All you ever want is more, more and more...

Hey, in anyone I know interested in seeing Confessions Of A Shopaholic with me? I'm dying to see it. Yeah, you know me, haha! I will think it's hilarious! So anyone? Maybe we could have a girls night out during the movie and something like that?


xo xo
Ciao!

Time dances whirling past, I gaze through the looking glass, And feel just beyond my grasp is heaven...

Some things you really can't have a chance to take in your own control, I'm a control freak. When I get cranky, it doesn't happen so often anymore, I'm not so funny to deal with... I like having control over things, but when I get caught in a moment of something we call a slightly mania and dissaociation (I think I got that today), I don't remember a thing that has past by the last hours, it's too much for my brain to manage so I go to my own comfort level of consciousness and are just floating by, I really don't know. As it happened today it didn't get as high that would make people notice me - and it happened when I was shopping. I think as I said too much was going through my mind at that time. But I'll always manage. My brain fucks with me, no I don't feel down, just a little bit confused and irritated. I need to bee in a dark room with no light right now, to be calm.


Yeah I bought a new skirt and two dresses. As soon as I have the time and the energy to post them here, I'll do that. You all know me, that's never gonna happen! Haha! But I do love 'em!

Beyond Retro = Love!


xo xo
Ciao!

I feel like I've been locked up tight, For a century of lonely nights, Waiting for someone to release me...

Today I have to go into town, I do have some sort of problem with going out when it's snowing, I like sitting in a car and take the ride as easily as I can... I'm a comfort person. Comfort before everything in by that I mean comfort in transporting myself, not clothes although when you are comfortable in clothes, you acctually look nicer, I just need to understand that it isn't so cold outside (I know that it is) and, I have to deny the feeling I have about the snow. I like it, but I do not like the cold at all. Maybe if it was warm and sunny, it wouldn't feel so cold and by warm I mean about 10 degrees or more above zero.


I do want the things I put up yesterday. I came to think about it last night, how much I really wanted it. Not little at all, but very very much! I'm eager to have to, it's like a force that's pulling me towards it. I have to have it. There's no question about it. It would work out with a nice LBD, wouldn't it? I think so... And all the colour on the shoes and the bag match it up and perhaps something in your hair or a necklace or earings... We'll see...


xo xo
Ciao!

A new day has begun and I feel it in my fingertips...

I can't stop thinking about some things that are rushing through my head, first of all, I feel a feeling, I've never felt before and I'm calm about it. I realise that it is exactly what it is, feelings. They are not going to harm me or destroy me, I'm taking this experience and making it to the fullest. I'm calm, yet overwealmed by a happy feeling that I'd always has had in mind like something unatainable, a thing to high to reach, it's mindblowing and to be real for a minute, I'm not even at the top yet... A slow process has been evolving in my body the last five months and now it's given me some fruit to taste, I do love it. Happiness, a feeling so exquisit and so far from where I started that it's now, some words are just to damn hard to express. So I won't do it...


Yeah, today I shopped a little too, a pair of boots which are flat (OMG, is she going to wear flat boots? It's slippery outside...), some new make-up products and of course gifts. I didn't really look for clothes, I want to create them now, it streaks my mind that I really want to create.


I have to start packing again (I've taken a break), everything has to be in the suitcase in the morning, cause even if I'm leaving in the middle of the day, I have stuff to do. Ha!


xo xo
Ciao!

Don’t want no paper gangsta, Wont sign no monkey papers, I don’t do funny business, Not interested in fakers...

Jag har något jag håller på att bygga upp inuti mig, något som jag faktiskt är lite rädd för, nej inget dåligt, men som ett utbrott, jag är så förbannat irriterad på enormt mycket hela tiden, jag mår bra, men jag är så uppåt att jag blir irriterad. Jag ska nog gå och göra mig något att äta samt se till att mina söta "moodpills" hamnar i mig. Jag vill att denna fas ska ta slut. Så enkelt är det... Så detta vilar jag ögonen på tills min irritation gått över... Diors Haute Couture kollektion. Kärlek!




Idag var vi även på IKEA och jag handlade hem lite saker som jag ska ha i mitt rum, jag gillade det. Ibland är det så att jag inte orkar att göra ett par gardiner och det tyget jag vill ha finns inte, så då köper man, inte svårare än så. Dessa ska jag nog kunna passa in i mitt rum. Jag hoppas det. Vi får se.


xo xo
Ciao!

Mind made up, Given all for you, Now my mind is clear, You planted all the fear...

Jag har så mycket i min hjärna just nu att jag inte vet när jag ska säga stopp, jag vet inte om jag vill säga stopp. Det känns som om jag börjar ta mig uppåt, ibland inte på ett bra sätt, men samtidigt stabiliserar jag mig och det mina vänner är värt mer än allt jag har och äger, jag vet att jag kommer igång och jag är inte rädd längre. Nu får ni se några intressanta skor från Louboutin, jag kunde inte hjälpa mig själv när jag såg dessa, balletboots! Jag har aldrig varit jätteförtjust i dem, det är något som inte riktigt funkat, men dessa är söta!

Christian Louboutin och David Lynch!

xo xo
Ciao!

Eyes, hair, mouth, figure, dress, voice, style!

Vet ni vilken en av de bästa känslorna i världen är? Jo, den är du verkligen hittat något du vill ha, köper det och sen är det ditt. En sådan relation har jag till många av mina saker. Jag är inte rädd för att mixtra med mönster, eller med färger, det enda som sätter en gräns är min fantasi och jag lovar er att för mig finns det oändliga möjligheter. Jag tror självklart att man kan använda prickar och ränder tillsammans, mixa storformade mönster med små. Blommor med ränder och färger man ser inte riktigt är de som man trodde skulle funka ihop, ja se de funkar. Allt kommer ner till det faktumet att man kan matcha färger och det är enormt viktigt.

Som denna från Betsey Johnson, som mixar ränder med prickar:



Igår gick jag igenom en favorit sida som jag har och jag hittade självklart hur mycket saker som helst som jag ville ha, vissa saker som man handlar har man i förtid bestämt vad de ska vara till, medan andra saker helt enkelt får visa sig och se vad som kan funka bäst. Såsom när jag gick bärsärk inne på Zara förra veckan, jag älskar silke, linne, men även ull och riktig bomull, material som jag vet kan brytas ner. När man kommit fram till olika beslut så står man där och inser som oftast att det är de tre materialen som håller bäst, på kläder. Skor - läder. Det är bättre kvalité och hellre kvalité än kvantitet. Så är det för mig.


xo xo
Ciao!

My Name Burned In Your Skin, I Am Your Nasty Sin, The Beast That Lives Within...

Ibland behöver man endast en enda liten sak för att man ska dra sig själv ur situationerna som händer runt omkring en. I mitt fall behövdes det ett större sak, jag var tvungen att dra ett bottennapp för att inse att det var fel väg, just då, jag valde, att bortse från hur man mår och känner idag, är enormt fel. Man måste få känna allt som man vill känna för att fungera som människa, annars trycker du undan det och du står där utbrännd och sårad på köpet. Hur högt är priset som man ska betala för att komma dit man vill? Handlar det endast om att vilja och att ha en envishet som aldrig släcks, inte ens för en storm? Kan vi förväntas att vara på topp hela tiden? Eller vad är det som får oss att fortsätta när det blir tufft?


Jag har upptäckt, tyvärr, den där biten igen, då man inser att köpa saker är gudomligt och att det inte skadar dig för stunden, då men senare, skadar det enormt. Hur gör man? Jag har absolut ingen aning om hur man stoppar sig själv när det kommer till shopping. Det finns inget nej i mitt huvud, jag kan inte förstå hur människor kan vara så diciplinerade att de säger nej. Jag behöver veta. För, när det kommer till mig, så måste jag förlora all lust till allting för att sluta shoppa. Men när räcker det? Är det så att man måste komma till det där förbannade svaret, att nej, du blir inte lycklig av att köpa det där. Men för mig är det tvärtom, jag njuter i manin av att köpa, jag bryr mig inte, inget kan skada mig. Tror jag...


xo xo
Ciao!

Guess, who's back in business? I'm gonna shop til' I drop...

Hur många av er som läser min blogg, tar med er en väninna när ni ska shoppa? Jag kan gissa att väldigt många gör det. Att ha en väninna med sig när man provar kläder är förbannat roligt, om man gör det på skoj och inte för att hitta den snyggaste blåsan till festen. Jag har under ganska noga observation funnit mig själv i en ganska ohållbar situation. Jag shoppar gärna med andra, men jag tillåter ingen verkligen shoppa med mig. Jag är egoist när det kommer till mitt shoppande, jag tycker oftast att det jag plockar fram till mig själv är de kläder jag antingen skippar eller definitivt tar med mig hem. Mycket blir liggandes kvar i butiken när jag väl provat det, medan andra saker provar jag inte alls, utan bara tar med mig hem och testar (på något sätt kan det kännas obehagligt i ett provrum). Varför ska du då vara själv under shoppingrundan?


Jo, så här är det, din största kritiker i provhytten är du själv. Ingen annan granskar dig lika hårt, eller talar om för dig att det där var inte den mest smickrande klänningen på dig, såvida du inte har en person som kan det där med kläder och jag kan lova genom att endast titta på svenskars klädsel så är det inte alls speciellt många som kan det där med vad som anses vara smickrande på en kropp eller vad som inte är det. Allt hänger faktiskt på den linan att du kan din kroppstyp, du vet din storlek och inte försöker klämma in dig i en för liten. Hårt, ja. Kommer det hjälpa er i ert sökande efter den där klänningen, ja. Dock är det fruktansvärt bra att ha en människa som är ärlig och kan tala om för dig att den där inte är smickrande, eller ja, den där är det. Få förunnat att ha en person som kan säga att; Nej, det där kommer inte gå hem på en fest med etiketten smoking, eller för den delen gå hem på dig överhuvudtaget.


Så varför tycker då jag att det är roligt att shoppa med andra? Jo, för att jag älskar kläder. Jag älskar hur man kan dölja eller hur man kan framhäva saker genom kläder, du kan ge en människa en gudomlig kropp bara genom rätt kläder, det är därför jag så hemskt gärna shoppar med andra för att se vad jag kan tillföra i deras garderob, om man nu kan det. Dock att någon följer med då jag verkligen shoppar, det tar jag inte speciellt seriöst om jag inte vet att personen ifråga kommer tala om för mig; Nej, Anna, det finns inte en chans att du någonsin kommer kunna ha den där på dig. Är du en sådan människa att du har modet nog att tala om för mig att det jag väljer är fel och att jag inte kan kläder alls?


Behöver någon gissa, vem som är tillbaka? I'm gonna Shop til' I drop!

xo xo
Ciao!

If you would be able to walk in my shoes, do you think you could handle to walk in a single womans shoes?

Vet ni en ganska så rolig sak? Jag kom att tänka på det idag när jag var uppe vid mitt ICA och skulle handla hem lite nödvändiga saker, ja självklart några tidningar också, någon ny hittade jag får se om jag gillar den. Man måste testa. Precis som jag gjorde med Modette, jag gillade faktiskt den. Tyvärr las den ju ner, buhu för oss som älskade att få tips om små gömmor lite varstans där man kunde göra fynd. Nåväl, jag hade dragit på mig mina vanliga vinterstövlar, de jag köpte i höstas, ja det blir ju den gångna hösten och jag skojar inte när jag säger att gå starkt i ett par högklackade i en ICA-affär är uppenbarligen något som man borde praktisera då och då, jag vet inte om människor tittade på mig för att jag faktiskt gick ganska säkert och vågade det, sånt brukar synas, tänk på det alla ni som bär klackar, eller om jag bara såg dumihuvudet ut. Jag var på topp av allt det, helt osminkad, vafan det är mitt "när" ICA inte stan! Och ändå så kände jag mig på något sätt säker, jag brydde mig inte längre och kanske är det det, jag orkar inte bry mig längre.


Nåväl, på vägen hem, så kom jag plötsligt på mig själv att det var visst lite halt ute, så jag tänkte att jag måste nog ta det lite lugnt om jag inte vill hamna med ansiktet i gatan och så fort jag lugnade mig, så blev det halt och det kändes helt plötsligt som om jag inte alls var så säker i mina klackar... Men jag tror att det beror på isen och inte på att jag inte kan gå i dem. För jag är inte den som är den som tackar nej till att gå i högklackat, även om jag kan älska ett par ballerinor, de är söta på sommaren, okej? För mig är det, det här som jag går efter (när det kommer till mig), jag kan inte gå i klackar under 10 cm, jag vinglar alldeles för mycket (det är sant jag har testat), så det är antingen 10-12 cm utan platå för mig, jag har ganska små fötter, eller gärna 15-17 cm med platå, eller absolut INGEN klack alls, jag kan bara inte med det där mellan. Jag avskyr taxklackar, jag gillar inte mellanlängderna och jag har enorma problem med skor som inte ser proportionerliga ut, ni vet för låg klack - jättespetsig tå och ja, jag kan hallå på i en evighet också. Jag borde ge mig ut på shoeshopping... SNART! Någon som vill?

Det där är mina bäbisar från Natacha! Love 'em!

xo xo
Ciao!

Season song...

Nu är julen över och snart återgår allt till det normala. Eller efter nyår, då återgår allt till det normala igen, eller något så när iaf, annars vet man aldrig, det dyker upp speciella dagar då och då. Idag är det annandagen vilket innebär vila, tycker jag. Men jag har insett att jag inte har några kläder i min garderob, vilket i sin tur innebär att jag måste sy och att jag måste inhandla saker. Det brukar vara kul att shoppa men nu är det bara inte det... Hm, vi får se helt enkelt.



xo xo
Ciao!

Should I go and spend some money on some meaningless shopping?

Nu är julafton över och snart kommer mellandagsrean, som börjar imorgon, på annandagen, här slösas ingen tid alls, så enkelt är det. Dessutom är det där med reashopping lite speciellt, det är sällan man hittar något bra på en rea. Men nog fan ska jag ut iaf och titta på saker imorgon, bara för att komma bort härifrån en liten stund. Sen får vi se... Jag måste ju hitta en nyårsfest! Om jag nu ska fira ännu ett nytt år? Det återstår att se...


xo xo
Ciao!

Cause we are living in a material world, And I am a material girl...

Vet ni hur svårt det är att shoppa saker när man inte vill? Hur ens hjärna talar om för dig att du inte har lust att införskaffa den där saken, även om det är någon som ska få det, jag har aldrig i hela mitt liv varit så uttråkad som jag var idag, så enkelt är det. Jag har tappat det där och jag vet inte hur jag ska finna det igen, kanske är jag i en period då jag inte vill shoppa, jag har hamnat i dem förut, men detta är något annorlunda. Det känns nästan som om allt jag vet om, om livet, om människor, ja allt egentligen, håller på att skalas av från min hud och framförallt mitt hjärta, det känns som om jag startat en lavin och jag är inte klar förrän lavinen är över. Jag vet inte hur jag ska säga något, därav låter jag det vara osagt. Men var inte oroliga, det finns ingen anledning... En del av mig älskar fortfarande av att vara materiell, extremt materiell.

I am the material girl, you know it, and above that you love it.

xo xo
Ciao!

I found all the things in the beat of your heart...

Idag ska jag och shoppa med lillebrorsan, får se om jag kommer hem med något, det är alltid spännande, men jag tror faktiskt att det inte är jag som kommer komma hem med saker idag utan min lillebror, han behöver lite nya saker. Jag behöver dock inte det, även om jag har några hål i min garderob, hahahaha!

Jag kan inte släppa honom, eftersom det finns något där, det går inte förklara, men varken han eller jag är redo, men jag vill inte släppa honom riktigt ännu. Jag har inte ens släppt Big ännu, så enkelt är det. Men vissa saker måste han stå till svars för, för respekt det kommer jag att kräva nu. That's it.

Nu ska jag in i duschen.

xo xo
Ciao!

Love is a loosing game, you're bound to loose if you don't play the game.

Jag vet inte var jag ska börja, eller var jag ska sluta. Detta eviga sökandet efter kärlek börjar gå mig på nerverna, söker jag efter kärlek för att få bekräftelse, eller söker jag efter kärlek för att få kärlek som om jag inte redan skulle ha det i mitt liv? Jag vet inte, försöker jag eller försöker jag inte. Jag vet bara att kärlek inte är lätt, speciellt inte när det kommer till mig, ja, det finns säkert andra som jag. Det betvivlar jag inte överhuvudtaget. Men ändå, varför sätter jag mig i en sådan sits när jag för allt i världen vill komma ur den? Men jag praktiskt taget hamnar där varje gång en ny man kommer in i mitt liv, samma sak om och om igen.

Jag kan inte hjälpa det, men en annan del av mig själv säger starkt nej till saker nu, jag undrar när det blev så populärt med att berätta för mig alla shopping detaljer. Jag slutade ge er insyn för väldigt länge sen om hur min shopping är. När blev jag personen ni promt ska prata med om att ni har shoppat som galningar. Att shoppa som en galning för mig är när man kommer hem med mer än 10 påsar med diverse saker som sammanlagt blir lite mer än vad man egentligen vill räkna ut i huvudet att man shoppat för. Jag har aldrig hållit någon större koll på exakta summor när det gäller min shopping, jag har aldrig funnit det nödvändigt.
Så snälla, det är nästan som om ni skryter om era shoppingfynd, jag vet att jag kan mycket väl ha låtit så, men jag skryter inte om att jag shoppar saker, det finns ingen mening, då blir det inte personligt längre. Allt ska inte berättas för alla. Dessutom finns det en baksida av shoppingen, som ni helst av allt inte vill se.

Jag kan inte längre vänta på SATC-filmen, jag längtar så jag håller på att dö. Men i Maj kommer den, jag vill se den nu och finna inspiration.
Nu ska jag skissa på plagg till en kollektion jag vill göra!


xo xo
Ciao!