A kiss on the hand, May be quite continental,But diamonds are a girl's best friend...

Tanken med att vakna med ett par axlar som gör lika ont som min gör idag är föga roligt, jag hatar det när hela min kropp låser sig, jag blir galen, jag vill röra på mig igen. Det fungerar dock inte bra med min relation till mina axlar, de känner sig smått hårda som stenar, vilket gör att jag ska tvinga min brorsa att massera sönder dem, det brukar bli bättre då. Vi hoppas. Han är den enda som vet hur brutal man måste vara mot mina knutar för att jag ska må bra. Tyvärr funkar inga krämer, fan! Men bannemig om jag ger upp, det får jag inte. Nej, jag slutar inte bara för att min kropp säger det. Alltså, helt ärligt, mina axlar gör att jag inte kan koncentrera mig.


Jag måste verkligen ge mig ut på en god hederlig shoppingtur och ta mig till alla mina små gömställen i Sthlm, där jag hittat så enormt mycket guldkorn! Ja, gärna vintage kläder och då gäller söder, det finns ganska mycket hippa saker också och jävlar vad jag vill ha sommar, svala sommarklänningar, kjolar, värme, isthé och jaaa jordgubbar, nej det blir väl inte någon alkohol riktigt ännu...



Jag har hittat två smycken som bara skulle kosta runt 150 000:- Men det är Bolin och det är vackert! Dock skulle jag föredra broschen från tidigt 1900-tal, då skulle den vara värd det. Så här har ni exakt vad jag trånar efter idag, efter att bli av med mina för stela axlar.



xo xo
Ciao!

Do I have a barbed wired heart?

Jag drömde om honom inatt, ja, ni vet nog vem. Det är aldrig bra att drömma om män, när det kommer till mig. Just nu är begäret att ringa honom så stort att jag snart inte vet var jag ska ta vägen. Men jag har lovat mig själv att inte utsätta mig för honom, för jag tål inte lögner, men ändå, varför vill jag så desperat ringa honom och bara få ett avslut, så att det inte blir så att han poppar upp i min mail om sisådär 2-3 år, helt oväntat och från det blå. Varför kan jag inte ha en hälsosam relation till män? Kan det bero på att jag kanske inte har den mest hälsosamma relationen till mig själv? Det var just typiskt att jag skulle drömma om honom nu. Det är inte direkt något jag behöver i mitt liv just nu, men jag kommer ta mig igenom det. Men för att vara brutalt ärlig, just nu skulle jag behöva det han gav mig så inåt helvete mycket. Även om jag vet att jag bara utsätter mig för en smärta jag egentligen inte behöver, jag är van visserlig, BDSM är något jag vet vad det är, men detta är utanför den världen också, detta är något som jag bara känner mig beroende av. För tydligen är det så att jag alltid drar fram något av mina dysfunktionella beteenden när det kommer till män, eller iaf de första som jag faller för, de som kommer in lite senare, är de jag egentligen borde se. Så varför ser jag dem inte? Varför gör jag det till en omöjlighet för att jag som kvinna i detta samhälle ska kunna hitta en karl som inte drar fram det dysfunktionella i mig, alla mina sidor som egentligen inte ska visas? Behöver jag få mitt hjärta krossat för att verkligen växa upp? På riktigt?


xo xo
Ciao!

But I won't cry for yesterday, there's just an ordinary world.

Jag har på något sätt så pass ont i min kropp att jag inte vet var jag ska ta vägen, ingenting hjälper. Jag hade hoppats på att det fanns ett lätt sätt att komma ur det här, men det finns det inte. Men jag ska bannemig vinna över både min fibro och min bipolaritet, om det så ska bli det sista jag gör. Jag kan inte gå runt och ha så här pass ont i kroppen att det känns som om den närsomhelst bara kan lägga av. Att mina ben inte kommer bära upp mig. Vad gör man? Jo, det är bara en vanlig dag i mitt liv, inget annat. Tyvärr är det andra saker som gör det omöjligt för mig att ja, vad ska man säga, jag vet faktiskt inte.



Jag har inte direkt några ord för er, jag är ganska tom, så jag lämnar mer osagt än sagt.

xo xo
Ciao!

Have about a slice of Blueberry cheesecake?

Har ni någon gång haft sådana fysiska smärtor i kroppen att ni inte vetat vad ni ska ta er till? Jag befinner mig där nu, jag är stel som en pinne, nacken vill inte röra på sig, ryggen mår dåligt av minsta lilla rörelse och ben och armar ska vi inte prata om, till och med mitt huvud gör ont. Jag står inte ut med denna smärta. Den tar bokstavligt talat över mig. Jag är i obalans, ganska säker på det också. Men man önskar alltid att det ska bli bättre, men inte blir det det.


Idag ska jag förhoppningsvis baka Blueberry Cheesecake, yum yum! Jag ska bara klara av en sak innan dess.

xo xo
Ciao!

How sick is this? How sick is it?

Första dagen i skolan på en vecka, det känns helt okej, men magen håller på att krossa mig sakta men säkert. Jag klagar oftast inte om jag inte har enormt ont, men detta är fan över min smärtgräns och jag har en ganska hög smärtgräns. Saken är som sådan att en brasiliansk vaxning känner jag inte ens av, men när det känns som någon stuckit en kniv i min mage och sakta men säkert snurrar runt den, då gör det fan ont. Jag vet inte ens hur jag ska förklara smärtan, för inte fan är den rolig, tänk dig maginfluensa fast minst 10 gånger värre och det enda du kan göra är att försöka äta snäll mat mot magen och ta dina jävla tabletter. Jag ORKAR INTE! Är det okej att lägga sig ned och försvinna för en liten stund?


Jag måste rita upp kjolar ikväll, iaf min plaggskiss på min kjol, som jag ska göra. Det blir en fin kjol, det tror jag stenhårt på och mycket handarbete, den ska fan inte se hemmasydd ut, utan som en riktig designad kjol, nästan som en köpt men ändå så att den är designad. Jag vet vilken modell jag vill göra, egentligen vill jag drapera men vi får inte göra för svåra kjolar, i alla fall inte den första vi gör. Tanken är väl att vi ska hinna göra två stycken. Stressad, jag? Nej, aldrig. Snacka om att jag vill prestera mitt bästa och göra två dödsläckra kjolar. Mjo, fast jag ska samtidigt inte stressa pga magen. Inte bra det här alltså.


Jag har tänkt väldigt mycket på det senaste och det finns nästan inget som får mig att höja på ögonbrynen längre, ingenting som chockerar mig eller får mig att bli intresserad av det som händer. Jag känner mig avtrubbad. Jag tror det har kommit smygandes när det gäller Dekadance och att jag inte längre bli speciellt imponerad om någon blir piskad, eller gör något annat för den delen heller, det intresserar mig inte överhuvudtaget att leka offentligt, visst jag får kickar av att visa upp mig i snygga kläder och ja, okej, om någon kommer med något riktigt snyggt i klädesväg så höjer jag på ögonbrynen och blir glad, men det är sällan det också. Eftersom jag jobbar med kläder nu, så ser jag vartenda litet fel på ett plagg, så var försiktiga när det gäller plagg som ni gjort själva när det kommer till mig. Jag är kritisk. Visst jag förväntar mig inte att ni ska kunna sy enormt bra, eller göra era plagg super snygga, men jag tittar på plagg på ett helt annat sätt. Man blir mer och mer kritisk till plagg människor har på sig när man håller på med det jag gör, man får en helt annan syn på kroppen.


Ja, så ja, nu kan jag ta upp det när jag ändå har det i huvudet. Självdistans människor. Kom igen, när ni tittar er i spegeln, vad ser ni då? Vissa människor har en något bra bild av vad som klär dem om och vad som inte gör det och ja, man ska kunna klä sig i rätt kläder för att framhäva sina former, för de är till för att visas upp. I rätt kläder kan man både framhäva och dölja. Men vissa verkar sakna all sorts självdistans till sina kroppar och jag kan bara undra vad de tänker när de ser sig själva i spegeln. Jag undrar verkligen. Så nästa gång ni står framför spegeln kolla in vilken kropp du har och var inte rädd för det du ser, stå i trosor och BH och kolla in hur dina former sitter, liten byst, stor byst, liten midja, normal midja, breda höfter, smala höfter, breda axlar, smala axlar, allt sådant. Jag återkommer om vilka men här har ni något att läsa så länge...



xo xo
Ciao!

Every day my heart is breaking, a littte by little...

Mitt hjärta går sönder lite, för var dag som går. Jag vet inte vad jag förväntade mig, jag vet ärligt talat inte vad jag vill ha ut av relationen till honom. Något som han ger möjligen, det är inte många som ger mig blickarna han ger mig. De är inte dömande, eller fördomsfulla, utan jag glimtar en känsla av förståelse när han ser på mig. Att jag sen inte kan se honom rakt i ögonen är en helt annan sak. Jag vet bara att det han och jag har, det är ja, speciellt. Så pass speciellt att jag är villig att vänta på honom, tills vi är på samma plan. För att vara ärlig, just nu vill jag inte vara i en relation med honom, jag vill bara ha det sporadiska vi har. Inga krav, inget som måste göras eller måste ske. Det finns inga måsten, vi bara är och det tycker jag om. Han tar upp en del av mitt hjärta, så enkelt är det och han kommer alltid finnas där, precis som en annan... Vissa har helt enkelt kommit för att stanna.


Min magkatarr gör att jag inte kan koncentrera mig, vilket är enormt störande då jag har jobb att göra, imorgon är det skola igen och då ska vi ha sömnad hela dagen, ska bli intressant. Börjar tidigt, får se hur jag mår på morgonen, med tanke på att jag har fått order om att ta det lugnt, vilket jag inte gör när jag är i skolan. Hm, vi får se. Magen gör lagom ont i alla fall. Jag hatar den just nu. Fan också. Helvete! Jag är förbannad, varför ska jag ha det här också?


Jag vill göra roliga klänningar, det vill jag, vi får se. Något liknande Betsey Johnson eller Dior... Vi får se... Här är lite inspiration iaf.

Betsey <3
Betsey <3

Dior <3
Dior <3

Jag <3 Design!

xo xo
Ciao!

It gives me anxiety, really!

Nu har slutet på andra skolveckan slutat, jag har varit sjuk två dagar, vilket inte känns okej. Men jag tar igen det i helgen, det jag missade, det är ju det som är turen med att ha symaskin hemma. Att kunna jobba även när jag inte är i skolan. Det är alltid bra att kunna det.
Imorgon vill jag ha något nytt på mig, men jag vet inte vad, jag funderar på att sy något nytt, men jag vill ha latex på mig och därav blir det nog någonting i garderoben, jag har en idé, vi får se om jag kommer ha den på mig, snygg är jag görhoppningsvis iaf. Jag ska iaf ha en Van Ash hatt på mig och antagligen Natacha skor på mig <3 Vi får se helt enkelt, jag kanske kokar ihop något helt nytt iaf, man vet aldrig. Man vet aldrig med mig, men lite annorlunda blir det nog denna gång tror jag allt, hehe! Jag vill som sagt göra något nytt ;) Så jag kanska sätter mig vid min bäbis imorgon, hursomhelst måste jag ändå sitta vid den.

Jag får alltid sådan klädångest, dels för att jag inte tycker kläderna passar, eller något annat... Allt känns lite långt bort just nu, men men. Det ordnar sig. Dessutom domnade mina ben bort idag, jag har lagom ont i dem nu. Fan, ungefär!


xo xo
Ciao!

The pain is eating me alive...

Idag har jag sovit ut, eller jag sov väl ungefär 8 timmar, snacka om skönt. Jag behöver sova mer känner jag, men jag kommer nog att bli van vid att sova lite ju längre tid på terminen som det går, men vad vet jag? Jag är nog ingen människa som helt och hållet kommer in i rutiner, speciellt fort, jaja, vi får väl se hur det går? Bra får vi hoppas. Ja, inatt ligger jag inte och skruvar på mig av ångest inför skolan iaf, vilket känns skönt, på riktigt. Men ändå har jag en påtryckande ångest och jag vet lite vad den beror på, dock vill jag inte tala om vad det är för något, men något trycker inombords och gör jävligt ont.
Jag behöver masseras, just nu, har så inåt helvete ont i ryggen. Lagom irriterande om säger så, men ändå det är ändå såsom det ska vara. Jag har alltid ont, mer än så kan man väl inte säga?


Jag skriver mer senare, är alldeles för trött nu :/

xo xo
Ciao!

And if you wanna lie...

Millan är på jobbet och jag är vaken så här tidigt, kanske beror det på att jag somnade jättetidigt igårkväll, inte alls så sent som jag skulle velat somna då jag vet att jag går upp en speciell tid varje dag när jag väl somnat tidigt och jag blir rastlös och har inget att göra just nu. Då är det väl dags att fundera på livsfrågorna igen, med tanke på att nu har jag ingen stress på mig att det ska gå snabbt eller liknande, bara att jag får skriva ur mig saker.

Jag har haft en underbar helg här uppe, det måste jag säga, men något är fel, gnagande fel i mig, jag vill inte inse vad det är eller vad det inte kan vara. Jag vill bara få bort det ur mig. Jag vill inte ha sådana känslor som jag hade förra veckan, jag vill inte att de återkommer. Jag kanse borde ta tag i det nu när det väl händer och inte vänta på att det bara blir värre, för det får det inte bli. Denna vecka som kommer nu, kommer att vara underbar, det hoppas jag iaf på. Men jag får se. Det som händer, händer och det som inte kommer hända kommer inte hända, det är relativt, allt är relativt, som Millan säger, jag säger att allt inte är relativt, det finns konstanta termer också, men det blir för mycket filosof snack om man börjar prata om detta och jag orkar inte med det just nu.

Jag har så sabla ont i ryggen just nu, kan det bero på att jag faktiskt inte sover bekvämt någonstans just nu, inte ens i min egna säng? Jag vet inte, lär väl märka om det blir bättre eller sämre, men jag funderar starkt på kortison just nu i axlar och i mina händer, möjligen i vristerna också, men då vet jag att jag inte kommer gå och kortison kommer jag bara bli beroende av, det är vad jag tror, så jag tror inte att de kommer ge mig det, men jag kan väl ge det ett försök? Nej, jag vet faktiskt inte. Ska jag sitta fast i det också? Nej...

Nu ska jag kila!
Skriver imorgon.

xo xo
Ciao!