Turn around, Every now and then I get a little tired of listening to the sound of my tears...

Nu är denna månad över och jag kan väl enkelt säga att snart väntar julen, nyåret och ja, allt som hör där till. Jag har fått en sådan anti fira nyår känsla inom mig. Dels vet jag inte var jag ska fira den, eller med vem jag ska fira den. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra, eller om jag har lust att fira den. Det känns som om jag likaväl skulle kunna vara hemma...!


När jag lyssnar på viss musik, så känns mitt hjärta lite starkare än innan. Kanske bara för någon minut, men det är starkare, det kan ta mer stryk, det kan ta några mer ord än vad det gjorde bara några minuter tidigare. Jag blir upprorisk, mitt hjärta skriker, jag låter ingen komma nära det i dessa stunder. På ett sätt tror jag att det blivit som en mantel för mig, jag förvandlar mitt hjärta sakta till teflon, men frågan är då, är det bra? Ska jag bli känslokall och bara låta allt rinna av mig? Vissa människor kommer under mitt teflontäcke som sköld, men inte är det många. Jag önskar bara att någon kunde vara stark nog att ta emot mig, men jag är osäker på om det finns någon som verkligen finns där. För varje steg jag tar så verkar det finnas mindre och mindre människor runt omkring mig. Kanske är det självvalt, men jag vet inte. För varje steg jag tar så sviker någon, jag vet inte hur jag ska bete mig i vissa situationer, men helt ärligt så orkar jag inte längre bry mig. Något håller på att förändras, men jag vet fortfarande inte.


xo xo
Ciao!