Jag vill sy, men allt jag kan komma och tänka på just nu är andra saker och inte att sätta mig vid symaskinen och sy, ja, det jag nu vill sy. Jag vet dock inte vad, något häftigt, något som man kan inte kan förvänta sig från mig, det skulle vara häftigt att göra. Något totalt oförutsägbart, något som bara inte är jag. Ska jag våga pressa på alla knappar samtidigt för att se vad jag kan få ut av att det blir totalt kaos och att ur detta kaoset göra något som jag aldrig skulle kunna tänka mig att göra annars. Att tänja på gränser och det ens egna hjärna målar upp av vad som är rimligt. För är det inte ens fantasi som sätter gränserna, för mig är det det.
Hur kan man tro att det finns kärlek, när man så gott som tror att den är död. Människor faller samman, likaså en dator, hur man nu kan jämföra en dator med en människa, men allt kan kraschlanda, som ett flygplan som måste navigera ur sin kurs. Jag vet inte vad jag ska tro längre, kärlek dör, allting dör i slutändan, till och med du och när du inte finns kvar längre, finns då din kärlek som du gett till de människor som betyder något, kvar? Är det så att vi försvinner med vår kärlek, när vi väl är borta? Kan kärleken överleva i denna världen, jag är inte säker på att den kan det.
xo xo
Ciao!
xo xo
No comments:
Post a Comment