We're superheroes!

Idag har jag mått så pass illa att jag fick upp min frukost, visst jag fick i min lunch, men om det är något jag avskyr så är det när jag mår illa. Allt blir helt fucked up då, jag kan inte göra något, min mage lever sitt eget liv. Jag tror att min intolerans mot mjölk har blivit "låg" igen. Jag fixar inte mjölk, så nu blir det bannemig en vecka utan laktosprodukter. Hm, vi får se hur det går, men mjölk ska jag inte få i mig. Problemet med dessa veckorna är att när man bestämmer sig för att inte äta mjölk, då är mjölkprodukter som godast, såsom glass (som jag vanligtvis inte äter) eller mozzarella, eller allt som har mjölk i sig, det går bort helt och hållet och man står där och undrar vad som pågår. Mjölk är fan inte alltid det roligaste att vara intolerant mot, men men det kanske för med sig att min mage blir lugnare igen, vad vet jag?


Annars så svänger jag något så enormt just nu, ena stunden är jag deppad andra stunden euforisk, manisk (om ni vill kalla det så) och jag befinner mig mellan ytterligheterna, det som dock lugnar mig nu är att jag vet att det kommer att bli bättre. Det blir inte som innan och jag står på något sätt starkare än innan även om jag svänger. Något att fallit ner i skorna som gör att jag inte svajjar hur mycket det än blåser. Problemet med en person som mig, när det kommer till kontrollbehovet är att jag inte kan kontrollera mina stämningslägen, om det vore så skulle jag inte behöva käka medicin. Så enkelt är det. Men men, sånt är livet, inte mer än så. Jag överlever alltid, det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Det enda tips jag kan ge är att man ska acceptera situationen som man befinner sig i, annars går allt åt helskotta.


xo xo
Ciao!