I'm wishing you a sparkling, extravagant and amazing New Years Eve!

Jag vill bara önska er ett underbart, extravagant, glittrande nyår! Jag önskar er ett välbefinnande och ett bra mående för det kommande året. Ha nu en underbar afton och årets låt för mig är Hallelujah med Cohen.



With all my love and sparkies!
xo xo
Ciao!

My heart is still burning, with all the ups and downs...

Jag vet inte om jag ska sammanfatta året eller inte, jag står med en armé av kval. Jag vill inte avslöja några namn, men jag kan väl till exempel säga att en person fanns i mitt liv ett bra tag, tills det tog abrupt slut i November, på allt, men det var till det bästa, även om man inte alltid känner så. Detta år har varit omtumlande på flera fronter, jag vill inte gå in på allt, men mycket har hänt och mycket skulle kunna ha hänt, jag säger bara det att detta år var upp och ner och jag hoppas att 2009 är ett något lugnare år för mig, jag vet inte om jag klarar mig annars. Nåväl allt har sina för och nackdelar. 2009 ska iaf bli ett bättre år för mig. Vi får se, men jag hoppas! Men mitt hjärta brinner fortfarande och det kommer så förbli.


xo xo
Ciao!

One kiss, One touch, Can you see my love?

Denna gillade jag, faktiskt. Morbid på ett otroligt bra sätt.
Dessutom att Tasha är med som är min favorit modell på många plan, så skadar det inte!

xo xo
Ciao!

Love, Love is a verb, Love is a doing word, Feathers on my breath...

Idag, jag skriver mer senare...

xo xo
Ciao!

Is my reality beyond yours?

Ikväll är det Dekadance, men jag vet fortfarande inte om jag kommer att gå. Det är några timmar kvar så jag har lite tid att tänka ut saker innan, jag funderar på en enkel outfit ikväll, väldigt back to basics. Jag tror jag vet, vi får helt enkelt se...


Jag tror inte att jag har något att säga någon just nu. Ni finns inte längre i mitt synfält, men det har jag valt själv.

xo xo
Ciao!

Give me my f'ing body back!

Nu är det dags att få tillbaka min kropp, inga ursäkter, inga flyktförsök. Nu ska den tillbaka.
Och jag vet precis var jag ska börja... Det är inte på långa vägar okej, någonstans.

xo xo
Ciao!

Dance, You're loosing control, Dance, They're stealing your soul, Dance with the devil...

Nu är det 4 dagar kvar av detta år, jag vet inte om jag kommer sammanfatta det, om jag gör det, gör jag det dagen innan. Vad jag önskar att man kunde gå bakåt i tiden, då skulle jag i sådana fall sitta på ett plan ner till Malmö imorgon, för att vara med om ett helsikes party inför det nya året. Jag tror aldrig jag har haft ett roligare nyår, än det förra, det berodde nog mest på att jag var med Anna och att hon faktiskt är en av de personerna jag tycker så enormt mycket om. Jag saknar dig!


Så nu till frågan, ska jag gå på Dekadance fest eller inte, det är frågan. Jag vet ärligt talat inte, men vi får se... Just nu är det ganska mycket nej.


xo xo
Ciao!

Amor vincit omnia?

Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris.
nescio, sed fieri sentio et excrucior.

Season song...

Nu är julen över och snart återgår allt till det normala. Eller efter nyår, då återgår allt till det normala igen, eller något så när iaf, annars vet man aldrig, det dyker upp speciella dagar då och då. Idag är det annandagen vilket innebär vila, tycker jag. Men jag har insett att jag inte har några kläder i min garderob, vilket i sin tur innebär att jag måste sy och att jag måste inhandla saker. Det brukar vara kul att shoppa men nu är det bara inte det... Hm, vi får se helt enkelt.



xo xo
Ciao!

Should I go and spend some money on some meaningless shopping?

Nu är julafton över och snart kommer mellandagsrean, som börjar imorgon, på annandagen, här slösas ingen tid alls, så enkelt är det. Dessutom är det där med reashopping lite speciellt, det är sällan man hittar något bra på en rea. Men nog fan ska jag ut iaf och titta på saker imorgon, bara för att komma bort härifrån en liten stund. Sen får vi se... Jag måste ju hitta en nyårsfest! Om jag nu ska fira ännu ett nytt år? Det återstår att se...


xo xo
Ciao!

Have a merry little Christmas!

Jag ville bara önska er en god jul och att ni har en underbar dag. Det ska jag ha. Så till alla nära och kära, all my love to you!


xo xo
Ciao!

Cause we are living in a material world, And I am a material girl...

Vet ni hur svårt det är att shoppa saker när man inte vill? Hur ens hjärna talar om för dig att du inte har lust att införskaffa den där saken, även om det är någon som ska få det, jag har aldrig i hela mitt liv varit så uttråkad som jag var idag, så enkelt är det. Jag har tappat det där och jag vet inte hur jag ska finna det igen, kanske är jag i en period då jag inte vill shoppa, jag har hamnat i dem förut, men detta är något annorlunda. Det känns nästan som om allt jag vet om, om livet, om människor, ja allt egentligen, håller på att skalas av från min hud och framförallt mitt hjärta, det känns som om jag startat en lavin och jag är inte klar förrän lavinen är över. Jag vet inte hur jag ska säga något, därav låter jag det vara osagt. Men var inte oroliga, det finns ingen anledning... En del av mig älskar fortfarande av att vara materiell, extremt materiell.

I am the material girl, you know it, and above that you love it.

xo xo
Ciao!

And I'm laying out my winter clothes and wishing I was gone, goin' home, Where the New York City winters aren't bleedin' me, leadin' me, goin' home...

Idag var det meningen att jag skulle åka in till stan för att köpa julklappar, men jag har inte orkat, lusten bara försvann från mig, imorgon ska jag handla ist, ha, jag kommer göra som jag gjort tidigare, jag kommer handla allt i sista minuten, det är jag, så enkelt är det. Jag kan inte hjälpa det, men jag har helt ärligt fått en anti-shoppa saker på huvudet, jag vill inte shoppa just nu. Jag blir inte lycklig av det, jag mår bättre, men jag blir inte lycklig, tyvärr. Men, jag brukar säga som så, att den som inte tror att man kan köpa lycka, helt enkelt inte vet var man ska handla!


Ibland vet man bara, när något är över, när något som var viktigt i ens liv inte är så viktigt längre, det är påväg bort. Man är inte rädd, utan man bara står och inser att det som en gång fanns inte längre finns där. Man lämnar inte, man bara går och jag gör det just nu, det finns inget mer att hämta här, jag orkar inte och en del av mitt hjärta är sönder.


xo xo
Ciao!

I put a spell on you, and now you're mine...

Hur jävla svårt ska det vara att hitta en man, som kan laga mat, tillfredställa en i sängen och inte är rädd för att vara emotionellt engagerad i en? Jag bara undrar....



En helt klart underbar låt.

xo xo
Ciao!

Cracked eggs, dead birds, Scream as they fight for life, I can feel death, can see its beady eyes...

"All these things into position
All these things will one day swallow whole"

Denna låt får stå för idag.
Om man kan tolka låten, kan man försöka förstå hur min hjärna är, detta är en låt som inte alla förstår faktiskt. Att förstå min hjärna är svårare.

xo xo
Ciao!

Now they're planning the crime of the century, well what will it be?

Igår tog jag mod till mig och gick ut, det kom mest gott ur sakerna, mycket oväntat och fötter som gör lite ondare än vad de hade behövt, men var det värt det, fick jag skratta? Ja, jag tror att jag måste umgås med sådana människor lite mer, lättsamt och ja, fritt. Jag kan bara ärligt säga att jag skrattar genuint i hans sällskap och det mina vänner är otroligt bra. Jag kände mig faktiskt bekväm, är det dags för mig att vända seglen nu? Jag är bannemig för trött för det här... Ni får gissa resten.


xo xo
Ciao!

Can you be haunted by the old loves you had?

Jag tror något väldigt hemskt håller på att hända, det känns som om jag blir vad ska man säga, ständigt blir påmind om mina tidigare "kärlekar", de där som man helst av allt vill ha gömda längst in i garderoben, där ingen annan får veta något om dem. Är det på grund av sina tidigare kärlekar som man ständigt måste vara på alert för att de möjligen dyker upp på klubben du minst av allt anade, eller när du minst av allt vill ha dem där, i telefonen eller i din mail. Varför oroas jag ständigt av detta "tänk-om-jag-möter-en-gammal-kärlek" och begränsas av det. Kan vi som 2000-talets kvinnor se oss själva i ögonen och säga till oss själva att nej, jag har aldrig sminkat mig fin för att jag möjligen kommer träffa en gammal kärlek på krogen och oroat oss över vad de ska tycka och då sagt till oss själva, det är bäst att se ut som sitt allra bästa jag och därigenom så kommer de tycka att man faktiskt är ett jävla kap? För är det inte när man minst anar det, som de dyker upp?


Idag ska jag hjälpa min lillebror med lite shopping och jag ska göra lite av det jag med, hade jag tänkt, julklappar kan ju alltid vara bra, inte sant? Ja, vi får väl se vad man skaffar till familjen. Ja, i år är jag ute i sista minuten igen. Och nej, jag ser inte att det finns ett ljus i allt detta mörker.


xo xo
Ciao!

Shut your pretty mouth and make love to me...

Jag vill ha en ny klänning, något som inte påminner om något annat. Vissa kläder påminner för mycket om andra saker för att jag ska kunna bära dem igen, varför gör jag mig då inte av med dem, för att det är mina kläder, man kommer över minnena även om de finns kvar, medan du gör det, så trånar du efter andra kläder. Bara så ni vet, det handlar inte längre om kvantitet utan om kvalité... Här är en version av en LBD, de funkar alltid.


xo xo
Ciao!

I am the voice of your hunger and pain, I am the voice...

Jag älskar denna musiken, den gör mig rofylld.
Och Mairead Nesbitt är otroligt duktig.

Take the long way home...

När jag inte längre känner att jag kan skriva, eller få ur mig mina känslor på något sätt. Då allt bunkras upp i min kropp som en papperskorg med för mycket skräp, den dagen då kommer jag inte längre att orka, då kommer jag på riktigt slänga in handduken och nej, inte dö, bara försvinna tills jag hittar tillbaka. Jag har aldrig gett upp, jag har alltid varit en obesegrad människa, ingen har någonsin lyckats få mig att inte resa mig upp igen, precis som en fenix gör ur askan som jag skrev om för några veckor sen. Jag önskar bara att vägen jag valde att ta, inte vore så smärtsam. Men jag har aldrig valt den enkla vägen och kommer aldrig göra.


Något jag fortfarande brinner för är kläder, även om det känns som om det hälls vatten på mig lite då och då. Så jag sitter fortfarande och kikar efter det som kan tänkas bli nästa outfit som jag vill ha, jag har inte riktigt löst alla bitar ännu, men något ska jag väl komma på? Frågan är som alltid, men som ingen verkar vilja svara på, hur mycket pengar skulle du maximalt kunna lägga på en klänning, ett par skor och accesoarer till det? Hur mycket?

Jag är förövrigt kär i denna från Hevré Léger!


xo xo
Ciao!

Why do we crucify ourselves?

Jag är fortfarande tom på alla mina ord, jag har aldrig känt mig så tom som jag gör just nu. Jag vet inte vad det är för något som formas inuti mig, men något jag vägrar sätta ord på. Jag tänker inte uttala sakerna högt, men rent psykiskt korsfäster jag mig själv, för det jag inte klarar av just nu. Nej, jag vill inte säga mer.

xo xo
Ciao!

I'm not going down on my knees, Begging you to adore me, Can't you see it's misery, And torture for me...

Jag tänker aldrig bli någon som slänger ut allt om mig själv, framför fötterna på er. Jag stänger av alla människor i min närhet, jag är ledsen, men jag kan inte tillåta en kärnreaktion från min sida. Jag kan inte få härdsmälta, jag kan inte tillåta mig själv till det. Därav måste jag hålla er borta. Det som slagit mig nu, är att jag kanske inte ens tänker gå på Dekadance, jag orkar helt ärligt inte och varenda gång har jag lyckats ta mig samman och göra det jag ska, men jag vet inte denna gång. Det skulle vara trevligt, men jag vet inte, jag låter saker vara osagda.


Jag drömmer nästan varenda natt att jag dödar en människa, det kan möjligen vara ett barn och jag vet att jag gör det av rent ursinne, det fick mig att slå upp ögonen i skräck idag, då jag faktiskt insåg vad jag gjorde. Jag vet inte om jag vill dela med mig av det jag faktiskt tänker angående dessa drömmar, de är för privata. Men att skada någon annan skulle jag aldrig göra, föruom i mina drömmar, men att ha dessa drömmar, skrämmer mig.


xo xo
Ciao!

And even though, It all went wrong, I'll stand before the Lord of Song, With nothing on my tongue but Hallelujah.

Det finns viss musik som för mig betyder något speciellt, alla har vi dem, den där låten vi har med en nära vän, en låt vi har med ett ex, en partner, sin livssituation, sitt humör, ja alla har vi något vi kan sätta framför varenda liten känsla vi har i kroppen och något som ja just det, den musiken passar väldigt väl idag, pga att jag är på detta humör. Jag vet inte hur många gånger jag har varit tvungen att stänga av viss musik för att jag förknippar den med något som jag helst av allt vill förtränga, idag tog jag faktiskt mod till mig att lyssna på en del saker som brukar sätta mig i skräck, för första gången på 3 år lugnade de. Något otroligt antar jag. Jag antar att man kan arbeta bort vissa minnen som man har till viss musik och ersätta de minnena med bra minnen, men vad vet jag? Jag tror även nämligen på att även om viss musik har väldigt dåliga minnen med sig så kan man få dem positiva, genom att tänka på det positiva som egentligen var anledningen till att man lyssnade på den från början. Ni ska få en låt som betyder enormt mycket för mig och kommer alltid göra det...



xo xo
Ciao!

Leave out all the rest, just like I do with everything.

Igår var jag och såg Twilight, en kärlekshistoria, lite lik Romeo och Julia, men i nutiden, jag skrattade åt saker, jag blundade lite och jag tyckte om den. Kärlek som inte egentligen får finnas, något som är förbjudet finner jag nästan attraktivt, det finns något där och denna kärlek ska inte få finnas i alla fall inte om man tror på vad de är för olika sorters människor. Jag är nog lite kär i Edward... Hehe! Han är dödligt snygg i filmen... Jag säger bara det...


Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Titta på en av mina favoritfilmer? Stolthet och Fördom, den kan man inte göra något annat än älska. Så underbar film. Colin Firth.


xo xo
Ciao!

R.I.P Bettie Page!

En legend har försvunnit, en av de riktigt sanna pinupporna, Bettie Page och det är sorgligt. Men det enda vi kan vara säkra på när vi föds, det är att vi dör.
Hon blev 85 och det är faktiskt inte så illa, hon försvann igår.


xo xo
Ciao!

I'm in the twilight zone.

Ikväll ska jag ta mig ur min koma lite mer, jag ska gå och se Twilight, den ganska så nya filmen och se om den är bra. Det ska bli trevligt, det ska det verkligen bli. Det är en vampyr film, hehe, sånt gillar vi. Imorgon kommer jag med upplysning om den var bra eller inte.


Om någon undrar, jag orkar inte riktigt ha någon nära vän speciellt nära just nu, jag orkar inte prata. Jag kommer att höra av mig när jag orkar igen, okej? Jag är ledsen, men jag har inte orken att prata om något med någon egentligen. Jag börjar få en liten fobi för telefoner, jag vill inte ens svara när det ringer här hemma.


xo xo
Ciao!

But I won't cry for yesterday, there's just an ordinary world.

Jag har på något sätt så pass ont i min kropp att jag inte vet var jag ska ta vägen, ingenting hjälper. Jag hade hoppats på att det fanns ett lätt sätt att komma ur det här, men det finns det inte. Men jag ska bannemig vinna över både min fibro och min bipolaritet, om det så ska bli det sista jag gör. Jag kan inte gå runt och ha så här pass ont i kroppen att det känns som om den närsomhelst bara kan lägga av. Att mina ben inte kommer bära upp mig. Vad gör man? Jo, det är bara en vanlig dag i mitt liv, inget annat. Tyvärr är det andra saker som gör det omöjligt för mig att ja, vad ska man säga, jag vet faktiskt inte.



Jag har inte direkt några ord för er, jag är ganska tom, så jag lämnar mer osagt än sagt.

xo xo
Ciao!

Have about a slice of Blueberry cheesecake?

Har ni någon gång haft sådana fysiska smärtor i kroppen att ni inte vetat vad ni ska ta er till? Jag befinner mig där nu, jag är stel som en pinne, nacken vill inte röra på sig, ryggen mår dåligt av minsta lilla rörelse och ben och armar ska vi inte prata om, till och med mitt huvud gör ont. Jag står inte ut med denna smärta. Den tar bokstavligt talat över mig. Jag är i obalans, ganska säker på det också. Men man önskar alltid att det ska bli bättre, men inte blir det det.


Idag ska jag förhoppningsvis baka Blueberry Cheesecake, yum yum! Jag ska bara klara av en sak innan dess.

xo xo
Ciao!

Don't you want me, Don't you want me, Don't you want my love?

Bästa låten just nu, gammal också, från 1992, men dock så jävulskt jävla bra!
Jag gillar det här enormt mycket just nu. Men förkärleken för elektronisk musik är stor också...'

xo xo
Ciao!

Do what you want, I don't care...

Jag vill sy, men allt jag kan komma och tänka på just nu är andra saker och inte att sätta mig vid symaskinen och sy, ja, det jag nu vill sy. Jag vet dock inte vad, något häftigt, något som man kan inte kan förvänta sig från mig, det skulle vara häftigt att göra. Något totalt oförutsägbart, något som bara inte är jag. Ska jag våga pressa på alla knappar samtidigt för att se vad jag kan få ut av att det blir totalt kaos och att ur detta kaoset göra något som jag aldrig skulle kunna tänka mig att göra annars. Att tänja på gränser och det ens egna hjärna målar upp av vad som är rimligt. För är det inte ens fantasi som sätter gränserna, för mig är det det.


Hur kan man tro att det finns kärlek, när man så gott som tror att den är död. Människor faller samman, likaså en dator, hur man nu kan jämföra en dator med en människa, men allt kan kraschlanda, som ett flygplan som måste navigera ur sin kurs. Jag vet inte vad jag ska tro längre, kärlek dör, allting dör i slutändan, till och med du och när du inte finns kvar längre, finns då din kärlek som du gett till de människor som betyder något, kvar? Är det så att vi försvinner med vår kärlek, när vi väl är borta? Kan kärleken överleva i denna världen, jag är inte säker på att den kan det.

xo xo
Ciao!

Someone said that romance was dead and I belived it instead of remembering...

Jag har massor med tankar som flyger genom mitt huvud, varenda liten sekund, hur jag ska förklara dem är en helt annan femma. Jag befinner mig i ingenmansland och det är ganska ödsligt här, men jag har alltid mig själv och det är en tröstande tanke, samtidigt en väldigt obekväm, vem har du i slutet förutom dig själv, ingen. Det är tyvärr sanningen, även om du har din familj runtomkring dig innan du dör, så är du ensam om att dö just nu, om nu inte alla du känner skulle gå och dö samtidigt. Kollektiv död? Vad sägs om det. Jag är inte rädd för att dö, jag är nog, det är sorgligt att säga det, mer rädd för att leva. Men vad vet jag, en 22-åring, om livet egentligen? Kanske allt, kanske inget, man blir aldrig fullärd, men jag hungrar alltid efter kunskap.


xo xo
Ciao!

Rise from the ashes like a phoenix...

Att resa sig ur askan som en fenix, det är inte alltid det lättaste man kan ta sig för, men man gör det för att man måste. Man gör det för att inte förlora, man gör det för sin heder och sin envishet, vad händer när allt sådant är så gott som borta, väntar på att det ska komma nya kraftvindar och resa dig? Vad väntar jag på, det finns ingen som kommer rädda mig, eller hjälpa mig ställa mig upp, förutom jag?


xo xo
Ciao!

Metropolis, has nothing of this, we're breathing in fumes, I taste when we kiss.

Jag saknar Arvika just nu, så det skriker om det. Nästa år (det är inte långt kvar tills dess) så kommer jag vara där, insupa atmosfären och umgås med en jävla massa människor, det är fanimig bäst att jag inte är i någon melankoli under de dagarna, men vafan, Depeche, alla underbara människor och självklart brorsan, kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det.

Jag under Arvika 2007 <3

Depeche Mode med Stripped <3


xo xo
Ciao!

Pavane...

I dagar som dessa, då man har svårt att förklara hur man känner sig, så kan man bara enkelt säga att det finns låtar som förklarar läget. Jag tror dock inte att jag vill att några av er får reda på vilka av låtarna jag pratar om är, man kan läsa av mig för mycket om man känner mig. Jag önskar att jag kunde berätta, men jag är oförmögen att ens ta upp telefonen, även om den ligger precis bredvid mig. Hur mycket jag än vill, så säger min hjärna stopp. Det är inte något som är vanligt hos mig om man säger så... Jag isolerar mig, sakta men säkert.


xo xo
Ciao!

It's sad, so sad, Why cant we talk it over, Oh it seems to me, That sorry seems to be the hardest word...

Igår var konserten riktigt bra, den var inte som Leonard Cohen, men jag måste säga att när han sjöng Candle In The Wind, så kunde jag inte låta bli att märka att hela Globen blev tyst. Det var som om alla höll andan, för man visste inte riktigt hur låten skulle arta sig. Jag tror att den låten kommer vara en milstolpe genom hela 1900-talet och ja ni kan ju bara gissa i vilken tappning han sjöng den. Självklart i originalet, med Norma Jean aka Marilyn Monroe, med en hel del bilder på henne i bakgrunden, jag säger bara det, den låten var otrolig live. Hela showen var väldigt bra och att det var David La Chapelle som gjort det, det förstod man. En riktigt bra show och jag kan inte klaga på hur han sjöng heller. 4/5 får han av mig.


Jag vet inte längre varför, men jag har nästan inget att skriva... Möjligen beror det på skrivkramp och dels det att jag inte känner för att lämna ut en enda liten del av mig själv. Jag har alltid varit frispråkig och haft lätt att skriva det jag just då känner för, just nu känner jag inte för att skriva något för er. Jag vill inte ringa någon, jag vill inte göra något, om någon bara kunde få den här perioden i mitt liv att flyta förbi lite snabbare, så skulle jag bara tacka och ta emot. Men nu sker det inga mirakel, det enda som sker är just ingenting, jag kommer att berätta så småningom vad jag går igenom just nu, men melankoli är mitt nya namn och ni som vet lite om mig, borde ha en hum om vad det betyder.


xo xo
Ciao!

I'm still standing, better than I ever did...

Ikväll ska jag och min kära mor gå på Elton John, vilket ska bli roligt. Jag har inte tid att uppdatera mer idag, men jag skriver imorgon om konserten...
Btw, jag står fortfarande.


xo xo
Ciao!

Rainbow to the stars...

Vet ni om att en av mina favorit designers, ja kanske inte min absoluta favorit ska göra en sommarkollektion med H&M? Jag brukar inte hoppas högt, men nu snackar jag alltså sommarkläder, vilket han är bääst på! Har ni glömt hans regnbågsklänningar, alla ränder? Hur han blandade pastell med färger som ibland kan skrika lite för mycket i ögonen... Jag minns speciellt kollektionen från 2005, den jag älskar mest av hans jobb, självklart en hel del annat med, men det året var så ljuvligt! Så jag slänger upp lite bilder från Matthew Williamson's kollektion 2005, det var ett bra år för mode, mycket inspiration för mig kommer därifrån.






Om kollektionen här...

xo xo
Ciao!

I'm not looking for a clearer conscience, Peace of mind after what I've been through, And before we talk of any repentance, Try walking in my shoes...

Just nu har jag inte speciellt mycket jag vill dela med mig av, inte saker som står mig så nära inpå. Om någon undrar, jag orkar inte riktigt svara i telefon just nu, eller göra något alls för den delen, acceptera detta är ni snälla. Annars så har jag fortfarande ett suktande efter den perfekta nyårs-outfiten, men frågan är som sagt då, ska jag fira nyår? Jag vet inte om jag vill det, jag har ingen större lust. Det är samma sak varenda år, man letar runt efter ett ställe där man kan fira, hamnar på ett ställe, där alla är alldeles för förfriskade och nästan alla missar klockslaget, ja, jag vet inte vad alla gör precis när det är nerräkning (vill jag veta?)... Frågan är då, ska jag fira i år eller ska jag strunta i det? Det är nästan skam att jag säger att jag ska strunta i det.


Men fortfarande, klääääderna??? Jag vill ha något snyggt på mig... Hm... Detta tål att tänkas ganska mycket på... Jag vill ha något snyggt, elegant och klassiskt? Hej, den lilla svarta? Neej, den duger på cocktailpartyn, detta är nyår, egentligen ett perfekt tillfälle att bära den, men nej jag vill inte.... Visserligen en sådan här version, är lite roligare, inte sant?

xo xo
Ciao!

I need to be ravishing!

Jag får cravings efter de mesta sakerna nuförtiden. Jag har inte lust att skriva om saker men att lägga upp lite bilder har aldrig skadat... Som dessa klänningar, just nu...

Denna funderar jag på till nyår...

Denna blåa färgen skojar jag inte med...

Eller denna från Antik Batik...

xo xo
Ciao!

A new month has begun, but I don't know where to begin...

En ny månad har börjat, men jag vågar inte hoppas på en förbättring, jag sitter fast, i vad vet jag inte, men i något som jag inte kan röra mig i, det vet jag. Det känns fel att säga att saker är helt okej, för det är de inte, men de kommer att bli. Jag ger inte upp, jag är för envis för det. Så enkelt är det, men samtidigt så vill jag inte gå ut på över flera månader, bara för att inte träffa en människa. Jag orkar inte. Även om jag skulle vilja.


Jag längtar något fruktansvärt till Arvika och att få se Depeche Mode, jag tror att jag har en större förkärlek till synth, vem vet varför? Kanske för att det är en musik typ som tilltalar mig. Jag har som sagt alltid varit svag för elektronisk musik och det har blivit en kärlek för mig, samtidigt som jag älskar mycket annan musik. Jag tycker inte att man kan säga att något är skitdåligt, man kan säga att det är musik man mindre gärna lyssnar på, eller musik som man inte får ut något av. Jag får inte ut något av musik som bara produceras fram för att tjäna pengar, när det inte finns någon tanke bakom varför man har gjort det man gjort.


xo xo
Ciao!