It takes the pain away, But could not make you stay, It's way to broke to fix, No glue no bag of tricks...

Vad gör man de dagar då man inte vill mer? Då det enda alternativet är att stänga in sig i ett mörkt rum för att överleva dagen? Jag blir mer och mer isolerad, jag orkar inte umgås med människor, jag vill inte träffa någon, helt ärligt människor suger ur mig all min livslust just nu. Jag behöver ett miljöombyte, något nytt att se fram emot, men jag har inget sådant just nu. Jag är melankolisk och jag kan lova er att det är betydligt värre än att bara vara "nere"... Melankoli kanske ska bli mitt andra namn, någon som tycker att det verkar lämpligt? Jag tycker personligen inte det, men hej, jag kan inte ens le åt det jag brukar le åt, jag kan inte.


Till muntrare saker, jag har så mycket i mitt huvud just nu att jag inte vet var jag börjar eller slutar. Det är ALLTID såhär, jag vet att under en sådan här period kommer alla mina idéer och allt jag vill göra fram, men jag är helt oförmögen till att göra något, jag blir som paralyserad och om jag fastnar i något, så sitter jag fast. Det är livsfarligt att hamna i dessa perioder, man skiter i allt och alla och vill bara få det man gör gjort. Inget annat. Jag vet att det inte är någon fara att kliva ur den lilla bubbla jag befinner mig i, men så fort jag kliver ur bubblan känns det som om allt rasar samman runt mig och jag vet inte vad jag ska göra, klart som fan att jag kryper in igen och börjar skapa igen då. Det är ren rutin... Hur man nu ska lära sig att bryta den?


xo xo
Ciao!

With your nerves in tatters, As the cockleshell shatters, And the hammers batter, Down the door, You'd better run...

Jag är lika fucked up i huvudet idag som jag var igår, jag vet inte vad jag ska göra. Jag blir uppåt av ingen anledning alls, när jag vet att jag egentligen borde känna mig ja, inte så mycket uppåt som jag nu gör. Tankarna är aldrig stilla, de rör sig ständigt. Jag befinner mig i något slags vakuum som jag definitivt inte trivs med. Jag trodde att jag idag skulle må lite bättre, men min kropp säger helt andra saker till mig än vad det borde göra, jag känner mig lagom tillfreds med saker. Jag har en ängslan, eller oro eller vad ni nu än vill kalla det i kroppen. Det är ingen påtaglig ångest, det är mer ett "Jaha, nu befinner jag mig här igen..." Det finns inget speciellt med detta. Det är så här mitt liv sett ut och ja, jag kanske stabiliserar mig i framtiden, men jag vet inte om jag kommer göra det... Jag tror att jag är oförmögen att se framåt, på det sättet. Jag kan se 1 år framåt, men inte 10, det blir för abstrakt då. Ja, vissa saker kommer jag inte ens yttra i denna blogg, de är för privata.

Men jag vill skapa, skapa och åter skapa, inte sitta still på mitt arsle och inte göra något. Jag blir inspirerad av så mycket, jag slänger upp lite bilder som inspirerar mig. Mycket saker inspirerar mig och mycket vill jag göra nu på en gång...




En film jag vill se just nu är Stolthet och Fördom, självklart med Colin Firth och Jennifer Ehle. De är ju som sagt favoriterna... Det skulle inte sitta fel alls... <3


xo xo
Ciao!

What are you waiting for, nobody's gonna show you how!

Imorgon kommer Anna, vilket ska bli superduper roligt! Jag hoppas att hon tar ut mig ur min lilla bubbla som jag befinner mig i. Där jag bara vill skapa, jag skulle kunna sitta och skapa dagarna i ända och hela nätterna om det inte vore så att jag behövde sömn, men jag vill bara skapa just nu, det kliar i fingrarna för att jag vill ha så mycket och gärna saker som ingen annan har, utan som bara jag har. Pga tyget, modellen eller andra saker.

Jag håller på med 4 olika saker just nu, och alla dem ska jag göra klart innan sommaren börjar, med tanke på att en är meningen att jag ska använda under ett speciellt tillfälle. Det är så sinnessjukt kul att skapa att jag inte tror att människor förstår hur kul jag tycker att det är. Att gå från en idé i huvudet, till en skiss, till ett mönster och sedan ett plagg, som ingen annan har. Eller i alla fall ingen jag känner, det är sagolikt kul ska jag säga er. Att skaparlusten är tillbaka och jag hellre går i ett eget sytt plagg än ett köpt är väldigt hälsosamt för min plånbok också om man säger så! Jag vill verkligen skapa så mycket jag kan i sommar, bara för att bevisa att jag kan om man säger så, haha! Så nu gäller det att ligga i, om man säger så.

Jag har en del saker jag vill få sagda men jag låter bli, det är mina privata tankar om man säger så, inget annat. Jag kommer dock att skriva ner dem någonstans. Jag hittade en gammal dikt igår, som jag skrev när jag var arg, jag skriver okej då, om man säger så. Nåväl nog om det, nu ska jag sy.

xo xo
Ciao!