A little bit of Wonderwoman in me.

Idag är det 4 år sedan. Jag känner mig lite som Wonderwoman! Och jag tycker faktiskt att jag är ganska stark som klarat av detta i över 4 år nu. Det känns bra och jag känner mig faktiskt lite stolt, en del av mig kan sträcka på sig och säga fan, jag hara klarat 4 år. Precis på denna dag. Det är en bra känsla.


xo xo
Ciao!

And baby when it's love if it's not rough it isn't fun...

Jag blev bättre i lördags men nu mår min mage lika dåligt igen, fan ta den jävla magkatarren jag mår fan inte okej. Jag kan tänka mig redan nu varför den blev sämre igår, så nu ska jag få en ny medicin som jag ska käka i 14 dagar, det är bara bita i det sura äpplet och fortsätta, imorgon ska jag tillbaka till skolan och jag som tog det så jävla lugnt som jag bara kunde i helgen. Jag gick inte ut, jag gjorde ingenting i stort sett förutom lite på de sakerna jag har till skolan och tog de easy. Fitta!


Jag är fortfarande förvånad över hur vissa människor beter sig, hur de kan göra som de gör, utan att säga till om hur saker ligger till. Visserligen är saker aldrig enkla eller simpla för mig, men vad fan ungefär, jag orkar inte riktigt just nu, inte alls om jag ska vara ärlig. Kräklek så det skriker om det. Dessutom saknar jag en annan människa, det är idag 26 dagar kvar till dagen då han dog. Mitt hjärta går itu sakta men säkert. Jag saknar honom, han borde inte fått försvinna, inte så tidigt som han gjorde. Dessutom jag börjar heligt bli trött på karlar som inte är män nog att stå till svars för sina handlingar. Jag lessnar och det gör jag just nu, dessutom så förlorar jag så enormt mycket respekt för dessa människor. När ska jag säga att det räcker?


xo xo
Ciao!

Unfinished Business...

Jag känner ett starkt, jag vet inte om jag vågar skriva ner det jag verkligen känner. För det jag känner är fan inte så jävla bra. Jag mår helt okej, men vissa saker har sedan gårdagen blivit ännu mer suddiga än innan och jag vet inte alls var jag står. Bara det att han kommer att finnas kvar i mitt liv, det vet jag. På ett sätt vill jag släppa honom, men på ett annat inte. Jag vet inte om han kommer släppa mig, kanske om jag ber honom? Jag vette fan... Men jag står kvar och ja, jag vet inte riktigt vad exakt jag ska göra just nu, huvudet spinner av olika tankar, den som lever får se. Men fan ta mig om jag ger upp, jag är inte svag.


Jag vill tro att kärlek finns, men för varje dag som går, så tror jag mindre och mindre på den. Den funkar liksom inte för mig. Jag är en cynisk bitterfitta när det kommer till kärlek, visserligen gäller det mycket och jag blir bara mer och mer cynisk. Jag tror inte på sagoslut, jag tror inte att drömprinsen finns, kanske om man har tur, så hittar man en kärlek här i livet, om jag bara skulle få ha en kärlek här i livet, så är det till Stockholm. Men jag älskar London lika mycket, många säger att de som fötts i London tröttnar på det, men jag är inte född där och jag har några år till på mig att hitta var jag passar in någonstans. Tillbaka till kärlek då, den jag kallar kräklek, väldigt ofta. Min kärlek just nu håller på att omvandlas till en kräklek. Om ingen bara kommer och sveper mig omkull och slår ner mig och talar om att kärlek finns så kommer jag att tvivla. Jag vet som sagt inte ens om jag kan bli kär. Jag har aldrig haft de där fjärilarna i magen, eller bara saknat någon så att jag gått sönder. Visst har jag saknat, men aldrig så att jag endast vill dela mitt liv med den enda människan, jag blir alltid så tudelad, när det kommer till frågor om förhållanden och visst skulle jag tycka att det vore mysigt att ha någon att krypa ihop i famnen på när vintern nu är på väg, men jag vette fan om det är det jag behöver. Jag behöver stå stark i mig själv för att kunna vara i en relation med en annan människa, i alla fall på det sättet.


Ikväll är det Wire In The Blood, vilket jag älskar, men det kommer säkert sluta med att jag somnar i soffan och ja, sover där när jag ska kolla på det. Nåväl... Nu har jag läxor att göra.


xo xo
Ciao!

I'm just an ordinary girl...

Jag är ohyggligt trött, såhär dags på morgonen ska inte en människa gå upp, iaf inte på en lördag. På en veckodag är det helt okej, då går jag upp ännu tidigare, men nu är det bannemig dags att börja gå upp tidigt på helgerna också... Lagom kul, men idag måste jag fixa lite saker till min kjol som jag ska sy, det hade jag tänkt, såsom tyg, blixtlås och mellanlägg till linningen, lite andra saker ska handlas in det också.


Jag har (eller det känns så) tusen myggbett just nu, i slutet av september, sen jag var ute och åkte luftballong... Mina ben mår lagom bra efter att mina naglar varit där och skrapat dem repiga för att det kliar så idiotiskt mycket. Jag blir så less.


xo xo
Ciao!

Trashtastic!

Lite inspirationsbilder på vad jag gillar...
Det gillas speciellt att en kille är med i denna serie, nu är inte alla bilder med. Men jag gillar det skarpt!

xo xo
Ciao!

Are you goin to scarborough fair? Parsley, sage, rosemary and thyme, Remember me to one who lives there, he once was a true love of mine....

Denna får stå för idag.

I annat fall, jag är helvetes jävla skitförbannad just nu. Hur vågar denna person göra detta? Hur fan har man nerver att göra det du gör? ALLVARLIGT, hur funkar du egentligen?

xo xo
Ciao!

Flying in a luftballoon...

Idag har jag flugit luftballong för första gången i mitt liv, men definitivt inte den sista. Snacka om att det var roligt att flyga, även om vi flög över de stället där jag bor (ungefär) så var det en kick i sig att vara några meter upp i luften och veta att man flög. Jag rekommenderar det starkt till alla som inte är höjdrädda, även om man inte flyger speciellt högt, utan ganska så långt ner, mot vad ett flygplan flyger... Det var en kick att göra det, så fler gånger kommer... Jag är glad att jag gjorde detta!


Nästa steg blir väl att hoppa fallskärm för mig, det vill jag verkligen göra innan jag blir för gammal. Brorsan gjorde det söndagen som var nyss och han sa att det var en helt annan känsla att hoppa. Självklart hoppar man inte själv, utan med en person. Men snacka om adrenalinkick där. Men det är nog inget för höjdrädda det heller... Men jag kommer att göra det, skulle vara sjukt spännande. Någon som också vill hoppa? Man kan väl samla ihop sig ett gäng och försöka göra något tillsammans, eller vad sägs?


xo xo
Ciao!

Bang, bang, we're beautiful and dirty rich!

Lady GaGa is the shit! Så enkelt är det.
Hon är helt klart bland det bättre just nu.

xo xo
Ciao!

It's like an endless confusion in my head...

Ännu en dag har passerat snabbt som tusan, det går supersnabbt i skolan och vi ska hinna med så många kjolar som vi bara kan... Ikväll ska jag sy klart min toille, så att jag kan börja på min egen designade kjol imorgon, jag vet exakt vilken modell jag ska göra nu. Självklart är det hemligt, jag avslöjar ingenting om vad jag gör, förrän jag visar dem. Jag kan berätta om saker, men aldrig så pass detaljerat att någon förstår exakt vad det blir. Ja, ni får väl se senare, antar jag...



Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, jag känner en saknad inför en del människor. Jag har kommit på en del saker om mig själv, jag är inte på långa vägar redo för en relation till en man just nu. Jag är fanimig för upptagen av att gå i skolan, lära mig mer om mig själv. Samt att bara orka. Skulle jag då orka handskas med en relation också, när jag blir sönderstressad och får magkatarr av det som pågår just nu, nej. Nu säger jag till mig själv skarpt att jag inte ska vara i en relation på det sättet, förrän jag kan hantera skolan, mig själv och mitt liv utanför skolan. Innan dess får jag väl bara gå runt och vara förälskad, om jag nu är det? För inte ens det vet jag om jag är, att jag ens tänker i de banor jag tänker just nu... Det gör mig väldigt förvirrad om man säger så, förvirring är väl ett bra ord på mig just nu.


xo xo
Ciao!

I'm going to Dekabarét!

Jag ska försöka klura ut någon häftig outfit till nästa Dekadance, Dekabarét! Måste sy, för nu ska jag bannemig visa att jag kan. Så nu är det brainstorming som gäller. Jag ska verkligen köra på kabaré temat, burlesque och allt därtill. Ska bli sweet! Jag ska fan ha paljetter, glitter och ALLT!
Nu ska jag bara klura ut exakt vad jag ska göra, hihi!

xo xo
Ciao!

Don't get it twisted, don't get clever!

Ännu en dag i skolan har passerat och det med rejäl fart, saker går satans snabbt, när man måste göra om saker, hinna med genomgångar och trä symaskiner. Men jag klagar inte. Det här är det jag vill göra, jag älskar det. Jag brinner för det och inte bara för att det är mode, det är skapande, kreativitet och utmaningar som hela tiden utmanar mitt psyke, mycket nytt som jag ska lära mig och mycket som jag vill lära mig. Jag tycker en del är tråkigt, som att göra ännu en till kjol, har jag inte gjort tillräckligt många, men ändå är det sagolikt roligt. Om jag bara kunde må lite bättre psykiskt och inte var så "låg" hela tiden, skulle allt vara tipptopp, men det finns en väg ut och jag är villig att ge den ett försök, jag vet bara inte om jag verkligen är redo för den. Jag är villig att ge den en chans men jag vet inte om jag är redo för den... Vi får se. Just nu ska jag koncentrera mig på att få klart mina kjolmodeller, jag vet två stycken jag vill göra. Eller tre, fyra kanske. Men jag hinner nog bara med två stycken. De är ganska enkla att göra och det ska de vara enligt våra lärare också.

Min mage krånglar fortfarande och gör jävligt ont, men jag biter ihop och fortsätter. Det är inte direkt ovanligt att jag har ont. Det har jag i kroppen varje dag, så varför ska jag låta lite magont stoppa mig från att göra det jag drömmer om? Nej, nu tänker jag bannemig inte stoppas av något, om jag inte blir dödssjuk, men det hejjar vi väl inte fram för mig, eller hur?


Jag har inte så mycket att säga idag egentligen, men jag är lite kluven i hur jag ska ställa mig till saker... Jag måste lära mig att inte kasta mig in i saker, såsom jag brukar göra, utan ta det lite lugnare än vanligt. Jag vette fan var jag står just nu. Mitt hjärta tänker på en person, ni vet vem det är. Samtidigt som min hjärna vill träffa andra just nu, samt att vi alltid har kvar Big, han försvinner inte, men han har tonats ner drastiskt om man säger så. Fast jag skulle fan inte tacka nej till honom just nu. En enda blick från honom och jag blir knäsvag. Men mitt hjärta tänker på den andra, samtidigt som Big alltid cirkulerar i bakhuvudet och nu lite andra saker. Jag är fucked up, riktigt jävla fucked up. Vad ska jag göra. Jag väntar på han mitt hjärta tänker på och Big lägger jag nog ner framöver, iaf ett tag. Det blir nog bäst så. Och ja, jag vet nog vem det blir i slutändan hur som helst. Ibland är man ganska säker på saker, vilket jag är. Bara att ta det lugnt och se vad som händer... Men tills dess då?


xo xo
Ciao!

How sick is this? How sick is it?

Första dagen i skolan på en vecka, det känns helt okej, men magen håller på att krossa mig sakta men säkert. Jag klagar oftast inte om jag inte har enormt ont, men detta är fan över min smärtgräns och jag har en ganska hög smärtgräns. Saken är som sådan att en brasiliansk vaxning känner jag inte ens av, men när det känns som någon stuckit en kniv i min mage och sakta men säkert snurrar runt den, då gör det fan ont. Jag vet inte ens hur jag ska förklara smärtan, för inte fan är den rolig, tänk dig maginfluensa fast minst 10 gånger värre och det enda du kan göra är att försöka äta snäll mat mot magen och ta dina jävla tabletter. Jag ORKAR INTE! Är det okej att lägga sig ned och försvinna för en liten stund?


Jag måste rita upp kjolar ikväll, iaf min plaggskiss på min kjol, som jag ska göra. Det blir en fin kjol, det tror jag stenhårt på och mycket handarbete, den ska fan inte se hemmasydd ut, utan som en riktig designad kjol, nästan som en köpt men ändå så att den är designad. Jag vet vilken modell jag vill göra, egentligen vill jag drapera men vi får inte göra för svåra kjolar, i alla fall inte den första vi gör. Tanken är väl att vi ska hinna göra två stycken. Stressad, jag? Nej, aldrig. Snacka om att jag vill prestera mitt bästa och göra två dödsläckra kjolar. Mjo, fast jag ska samtidigt inte stressa pga magen. Inte bra det här alltså.


Jag har tänkt väldigt mycket på det senaste och det finns nästan inget som får mig att höja på ögonbrynen längre, ingenting som chockerar mig eller får mig att bli intresserad av det som händer. Jag känner mig avtrubbad. Jag tror det har kommit smygandes när det gäller Dekadance och att jag inte längre bli speciellt imponerad om någon blir piskad, eller gör något annat för den delen heller, det intresserar mig inte överhuvudtaget att leka offentligt, visst jag får kickar av att visa upp mig i snygga kläder och ja, okej, om någon kommer med något riktigt snyggt i klädesväg så höjer jag på ögonbrynen och blir glad, men det är sällan det också. Eftersom jag jobbar med kläder nu, så ser jag vartenda litet fel på ett plagg, så var försiktiga när det gäller plagg som ni gjort själva när det kommer till mig. Jag är kritisk. Visst jag förväntar mig inte att ni ska kunna sy enormt bra, eller göra era plagg super snygga, men jag tittar på plagg på ett helt annat sätt. Man blir mer och mer kritisk till plagg människor har på sig när man håller på med det jag gör, man får en helt annan syn på kroppen.


Ja, så ja, nu kan jag ta upp det när jag ändå har det i huvudet. Självdistans människor. Kom igen, när ni tittar er i spegeln, vad ser ni då? Vissa människor har en något bra bild av vad som klär dem om och vad som inte gör det och ja, man ska kunna klä sig i rätt kläder för att framhäva sina former, för de är till för att visas upp. I rätt kläder kan man både framhäva och dölja. Men vissa verkar sakna all sorts självdistans till sina kroppar och jag kan bara undra vad de tänker när de ser sig själva i spegeln. Jag undrar verkligen. Så nästa gång ni står framför spegeln kolla in vilken kropp du har och var inte rädd för det du ser, stå i trosor och BH och kolla in hur dina former sitter, liten byst, stor byst, liten midja, normal midja, breda höfter, smala höfter, breda axlar, smala axlar, allt sådant. Jag återkommer om vilka men här har ni något att läsa så länge...



xo xo
Ciao!

Every day my heart is breaking, a littte by little...

Mitt hjärta går sönder lite, för var dag som går. Jag vet inte vad jag förväntade mig, jag vet ärligt talat inte vad jag vill ha ut av relationen till honom. Något som han ger möjligen, det är inte många som ger mig blickarna han ger mig. De är inte dömande, eller fördomsfulla, utan jag glimtar en känsla av förståelse när han ser på mig. Att jag sen inte kan se honom rakt i ögonen är en helt annan sak. Jag vet bara att det han och jag har, det är ja, speciellt. Så pass speciellt att jag är villig att vänta på honom, tills vi är på samma plan. För att vara ärlig, just nu vill jag inte vara i en relation med honom, jag vill bara ha det sporadiska vi har. Inga krav, inget som måste göras eller måste ske. Det finns inga måsten, vi bara är och det tycker jag om. Han tar upp en del av mitt hjärta, så enkelt är det och han kommer alltid finnas där, precis som en annan... Vissa har helt enkelt kommit för att stanna.


Min magkatarr gör att jag inte kan koncentrera mig, vilket är enormt störande då jag har jobb att göra, imorgon är det skola igen och då ska vi ha sömnad hela dagen, ska bli intressant. Börjar tidigt, får se hur jag mår på morgonen, med tanke på att jag har fått order om att ta det lugnt, vilket jag inte gör när jag är i skolan. Hm, vi får se. Magen gör lagom ont i alla fall. Jag hatar den just nu. Fan också. Helvete! Jag är förbannad, varför ska jag ha det här också?


Jag vill göra roliga klänningar, det vill jag, vi får se. Något liknande Betsey Johnson eller Dior... Vi får se... Här är lite inspiration iaf.

Betsey <3
Betsey <3

Dior <3
Dior <3

Jag <3 Design!

xo xo
Ciao!

In this river, we shall fade to black...

Idag passar denna låt in, för jag känner inte för att skriva just nu.
Hörs senare!

xo xo
Ciao!

Are the lambs silent yet?

Inatt kollade jag på Rec och inte fan blev jag rädd. Jag skrattade halva filmen igenom, tyckte den var allmänt löjlig och inte alls så skrämmande som den skulle kunnat vara. Tjejen skrek fan för mycket, de gick över gränsen och det är inte speciellt roligt med slut som är så pass förutsägbara som detta var. Jag tycker verkligen inte att den var nytänkade, jag behöver något som skrämmer upp mig riktigt mycket, ingen halvmesyr. Jag förstår inte de som blir rädda för filmen, man förstår precis från första stund vad som kommer hända och ja, man kan inte säga något om filmen utan att avslöja hela handlingen, men det handlar iaf om en reporter som hamnar i ett hus, tillsammans med sin kameranman, brandmän och polismän, samt alla de som bor i huset. Jag satt halva filmen och sa högt: "Men kom igen nu, nu måste det väl hända något?" Den var för förutsägbar helt enkelt och jag har inte sett så hemskt många skräckfilmer, men denna skrämde mig inte.


Jag vill se Hostel, för det vet jag kan hända i verkligheten, men jag har hört att den inte heller ska vara läskig. Någon som har en läskig film att dela med sig av?


Den filmen som skrämmer mig mest är faktiskt När Lammen Tystnar, den är psykologiskt äcklig och sådant skrämmer mig. Annat skrämmer mig inte, men människan psyke kan skrämma skiten ur mig. Ja, inte för att jag blir super rädd när jag ser den heller, men ändå. Kom igen nu, jag vill bli skrämd!



xo xo
Ciao!

Beautiful, dirty, rich!

Jag hatar verkligen det här, att inte kunna gå i skolan är det värsta som finns just nu. För mig, för andra är det säkert andra saker. Men fan jag hatar detta! Jag är less på att vara sjuk, jag fixar det inte. Jag vet iaf vad som är fel på mig och på måndag trots magbesvär ska jag vara i skolan, det har jag bestämt, det borde dessutom blivit bättre tills dess. Tills magbesvären är borta tänker jag knapra piller... Jag gillar inte piller längre och magbesvären beror antagligen på att jag stressar för mycket, hm. Jag får inte stressa, men idag ska jag göra nya kjolmodeller och komma ikapp i skolan, så är det tänkt iaf.

Jag måste klura på exakt hur jag vill att min kjol ser ut, det måste jag. Sen får vi se.

xo xo
Ciao!

I never made promises lightly...

Jag har magkatarr, lagom kul. Jag är så misspepp som man kan bli. Jag har tröttnat helt totalt, magen vill inte, mår illa hela jävla tiden och jag skulle lika gärna kunna vara gravid, men som tur är så är jag ju inte det. Utan det är den där jävla magkatarren som gör att jag mår skit. Fan ta den! Måste jag få det också. Jag vet faktiskt inte vad som orsakat magkatarren, det kan vara fel mat, stressen över skolan, lite allt möjligt, men jag ska inte hänga läpp, jag får medicin för det och snart är jag nog bättre igen. Om jag inte är bra om 1 vecka så blir det doktorn igen, så enkelt är det. Men nu är det medicin som gäller...


Jag ska göra lite kjolar idag är det tänkt när jag varit hos min psykolog, jag måste göra i ordning alla kjolar som jag vill göra, plaggskisserna och allt därtill, har börjat. Jag vet exakt vad jag vill göra, vilka färger jag tänker använda och liknande... Nu återstår det att se om jag kan göra det jag tänkt, två kjolar är det tänkt att det ska bli iaf, jag vill göra lite annorlunda kjolar mot vad jag brukar göra, men det kanske jag kan göra hemma? Vem vet? Nåväl, jag är pepp på det!



xo xo
Ciao!

Skirts, skirts, skirts!

Eftersom vi håller på med kjolar i skolan tänkte jag slänga upp lite bilder som inspirerar mig, just nu är det mycket spets, mörka färger blandat med ljusa och gärna en liten kombo av spets med med ett undertyg i någon ljus färg. Vi får se vad jag hittar på, men jag kollar väldigt mycket på gamla kollektioner från olika designers, samt de som är nya.

Dior Fall/Winter 05 Haute Couture.

Denna är allt bra söt.

Jag sa ju att jag gillar spets.

Snart ska jag ner och leta i min tyglåda och göra plaggskisser, wish me luck!

Jag <3 Design!

xo xo
Ciao!

I get so bored, you're boring me!

Jag mår fortfarande inte bra, min mage vrider på sig hela tiden och jag vette fan vad som är fel, bra mår jag då inte. Utan varenda gång jag ska göra något, förvärras min mage. Jag tror självklart det värsta redan nu. Jag är kanske lite hypokondrisk, men oftast inte. Imorgon ska jag tillbaka till skolan och göra saker där, hade jag tänkt, om min mage tilllåter det. Iaf droppa in och få information om saker. Det hade jag tänkt.


Idag ska jag sy, det måste göras nu, haha! Men jag vet inte vad det är som stoppar mig, jag måste även ladda på pengar på min telefon, jag orkar inte. Okej?


xo xo
Ciao!

Cleaning out my closet.

Idag ska jag försöka hinna att tvätta, gå till tandläkaren och göra lite sådana saker, samt sy upp toillen och det andra. Eftersom jag fortfarande är hemma, imorgon hade jag tänkt att jag skulle till skolan och ja, träffa alla, utifall att jag mår bra imorgon. Men idag mår jag bättre än innan, om man säger så.

Nu ska jag tvätta och göra i ordning saker.

xo xo
Ciao!

Russian roulette, is not the same without a gun.

Ibland går jag sönder i saknad gentemot människor, idag är en sådan dag. Jag är hemma och sjuk och ganska ynklig just nu. Men det beror på att jag mådde riktigt dåligt igår, vilket jag hoppades på att jag inte skulle göra, utan att jag faktiskt skulle bli lite bättre. Men jag lär mig den hårda vägen att jag inte ska göra vissa saker när jag mår sådär. Jag blir bättre snart, om jag inte är bra på onsdag så ska jag till doktorn, det har jag bestämt.


Men idag saknar jag en del människor som betyder mycket för mig, jag tänker inte nämna namn men jag saknar er. Väldigt mycket och ja, jag önskar att jag slapp denna saknad men den sitter inuti mig och vill inte försvinna, så enkelt är det. Just nu önskar jag att jag kunde gå tillbaka några år, för att slippa det jag går igenom nu. Men det går inte att gå tillbaka, bara att se framåt och aldrig bakåt, det är bara att släppa det och skapa nya minnen tillsammans med människorna jag saknar.


Jag ska nu gå och prata med min lillebror eller snarare om en halvtimme, han är bra min bror. Det tycker jag allt. Jag har bra bröder.

xo xo
Ciao!

Let's play a lovegame!

Idag är jag helt slutkörd i huvudet, jag har ont i kroppen och mår allmänt konstigt, så brukar det visserligen vara när jag varit ute en kväll, ändå åkte jag hem relativt tidigt. Jag stack en timme innan Dekadance stängde, så jag iaf kunde jobba lite idag så var det tänkt iaf. Även om jag idag är i en jävla bubbla som inte går att ta sig ur... Jag ska bara komma till sans lite, innan jag börjar med mina saker till skolan. Det känns fortfarande konstigt att gå i skolan och ha regelbundna tider, men jag vänjer mig. Det är det som är bra med människan, att vi hela tiden går att ändra på.

Varför är det så att jag känner att så många människor pratar så jävla mycket, men inte gör något åt det de tycker. Utan de säger en massa men gör inte något åt situationen. Jag uppskattar inte att det bara pratas, orden blir bara tomma då. Det handlar hela tiden om att prata så mycket om att prata, men att inte göra något åt saken. Jag vet att jag säkert gör likadant och det gör inte mig till en bättre människa, men jag försöker att göra såsom jag säger att jag ska göra. Om jag känner att jag vill prata med en människa, då gör jag det... Istället för att gå bakom ryggen och säga en massa saker om den människan, jag tar det med den och jag försöker leva som jag lär. Det är lätt att skriva, men svårt att göra. Huvudsaken är att man försöker, det tycker iaf jag.


xo xo
Ciao!

I wanna kiss you, but if I do then I might miss you...

Ikväll är det Dekadance och jag har lagom stor klädångest just nu. Jag känner att allt i min garderob varken passar eller vad jag vill ha just nu, jag vill ha något nytt. Men samtidigt har jag ju en del saker som aldrig använts, hm, jag får se vad det blir, jag funderar på en sak iaf och det blir nog den, det tror jag allt.


Ska över till Elva och Kjell innan Deka och ha lite förfest, ska bli nice, första förfesten på väldigt länge, vanligen är jag inte mycket för förfester, då jag tycker om att komma fräsch och dylikt till en fest och INGEN ska ha sett mig innan, därav blir det aldrig förfester för mig. Nu ska jag starx kila och göra mig iordning. See ya tonight!

xo xo
Ciao!