I'm gonna keep my love locked down, in a cold hard cellar.

Jag är helt fucked up, hur kan en man som jag tyckt om visa sådan enorm kyla emot mig och tro att jag inte märker av den. En del ev mig tycker att det är skönt, men ändå, en kram är tydligen för mycket att begära. Eller är det så att man inte ens kranar om sina vänner som man brukar göra, för ville han inte at vi skulle fortsätta att prata. Nej, jag är förbannad. Hur vågar han? Nu håller bägaren på att rinna över och det är inte bra, förbannad och less är jag. Nu säger jag att det räcker. Det finns viss skit som man inte ska behöva ta, detta är det.


Jag ser fortfarande fram emot min helg här uppe, fina vänner och bra sällskap. Men vädret skulle vi kunna ta och skippa. Millan är och jobbar och jag väntar på att hon ska komma hem om sisådär två timmar. Millan har visat sådant stort tålamod med mig, att jag inte vet vad... Hon är glass. Ni vet inte vad det betyder, men jag och hon vet det.


xo xo
Ciao!

I'm heading north for a couple of days!

Nu är jag i Gävle, hemma hos Millan, det är riktigt sweet! Jag ser framemot några dagar här uppe i norr, ja det kanske inte är jätte långt norr ut, men det är ändå norr om Sthlm... Jag känner inte riktigt att jag har tiden att sitta just nu, men jag uppdaterar imorgon.

Katja, tack för kommentaren. Om du hinner, kan vi kanske ses något de dagarna då jag är här uppe? Kärlek till dig!

xo xo
Ciao!

With your nerves in tatters, As the cockleshell shatters, And the hammers batter, Down the door, You'd better run...

Jag är lika fucked up i huvudet idag som jag var igår, jag vet inte vad jag ska göra. Jag blir uppåt av ingen anledning alls, när jag vet att jag egentligen borde känna mig ja, inte så mycket uppåt som jag nu gör. Tankarna är aldrig stilla, de rör sig ständigt. Jag befinner mig i något slags vakuum som jag definitivt inte trivs med. Jag trodde att jag idag skulle må lite bättre, men min kropp säger helt andra saker till mig än vad det borde göra, jag känner mig lagom tillfreds med saker. Jag har en ängslan, eller oro eller vad ni nu än vill kalla det i kroppen. Det är ingen påtaglig ångest, det är mer ett "Jaha, nu befinner jag mig här igen..." Det finns inget speciellt med detta. Det är så här mitt liv sett ut och ja, jag kanske stabiliserar mig i framtiden, men jag vet inte om jag kommer göra det... Jag tror att jag är oförmögen att se framåt, på det sättet. Jag kan se 1 år framåt, men inte 10, det blir för abstrakt då. Ja, vissa saker kommer jag inte ens yttra i denna blogg, de är för privata.

Men jag vill skapa, skapa och åter skapa, inte sitta still på mitt arsle och inte göra något. Jag blir inspirerad av så mycket, jag slänger upp lite bilder som inspirerar mig. Mycket saker inspirerar mig och mycket vill jag göra nu på en gång...




En film jag vill se just nu är Stolthet och Fördom, självklart med Colin Firth och Jennifer Ehle. De är ju som sagt favoriterna... Det skulle inte sitta fel alls... <3


xo xo
Ciao!

So, so you think you can tell, heaven from hell, blue skies from pain?

Jag ska medge för er att jag är totalt sinnesförvirrad just nu, jag svänger grovt i humöret och jag vet inte var jag befinner mig, det är en vanlig situation i mitt liv, men nu är det något som lite annorlunda, medicinen kanske börjar ta ut sin effekt, äntligen? Det man märker när man tittar på mina sinnesstämningar är att de har varit väldigt onormala de senaste dagarna för att vara jag. Jag är så jävla full av känslor att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag befinner mig i ytterzonerna och pendlar lite mellan dem och jag, ja, jag vette fan. Mitt huvud snurrar... Världen snurrar lite för snabbt, men jag tänker för en gångs skull inte kliva av, utan jag tänker fortsätta och lära mig, jag vägrar. Min hjärna skriker, mitt hjärta är stilla men jag lider inte, jag omfamnar situationen och försöker stå rakryggad genom allt, för det kommer jag att göra. Jag är inte svag, inte någonstans. Men gud fan jävlar vad jag önskar att jag slapp mina pendlingar, så uppåt, men samtidigt så neråt att jag inte vet vad som pågår. Ja, ni som är nya här, jag är bipolär...


Jag vill sy, men jag vet inte vad, jag har sådan skaparlust när jag befinner mig där jag nu befinner mig, men jag får inte ur mig något. Det är som om det står en vägg framför mig och jag kan inte på något sätt hitta en liten lucka att krypa igenom, utan jag står mer och undrar var fan den där jävla väggen kom ifrån... Jag känner mig bitter över att jag inte lyckas ta mig ifrån ja, vad ska man säga, vansinnet? Är det ett bra ord? Jag håller på att krevera av allt som vill ut ur mig, men som inte kommer ut. Den där jävla väggen står bannemig i vägen och jag vette fan om jag kan klättra över den. Jag kommer snart klättra på väggarna här hemma, för jag har ingen sinnesro, inget ställe där jag kan andas, men jag vet fan om att jag lever nu. För så här mycket känslor som jag har nu, har jag aldrig i hela mitt liv haft. Skrämmande tanke.

xo xo
Ciao!

Colour to the world, spice up your life!

Efter en natt sovandes på soffan känner man sig lagom groggy och yrvaken när man nu sätter sig här. Men allt har sin tid och jag erkänner svagt att det var skönt att sova i soffan... Ja, jag har väl inte så mycket att säga om just det, men nu ligger jag stadigt på 8 timmar per natt och det är skönt. 8 timmar är det optimala för mig, de flesta människorna behöver sova runt 8-9 timmar, men jag tror att många bortprioriterar sömn och ser till att vara vakna så länge de kan. Jag har bara lärt mig att det gör mig knäpp. Millan fick erfarar det i somras då jag bara sov några timmar för att sedan gå upp och vara speedad, utan några droger. Haha! Sånt är livet.


Jag har varit lite nostalgisk de senaste dagarna och lyssnat på gamla 90-tals band och ja, det fanns kanske en anledning till att man lyssnade på dem? Såsom Aqua och Spice Girls, haha! Lite väl mycket ångest ger de också, men ändå. Videorna är roliga, speciellt de från Aqua!

Aqua - Doctor Jones

När alla andra gillade Barbie Girl, fastnade jag för denna Aqua - My Oh My

Sen har vi ju mina favoriter, hahahaha, Spice Girls - Spiceworld

xo xo
Ciao!

Work it harder, make it better, Do it faster, makes us stronger, More than ever, Hour after, Our work is never over...

Idag ska jag hinna med en hel del saker, så känns det iaf. Jag måste tvätta, det är en sak som är säker. Jag känner alltid att jag inte har några kläder, frågan är då varför, då jag vet att min garderob är full av dem? Jag har så pass mycket kläder att jag inte har några, för ju mer du har, desto svårare är det att välja ut rätt saker... Men jag ska inte klaga jag älskar mina kläder. Annars skulle jag nog inte äga dem, ha!


Just nu är jag helt frälst i Daft Punk och elektronisk musik, så mata mig gärna med hur mycket sånt somhelst. Jag får inte nog, jag bokstavligt talat äter upp så mycket jag bara kan när det kommer till det, gärna remixer av låtar också. Elektronisk musik, Techno och House är något som alltid varit favoriter hos mig. Jag älskar att det är så impulsivt, att du slungas med i en bergodalbana av olika rytmer och toner, så upplever jag det iaf, så underbart, så nu går Daft Punk på högvarv här hemma!


En annan grupp som också går på högvarv är Pink Floyd (Ja, de gamla skivorna)... Jag kan inte sluta lyssna på det heller. Speciellt inte på Dark Side Of The Moon, som är framröstad som den största rockskivan någonsin och har legat i över 15 år på amerikanska Billboardlistan, den ligger fortfarande där vad jag vet. Den skivan är så gudomligt bra! Pink Floyd i sig är bara så gudomliga. Ingen jävla skit där, det är bara några artister som sålt mer än Pink Floyd och det säger väl en del? Jag tänker låta mina barn växa upp med Pink Floyd, Queen, Jean Michelle Jarre, Mike Oldfield och alla jag tycker är bra, bara för att de inte ska bli inskränkta och endast lyssna på en sorts musik. De ska kunna uppskatta allt från Tchaikovsky till Daft Punk och Pink Floyd och självklart Queen!

xo xo
Ciao!

Is this my personality?

Din personlighetstyp:

Kreativa, handlingskraftiga och snabbtänkta. Duktiga på många saker. Tycker om att debattera och kan vara angelägna om att få sista ordet. Entusiastiska över nya idéer och projekt, men kan brista i förmåga att hantera vardagliga rutiner. Oftast frispåkiga, uppriktiga och bestämda. Uppskattar att umgås med andra och är själva stimulerande sällskap. Utomordentlig förmåga att förstå komplicerade koncept och finna logiska lösningar på problem.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker.

Gör testet här....

xo xo
Ciao!

I found all my dreams in the beat of your heart...

Igår var ändå en helt okej dag. Var hos min mormor hela dagen, vilket i sin tur inte är det lättaste, då morfar inte finns längre och igår var det så klart och tydligt att man saknade någon där och det var morfar. Man kan känna att vissa saker ligger i luften, som att morfar inte var där. Men livet går vidare och jag vet inte riktigt hur det kommer te sig, men att det igår var så påtagligt med sorgen var jobbigt. Man blir ledsen över att någon inte finns där längre... Annars så var det en bra dag även om det med Marcus också hängde över axeln, igår var ingen bra dag. Men jag satt och pratade med min morbror och hans sambo en hel del och det var skönt. Jag tycker om mina morbröder, även min moster och alla mina kusiner... Men igår var det kalas för min mormor fyllde 75 i veckan.


Annars så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, är tom på ord idag. Har jättemycket jag måste göra och är lite rädd för imorgon, men det ordnar sig det med. Huvudet är fucked up pga en hel del saker, men vad ska man göra? Det finns inte så mycket, jo, inte gräva ner sig eller stoppa huvudet i sanden. Det är inte några bra lösningar på något.

xo xo
Ciao!

My heart breaks into pieces today...

Idag är det inte någon bra dag och den 25:e kommer aldrig vara en bra dag för mig, då min vän Marcus gick bort, exakt för två år sen på denna dag. Mitt hjärta går sönder av saknad till en av de mest levnadsglada människorna jag någonsin mött, han var benzobamse, med honom behövdes inga mediciner, man klarade sig med honom. Han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Marcus och jag några månader innan han dog...

What are you waiting for? Nobody's gonna show you how, Why work for someone else, To do what you can do right now?

Nu har jag höstlov, det känns så skönt att veta att jag har en vecka ledigt, så underbart! Ikväll ska jag träffa (nästan) alla från klassen och gå ut, eller vi ska sitta och ta några drinkar/öl. Vilket innebär att jag inte dricker, ja, ni vet varför (iaf ni som läser min blogg)... Och självklart i vanlig ordning har jag klädångest och absolut ingenting att ta på mig. För en gångs skull så ska jag bannemig ha något som jag verkligen trivs i på mig och ja, visa hur jag ser ut den tiden då jag har tid att fixa mig och inte drar på mig något i farten för att komma iväg till skolan... Nåväl, jag kommer väl på något, som jag alltid gör ;)

Ska snart sätta upp håret i värmespolar och sminka mig, vi ska ses klockan 19:00 vid Medis och ja, sen får vi se vad som händer. Men jag gillar klassen mer och mer, jag tror att jag äntligen börjar hitta en rytm och det är skönt, riktigt skönt. Nu ska vi bara se till att klara av detta år och att jag kommer ut helskinnad på andra sidan, det är tänkt så iaf. Det känns skönt.

Men gud vad jag vill ha en Cosmo ikväll, det verkligen suger i magen efter en. Mhm, geee miiig! Men jag ska bannemig klara av att inte dricka...


Jag har upptäckt att jag har blivit lite större och att jag nu måste ner, så imorgon ska jag ge mig ut och gå och det tänker jag göra resten av veckan också. Jag måste ner i vikt och stabilisera mig, så känner jag just nu. Jag trivs inte i min kropp, visserligen ska man inte ändra något på utsidan förrän man är nöjd på insidan, men jag kan väl enkelt säga såhär, man blir aldrig helt nöjd med sig själv. Därav nyttig mat och träning är det som gäller för mig, det är viktigt nu med tanke på att jag äter en viss medicin också. Jo, så nu blir det träning, yoga kanske?


xo xo
Ciao!

Anna Pavlova <3

Jag är förälskad i denna makalösa kvinna!
Hon är så graciös, herrejävlar vad jag önskar att jag kunde fått se henne i Svansjön.

Anna Pavlova <3

We got a redlight, Pornographic dance fight, Systematic, honey, But we go no money...

Så, nu är redovisningen över och ja, det gick helt okej tycker jag. Jag gjorde det bästa jag kunde just nu och sedan får jag bara bli bättre, att se de andras kjolar var riktigt roligt också. Alla är så kreativa, ska bli spännande att se B klassens kjolar imorgon, då de har redovisning. Jag går ju i A-klassen. Men tacka vet jag att detta nu är över och att jag nu kan ta det lite lugnt ikväll, det känns skönt. Mitt huvud håller på att stupa i tangentbordet och ont har jag i det också, ja, vad gör man inte för konsten? Bilder på min kjol kommer så snart jag bara kan! Jag ska försöka iaf, det är inte alltid jag väljer att lägga ut bilder... Ni får helt enkelt se senare. Men nej, jag är så trött att jag håller på att spy nu, fy fan!


Jag har jättemycket på mitt hjärta som jag skulle vilja skriva om, men som jag inte känner för att dela med mig av. Jag vill verkligen inte att ni ska veta om saker, jag mår bra, det är det enda ni behöver veta. Jag klarar mig alltid och ja, imorgon ska jag förmodligen träffa Angelica, vilket ska bli sinnessjukt roligt. Samt gå ut på krogen med alla mina klasskamrater på kvällen. Nice som fan! Jag har visserligen lite saker att göra, men det kan jag göra på lördag och söndag... Jag tar med mig sakerna till mormor (för jag tror att vi ska dit) och jobbar där. Hm, ja, det får allt ta och bli så. Sen är det Hootchy Kootchy på lördag, får se om jag hinner dit. Ska se om jag har lust imorgon... Hehe! Vi får se. Imorgon är en annan dag.


xo xo
Ciao!

Sacred geometry, Where movement is poetry, Visions of you and me forever...

Imorgon är det redovisning och jag har suttit sen klockan var 8 imorse och gjort klart saker som ska visas på vår presentation, allt möjligt ska visas och jag har gjort alla beräkningar, allt sådant. Det enda jag har kvar nu är att fålla kjolen och det kommer ta sin lilla tid, men tacka vet jag att jag är envis som en gris ibland och att jag bestämt om jag så ska sitta uppe halva natten och fålla, den ska bannemig bli klar, så enkelt är det. Förhoppningsvis så kan jag fota lite imorgon då alla andra också visar sina kjolar, så jag kanske slänger upp bilder här på kjolarna de andra i klassen har gjort. Eller det gör jag nog i vår blogg för skolan, så alla får en inblick i vad vi gjort i snart två månader. Hehe! Kjolar, kjolar, kjolar, det är det enda som pågår i våra huvuden just nu. Eller iaf i mitt. Jag borde redan sitta och fålla, men jag tror att det kommer att gå lite snabbare än vanligt, jag har räknat på 4 timmar, så lite tidspress har jag också på mig. Men allt för att bli klar imorgon. Herrejävlar, vad jag tjatat om kjolar den senaste tiden, ni måste vara uttråkade! Jag bjuder på en av mina inspirationsbilder så länge, håll ut, det kommer kjolar! JAG LOVAR!


Annars så rullar saker på ganska så bra, jag har inte direkt något att berätta, förutom att det händer mycket i skolan just nu och ja, jo, vi har höstlov nästa vecka och då ska jag ta igen lite av det jag förlorat med tanke på att jag var sjuk i en hel vecka (jävla magkatarr) men nu så mår jag bra igen och det är jag glad över. Visserligen vet man aldrig, men får jag det igen är det bara att käka medicin och äta snäll mat, men denna gång kommer jag vara förberedd. Magkatarr var inte direkt det roligaste. Men men, sånt är livet. Ingenting man kan gå och gräma sig för, bara ta tag i saker och se till att det blir bättre. För jag fick reda på av min läkare att jag är något av en mönster patient, jag tar mina mediciner som jag ska, jag för dagbok varje dag om hur jag mår, jag förklarar och jag kommer (nästan, hänt någon gång att jag inte kunnat komma) alltid dit när jag har tider och att jag har enorm koll på min situation (vilket uppenbarligen är något ovanligt). Hon sa även att jag borde börja leva lite mer och koncentrera mig på att få ett värdigt liv, ja något i den stilen. Jag tänker inte gå in på exakt vad hon sa, men hon sa vettiga saker.


Man känner i luften nu att snart är det verkligen höst, det är kallare och snart går det över till vinter, det känner man, men ännu har inte alla löv lämnat träden. Jag blir harmonisk men samtidigt mår jag inte bra över ljusskiftningarna som sker under hösten. Nåväl...


xo xo
Ciao!

Your heart is not open, so I must go, The spell has been broken...I loved you so, Freedom comes when you learn to let go...

"Learn to say good-bye
I yearn to say good-bye

There's nothing left to try
There's no more places to hide
There's no greater power than the power of good-bye
There's nothing left to lose
There's no more heart to bruise
There's no greater power than the power of good-bye"

Time dancers whirling past, I gaze through the looking glass, And feel just beyond my grasp is heaven...

Snart ska jag iväg till skolan för en provning en så är det bara och tuta och köra tills på torsdag morgon då allt ska vara klart, så imorgon sitter jag hela dagen och ritar, syr, och klipper och klistrar, jag har jättemycket inspirations material som jag måste skriva ut, annars blir det lite problem, så mycket bilder. Denna kjol har inspirerats av en låt som jag älskar, Dark Waltz och den säger sitt bara genom att lyssna på den. Jag har inspirationsmaterial så det skriker om det just nu, jag ska bara få min förbannade skrivare att fungera, jag blir knäpp snart.


Annars stressar jag sönder mig själv just nu, det är så sinnessjukt mycket som ska göras och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Självklart det som oroar mig mest är figurteckningarna och dem, men det fixar jag också, bara jag får till det och bara jag sätter mig ner och gör dem. Så enkelt är det. Kjolen kommer att bli klar, det vet jag. Den blir klar idag, det kan ni slå er i backen på, för slö det är jag inte. Det är bara allt det andra. Nåväl, jag grejjar detta, det vet jag att jag gör. Hm, det blir intressant att se vad de andra har gjort för kjolar och vad de har inspirerats av. Det är väl det som ska bli mest intressant, det tycker jag nog allt. Ingen kjol är den andra lik, utan alla ser olika ut, det är det som är så roligt. 24 helt olika kjolar och ja... Vi får se, jag ska fota kjolarna hade jag tänkt. Så att jag kan lägga upp dem i skolans blogg, hehe! Det är sällan jag uppdaterar den, men nu ska jag göra det. Nu är det off to school!

xo xo
Ciao!

So keep your love locked down, Your love locked down, Now keep your love locked down, You lose...

Stress, stress, stress, så känner jag just nu, det är så otroligt mycket som ska vara klart tills på torsdag att jag inte vet var jag börjar eller var jag slutar, men jag får nog ihop det, det tror jag nog. Imorgon blir det bara till att jobba, jobba, jobba och inte så mycket mer. Men kul är det att snart ha sin kjol färdigkonstruerad och klar att visa upp, tillsammans med plaggskisser, tygberäkningar och allt därtill. Jag slänger nog upp lite bilder på kjolen när den är färdig om jag får någon bra bild på den, det hoppas jag iaf. Kjolar är roliga, man kan variera dem så mycket.

Jag <3 Design!

Jag är helt hooked på Kanye West - Love Lockdown, så jävla ball låt. Jag gillar inte hiphop eller r'n'b i vanliga fall, utom några enstaka låtar då och då, men fan den här låten gillar jag skarpt, den är riktigt riktigt bra. Jag tror jag fastnade för refrängen.



xo xo
Ciao!

Hey big spender, spend some little time with me...

Igår var det Dekadance fest Dekabarét och jag tyckte den var utomordentligt trevlig :) Trevliga människor, umgänge med vackra människor allt sådant. Jag gillar det verkligen. Det enda som var lite trist var när showen inte riktigt funkade som den skulle, men det gick bra tillslut iaf. Jag hade det väldigt kul iaf, även om jag var disträ i slutet och knappt orkade något alls, men ändå, det fungerade att gå ut och det känns skönt. Jag kommer dock inte gå ut så ofta, jag orkar inte riktigt det. Men vi får se, kanske känner jag att jag orkar umgås med för överförfriskade människor snart igen. Inte för att det är många på Dekadance, men på andra ställen är det det och jag tycker inte att det är så roligt, behöver jag säga mer?

Smakprov så länge... Copyright: Tobias Fischer

Snart ska jag sätta mig och sy ihop min kjol hade jag tänkt och när jag väl har gjort det, ska jag klippa ännu mer i tidningar och göra mitt kollage, samt börja med allt för redovisningen, varför jag valt det jag valt och vad jag inspirerats av. Det är inte så svårt att se var min inspiration kommer ifrån, det är det aldrig. Eller inte för mig kanske, men för andra kan det säkert vara svårt. Nåväl, jag hoppas att jag iaf får ihop det tills på torsdag, har hela tisdag och onsdag på mig, vilket är bra. Då ska jag jobba och förhoppningsvis är jag klar med allt redan på tisdag, vilket jag tror att jag blir. Jag vet hur jag jobbar under stress, det ska bli skönt att ha detta avklarat och sedan ha lov. Skönt som tusan. Nej, jag måste jobba nu...

xo xo
Ciao!

Reached our natural conclusion, Outlived the illusion, I hate being in these situations, That call for diplomatic relations...

Snart ska jag in till stan och fixa lite saker... Sedan ska jag hem och jobba lite på min kjol och sedan ska jag till Dekadance, jag hinner inte sy något nytt, så jag tar något jag redan har hemma hade jag tänkt, vad vet jag inte riktigt ännu, det återstår att se, men snyggt blir det hursomhelst. Jag har inte tiden att stressa sönder mig med ett plagg som jag kanske inte ens blir nöjd med... Det är bara bortkastad tid om jag inte blir nöjd, så nu ska jag ner i mina lådor och leta efter kläder, kanske åker det på latex idag och då vet jag en outfit, men vi får se. Jag vill ha lite andra saker på mig än latex.


Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra, jag är ganska disträ, men ja, jag ska klura lite på saker nu hade jag tänkt samt göra i ordning mig. Jag saknar Frida, det var väldigt längesen jag träffade henne, mer än en månad nu och det känns konstigt, men vi går båda i skolan och ja, det är tufft att försöka hitta tid. Men jag saknar dig! Jag saknar även sommaren.


xo xo
Ciao!

Let's have some fun, this beat is sick!

Ännu en vecka har passerat och jag har knappt hunnit med allt jag ville hinna med, så i helgen blir det till att sy. Så enkelt är det, dessutom är det Dekadance och jag vet inte om jag ska ha på mig det jag hade tänkt ha på mig. Vi får helt enkelt se, men jag ska börja på det ikväll iaf, eller om bara någon halvtimme hade jag tänkt, så får vi se hur långt jag kommer med mitt jobb. Hehe! Jag är inte den som är den... Så imorgon får vi se hur det blir... Nu måste jag fixa lite saker. Så jag uppdaterar kanske senare, vi får se. Dekadance imorgon iaf, ses vi där?

xo xo
Ciao!

And I'd claw at your heart, And I'd tear at your sheet, I'd say please, please, I'm your man

Igårkväll var magisk, den var sagolik, jag kan inte beskriva med ord hur bra Cohen var. Hans röst var magnifik och jag kan mycket väl säga att det var väl spenderade pengar och ingenting var mer perfekt än vad det var igår. Jag grät till och med, bara av att se honom. Så ödmjuk, gemytlig och trevlig man han verkar vara, bara av att höra det han sa var underbart. Jag önskar så att jag får chansen att se honom igen och ja, jag vill gärna göra det! Leonard Cohen är en man som verkligen är man. Han sjunger rakt ur sitt hjärta och ja han sjöng Halleluhja, The Future och massor av annat som bara var, ja jag är mållös...


Metallica kommer den 7:e och 8:e Mars till Globen och jag ska bannemig vara där, så enkelt är det, jag kan inte missa detta, jag får inte missa Metallica igen, det går bara inte. Ska bli helt underbart att se dem, de är ju dem man vill se. Metallica är alltid Metallica och jag hoppas att jag får en lika bra konsert med dem som jag fick med Leonard Cohen, att jag får samma WOW-känsla. Men det är en helt annan människa som sjunger där och ja om det vore likadant skulle jag nog tycka att det vore tråkigt. Men nu ska jag bannemig se dem <3

Annars så flyter jag på ganska bra, jag är stadigt påväg uppåt och ja, jag har fortfarande en hel del känslor kvar, alla för att vara ärlig. Jag pratade med min psykolog idag och hon sa att det är ren bullshit att människor blir apatiska och inte känner något. Jag tror henne, annars skulle jag aldrig tagit denna medicinering till mig. Det handlar mellan att leva eller att inte göra det och valet där är enkelt. Idealet är väl självklart att man aldrig ska behöva äta medicin, mot något överhuvudtaget, att man får regelbunden sömn och att man är frisk hela livet ut. Nu lever vi dock inte i den världen, utan i en värld där människor behöver medicinering, människor har problem och ja, alla är inte kärnfriska. Vissa har cancer till exempel, ska man säga nej till medicin där om det hjälper? Det tycker inte jag. Nej, medicinen finns och det är bara att leva med det.
xo xo
Ciao!

I've seen your flag on the marble arch, love is not a victory march , it's a cold and it's a broken Hallelujah...

Idag är det Leonard Cohen som gäller i Globen, helt jävla underbart! Dagen är ganska så bra för övrigt, jag ligger på uppåtkurvan och det känns bra, bara jag inte går över till mani totalt nu, då jag vet att jag bara går uppåt... Vi får se. Nu ska jag se Leonard Cohen i Globen och det ska inte ni! Ja, jag hoppas att han är ljuvlig... Vilket han antagligen också är. Skriver om det imorgon. <3

"Give me back the Berlin wall
Give me Stalin and St Paul
Give me Christ
or give me Hiroshima
Destroy another fetus now
We don't like children anyhow
I've seen the future, baby:
it is murder."

xo xo
Ciao!

All this running around, well it's getting me down, Just give me a pain that I'm used to!

Är det så att vi svenskar gnäller överlag över mer saker än andra människor på denna lilla planet. Jag kommer ihåg en kommentar jag fick när det var Dekadance under Pride av Andy och det var att vi alltid klagade, om det är för varmt klagar vi, är det för kallt klagar vi, regnar det så är vi inte bättre där och när det gäller attityden mot människor som är framgångsrika, då klagar vi ännu mer! Det är nästan som om vi inte tål att andra lyckas bättre än vad vi själva skulle göra. När ska vi sluta upp med detta klagandet och försöka att uppmuntra människor med det de vill göra och tycka att de är bra. Varför tror vi att jantelagen jämt ska gälla. Varför får vi inte tycka att vi är snygga, eller har gjort något bra - och om vi gör något bra, så kommer skuldkänslorna svämmandes över oss för att vi tycker att vi har gjort bra ifrån oss. Det är alltid det att man får aldrig vara bäst, eller snyggast, eller vackrast eller någonting som är positivt. Men skönhet, ja det ligger i betraktarens ögon, det jag tycker är vackert kanske inte en annan tycker om. Det jag kallar vackert är kanske inte vad någon annan skulle kallla vackert. Varför är vi så trångsynta när det kommer till detta och varför ska vi alltid (jämt och ständigt) hitta fel på personer som är i det offentliga ljuset?


Idag har jag jobbat ännu mer med min kjol och ja, jag kan säga att det går framåt och inte alls bakåt, en liten sak måste självklart ändras, men ändå det är små saker, dessa fixar jag. Snart så är kjolblocket klart, men jag känner mig inte redo för att avsluta det riktigt ännu och jag har saker jag ska ta igen och det kommer jag att göra under höstlovet, det måste jag göra. Det är höstlov snart, herregud, tiden går fruktansvärt fort när man tänker efter. Tiden bara flyger fram och jag har inte riktigt någon aning om var den tar vägen. Men någonstans far den väl iväg... Den kommer ikapp så småningom, jag ska bannemig jobba med mina kjolar snart, nej, den kjolen jag gör ser inte ut som dessa kjolar jag lägger upp nu! Ha!


xo xo
Ciao!

Do you care about your body that much?

Jag tänkte påminna lite om några drycker som är riktigt hypade just nu, Vitamin Well's drycker, smakar som saft men har mindre socker än vanlig mjölk, samt fulla med viktiga vitaminer och dylikt för att du ska få i dig ja, vitaminer! Supergoda. Min favvo är den röda (Vitamin Care) som smakar röd grapefrukt, gudomliga <3

xo xo
Ciao!

I'm not sure what I'm looking for anymore, I just know that I'm harder to console, I don't see who I'm trying to be instead of me....

Om ca 5 minuter släpps biljetterna till nästa års Arvika och jag ska självklart köpa, så snart jag bara kan, så enkelt är det. Det är liksom inte som vilken festival som helst denna gång, det är Depeche Mode som kommer och jag vill se dem, så hemskt jävla mycket att det inte är sant. Depeche är bland mina större idoler och dem jag hemskt gärna ser om och om igen. Så jag och brorsan åker och ja vi tar bilen! Det är schysst att äntligen få åka iväg med bilen och att vi slipper stressa som as när vi ska hem, utan kan dra precis när vi vill! Sånt är sweet!


Igår fick jag en del kommentarer och vissa har jag besvarat genom telefonsamtal, en person jag inte kunnat prata med på telefon är Anna (London) och ja, du ska veta att jag uppskattar att du tror på att det jag gör är rätt, för jag tror definitivt på den här medicinen. Det kan vara skillnad mellan att leva eller att inte leva när det kommer ner till mig. Jag kommer inte lika kraftigt skriva om mina "issues" framöver och detta blir nog en ganska ytlig blogg, men det som har stått tidigare, det kommer att stå kvar, då jag helt medvetet har valt att skriva det jag skrev och ja, jag vet att det kan låta hårt i era öron att jag skriver det jag skriver, men det är min version av mitt liv, det jag väljer att sätta ord på. Jag kan vara ännu mer cynisk och bitter, det är sidor ni aldrig har sett hos mig. Jag tror att de flesta har en uppfattad bild av mig och att det är den enda bilden som gäller för dem. Men jag är långt ifrån en person som endast vill prata problem, eller en person som bara pratar mode, jag har flera intressen än det. Problem kan jag prata med vissa om, andra håller jag rent utav käften emot och jag tror att jag kommer göra det i fortsättningen nu. Jag håller käften, mitt behov är inte att få bekräftelse eller på något sätt vara en börda, som jag tror många uppfattar det. Take it or leave it, end of discussion.


Idag började jag äntligen på min kjol och det känns bra att jag äntligen är påväg åt rätt håll och inte åt fel. Jag har nu sett exakt hur kjolen ska se ut i ungefär en månad och nu får jag äntligen förverkliga den och jag lovar er det är tröttsamt att ha en bild i sitt huvud en månad, det är inte som att ta ett foto, så fort man ser bilden, tar man bilden. Processen att göra en kjol är helt annorlunda, det är att gå från plaggskiss, till konstruktion och sedan till att sy, en process som normalt sett inte tar mer än en vecka, men med allt som man ska lära sig, så tar det lite längre tid. Hm... Men nu är jag på g med kjolen och jag ska snart börja med min outfit till Dekadance, raffig är rätt ord för den, det tror jag definitivt. Min outfit kommer bli raffig... Men ni får se den senare, så enkelt är det.

Jag <3 Design!

xo xo
Ciao!

Sleep, angels will watch over you, And soon beautiful dreams will come true...

Idag ska jag jobba med de sakerna jag har kvar till skolan, leta efter bilder till mitt kollage och lite andra saker. Jag känner mig avskuren från så mycket just nu. Jag har inte heller orken att ta tag i saker. Det är för mycket i skolan och jag känner att jag delvis bara vill begrava mig under alla mina uppgifter och försvinna för ett tag. Funderar starkt på att försvinna från Bilddagboken, Helgon, Darkside och Qx och endast ha kvar facebook och min blogg, allt annat känns bara i vägen. Därav tror jag att jag hädanefter en dag i veckan kommer att vara helt okontaktbar, ingen mobil, bara ett inlägg i bloggen och ingen får ringa hem till mig, vad jag än skrivit i min blogg och hur jag än kommer att må, det här är något jag ska fixa själv, det är så jag känner.


Om ni tror att jag bara skjuter upp mina problem med att äta Lithium, så kan ni inte har mer fel. Sanningen är som sådan att jag kommer ha fortsatt samtalsterapi och jag kommer att fortsätta att jobba med mig själv. Jag är inte på långa vägar klar ännu, men jag kommer att bli det och jag kommer göra det utan er. Jag kan inte ha er hjälp när jag ska gå igenom det jag nu ska gå igenom. Jag behöver den inte, för att vara ärlig. Ni är inte de som känner mig bäst, eller de som kan tala om för mig att det jag tänker är rätt eller fel, det vet bara jag. Den enda personen i hela världen som känner dig är du själv, vem skulle annars känna dig? Tror ni på allvar att jag kan tro på människor som endast tror att de har rätt i det de säger, som inte kan på allvar hålla i en diskussion? Nej, jag ryter ifrån nu, jag biter, jag skriker nu, bara för att ni ska förstå att det ni gör stjälper mer än hjälper. Jag har inte bett om era åsikter. Jag vill inte ha dem. Så snälla håll dem för er själva och låt mig gå min egen väg. Jag har aldrig bett er att gå min.

xo xo
Ciao!

You can lie to me, right through your smile, I see behind your eyes...

Jag sitter hemma en lördagskväll och filosoferar kring livet och allmänna ting som pågår i mitt liv just nu. Dels över kärlek och dels över relationer till mina vänner. Vilka av er är mina vänner på riktigt egentligen? Som inte har åsikter om att det jag gör är fel, att de val jag väljer att göra, känns förkastliga i era ögon. Ja, jag pratar om att jag valt att äta Lithium, för att stämningstabilisera mig. Borde ni inte vara glada över att jag vågar käka den medicinen och inte klaga på att jag kommer antagligen bli apatisk och inte känna något överhuvudtaget. Har ni ens tänkt tanken att jag faktiskt har pratat med min läkare om detta och att jag väl är medveten som biverkningar och liknande och därav tagit de ställningstaganden jag gjort. Kan ni inte för en sekund se att jag faktikst gör framsteg och att jag inte går bakåt i min resa mot ett värdigt liv. Saken är som sådan att jag är så full av känslor att jag tror att om ni skulle för en gångs skull se mig, skulle ni bli rädda för de alla de känslorna jag faktiskt bär på, för inte är de få och nej, jag tror inte ett ögonblick på att jag kommer att bli apatisk.


Det känns inte tryggt bland de människor jag har runt omkring mig längre, jag tvivlar på om ni verkligen är mina vänner och om ni faktiskt känner mig. En stor del, tror jag faktiskt inte gör det. Hur kan ni då dömma mig för det jag gör eller hur jag väljer att leva mitt liv. Jag vill inte att ni ska vara oroliga över mig, jag klarar mig. Sköt ert så sköter jag mitt. Jag är så heligt jävla less på vissa människor. Hur kan ni komma in i mitt liv och bestämma hur jag ska leva det, när ni själva inte verkar ha någon koll på hur ni lever ert. Det säger mer om er än om mig. Jag är förbannad nu, sårad också, jag trodde inte att jag skulle bli så här jävla förbannad och förvirrad över era beteenden. Det säger ju bara sig självt att det bara finns två personer som känner mig så pass väl att inte dömma mig, ni två vet vilka ni är. Det gör ont i mig, i mitt hjärta att ni beter er som ni gör.


xo xo
Ciao!