Sunday, September 28, 2008

Unfinished Business...

Jag känner ett starkt, jag vet inte om jag vågar skriva ner det jag verkligen känner. För det jag känner är fan inte så jävla bra. Jag mår helt okej, men vissa saker har sedan gårdagen blivit ännu mer suddiga än innan och jag vet inte alls var jag står. Bara det att han kommer att finnas kvar i mitt liv, det vet jag. På ett sätt vill jag släppa honom, men på ett annat inte. Jag vet inte om han kommer släppa mig, kanske om jag ber honom? Jag vette fan... Men jag står kvar och ja, jag vet inte riktigt vad exakt jag ska göra just nu, huvudet spinner av olika tankar, den som lever får se. Men fan ta mig om jag ger upp, jag är inte svag.


Jag vill tro att kärlek finns, men för varje dag som går, så tror jag mindre och mindre på den. Den funkar liksom inte för mig. Jag är en cynisk bitterfitta när det kommer till kärlek, visserligen gäller det mycket och jag blir bara mer och mer cynisk. Jag tror inte på sagoslut, jag tror inte att drömprinsen finns, kanske om man har tur, så hittar man en kärlek här i livet, om jag bara skulle få ha en kärlek här i livet, så är det till Stockholm. Men jag älskar London lika mycket, många säger att de som fötts i London tröttnar på det, men jag är inte född där och jag har några år till på mig att hitta var jag passar in någonstans. Tillbaka till kärlek då, den jag kallar kräklek, väldigt ofta. Min kärlek just nu håller på att omvandlas till en kräklek. Om ingen bara kommer och sveper mig omkull och slår ner mig och talar om att kärlek finns så kommer jag att tvivla. Jag vet som sagt inte ens om jag kan bli kär. Jag har aldrig haft de där fjärilarna i magen, eller bara saknat någon så att jag gått sönder. Visst har jag saknat, men aldrig så att jag endast vill dela mitt liv med den enda människan, jag blir alltid så tudelad, när det kommer till frågor om förhållanden och visst skulle jag tycka att det vore mysigt att ha någon att krypa ihop i famnen på när vintern nu är på väg, men jag vette fan om det är det jag behöver. Jag behöver stå stark i mig själv för att kunna vara i en relation med en annan människa, i alla fall på det sättet.


Ikväll är det Wire In The Blood, vilket jag älskar, men det kommer säkert sluta med att jag somnar i soffan och ja, sover där när jag ska kolla på det. Nåväl... Nu har jag läxor att göra.


xo xo
Ciao!

No comments: