir så.


Just nu sitter jag i en Odd Molly klänning, ett av de få svenska märkena jag har väldigt stor respekt för. Vem det än nu var som sa att svenskt mode kommer att bli något stort, tror jag seriöst inte ett dugg på. Titta på hur människorna här i Sverige klär sig till exempel, aldrig göra något annat än följa strömmen, oavsett vilken subkultur man än befinner sig i. Jag är ledsen, men jag tycker inte ens att det är häftigt med människor som klär sig i lite svart och tycker att de är häftiga, sorry titta på modemaffian och se om ni kan se mer skrämmande ut än dem. Kan ni det, bravo. Annars, ta på er något som visar på lite personlighet. Jag säger dock inte att alla är som den stora gråa massan, jag känner väldigt många individer som lyckas klä sig precis som de vill och känner.


xo xo
Ciao

And as we wind on down the road, Our shadows taller than our soul, There walks a lady we all know, Who shines white light and wants to show...

Vad jag än gör, så kommer jag aldrig bli helt nöjd. Det är det som är både fördelen och nackdelen med att vara perfektionist, man vill alltid eftersträva något mer och man vill aldrig sluta att utvecklas. Därav älskar jag mode och design, att säga att jag endast älskar mode skulle vara i största förnekelsen för mig. Jag älskar att skapa, jag brinner för att skapa, jag vill alltid lära mig mer, jag vill alltid ha mer, det kan aldrig bli för mycket, eller jo, i vissa fall kan det vara bra att det är avskalat, men om man säger såhär, jag kan alltid bli bättre, det kommer alltid finnas människor som är bättre än mig men även de som är sämre, man kan inte vara bäst, men man kan vara det bästa för sin prestation för det tillfället. Ingen kan leverera en kanon kollektion varenda gång de gör något, men någon gång då och då, slår de huvudet på spiken med sina klädeskollektioner och det driver mig, att kanske hitta rätt någon gång.


Jag måste in till stan imorgon och handla hem lite nya saker, jag vill hitta något häftig outfit, men det slutar självklart med att jag sitter vid maskinen och syr en, man kan inte få allt, eller jo, man kan få allt inom klädesvägen om man har en symaskin som klarar av det mesta. Men vem vill ha allt? Inte jag, jag vill ha mycket, men långt ifrån allt. Men ändå, jag vill ha något nytt! Och något jag kan använda nu på vintern, så enkelt är det.


xo xo
Ciao!

Fashionmyths, truth or false?

I dagens metro skrevs det om modesanningar eller vad de kallade det "myter". Mycket av det som stod håller jag inte med om överhuvudtaget. Sanningarna finns där av ett faktum och jag har tänkt skriva lite om dem idag.

Svart - får dig automatiskt att se slankare ut. Det är en sanning som dementeras i Metro där de säger att man när man bär svart absorberar ljus och därmed ser man mer kompakt ut. Svart är en färg som gör att du naturligt ser smalare ut, till skillnad från vitt. Svart ger en snyggare siluett och det finns en anledning till att du alltid kan dra fram LBD:n när du ska gå ut på fest.


Tvärrandigt - gör att du ser större ut. Sanning, inte en myt, det är på ytterst få personer som tvärrandigt funkar på (om du inte är modell smal) och här har vi även en fråga om bredden på ränderna, ju mer ränder du har desto bredare ser du ut att vara. Ränder på längden är däremot väldigt hälsosamt för figuren, de gör att du ser slankare ut.


Bälte i midjan - ger dig automatiskt en midja. Både sant och falskt, faktiskt. Om du inte har en så pass synlig midja att markera, välj då att inte markera den, utan låt bli skärpet/bältet. Om du däremot vill framhäva byst och höft då funkar skärpet/bältet jättebra. Detta funkar mest faktiskt på dem som har en synlig markerad midja och kurvig figur, då den kan framhäva och dölja samtidigt.

Bär inte bruna skor till svarta kläder - det är bara ren bullshit, varför ska vi alltid matcha? Vem har sagt att en hel svart outfit är snyggt hela tiden? Dessutom så vill jag avråda alla från att endast använda bruna kläder, det funkar på catwalken men inte i verkligheten. Våga brunt och svart tillsammans och var stolt över vad du har på dig, det har mer inverkan än vad många tycks tro.


Om du är lite större undvik kraftiga material - NEJ, NEJ, NEJ! Akta dig för kläder som är i trikå, eller väldigt passformade, oavsett material, om du inte tycker att det är snyggt med att visa upp alla dina former under det där trikåplagget. Men akta dig även för, för stora plagg, de gör att du bara ser större ut, som t ex en väldigt kraftigt stickad kofta, då pratar vi alltså inte normal stickning utan något som är mycket större än så. Oversize är okej, men ett plagg som är för många storlekar för stort är inte okej, på någon.

Tubtoppar är smickrande på småbystade kvinnor - NEJ, aldrig utan en BH, ingen människa är snygg i en tubtopp utan BH. Det är allmänt svårt att bära axelbandslöst, för alla. Så nej, visst kan du ha tubtopp, men ha det till en kofta som du har över som döljer dina BH-band. Eller så har du bara tubtoppar på dig på sommaren till bikinin.
Storlekar - allmänt bara, köp saker i din egen storlek och NEJ, det kommer aldrig bli snyggt med för små kläder på en större person, precis som det inte blir snyggt med för stora kläder på en liten person. Om det inte ska vara oversize och snälla ta reda på eran storlek och var inte rädd för den. Ta dig tiden att verkligen ta reda på din storlek och köp inte för små kläder, eller för stora heller för den delen. Jag återkommer om storlekar och mer angående det... För det är mycket.


xo xo
Ciao!

J'adore Dior!

Jag tänkte slänga upp lite bilder, som jag inspireras av just nu... De som kommer idag är från Diors olika Haute Couture visningar från 05 - nu... Självklart är det min favorit Galliano som står bakom dessa drömmar! Bara klänningar... Jag behöver en utmaning, någon som vågar ge mig en riktig utmaning?

Jag <3 Design!

xo xo
Ciao!

Trashtastic!

Lite inspirationsbilder på vad jag gillar...
Det gillas speciellt att en kille är med i denna serie, nu är inte alla bilder med. Men jag gillar det skarpt!

xo xo
Ciao!

How sick is this? How sick is it?

Första dagen i skolan på en vecka, det känns helt okej, men magen håller på att krossa mig sakta men säkert. Jag klagar oftast inte om jag inte har enormt ont, men detta är fan över min smärtgräns och jag har en ganska hög smärtgräns. Saken är som sådan att en brasiliansk vaxning känner jag inte ens av, men när det känns som någon stuckit en kniv i min mage och sakta men säkert snurrar runt den, då gör det fan ont. Jag vet inte ens hur jag ska förklara smärtan, för inte fan är den rolig, tänk dig maginfluensa fast minst 10 gånger värre och det enda du kan göra är att försöka äta snäll mat mot magen och ta dina jävla tabletter. Jag ORKAR INTE! Är det okej att lägga sig ned och försvinna för en liten stund?


Jag måste rita upp kjolar ikväll, iaf min plaggskiss på min kjol, som jag ska göra. Det blir en fin kjol, det tror jag stenhårt på och mycket handarbete, den ska fan inte se hemmasydd ut, utan som en riktig designad kjol, nästan som en köpt men ändå så att den är designad. Jag vet vilken modell jag vill göra, egentligen vill jag drapera men vi får inte göra för svåra kjolar, i alla fall inte den första vi gör. Tanken är väl att vi ska hinna göra två stycken. Stressad, jag? Nej, aldrig. Snacka om att jag vill prestera mitt bästa och göra två dödsläckra kjolar. Mjo, fast jag ska samtidigt inte stressa pga magen. Inte bra det här alltså.


Jag har tänkt väldigt mycket på det senaste och det finns nästan inget som får mig att höja på ögonbrynen längre, ingenting som chockerar mig eller får mig att bli intresserad av det som händer. Jag känner mig avtrubbad. Jag tror det har kommit smygandes när det gäller Dekadance och att jag inte längre bli speciellt imponerad om någon blir piskad, eller gör något annat för den delen heller, det intresserar mig inte överhuvudtaget att leka offentligt, visst jag får kickar av att visa upp mig i snygga kläder och ja, okej, om någon kommer med något riktigt snyggt i klädesväg så höjer jag på ögonbrynen och blir glad, men det är sällan det också. Eftersom jag jobbar med kläder nu, så ser jag vartenda litet fel på ett plagg, så var försiktiga när det gäller plagg som ni gjort själva när det kommer till mig. Jag är kritisk. Visst jag förväntar mig inte att ni ska kunna sy enormt bra, eller göra era plagg super snygga, men jag tittar på plagg på ett helt annat sätt. Man blir mer och mer kritisk till plagg människor har på sig när man håller på med det jag gör, man får en helt annan syn på kroppen.


Ja, så ja, nu kan jag ta upp det när jag ändå har det i huvudet. Självdistans människor. Kom igen, när ni tittar er i spegeln, vad ser ni då? Vissa människor har en något bra bild av vad som klär dem om och vad som inte gör det och ja, man ska kunna klä sig i rätt kläder för att framhäva sina former, för de är till för att visas upp. I rätt kläder kan man både framhäva och dölja. Men vissa verkar sakna all sorts självdistans till sina kroppar och jag kan bara undra vad de tänker när de ser sig själva i spegeln. Jag undrar verkligen. Så nästa gång ni står framför spegeln kolla in vilken kropp du har och var inte rädd för det du ser, stå i trosor och BH och kolla in hur dina former sitter, liten byst, stor byst, liten midja, normal midja, breda höfter, smala höfter, breda axlar, smala axlar, allt sådant. Jag återkommer om vilka men här har ni något att läsa så länge...



xo xo
Ciao!

We're walking in the air, we're floating in the midnight sky.

Jag slänger upp en bild, från JPG:s vårkollektion 2006. Jag älskar att modellen inte är jättesmal. Utan att hon har kurvor, me likes. Hela hon utstrålar sådan pondus. Vacker är hon också. Dessutom är klänningen gudomlig!

Jag <3 Design!

Nu ska jag snart göra mig i ordning för att gå på Tifas födelsedagskalas, super! Ska slänga upp lite mer bilder då jag har tid, hade jag tänkt. Nu är det bara några dagar tills skolan börjar och ja, nu går jag ännu mer på nålar än jag gjorde för några dagar sen, men det löser sig. Men nervös och pirrig som fan är jag, uhuu, tänk om jag inte lyckas? Det får inte hända igen, nu ska jag bannemig klara det.


Jag saknar baby, ganska mycket, jag vägrar ge upp. Hoppet är det sista som lämnar människan inte sant och jag ger inte upp på en man jag vet att jag känner något sådant här för. Jag är inte kär, långt ifrån, men jag känner något för honom som inte vill lägga sig. I vanliga fall hade jag bara struntat i honom, men han är speciell. Så enkelt är det. Me likes him. (Bilden är tagen i tisdags, då både han och jag var lagom bakfulla, haha!)

xo xo
Ciao!

It really is Breathless!

Superduper trött från gårdagen, det är vad jag är. Men gud så roligt jag hade det, det var fantastiskt kul att gå som modell för Breathless, ooooh! Vilken jävla egokick! Jag älskar att stå på scenen så enkelt är det. Visserligen, klänningen jag bar, var väldigt svår att gå i, men jag lyckades väl, hoppas jag! De flesta tyckte att jag var jätteduktig, så jag är nöjd och Dolenta var också nöjd med hur jag gick och liknande, så kul!

Jag är verkligen för trött för att skriva idag, men modeshowen blev lyckad om man säger så. Riktigt lyckad! Så otroligt roligt, bilder kommer så fort jag får dem.

xo xo
Ciao!

Tonight's the night...

Ikväll smäller det, Dekadance största fest sen de började för ungefär lite mer än 4 år sedan och jag ska modella för Breathless, nu är man lagom nervös och jag somnade inte enkelt inatt om man säger så. Man kan ju snacka om att man blir lite nervös, men jag kommer att klara det om man säger så. Det kommer bli en grym modevisning, det vet jag. Det kommer säkert bli några småfel men jag är perfektionist så jag vill att det ska bli perfekt, för Breathless skull, med tanke på att vi ska sälja kläderna vi bär. Hehe, jag har en jättefin outfit på mig det kan man enkelt säga, jag ser verkligen framemot detta, woho! Ska leta fram ett läppstift som passar min outfit också, det måste jag. Dolenta som äger Breathless sa specifikt vilket sorts färg på läppstiftet som jag skulle ha.

Nu är det mindre än 1 månad kvar innan jag börjar skolan och jag ser mer och mer framemot att börja, ska bli så sjukt kul att börja med det jag verkligen drömmer om. Jag ska bara se till att jag klarar av att gå i skolan också, nu får jag bli kvitt mina euforiska perioder och de som jag är väldigt låg under, de funkar inte när jag ska gå i skolan, vi får se vad som händer. Jag vet bara att jag ska träffa min läkare den 10:e september och då ska vi gå igenom en massa saker, det vet jag. Sen får vi se vart det bär av. Men vissa saker vill jag inte börja med om jag inte är säker på att jag har ditten eller datten. Så enkelt är det. End of discussion.

Idag kommer min familj hem, eller inte hela, ena brorsan är ute i Europa och åker runt i 12 dagar till, men jag har klarat av denna vecka perfekt om man säger så. Enda natten som var svår var den första, men det kanske är så jag fungerar? Vad vet jag, men jag vet att jag klarar av att vara ensam och det är skönt om man säger så. Nu känner jag mig lite mer modig och lite starkare än innan. Vilket i sin tur ger mig mer kött på benen, för om jag inte hade klarat det, ja då vet jag inte vad jag hade gjort.

Nu ska jag gå och packa ner saker för ikväll.

xo xo
Ciao!

If you love me, won't you let me go?

Jag börjar vänja mig vid ensamheten nu, men att somna inatt var inte speciellt lätt om man säger så. Helt knäpptyst i lägenheten och jag somnade inte förrän klockan var vid 03 snåret, lagom kul, om man säger så. Nu måste jag få tillbaka min dygnsrytm, ja, inte idag, för idag ska jag ut, men jag får se när jag åker hem, det blir antagligen inte speciellt sent om man säger så, jag tror inte att jag orkar vara ute speciellt länge, men vi får se. Det kan alltid bli annorlunda. Det tror jag i alla fall.

Just nu sitter jag och väntar på att UPS personalen ska komma och hämta min lillebrors X-box och jag vill att de ska komma snart. Dessutom måste jag komma på vad jag ska ha på mig ikväll. Det känns som vanligt som om jag inte har något hemma, vilket jag nu faktiskt vet att jag har. Bara det att jag kanske inte känner för att använda det, varför alltid denna klädångest? Det undrar jag. Det är som man säger, är man inte bekväm i de kläder man bär, ja då ser man det. Det märks så tydligt på människor som inte är bekväma i sina kläder och de ser inte trevliga ut. Det är vad jag tycker, alla får tycka olika men om en person ser obekväm ut i mina ögon så faller så mycket, även om det skulle vara en fantastisk outfit, så faller den. Det är synd tycker jag. Jag försöker alltid att klä mig i kläder som jag känner mig bekväm i och som jag vet att jag kommer tycka är attraktiva för min kropp, hm, ja, jag försöker och det är huvudsaken. Kläder är som sagt väldigt personligt för mig och inte bara något jag kan slänga på mig hipp som happ.

Kärlek skulle jag vilja dränka, nu igen? Jag orkar inte med kärlek och jag tror inte att jag skulle klara av att vara i ett förhållande, inte som jag känner nu, men vem vet, det kanske finns någon därute som verkligen kan få mig på fall, så att jag tappar andan. Som jag kan känna att denna man är perfekt för mig, han får mig trygg, jag får tillåtelse att växa med honom och jag kan falla utan att det gör något. Är det nu det är dags att ge upp min Mr Big? Är det dags att jag kanske kliver ur mitt skal och vågar leva fullt ut? Vad ska jag vara rädd för, varför skrämmer jag slag på mig själv? Det är frågan det. Jag vet faktiskt inte om jag har något bra svar på mina frågor, men det känns som om jag verkligen borde ge upp vissa saker i mitt liv och jag vet att jag kommer att få göra uppoffringar nu när hösten kommer. Jag kommer att få prioritera och jag kommer att få ett helt annat liv än det jag levt innan. Jag måste bli en fri människa, inte inlåst i mitt egna fängelse, men det är bara jag som kan göra mig fri från det, så enkelt är det. Snart får jag träffa min psykolog igen och det ska bli skönt att få ventilera sig om man säger så. Väldigt skönt.

Nu ska jag och välja kläder.

xo xo
Ciao!

A new white dress, perhaps?

Jag är så sugen på att köpa någon ny klänning, eller i annat fall sy upp en ny, vi får se. Dessa kommer från Asos och jag gillar dem skarpt, jag vill verkligen ha spetsklänningen och den andra med, men vi får se. Jag ska leta, så enkelt är det. Jag behöver nya klänningar, det känner jag, gärna i spets, det är som sagt aldrig fel med en spets klänning, utan alltid ett plus, så kan man ha ett snyggt skärp i sidan och få den ännu snyggare. Så grymt. Dessutom på den andra klänningen som har halterneck så är det grymma detaljer och de gör att jag vill ha klänningen ännu mer.

Jag vill verkligen ha nya klänningar och det är inte alltid så lätt att hitta snygga bra klänningar för min byst, det vet jag, så om den vita halterneckklänningen skulle passa mig, det vettefan, men ändå.

xo xo
Ciao!

It's the blut royale!

Jag sitter hemma och snorar som en jävla skitunge just nu, ja, ni hörde rätt, inte fan är jag nöjd över att ha blivit så förkyld att jag får ont av att nysa. Det är inte okej någonstans, om man säger så. Men sånt är livet, inte mycket man kan göra åt det. Vissa saker bara händer, men gud nåde vädret om det blir dåligt på onsdag nästa vecka, för då är det Maiden som gäller för en massa människor och jag kan ju bara gissa att om det kommer regn kommer inte stämmningen vara på toppen som den ska vara. Men detta är veckan i Juli som det alltid regnar, så enkelt är det. Sen kommer solskenet. Hade dock varit ganska skönt med lite varmare väder nu.

Idag var jag inne i stan och handlade hem tyger med mamma, haha, köpte jättefina tyger som nu ska bli klänningar och kjolar hade jag tänkt, hehe, ska bli riktigt kul att sätta sig framför maskinen igen och fixa och trixa, jag vill verkligen det. Jag räknar ner dagarna tills jag får börja skolan, jag tror aldrig jag varit så förväntansfull som jag är nu. Jag vill verkligen att detta året är det år då jag tar mig ännu mer uppåt än innan och att jag på något sätt hittar en nisch där jag platsar, men det är ganska svårt i denna värld, att hitta den platsen. Men jag vet att den inte är på ICA iaf, så mycket vet jag. Vem vet, om ett år kanske jag inte alls vill bli designer, utan något helt annat, men vad vet jag? Det återstår att se, men något inom mode kommer jag att bli. Det vet jag, för det är det jag brinner för.

Kläder för mig återspeglar hur man ser på sig själv. Jag kan till exempel tycka att det är väldigt konstigt att sätta på sig ett par mjukisbyxor när man ska ut och shoppa på stan, men det är jag det. Jag har endast mjukisbyxor när jag är hemma och ingen kan se mig, förutom de som känner mig nära och så. Hur jag klär mig reflekterar hur jag mår och känner, oftast. Ibland kan vissa motsägelser komma upp när det gäller mina plagg, men det är mestadels då jag känner att jag inte vill visa hur jag mår. Oftast är jag ärlig och låter mina kläder tala sitt tydliga språk. Kläder är för många ytliga saker, men för mig är det precis tvärtom, i vissa fall är det självklart att det finns undantag, men oftast är kläder aldrig något ytligt. Nåväl, jag skriver om det senare.

xo xo
Ciao!

FIT or St. Martins?

Igår pratade jag med min pappas morbror, vars son har gått på FIT (Fashion Institute Of Technology, för er som inte vet), HALLÅ! Förstår ni, han ska även fortsätta att gå där och läsa mer kurser, min ja, gammel farbror (blir det så?) han är farmors bror, sa att jag absolut måste söka mig dit när jag gått ett år här i Sverige, så ja, vem vet, jag kanske söker mig till New York och pluggar där istället för i London om ett till två år, snacka om lycka att komma in på FIT eller St. Martins, det skulle vara det bästa om man säger så. De är de absolut högst topprankade modeskolorna i världen. Om man kommer in där vet man att man är bra, så enkelt är det. Oh, jag längtar tills jag börjar plugga, ska bli sinnessjukt roligt. Även om det innebär nu för minst 5 år framöver att jag inte kan ha fritid överhuvudtaget så är det ett pris jag är villig att betala. Så om ni inte ser så mycket av mig i fortsättning vet ni vad det beror på. Jag kommer definitivt söka mig utomlands när jag känner att jag har tillräckligt mycket kött på benen och då säger jag, bye bye Sverige och sticker. För en framtid här i Sverige, det har jag inte. Det vet jag redan. Så, jag kommer lämna Sverige, det vet jag. En designer har ca 7 levnadsår här i Sverige, utomlands kan du bli enormt mycket större. Och ja, jag kommer att specifiera mig på damkläder, det vill jag. Mansmode är jag inte mycket för. Av någon anledning, haha!

Det var riktigt roligt att prata med min gammel farbror igår, han är väldigt lik min pappa i sitt sätt att vara och tänka, det märker man, han är även väldigt positiv till livet och allt därtill. Jag tycker genuint väldigt mycket om honom. Samma sak gällde min farmor, även om jag aldrig kunde prata med henne, så fanns hon alltid där. Jag är enligt pappa väldigt lik min farmor, vilket är jobbigt stundtals då jag vet att hon gjorde så mycket bra saker för människor och var en sådan storsint människa i sig. Visst hon hade sina brister, men hon var en riktigt bra människa. Nu är det lite över 4 år sen hon dog. Vilket är så synd. Jag saknar henne något fruktansvärt.

Nåväl, imorgon är det kanske bussstrejk, det märker jag väl i morgonbitti när jag kollar SL, hm. Ja, vi får väl se. Om 3 dagar åker jag upp till Gävle för att träffa baby och mina brudar, det är bra det.

xo xo
Ciao!

Fashion is my Passion!

Idag har jag varit ute och köpt halsmedicin och liknande för att slippa den här jädra hostan någon gång. Jag letar efter de perfekta skorna just nu, men de tycks inte finnas. Jag vill ha ett par som är som sandaletter men som täcker fötterna, trenden fanns i höstas, men jag ville inte haka på den då, utan jag hakar på den nu, jag funderar på att börja modeblogga, det har jag sagt tidigare, men det är på senare tid som jag märkt att de tjejerna som säger sig kunna mode, inte alls verkar kunna det. Jag går igenom deras bloggar och blir totalt oinspirerad, det är väl meningen att man ska kunna hitta inspiration i dessa bloggar, men det enda jag ser är dålig stavning, ingen koll på kläder och absolut ingen som helst koll på vad som egentligen är inne och ute, därav kanske man ska börja modeblogga, men är det lika roligt, som att skriva dagligen i en blogg där allt inte behöver vara yta, utan även djup. Jag ser bara dessa tjejer som speglar av något de vill vara, men inte kan va. Man skulle lätt kunna tro att detta är avundsjuka, men så ligger det inte till. Dessa tjejer kan verkligen inget om mode. De tar bara det som finns i tidningar och lägger ihop lite saker som de tror är nästa stora trend.

För mig är mode något mer än bara yta, för mig är mode ett sett att presentera mig själv på. Genom kläder, skor och accesoarer, så visar jag upp för världen hur jag är som människa, en ganska färgstark individ om man tittar på mina kläder, det är inte bara svart som gäller längre, utan färg, mönster, tryck. En salig blandning som mitt psyke kokar ihop och som representerar mig för dagen.
Det är ganska intressant att min psykolog visste vem jag var på grund av min klädstil, när min dåvarande psykolog berättade om mig. Då visste hon vem jag var, bara när det gällde kläder. Det är intressant att jag faktiskt gör intryck på människor och att jag vet att de minns mig. För jag vågar. Jag ska verkligen leta reda på rätt sorts tyger nu och sy en maxi-dress, jag vill ha en så hemskt gärna, den får gärna vara i silke, har sett en jättefin hos Zara, men den är vit och den kan man inte sitta på gräs i under sommaren, hm, svårt det där. Det ska vara en färg man kan bära upp utan problem i gröngräset. Vi får väl se vad jag knopar ihop, något speciellt blir det i alla fall och ja, jag ska göra den så att den passar min byst. Det finns inget värre än kläder som inte passar i bysten.

Så jag kan väl prata om det när jag ändå skriver, varför har människor så svårt att ta reda på vad deras storlekar är, det handlar om att acceptera sin storlek och bära kläder efter den. Alla kroppar borde visas från deras bästa sida, det tycker jag, stora som små. Kläder ska ändå vara attraktiva och vackra på kroppen. Varför envisas då människor att bära kläder som inte är deras storlek, antingen sitter det för tight, eller för stort. För stort är okej om det är ett oversize plagg, annars tycker jag sällan att för stora kläder är snyggt. Men alla bär sina kläder av en anledning och varje människa har rätt till att bära de kläder den vill ha på sig. Men vissa saker kan jag tycka ser anskrämliga ut, när jag går runt på stan eller ser på bilder.

Ett tips till er som nätshoppar, ser inte plagget ut att sitta bra på modellen, så kommer det troligtvis inte sitta bra på er. För om modellen själv inte kan bära upp plagget, då är det något som är riktigt fel. Sen ska man inte alltid räkna med att plagget som sitter bra på modellen sitter bra på dig heller. Det är en hel lektion bakom nätshopping, som man ska lära sig innan man köper något. Ibland så är kanske den där klänningen som ser så gudomlig ut på bild, inte så gudomlig i verkligheten. Jag har sett det.

xo xo
Ciao!

Latex eller inte latex? Kan ni se skillnad?

När blev dessa byxor (till höger), latexleggings?
För det vet inte jag, jag ser inte ens skymten av latex i byxorna. Så ser inte latex ut. Och latex säljs inte på Gina Tricot, det är simpla enkelt vävda glansiga byxor i polyester, ser ni inte det är ni fan blinda. Riktiga latexbyxor kostar inte 199:-
De kostar runt 700:- - 900:- Och den som säger annat kan inte riktigt veta vad latex är för något. Jag kan inte riktigt förstå dem som går på och säger att detta är latex, de har tydligen aldrig varit med om riktig latex, den saken är säker och att gå ut med det i en blogg, är fel.
Latex ser helt annorlunda ut, Se bild till vänster, för att se. Latex är även ett fetisch material, som inte säljs i vardagliga butiker.
Se så, gör er läxa innan ni börjar tala om vad som är latex eller inte. Och jag har inte riktigt fattat hypen med latex just nu, varför det varit så inne det senaste halvåret.



Jag funderar på att börja modeblogga, men inte för den saken skull kommer jag att fortsätta blogga som vanligt, jag startar nog upp en blogg om bara mode. Det får nog bli så.

Ciao!