It takes the pain away, But could not make you stay, It's way to broke to fix, No glue no bag of tricks...

Vad gör man de dagar då man inte vill mer? Då det enda alternativet är att stänga in sig i ett mörkt rum för att överleva dagen? Jag blir mer och mer isolerad, jag orkar inte umgås med människor, jag vill inte träffa någon, helt ärligt människor suger ur mig all min livslust just nu. Jag behöver ett miljöombyte, något nytt att se fram emot, men jag har inget sådant just nu. Jag är melankolisk och jag kan lova er att det är betydligt värre än att bara vara "nere"... Melankoli kanske ska bli mitt andra namn, någon som tycker att det verkar lämpligt? Jag tycker personligen inte det, men hej, jag kan inte ens le åt det jag brukar le åt, jag kan inte.


Till muntrare saker, jag har så mycket i mitt huvud just nu att jag inte vet var jag börjar eller slutar. Det är ALLTID såhär, jag vet att under en sådan här period kommer alla mina idéer och allt jag vill göra fram, men jag är helt oförmögen till att göra något, jag blir som paralyserad och om jag fastnar i något, så sitter jag fast. Det är livsfarligt att hamna i dessa perioder, man skiter i allt och alla och vill bara få det man gör gjort. Inget annat. Jag vet att det inte är någon fara att kliva ur den lilla bubbla jag befinner mig i, men så fort jag kliver ur bubblan känns det som om allt rasar samman runt mig och jag vet inte vad jag ska göra, klart som fan att jag kryper in igen och börjar skapa igen då. Det är ren rutin... Hur man nu ska lära sig att bryta den?


xo xo
Ciao!