Jag sover konstigt, har konstiga drömmar som går in i verkligheten och gör mig förvirrad. Det är inte hemska drömmar, men de är obehagliga. Då jag inte vet om det händer eller inte. Varför spelar mitt psyke sådana spratt med mig? Jag vill leva ett helt normalt liv, men det tycks vara nästintill omöjligt om man säger så. Inte för att något egentligen är omöjligt, men jag vet inte var jag ska börja eller var jag ska sluta, utan det är mer ett trevande i mörker om var jag ska ta vägen. Imorgon ska jag till min psykolog och det känns bra, då får jag prata om allt som hänt sen jag sist var där. Hm, var ska jag egentligen börja. Det är så mycket jag måste få ur mig.
Jag längtar som en galning tills den 30:e, då jag åker till Anna och får träffa alla underbara människor och inte bara vara ensam hela dagarna. För det tär på mig. Jag går ut och röker, försöker få i mig mat som inte vill ätas och så mår jag jävligt illa. När ska det vända för mig? Jag undrar bara. Jag vill även prata med en person men det verkar ganska så svårt just nu.
Nej, nu ska vi muntra upp oss själva, men jag vet inte om jag kan det. Allt vävs ihop till en ihoptrasslad verklighet som jag inte känner igen. Och det enda jag tänker är, inte nu igen.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment