Lacroix, Sweetie, Lacroix, Sweetie, Lacroix, Sweetie, La-La-La-Lacroix.

Igår gick jag igenom några kollektioner för våren/sommaren och när jag kom till min favoritdesigner John Galliano, blev jag enormt besviken, hela hans RTW kollektion för Dior är inte mycket för mig, jag har alltid sett Galliano som en person som alltid har vågat ta ut svängarna, men nej, inte denna gång, jag ska inte säga att kläderna är fula, men det är inget jag skulle sätta på mig, inte nu, det var en ganska så avslappnad kollektion, visserligen hade den faktiskt rätt så snygga skor, dem gillade jag verkligen. Men ingen modell såg ut att kunna gå i höga klackar, fy skäms! Jag hoppade direkt över till Lacroix och tittade på hans saker och visst det var inte heller den bästa kollektionen han gjort, men nog var det några bitar där som jag fastnade för. NU väntar jag med spänning på Haute Couture-kollektionerna som ska visas närsom nu...!








Fotona kommer från: ELLE och Lacroix skapelser.
Ja, jag skulle gärna vilja ha några av de där klänningarna.

Det jag dock är väldigt ledsen över, är det faktum att vissa av mina favoritdesigners inte kommer ha någon visning för deras höstkollektioner, som visas nu faktiskt - pga ekonomin. Det är sorgligt.

xo xo
Ciao!

In black townships fires blaze, Prospects better premier says, Within sight are golden days...

I brist på saker att skriva om, så kan jag enkelt säga er att jag är ute efter den perfekta sommargarderoben, vilket naturligtvis innebär att jag måste se till att jag har lite nya kläder, såsom kjolar, klänningar och nya toppar, men jag vet inte om jag vill ha något i söta pastellfärger, det känns inte riktigt som jag. Vi får helt enkelt se. Jag ska göra min sommargarderob nu iaf! Och lite gå ut kläder, de kan man inte heller ha för mycket av. Woho! Nu ska jag sitta vid min älskling och sy! Ni som vet och förstår, en helt ny garderob är ibland precis det man behöver ;)






xo xo
Ciao!

I've seen you in your new dress....

Jag tror aldrig att jag skulle klara av att jobba i en affär, oavsett vilken. Idag är det en klädesaffär ifråga och ignoranta kunder, lyssna nu människor, detta vill ni inte råka ut för. Ni vill inte att er klänning som kostade 1500:- som sitter så perfekt, få en dekfekt när ni tvättar den. Så vad ska ni göra, detta gäller alla plagg, titta alltid på vad det är för material, det bästa är om ni faktiskt läser på lite om vilka material som är de lite "bättre" materialen och de lite "sämre", om ni köper akryl var då beredda på att plagget kan bli lite större (speciellt om det är stickat) t ex. Då kommer vi till att ni tittar på skötselanvisningarna och inser att plagget, ja det måste kemtvättas, eller handtvättas, whatsoever. Titta!


Du avgör, du köper plagget. Se då till att du sköter plagget efter anvisningarna, så att du inte kommer instormande i en affär och gör totalt bort dig pga att du inte läst hur du skulle sköta ditt plagg. Ni skämmer ut er. Jag skulle aldrig i hela världen inte handtvätta en ulltröja (NEJ, tanken att tvätta ull i maskin även om det finns ullprogram går inte på fråga).Det finns alltid undantag, plagg som förstörts även om man följt tvättråden från punkt till pricka. Då går man tillbaka med den, nu ska jag leta efter klänningar!


xo xo
Ciao!

I'm walking in a single girls shoes, do you?

Idag har jag inget riktigt på hjärtat som jag vill dela med mig, förutom det att jag har hittat ett par to-die-for skor, väldigt simpla och enkla men självklart finns de inte i min strl, så är det alltid när jag hittar något. Dessa är ljus oranget/korall färgade iaf och helt sagolika, I looove 'em! Men de är ju inte mina ännu, men jag ska få tag på dem. Problemet är bara det att jag inte får tag på en enda bild av dem, så vi får se hur sakerna kommer att gå. Men ett par Manolos skulle inte sitta helt fel heller...? I'm just saying...


xo xo
Ciao!

All my life I've been waiting for you to bring a fairytale my way and living in a fantasy without meaning, it's not ok, I don't feel safe...

De senaste dagarna har varit omtumlande på ett väldigt bra sätt för mig, jag har åter funnit shoppinggnistan och att sy saker, vilket är ETT måste inför en ny säsong, jag känner hur inspirationen bara bubblar i mig och jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag hoppas innerligt att det inte blir sömnlösa nätter för min del nu, men det tror jag inte, jag är inte manisk, iaf inte riktigt ännu, men snart så är jag nog det och då sitter jag vid min älskade bäbis och syr för brinnande livet. Då finns det inget stopp för mig. Men problemet är att de materialen jag vill sy i, inte riktigt är de billigaste materialen, men hursomhaver, jag kommer sätta igång nu igen och bannemig om jag inte får klart min maxidress till sommaren, det är oförlåtligt enligt mig. Ha!


Jag har insett att jag måste börja dejta, på riktigt, jag vill träffa människor, jag vill umgås, med vänninor, med alla som jag kan försöka finna och hoppas att jag får ut något av. Dessutom så måste jag verkligen skaffa tillbaka min kropp och det kommer, nu är det upp till bevis. Jag ska slå min lillebror med hästlängder, så enkelt är det. Jag känner en helt annorlunda känsla mot vad jag någonsin gjort innan. Och jag älskar den! Jag vill skrika ut inför hela världen att nu fan, räcker det. Men jag är inte naiv, jag vet vad som kan hända och jag är beredd på det. Jag är jag, inte min sjukdom.


xo xo
Ciao!

Somedays I'm a superbitch, Not to my own tricks, but it won't last forever, Next day I'm your supergirl...

Jag har insett att man måste vara en bitch för att komma någonstans, inte vara rädd att trampa på någon eller för den delen sätta armbågen i personen som stoppar dig. Det är inget dåligt med att vara en bitch, du bara är det. Det är däremot fel att göra någon illa på en människa, på riktigt. Att trampa någon på tårna räknar inte jag riktigt som oj, denna människan kommer gå under, eller har jag fel? Så ursäkta om jag inte säger förlåt om jag inte anser att jag gjort fel, utan jag går bara vidare och ser mig inte om.

xo xo
Ciao!

Mind made up, Given all for you, Now my mind is clear, You planted all the fear...

Jag har så mycket i min hjärna just nu att jag inte vet när jag ska säga stopp, jag vet inte om jag vill säga stopp. Det känns som om jag börjar ta mig uppåt, ibland inte på ett bra sätt, men samtidigt stabiliserar jag mig och det mina vänner är värt mer än allt jag har och äger, jag vet att jag kommer igång och jag är inte rädd längre. Nu får ni se några intressanta skor från Louboutin, jag kunde inte hjälpa mig själv när jag såg dessa, balletboots! Jag har aldrig varit jätteförtjust i dem, det är något som inte riktigt funkat, men dessa är söta!

Christian Louboutin och David Lynch!

xo xo
Ciao!

I just got lost, Every river that I tried to cross, Every door I ever tried was locked...

Vissa saker som händer i ens verkliga liv, kan återspegla sig på ett helt annat sätt i ens drömmar. Jag drömmer om saker som för mig är enormt viktiga, om människor som finns i mitt liv, om saker som skulle kunna hända, men inte har gjort det. Det jag drömde om inatt händer mig. Människor försvinner och det är så det ska vara, det vet jag, men ändå lämnar de ett tomrum efter sig. Så enkelt är det bara. Om vi har tur, så finner vi vänner som är med hos resten av livet, men har vi den turen?


Uppdaterar senare, ska iväg nu.

xo xo
Ciao!

Eyes, hair, mouth, figure, dress, voice, style!

Vet ni vilken en av de bästa känslorna i världen är? Jo, den är du verkligen hittat något du vill ha, köper det och sen är det ditt. En sådan relation har jag till många av mina saker. Jag är inte rädd för att mixtra med mönster, eller med färger, det enda som sätter en gräns är min fantasi och jag lovar er att för mig finns det oändliga möjligheter. Jag tror självklart att man kan använda prickar och ränder tillsammans, mixa storformade mönster med små. Blommor med ränder och färger man ser inte riktigt är de som man trodde skulle funka ihop, ja se de funkar. Allt kommer ner till det faktumet att man kan matcha färger och det är enormt viktigt.

Som denna från Betsey Johnson, som mixar ränder med prickar:



Igår gick jag igenom en favorit sida som jag har och jag hittade självklart hur mycket saker som helst som jag ville ha, vissa saker som man handlar har man i förtid bestämt vad de ska vara till, medan andra saker helt enkelt får visa sig och se vad som kan funka bäst. Såsom när jag gick bärsärk inne på Zara förra veckan, jag älskar silke, linne, men även ull och riktig bomull, material som jag vet kan brytas ner. När man kommit fram till olika beslut så står man där och inser som oftast att det är de tre materialen som håller bäst, på kläder. Skor - läder. Det är bättre kvalité och hellre kvalité än kvantitet. Så är det för mig.


xo xo
Ciao!

Do french women actually have some secrets to tell us?

Jag skulle köpa en specifik bok idag, Franska kvinnors smala hemligheter, jag tänkte köpa den. Men nej, den råkar vara slut på både svenska och engelska (för att vara ärlig tror jag inte att den säljs på svenska längre) så jag hittade en annan, Franska kvinnors hemligheter under alla säsonger, det mina vänner tycker jag låter ännu mer lovande. Självklart kommer jag att inhandla den förstnämnda när den kommer in igen på engelska, men ja, nu börjar jobbet med allt. Det är av rent hälsomässiga själ, har jag insett.




xo xo
Ciao!

It's loud and tasteless and I've heard it before, You shout it while you're dancing on the whole dance floor, Oh bop, fashion!

Ett tag i mina tonår gick det helt och hållet ut på att klä sig som alla andra. Vet ni, jag kommer aldrig klä mig som alla andra nu. Att inte ha en egen integritet eller något speciellt förhållande till det jag tar på mig känns omöjligt om inte annat oacceptabelt. Jag är inte en person som kommer sätta på mig ett plagg bara för att det är "inne". Jag skapar mina egna trender, därav kommer jag aldrig ha på mig just den där klänningen, när alla andra har det. Det finns nog antagligen några undantag, men sånt är livet.


Visst, det jag vill jobba med handlar om det som är inne just nu, det hemska med modevärlden då är att ingenting är någonsin på riktigt inne, utan det som människor som verkligen är insatta inser är att, ja de släpper kollektionerna ett halvår i förväg och redan i januari ska vi handla in vår höst/vintergarderob, det är för mig inte något konstigt. När det kommer en större efterfrågan, så behöver man producera snabbare och se till att alla får de där godbitarna som de känner i behov av. Nåväl, när nu ingenting egentligen är inne, hur kan det finnas trender? Det behövs trender för att människor ska köpa, vissa är ytterst trendkänsliga och följer allt som kommer, så kallade modeslavar (de får aldrig till det snyggt heller). Andra plockar bara ut det bästa ur kollektioner och gör det till sina egna trender, trender kommer alltid finnas men när du släpper en kollektion med dess trender ett halvår i förväg, är det då en trend när det väl blir den säsongen?

- Yen Tran

xo xo
Ciao!

My Name Burned In Your Skin, I Am Your Nasty Sin, The Beast That Lives Within...

Ibland behöver man endast en enda liten sak för att man ska dra sig själv ur situationerna som händer runt omkring en. I mitt fall behövdes det ett större sak, jag var tvungen att dra ett bottennapp för att inse att det var fel väg, just då, jag valde, att bortse från hur man mår och känner idag, är enormt fel. Man måste få känna allt som man vill känna för att fungera som människa, annars trycker du undan det och du står där utbrännd och sårad på köpet. Hur högt är priset som man ska betala för att komma dit man vill? Handlar det endast om att vilja och att ha en envishet som aldrig släcks, inte ens för en storm? Kan vi förväntas att vara på topp hela tiden? Eller vad är det som får oss att fortsätta när det blir tufft?


Jag har upptäckt, tyvärr, den där biten igen, då man inser att köpa saker är gudomligt och att det inte skadar dig för stunden, då men senare, skadar det enormt. Hur gör man? Jag har absolut ingen aning om hur man stoppar sig själv när det kommer till shopping. Det finns inget nej i mitt huvud, jag kan inte förstå hur människor kan vara så diciplinerade att de säger nej. Jag behöver veta. För, när det kommer till mig, så måste jag förlora all lust till allting för att sluta shoppa. Men när räcker det? Är det så att man måste komma till det där förbannade svaret, att nej, du blir inte lycklig av att köpa det där. Men för mig är det tvärtom, jag njuter i manin av att köpa, jag bryr mig inte, inget kan skada mig. Tror jag...


xo xo
Ciao!

You look cheap! Maybe I want to look cheap!

Är det ett "Haha" jag ska trycka fram eller ett "Hm"? Jag läste i en blogg, som jag hamnade vid när jag letade efter bilder, där det specifika ämnet handlade om att man lika lite får kopiera musik, som man får kopiera kläder. Då kom jag att tänka på detta, ofta ser vi i fönstret, ska vi säga, Jane Norman, en klänning som bannemig är väldigt lik den Hervé Léger precis har designat och visat upp på catwalken, men det finns några fel, dels är den inte i det tyget den riktiga designern har gjort den i, den har bara samma färg och samma design, utom en liten del, den har förändrats någonstans. Det är inte en exakt kopia av Légers plagg, bara en väldigt väldigt snarlik sådan, så pass nära att det faktiskt skulle se ut att du äger en Hervé Léger klänning, som kostar mellan 6 000 - 25 000:- men denna klänning kommer från Jane Norman och kostar runt 299:- , så vi kommer ner till det här är det värt att ha en kopia av en klänning man vet att andra ser är en kopia? Speciellt när det kommer till Léger... På dessa två är det otroligt tydligt, men denna klänning är enormt svår att kopiera också...

Originalet, ser ni?

Kopian, ni ser va?

Vad är rätt egentligen? Ska man få kopiera plagg utan att känna skam över det och samtidigt säga att vi bryr oss inte om designerna som faktiskt tänkt ut detta... Precis som när det kommer till musik, ska vi få ladda hem och lyssna på musik utan att ge någon royalty till personen som skapat det? Jag står på ett sätt kluven och på ett annat inte ett dugg. Jag tycker bannemig att om man ska ha ett designerplagg så ska det komma från designerns kollektion och inte från en av de stora konfektionstryckerierna, som bara gjort en kopia (Bortse från designer-samarbeterna med H&M). Är det okej att stjäla en annan människas verk? Människor, vi pratar om något som en människa skapat, något som den kastat ner en bit av sig själv i. Jag skulle nog aldrig tycka om att man kopierade mina kläder rakt av, att få inspiration - helt annan femma. Kopiera rakt av - nej. Och när människor kopierar musik, samplar i vanliga ord, då får personen som gjort det ursprungliga royalties, men det är en fråga om pengar och var går egentligen gränsen? När blir det någonsin okej att rent av bara kopiera en annan människas verk? Är det en falsk eller en äkta, kan du se skillnad?



xo xo
Ciao!

You're looking for somewhere to belong, You're standing all alone for someone to guide you on your way , Now and Forever...

När det kommer ner till en sak, när du verkligen inser att du har för mycket att förlora på att inte göra det du drömmer om, du vet att du måste kämpa för att få det och även om du inser att du kommer bli blåslagen och ha skrubbsår på knän och händer, hur långt är du beredd att gå? Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften och att hålla dem, men jag känner att en stor del av mig vill ändras, är det då bra att sätta upp några löften som du vet är realistiska och att du kommer klara dem? Jag tror stenhårt på det. Jag har aldrig lagt mig ner och sett mig själv som en slagen människa, så varför i hela världens namn skulle jag lägga av nu? Tyvärr, vet man aldrig vad livet har att bringa med sig när väl saker händer. Man måste våga förlora på att vinna, för annars har du inte försökt. Mycket handlar om mental tankegång, vilket perspektiv du har på saken och hur du tacklar det som kommer.


I natt när jag läste ELLE så hittade jag en artikel om mode, inte en bra sådan. Jag blev lite svagare i knäna och visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Ska jag ge mig in i en industri som tvingar människor att konstant vara kreativa, pga en konsumtion hos kollektionskedjorna, där de rent av kopierar designers plagg. Att sedan läsa att det nästintill är omöjligt att starta ett eget modehus, vad gör man då? Min dröm är att klä människor, i det jag vill visa upp, men det kanske aldrig blir genom ett eget modehus, utan på ett helt annat plan. Nej, jag har inga planer på att bli en "personal shopper", det är fel tycker jag. En person ska kunna sig själv så pass väl att den inte behöver det å andra sidan, det behövs människor som säger till oss vad vi ska köpa, titta bara på alla tidningar. Saken är som sådan att jag i princip aldrig går efter vad som är inne under en säsong, utan har alltid de plagg jag känner är rätt för mig. Det är det som är en stor skillnad mellan de som är "modeslavar" och de som verkligen kan sin sak. I denna industri, där allt kan återvändas, göras om och bearbetas, du vet aldrig när du är inne, eller när du är ute. Tack, Project Runway, för att ni satte ännu mer press på alla som vill vara inom modeindustrin.


Nu ska jag ut och träna, det har jag sett till att jag måste göra 3 ggr i veckan och börja äta nyttigt, detta är inte okej. Jag ska bannemig söka upp en dietist.


xo xo
Ciao!

Russian roulette, is not the same without a gun and baby when it's love, if it's not rough it isn't fun!

Jag kommer nog aldrig få nog av den här låten, jag skiter i hur kommersiell den är, hur mainstream den må vara. She's some good shit, this lady. Hon kommer att bli stor om hon fortsätter, dessutom här är hon unplugged och akustisk, säg inte att tjejen inte kan sjunga. Lite speciellt ja, men vem vill vara normal?


Kolla in vad hon har på sig också, både på kroppen och fötterna!

xo xo
Ciao!

Guess, who's back in business? I'm gonna shop til' I drop...

Hur många av er som läser min blogg, tar med er en väninna när ni ska shoppa? Jag kan gissa att väldigt många gör det. Att ha en väninna med sig när man provar kläder är förbannat roligt, om man gör det på skoj och inte för att hitta den snyggaste blåsan till festen. Jag har under ganska noga observation funnit mig själv i en ganska ohållbar situation. Jag shoppar gärna med andra, men jag tillåter ingen verkligen shoppa med mig. Jag är egoist när det kommer till mitt shoppande, jag tycker oftast att det jag plockar fram till mig själv är de kläder jag antingen skippar eller definitivt tar med mig hem. Mycket blir liggandes kvar i butiken när jag väl provat det, medan andra saker provar jag inte alls, utan bara tar med mig hem och testar (på något sätt kan det kännas obehagligt i ett provrum). Varför ska du då vara själv under shoppingrundan?


Jo, så här är det, din största kritiker i provhytten är du själv. Ingen annan granskar dig lika hårt, eller talar om för dig att det där var inte den mest smickrande klänningen på dig, såvida du inte har en person som kan det där med kläder och jag kan lova genom att endast titta på svenskars klädsel så är det inte alls speciellt många som kan det där med vad som anses vara smickrande på en kropp eller vad som inte är det. Allt hänger faktiskt på den linan att du kan din kroppstyp, du vet din storlek och inte försöker klämma in dig i en för liten. Hårt, ja. Kommer det hjälpa er i ert sökande efter den där klänningen, ja. Dock är det fruktansvärt bra att ha en människa som är ärlig och kan tala om för dig att den där inte är smickrande, eller ja, den där är det. Få förunnat att ha en person som kan säga att; Nej, det där kommer inte gå hem på en fest med etiketten smoking, eller för den delen gå hem på dig överhuvudtaget.


Så varför tycker då jag att det är roligt att shoppa med andra? Jo, för att jag älskar kläder. Jag älskar hur man kan dölja eller hur man kan framhäva saker genom kläder, du kan ge en människa en gudomlig kropp bara genom rätt kläder, det är därför jag så hemskt gärna shoppar med andra för att se vad jag kan tillföra i deras garderob, om man nu kan det. Dock att någon följer med då jag verkligen shoppar, det tar jag inte speciellt seriöst om jag inte vet att personen ifråga kommer tala om för mig; Nej, Anna, det finns inte en chans att du någonsin kommer kunna ha den där på dig. Är du en sådan människa att du har modet nog att tala om för mig att det jag väljer är fel och att jag inte kan kläder alls?


Behöver någon gissa, vem som är tillbaka? I'm gonna Shop til' I drop!

xo xo
Ciao!

Keep on pushing, like you used to...

Idag tränade jag... Nej, inte på något speciellt gym, utan utomhus i kylan. Det var kallt, men väl värt det. Hoppa hopprep kan tydligen vara ganska befriande när man väl släpper tankarna man tänker på och bara hoppar. Jag måste träna lite mer för att kunna hoppa 15 minuter utan paus i högt tempo, men detta är en början. Sedan var vi ute och joggade/sprang och låt mig säga såhär, jag är inte en person som joggar/springer. Snarare en som är ute och tar en powerwalk, men nej jag joggade/sprang och gick väldigt lite och ja, jag är ganska stolt över mig själv. Dels för att jag inte är en sådan människa, utan för att jag klarade det, trots att jag inte har konditionen som min bror har... Jag kände mig lagom förundmjukad, men så länge man kan andas, prata och inte ligger ner och spyr, ska det uppenbarligen vara bra. Så vi kör på det.


Jag tog tag i en sak jag liksom glömt bort i allt mitt virrvarr och det är min läsning, jag kände mig i behov av att fly lite in i böckernas värld och då hade jag en bok jag velat läsa rätt länge av Marisha Pessl, Fördjupade Studier i Katastrofalffysik - som än så länge verkar helt lysande. Den är kanske inte direkt en bok som man läser på några timmar, så lätt är den inte, ca 500 sidor lång och med ett utvecklat språk där varannan mening avslutas av ja säg vilken stor författare eller filosof. Nej nu ska jag läsa.


xo xo
Ciao!

All it leaves is a big questionmark on my forehead!

Jag kan inte ens skriva just nu, jag är helt tom i huvudet, ingenting vill falla på plats, det är mer bara en helt fel drink som min hjärna fått i sig. Jag ville inte ha hans namn i min inkorg, därav ville jag få ett avslut på allt det som pågått, men jag har inte fått något, utom det väldigt konstiga mailet han skickade till mig idag, som visserligen inte hade något med vår relation what so ever att göra, varför valde han att skicka det till mig. Jag vill veta, men jag vägrar ringa honom. Men han borde få veta ett och annat, så enkelt är det. Men varför just jag? Jag lämnar ett stort frågetecken, bara så ni vet.


xo xo
Ciao!

Mamma Mia, here I go again!

Nu ikväll har jag lyssnat på gammal musik, tittat på Guldbaggegalan/CSI:NY samtidigt... Jag älskade det Johan och Björn gjorde. Ha, jag skrattade. Bästa idag tror jag allt. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag är för nostalgisk just nu, mår lite bättre, men jag har en bit kvar. Men små steg och inte ett jumbo kliv så kommer det nog att gå bra. Jag har till Maj på mig, sen kommer dommen. Bitterljuvt, men jag dör inte.


xo xo
Ciao!

Oh, I'm just waiting to the shine wears off...

Jag tror att jag kommer dö som kvinnan som aldrig lyckades finna riktig kärlek, men hon fann förbannat mycket skor, tyvärr är det väl bara förr eller senare man inser att det kanske inte finns sagoslut, utan allt händer faktiskt i verkligheten som bara skrämmer en lite för mycket. Vet ni en sak? Verkligheten skrämmer mig på något sätt mer, att leva i en fiktion värld som inte är här är inte lika hårt och smällarna är inte lika brutala. Sagorna lindar in en på ett helt annat sätt. Därav kan det vara lite obehagligt när man inser att kriminal serierna på tv:n faktiskt är helt fabulöst underbara. De bästa kommer faktiskt från England. Just my opinion, men saken är som sådan, att jag nog vill leva i verkligheten... Jag saknar honom så att det inte är kul längre.


xo xo
Ciao!

Do I have a barbed wired heart?

Jag drömde om honom inatt, ja, ni vet nog vem. Det är aldrig bra att drömma om män, när det kommer till mig. Just nu är begäret att ringa honom så stort att jag snart inte vet var jag ska ta vägen. Men jag har lovat mig själv att inte utsätta mig för honom, för jag tål inte lögner, men ändå, varför vill jag så desperat ringa honom och bara få ett avslut, så att det inte blir så att han poppar upp i min mail om sisådär 2-3 år, helt oväntat och från det blå. Varför kan jag inte ha en hälsosam relation till män? Kan det bero på att jag kanske inte har den mest hälsosamma relationen till mig själv? Det var just typiskt att jag skulle drömma om honom nu. Det är inte direkt något jag behöver i mitt liv just nu, men jag kommer ta mig igenom det. Men för att vara brutalt ärlig, just nu skulle jag behöva det han gav mig så inåt helvete mycket. Även om jag vet att jag bara utsätter mig för en smärta jag egentligen inte behöver, jag är van visserlig, BDSM är något jag vet vad det är, men detta är utanför den världen också, detta är något som jag bara känner mig beroende av. För tydligen är det så att jag alltid drar fram något av mina dysfunktionella beteenden när det kommer till män, eller iaf de första som jag faller för, de som kommer in lite senare, är de jag egentligen borde se. Så varför ser jag dem inte? Varför gör jag det till en omöjlighet för att jag som kvinna i detta samhälle ska kunna hitta en karl som inte drar fram det dysfunktionella i mig, alla mina sidor som egentligen inte ska visas? Behöver jag få mitt hjärta krossat för att verkligen växa upp? På riktigt?


xo xo
Ciao!

If you would be able to walk in my shoes, do you think you could handle to walk in a single womans shoes?

Vet ni en ganska så rolig sak? Jag kom att tänka på det idag när jag var uppe vid mitt ICA och skulle handla hem lite nödvändiga saker, ja självklart några tidningar också, någon ny hittade jag får se om jag gillar den. Man måste testa. Precis som jag gjorde med Modette, jag gillade faktiskt den. Tyvärr las den ju ner, buhu för oss som älskade att få tips om små gömmor lite varstans där man kunde göra fynd. Nåväl, jag hade dragit på mig mina vanliga vinterstövlar, de jag köpte i höstas, ja det blir ju den gångna hösten och jag skojar inte när jag säger att gå starkt i ett par högklackade i en ICA-affär är uppenbarligen något som man borde praktisera då och då, jag vet inte om människor tittade på mig för att jag faktiskt gick ganska säkert och vågade det, sånt brukar synas, tänk på det alla ni som bär klackar, eller om jag bara såg dumihuvudet ut. Jag var på topp av allt det, helt osminkad, vafan det är mitt "när" ICA inte stan! Och ändå så kände jag mig på något sätt säker, jag brydde mig inte längre och kanske är det det, jag orkar inte bry mig längre.


Nåväl, på vägen hem, så kom jag plötsligt på mig själv att det var visst lite halt ute, så jag tänkte att jag måste nog ta det lite lugnt om jag inte vill hamna med ansiktet i gatan och så fort jag lugnade mig, så blev det halt och det kändes helt plötsligt som om jag inte alls var så säker i mina klackar... Men jag tror att det beror på isen och inte på att jag inte kan gå i dem. För jag är inte den som är den som tackar nej till att gå i högklackat, även om jag kan älska ett par ballerinor, de är söta på sommaren, okej? För mig är det, det här som jag går efter (när det kommer till mig), jag kan inte gå i klackar under 10 cm, jag vinglar alldeles för mycket (det är sant jag har testat), så det är antingen 10-12 cm utan platå för mig, jag har ganska små fötter, eller gärna 15-17 cm med platå, eller absolut INGEN klack alls, jag kan bara inte med det där mellan. Jag avskyr taxklackar, jag gillar inte mellanlängderna och jag har enorma problem med skor som inte ser proportionerliga ut, ni vet för låg klack - jättespetsig tå och ja, jag kan hallå på i en evighet också. Jag borde ge mig ut på shoeshopping... SNART! Någon som vill?

Det där är mina bäbisar från Natacha! Love 'em!

xo xo
Ciao!

Just because I'm hurting, Doesn't mean I'm hurt, Doesn't mean I didn't get what I deserve, No better and no worse...

Jag önskar att jag kunde säga att allt går som på räls, men just nyligen tog mitt liv en ganska snygg u-sväng och jag har inte riktigt hämtat mig från det, utan jag snarare står ganska mållös över vad som sker runtomkring mig, jag har inga svar, bara frågor och vissa av dem måste jag vänta med tills i Maj för att få svar på. Men vad gör man inte? Det är så pass enkelt att vara efterklok och veta att det skulle jag inte gjort. Jag skulle inte öppnat min egna pandoras ask, med alla mina känslor, men ändå gjorde jag det. Jag kvävdes av mina egna känslor, men jag hämtar mig långsamt och som det alltid är. Saker tar tid, men jag har inte tiden. Var får man tid ifrån? Jag behöver tid, jag vet att jag omöjligt kan få. Så hur ska jag göra, det återstår att se.


Jag skulle så gärna vilja ha tillbaka mina riktigt maniska episoder och stundtals om dagarna får jag dem, men inte tillräckligt länge för att de ska överväga, för jag älskar dem. Hur dåliga de än må vara. Men det stoppar mig inte från att leta efter inspirations material... You've got to love'em!





xo xo
Ciao!

You took your coat off and stood in the rain, You're always crazy like that, And I watched from my window, Always felt I was outside...

Idag är jag för trött för att ens orka sätta ner några tankar som finns i mitt huvud. Det spinner och inte som en söt kattunge, utan åt ett håll jag inte vill till. Jag har ingenting just nu, allt är tyst och det är en bra känsla i den här känslostormen. Just nu står låten Foolish Games på agendan, idag iaf.


Här är den...

xo xo
Ciao!

Verus amica rara avis...

Jag har tänkt mycket den senaste tiden, mer än vad jag brukar göra och på ett sätt känns det betryggande, på ett annat är det inte alls speciellt bra. När jag skriver här kan jag lätt ge er en bild av hur jag mår eller hur jag känner. Men många inser inte att det jag skriver här är bara ord och kanske inte alltid förklarar situationerna som dyker upp speciellt väl. Om jag till exempel skriver att jag inte vill gå närmare in på saker behöver man inte alltid anta det värsta, bara det att vissa saker känner man inte för att vika ut på nätet. Då har man väninnor som finns där som backar upp en och talar om det man behöver höra. Vänninor är väldigt viktigt att ha, inte endast dem man träffar på krogen utan de man kan ringa när allt skiter sig och man vet att man inte är en börda och om ens vänner inte orkar så säger de till en. Det är riktig vänskap, ärlighet. Det är något så många verkar missa idag, ärlighet är det som varar allra längst, lögner dör alldeles för långsamt.


Inatt innan jag somnade låg jag och vred och vände på mig för att hitta en bra position att sova i, helt plötsligt slog det ned en tanke i mitt huvud, varför ska jag alltid göra saker värre för mig? Jag vill gärna veta. Jag vill det. Och idag fick jag en inbjudan till ett ställe jag gärna kunde sluppit fått...

xo xo
Ciao!

Give me a f'ing Cosmo! It's delish!

Jag skulle nästan hugga av mitt ena ben för att få en cosmopolitan, drinken alltså... Geee mig!


xo xo
Ciao!

We're living in the land of confusion!

Jag trodde alltid och har alltid trott att det ska finnas människor som man en gång funnit, blir ens vänner i ur och skur. Nu har jag vaknat ur min naiva lite drömmande syn på livet och insett att vissa människor kommer och går och saken är den att jag har inget problem med det. Jag skräms inte av det. Jag inser bara att vissa saker måste man få distans till för att kunna komma nära igen. Jag behöver fortfarande en stor distans till mycket, men jag tänker inte ge mig. Jag vill inte ge mig, jag förlorar för mycket på det. Men i dagens samhälle, vad kan vi egentligen vara helt säkra på? En ekonomi som är i gungning, att det sker förändringar som vi kanske inte alls tycker om. När var vi tvungna att se sanningen i vitögat och inse att det är inte så roligt som det kan ha varit och dessutom är det ganska skrämmande?

xo xo
Ciao!

Kiss the boot of shiny, shiny leather, Shiny leather in the dark, Tongue of thongs, the belt that does await you, Strike, dear mistress...

Idag läste jag en fråga i en väninnas blogg, den handlade om päls. Jag personligen kommer definitivt att ta på mig en päls från 30-50-talet, då ska jag veta att den också inte är maläten innan jag stoppar in den i garderoben. Jag har absolut inget problem att sätta på mig päls som är vintage. Jag har dock svårare för de pälsarna som produceras idag, men vet ni. Jag ska ge mig in i en industri, där päls tillhör något som ofta visas på podiet, att vara lika stark som Stella McCartney och vara helt och hållet vegan och inte tillåta varken läder, päls eller något från djur, är starkt. Men Stella är Stella. En designer har sagt att det är varje kvinnas rättighet att bära päls. Är det det? Jag kan tycka att päls är bland det snyggaste som finns. Men frågan är väl då, är det samma sak som att bära en vintage päls som en ny? Dessutom, det finns något som återspeglas i att man bär päls som inte kan återspeglas i något annat än ett haute couture plagg... Gissa vad...


xo xo
Ciao!

All these questions making me a bit dizzy...

Hur mycket jag än kämpar, stretar och försöker gå åt ett annat håll, så kan jag inte hjälpa mig själv till att dras tillbaka till det där, det där som jag vägrar sätta ord på. Det som jag utsatt mig själv för, för att vinna vad? Vad vann jag? Vad fick jag ut av det? Fanns det något att vinna, eller förlorade jag bara? Jag kan inte hjälpa mig själv i denna fråga, eftersom jag är så tvetydig när det kommer till mina svar. Vi får se helt enkelt se vad jag gör.


xo xo
Ciao!

You make me sick, so sick that I can't handle it.

Igår kväll trodde jag att jag skulle stå utan en dator, eller datorn var det inte fel på, rättare sagt skärmen och jävlar vad förbannad man kan bli över en sådan liten sak som att skärmen visar: "Check Signal Cable" - och visst fan checkar du den och inte fan blir det bra. Det är ett typiskt I-landsproblem. Det är typiskt att jag gnäller över detta, även om det är så förbannat underbart att vara utan datakommunikationen under nästan ett helt dygn. Jag tror att det enda jag ska göra vid datorn och internet är att skriva min blogg och ja, jag tror det blir så.


Just nu sitter jag i en Odd Molly klänning, ett av de få svenska märkena jag har väldigt stor respekt för. Vem det än nu var som sa att svenskt mode kommer att bli något stort, tror jag seriöst inte ett dugg på. Titta på hur människorna här i Sverige klär sig till exempel, aldrig göra något annat än följa strömmen, oavsett vilken subkultur man än befinner sig i. Jag är ledsen, men jag tycker inte ens att det är häftigt med människor som klär sig i lite svart och tycker att de är häftiga, sorry titta på modemaffian och se om ni kan se mer skrämmande ut än dem. Kan ni det, bravo. Annars, ta på er något som visar på lite personlighet. Jag säger dock inte att alla är som den stora gråa massan, jag känner väldigt många individer som lyckas klä sig precis som de vill och känner.


xo xo
Ciao