Idag har jag varit ute och köpt halsmedicin och liknande för att slippa den här jädra hostan någon gång. Jag letar efter de perfekta skorna just nu, men de tycks inte finnas. Jag vill ha ett par som är som sandaletter men som täcker fötterna, trenden fanns i höstas, men jag ville inte haka på den då, utan jag hakar på den nu, jag funderar på att börja modeblogga, det har jag sagt tidigare, men det är på senare tid som jag märkt att de tjejerna som säger sig kunna mode, inte alls verkar kunna det. Jag går igenom deras bloggar och blir totalt oinspirerad, det är väl meningen att man ska kunna hitta inspiration i dessa bloggar, men det enda jag ser är dålig stavning, ingen koll på kläder och absolut ingen som helst koll på vad som egentligen är inne och ute, därav kanske man ska börja modeblogga, men är det lika roligt, som att skriva dagligen i en blogg där allt inte behöver vara yta, utan även djup. Jag ser bara dessa tjejer som speglar av något de vill vara, men inte kan va. Man skulle lätt kunna tro att detta är avundsjuka, men så ligger det inte till. Dessa tjejer kan verkligen inget om mode. De tar bara det som finns i tidningar och lägger ihop lite saker som de tror är nästa stora trend.
För mig är mode något mer än bara yta, för mig är mode ett sett att presentera mig själv på. Genom kläder, skor och accesoarer, så visar jag upp för världen hur jag är som människa, en ganska färgstark individ om man tittar på mina kläder, det är inte bara svart som gäller längre, utan färg, mönster, tryck. En salig blandning som mitt psyke kokar ihop och som representerar mig för dagen.
Det är ganska intressant att min psykolog visste vem jag var på grund av min klädstil, när min dåvarande psykolog berättade om mig. Då visste hon vem jag var, bara när det gällde kläder. Det är intressant att jag faktiskt gör intryck på människor och att jag vet att de minns mig. För jag vågar. Jag ska verkligen leta reda på rätt sorts tyger nu och sy en maxi-dress, jag vill ha en så hemskt gärna, den får gärna vara i silke, har sett en jättefin hos Zara, men den är vit och den kan man inte sitta på gräs i under sommaren, hm, svårt det där. Det ska vara en färg man kan bära upp utan problem i gröngräset. Vi får väl se vad jag knopar ihop, något speciellt blir det i alla fall och ja, jag ska göra den så att den passar min byst. Det finns inget värre än kläder som inte passar i bysten.
Så jag kan väl prata om det när jag ändå skriver, varför har människor så svårt att ta reda på vad deras storlekar är, det handlar om att acceptera sin storlek och bära kläder efter den. Alla kroppar borde visas från deras bästa sida, det tycker jag, stora som små. Kläder ska ändå vara attraktiva och vackra på kroppen. Varför envisas då människor att bära kläder som inte är deras storlek, antingen sitter det för tight, eller för stort. För stort är okej om det är ett oversize plagg, annars tycker jag sällan att för stora kläder är snyggt. Men alla bär sina kläder av en anledning och varje människa har rätt till att bära de kläder den vill ha på sig. Men vissa saker kan jag tycka ser anskrämliga ut, när jag går runt på stan eller ser på bilder.
Ett tips till er som nätshoppar, ser inte plagget ut att sitta bra på modellen, så kommer det troligtvis inte sitta bra på er. För om modellen själv inte kan bära upp plagget, då är det något som är riktigt fel. Sen ska man inte alltid räkna med att plagget som sitter bra på modellen sitter bra på dig heller. Det är en hel lektion bakom nätshopping, som man ska lära sig innan man köper något. Ibland så är kanske den där klänningen som ser så gudomlig ut på bild, inte så gudomlig i verkligheten. Jag har sett det.
xo xo
Ciao!
Tuesday, April 22, 2008
Monday, April 21, 2008
Why are you jumping in that speed?
Jag känner ända ner i tårna att det är dags att göra något åt min egna situation som jag satt mig själv i, men jag vet inte riktigt hur jag ska lösa problemen som uppstår, jag ska söka skolor till hösten, nu börjar mitt riktiga liv, det jag väntat så länge på att börja. Visst jag kommer få tampas med en hel del och jag har väldigt mycket kvar inom mig innan jag är klar, men någonstans måste jag väl ändå sätta ner en fot och inse att det är så här det ligger till och inte kompromissa längre i mina situationer, utan låta mig själv växa, lära mig av mina misstag och sedan göra det bästa av situationen. Man kan inte ändra något om man själv inte ger sig fan på att ändra den.
Och några andra saker jag inte gillar just nu, Jorja Fox har som sagt hoppat av CSI, vilket är beklagligt tycker jag och nu hoppar även Gary Dourdan av, han som spelar Warrick, en person som är en av mina favoriter, varför gör de inte bara 10 säsonger och sedan lägger ner serien, ist för att skådespelarna ska hoppa av. Det händer tydligen jättemycket i våldsamma kriminalserier, regeln gäller självklart inte alla serier, men många där våldet är väldigt påträngande har skådespelare hoppas av. Se bara på Criminal Minds och nu CSI och innan har även det hänt i andra serier, vilket jag definitivt tror. Men varför? För att våld föder våld? Vi som ser detta, vet att allt inte är verkligt, det är fiktion, det finns till och med saker som inte stämmer med verkligheten? Varför hoppar då skådespelarna av? De kommer förknippas med den roll de spelat under lång tid framåt. Det går att se på serier som lagts ner och där skådespelarna försökt sig på en karriär efteråt.
xo xo
Ciao!
Och några andra saker jag inte gillar just nu, Jorja Fox har som sagt hoppat av CSI, vilket är beklagligt tycker jag och nu hoppar även Gary Dourdan av, han som spelar Warrick, en person som är en av mina favoriter, varför gör de inte bara 10 säsonger och sedan lägger ner serien, ist för att skådespelarna ska hoppa av. Det händer tydligen jättemycket i våldsamma kriminalserier, regeln gäller självklart inte alla serier, men många där våldet är väldigt påträngande har skådespelare hoppas av. Se bara på Criminal Minds och nu CSI och innan har även det hänt i andra serier, vilket jag definitivt tror. Men varför? För att våld föder våld? Vi som ser detta, vet att allt inte är verkligt, det är fiktion, det finns till och med saker som inte stämmer med verkligheten? Varför hoppar då skådespelarna av? De kommer förknippas med den roll de spelat under lång tid framåt. Det går att se på serier som lagts ner och där skådespelarna försökt sig på en karriär efteråt.
xo xo
Ciao!
Sunday, April 20, 2008
I've got my inspiration back, again.
Jag är full av känslor idag, men ändå så tom på dem. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva, behöver prata med någon för att känna att jag finns, annars går det inte. Jag saknar ihjäl mig efter vissa människor och jag har tusen saker att ta itu med just nu.
Jag kan säga att jag fått tillbaka inspirationen till att göra saker, så jag har börjar på att skissa på kläder som jag kan tänkas ha och göra, det är innerligt spännande när fantasin inte har några gränser, utan det enda som sätter stopp är just nu du själv, för fantasin till att göra kläder är oändlig, till att göra saker överhuvutaget är oändligt. Nu vill jag börja igen och inget ska få ta ner mig denna gång, så enkelt är det. Jag ska bli något, för min egna skull, min egna vilja, ingen annans.
Och kan jag genom det hjälpa människor så kommer jag att göra mitt bästa.
xo xo
Ciao!
Jag kan säga att jag fått tillbaka inspirationen till att göra saker, så jag har börjar på att skissa på kläder som jag kan tänkas ha och göra, det är innerligt spännande när fantasin inte har några gränser, utan det enda som sätter stopp är just nu du själv, för fantasin till att göra kläder är oändlig, till att göra saker överhuvutaget är oändligt. Nu vill jag börja igen och inget ska få ta ner mig denna gång, så enkelt är det. Jag ska bli något, för min egna skull, min egna vilja, ingen annans.
Och kan jag genom det hjälpa människor så kommer jag att göra mitt bästa.
xo xo
Ciao!
Saturday, April 19, 2008
Framtid.
Jag är vägen,
vägen ett med mig
i ett ändlöst trevande efter en hand,
av tröst
Lindar jag in mig i silke,
som nuddar min hud,
mitt skira ansikte
Som ni brutalt misshandlade,
i tron om att jag skulle resa mig igen
Och jag är vägen,
vägen är ett med mig
Aldrig har framtiden känts så
-avlägsen
© Anna Nyberg Hassan - Reza 2008
vägen ett med mig
i ett ändlöst trevande efter en hand,
av tröst
Lindar jag in mig i silke,
som nuddar min hud,
mitt skira ansikte
Som ni brutalt misshandlade,
i tron om att jag skulle resa mig igen
Och jag är vägen,
vägen är ett med mig
Aldrig har framtiden känts så
-avlägsen
© Anna Nyberg Hassan - Reza 2008
Beyond the horizon, where the place we lived when we were young...
En av de bästa låtarna Pink Floyd gjort.
Uppdaterar senare. Denna låten symboliserar mig idag, men jag tror inte att ni förstår innebörden för mig.
Friday, April 18, 2008
How much unjustice can we take?
Varför blir vi så skärrade av att en man dödar en tioårig liten flicka i Sverige, när det dör miljontals barn i Afrika, varenda dag? Vad gör det oss till att vi tycker att denna lilla flicka förtjänar ett ljus mer än alla andra barn i denna värld? Visst kan vi tycka att det är fel att ha ihjäl en liten flicka som är helt försvarslös mot den som angriper henne, men varför reagerar vi inte vid det faktum att om bara några år kommer mer än 12 miljoner barn i Afrika vara föräldralösa och vi tänker bara på dem lite då och då och inte att det faktiskt är människor som det handlar om. Vad fan tänker vi svenskar med egentligen?
När något händer här i yttepyttiga lilla Sverige, blir det rabalder och ramaskri, men när det dör 1 barn i sekunden i andra delar av världen, rynkar vi inte ens på näsan. Är det så att vi tycker att det är okej att det dör så pass många barn varenda dag, för vi är vana vid det? Och att ett tioårigt barn i Sverige som dör, helt plötsligt känns så påtagande nära. Att hej, det kan faktiskt hända oss också. Varför reagerar vi bara då och inte över betydligt större saker?
Jag tror att det är så att när vi själva drabbas av något som kan vara så pass påtagligt nära en själv, då reagerar man, men annars reagerar man inte överhuvudtaget. För det händer inte mig. Jag kommer inte bli våldtagen när jag går hem mitt i natten från bussen, jag kommer inte bli misshandlad till döds när jag är ute på stan, för sånt händer inte mig, det händer bara andra. Men aldrig MIG. Tänker vi inte så?
Visst är det så att det är en tragedi att denna tioåriga lilla flicka har dött, men när ska Sverige vakna och se att detta faktiskt existerar och att vi inte kan vända ryggen till längre. Utan nu utsätts vi för fakta. Varför ska det till att en liten flicka ska behöva dö för att vi ska tända ett ljus. Jag tänder inte ett ljus bara för denna lilla tioåriga flicka, utan för alla världens människor som utsätts för orättsvisor varenda dag. Dem tänder jag ett ljus för. Annars nej, ni må tycka att jag är okänslig, men jag tänker inte bara på yttepyttiga lilla Sverige, jag tänker på världen. Och kanske är det dags att vi gör något åt den situationen vi befinner oss i?
När något händer här i yttepyttiga lilla Sverige, blir det rabalder och ramaskri, men när det dör 1 barn i sekunden i andra delar av världen, rynkar vi inte ens på näsan. Är det så att vi tycker att det är okej att det dör så pass många barn varenda dag, för vi är vana vid det? Och att ett tioårigt barn i Sverige som dör, helt plötsligt känns så påtagande nära. Att hej, det kan faktiskt hända oss också. Varför reagerar vi bara då och inte över betydligt större saker?
Jag tror att det är så att när vi själva drabbas av något som kan vara så pass påtagligt nära en själv, då reagerar man, men annars reagerar man inte överhuvudtaget. För det händer inte mig. Jag kommer inte bli våldtagen när jag går hem mitt i natten från bussen, jag kommer inte bli misshandlad till döds när jag är ute på stan, för sånt händer inte mig, det händer bara andra. Men aldrig MIG. Tänker vi inte så?
Visst är det så att det är en tragedi att denna tioåriga lilla flicka har dött, men när ska Sverige vakna och se att detta faktiskt existerar och att vi inte kan vända ryggen till längre. Utan nu utsätts vi för fakta. Varför ska det till att en liten flicka ska behöva dö för att vi ska tända ett ljus. Jag tänder inte ett ljus bara för denna lilla tioåriga flicka, utan för alla världens människor som utsätts för orättsvisor varenda dag. Dem tänder jag ett ljus för. Annars nej, ni må tycka att jag är okänslig, men jag tänker inte bara på yttepyttiga lilla Sverige, jag tänker på världen. Och kanske är det dags att vi gör något åt den situationen vi befinner oss i?
Is this it? Have I made up my mind about myself?
Okej, igår hamnade jag i en svacka, en riktig sådan. En där jag inte visste var jag skulle ta vägen, eller vad jag skulle göra, för att ta mig ur den. Det är inte alltid lätt när vågor av tankar sköljer över en som om de inte visste bättre, utan man står där handlingsförlamad och varken vet vad upp eller ner är, utan det bara är. Jag tycker inte om att hamna i situationer som jag inte har kontroll över. Men jag tar mig ur det som jag alltid gör, annars skulle jag gett upp för längesen, men jag har aldrig gett upp och kommer nog aldrig heller göra det.
Men nu ska jag sätta igång och klippa ut kläder och göra mönster till min brorsas student. Då ska iaf tre klänningar vara färdiga och jag vet exakt hur jag vill ha dem, inte på något annat sätt, precis som jag föreställt mig dem, men det blir aldrig som man tänkt sig, utan det blir alltid någon skavank här eller där, men jag är perfektionist och jag vill bevisa för mig själv att jag fortfarande kan, inget annat. För min egna skull, ska jag bevisa att jävlar jag kan faktiskt. Så nu ska sommarkläderna sys och jag ska göra iordning det som jag verkligen vill ha. Så idag börjar jag med att klippa ut delarna till en klänning som inte jag ska ha, utan en annan person och den måste bli så jävla bra som jag bara kan göra den. Så enkelt är det och bara jag tror på mig själv så kommer den att bli bra, varför tror jag då inte på mig själv? Vad får mig att tveka? Varför är jag svag när det gäller detta, när jag vet att jag egentligen kan. Nu får det vara nog med att tycka att jag inte kan, för kan kan jag. Så enkelt är det.
Jag är förresten ganska sjuk just nu, riktigt jävla förkyld och mossig i huvudet och inte gillar jag det, jag hatar att vara sjuk, så jag kanske borde åka till doktorn och kolla upp detta. Om det inte är bättre på måndag kollar jag upp detta. Men med medicinerna jag har hemma borde det bli bättre.
xo xo
Ciao!
Men nu ska jag sätta igång och klippa ut kläder och göra mönster till min brorsas student. Då ska iaf tre klänningar vara färdiga och jag vet exakt hur jag vill ha dem, inte på något annat sätt, precis som jag föreställt mig dem, men det blir aldrig som man tänkt sig, utan det blir alltid någon skavank här eller där, men jag är perfektionist och jag vill bevisa för mig själv att jag fortfarande kan, inget annat. För min egna skull, ska jag bevisa att jävlar jag kan faktiskt. Så nu ska sommarkläderna sys och jag ska göra iordning det som jag verkligen vill ha. Så idag börjar jag med att klippa ut delarna till en klänning som inte jag ska ha, utan en annan person och den måste bli så jävla bra som jag bara kan göra den. Så enkelt är det och bara jag tror på mig själv så kommer den att bli bra, varför tror jag då inte på mig själv? Vad får mig att tveka? Varför är jag svag när det gäller detta, när jag vet att jag egentligen kan. Nu får det vara nog med att tycka att jag inte kan, för kan kan jag. Så enkelt är det.
Jag är förresten ganska sjuk just nu, riktigt jävla förkyld och mossig i huvudet och inte gillar jag det, jag hatar att vara sjuk, så jag kanske borde åka till doktorn och kolla upp detta. Om det inte är bättre på måndag kollar jag upp detta. Men med medicinerna jag har hemma borde det bli bättre.
xo xo
Ciao!
Thursday, April 17, 2008
Kill the lights, honey, just kill the lights...
Jag har gått och blivit dunderförkyld och är helt mossig i huvudet, allt jag vill är att sova bort detta. Men så funkar det självklart inte. Utan man går upp på morgonen, lite sjukare än innan och därigenom inser man att man borde ringa sin läkare så att man fick någon medicin mot detta, eller kolla upp allt. Jag ska nog göra en kontroll snart igen, för jag mår inte riktigt okej, är tröttare än vanligt och ändå sover jag mycket mot vad jag borde. Så jag kanske borde kolla upp allt. Det kanske kan kallas sjukdom men men, jag ska väl kolla upp det och se vad som händer. Det är säkert bara en vanlig förkylning, det brukar det vara. Men man kanske borde kolla upp det i alla fall.
Jag har börjat med att ifrågasätta mig själv ganska hårt, varför har jag de tankar jag har om mig själv och varför låter jag trycka ner mig själv i skiten hela tiden och aldrig lär mig att ta åt mig av att människor faktiskt tycker att jag är bra som människa och att jag kanske möjligen är vacker. Men jag är inte vacker, det är bara en illusion av smink och rätt kläder som gör att jag ser bra ut, inget annat. Det är så jag ser mig själv, bara ett skal av som egentligen borde finnas där. Jag vill fylla på mig själv med färgstarka känslor och vara den självsäkra människan, folk verkar se mig som. Henne ser inte jag och jag undrar om jag någonsin kommer få se henne. För är jag inte rädd för mig själv, när det kommer till de bitarna. Imorgon är en ny dag och början på något som kanske kan bli mitt nya liv, ett hälsosammare liv, en livstil som jag vet många eftersträvar. Jag vill må bra i mig själv, men jag gör det inte. Jag trivs inte i mig själv, tyvärr. Men jag försöker ändra på det.
xo xo
Ciao!
Jag har börjat med att ifrågasätta mig själv ganska hårt, varför har jag de tankar jag har om mig själv och varför låter jag trycka ner mig själv i skiten hela tiden och aldrig lär mig att ta åt mig av att människor faktiskt tycker att jag är bra som människa och att jag kanske möjligen är vacker. Men jag är inte vacker, det är bara en illusion av smink och rätt kläder som gör att jag ser bra ut, inget annat. Det är så jag ser mig själv, bara ett skal av som egentligen borde finnas där. Jag vill fylla på mig själv med färgstarka känslor och vara den självsäkra människan, folk verkar se mig som. Henne ser inte jag och jag undrar om jag någonsin kommer få se henne. För är jag inte rädd för mig själv, när det kommer till de bitarna. Imorgon är en ny dag och början på något som kanske kan bli mitt nya liv, ett hälsosammare liv, en livstil som jag vet många eftersträvar. Jag vill må bra i mig själv, men jag gör det inte. Jag trivs inte i mig själv, tyvärr. Men jag försöker ändra på det.
xo xo
Ciao!
Wednesday, April 16, 2008
Yes, I saw it with my own two eyes...
Jag sover konstigt, har konstiga drömmar som går in i verkligheten och gör mig förvirrad. Det är inte hemska drömmar, men de är obehagliga. Då jag inte vet om det händer eller inte. Varför spelar mitt psyke sådana spratt med mig? Jag vill leva ett helt normalt liv, men det tycks vara nästintill omöjligt om man säger så. Inte för att något egentligen är omöjligt, men jag vet inte var jag ska börja eller var jag ska sluta, utan det är mer ett trevande i mörker om var jag ska ta vägen. Imorgon ska jag till min psykolog och det känns bra, då får jag prata om allt som hänt sen jag sist var där. Hm, var ska jag egentligen börja. Det är så mycket jag måste få ur mig.
Jag längtar som en galning tills den 30:e, då jag åker till Anna och får träffa alla underbara människor och inte bara vara ensam hela dagarna. För det tär på mig. Jag går ut och röker, försöker få i mig mat som inte vill ätas och så mår jag jävligt illa. När ska det vända för mig? Jag undrar bara. Jag vill även prata med en person men det verkar ganska så svårt just nu.
Nej, nu ska vi muntra upp oss själva, men jag vet inte om jag kan det. Allt vävs ihop till en ihoptrasslad verklighet som jag inte känner igen. Och det enda jag tänker är, inte nu igen.
xo xo
Ciao!
Jag längtar som en galning tills den 30:e, då jag åker till Anna och får träffa alla underbara människor och inte bara vara ensam hela dagarna. För det tär på mig. Jag går ut och röker, försöker få i mig mat som inte vill ätas och så mår jag jävligt illa. När ska det vända för mig? Jag undrar bara. Jag vill även prata med en person men det verkar ganska så svårt just nu.
Nej, nu ska vi muntra upp oss själva, men jag vet inte om jag kan det. Allt vävs ihop till en ihoptrasslad verklighet som jag inte känner igen. Och det enda jag tänker är, inte nu igen.
xo xo
Ciao!
Tuesday, April 15, 2008
Sometimes I just feel lonely...
Idag fyller min minsta bror 14 år, så det var bara att gå upp tidigt och gratta honom. Det var tårta och lite sånt också. Det var faktiskt roligt, men jag vet fortfarande inte vad jag ska ge honom i present. Men det kommer. Senare idag ska vi fira lite mer, hehe!
Den 30:e åker jag ner till Anna i Malmö, ska bli så jävulskt kul! Hihi, min älskAnna och jag. Ska bli så jäkla nice att träffa alla också då. WOHOO! Party, party, party! Så enkelt blir det i 4 dagar. Mycket att se och göra, i alla fall. Hehe! Jag kommer ha så jävla kul! Ska skriva till några på facebook och tala om att jag kommer ner och se till att de kommer på Annas Girls Night, hehe! Gryymt!
Annars så vet jag inte var jag står någonstans, jag är lite rotlös och vet inte hur jag ska lösa problemen som kommer nu, men det löser sig, som man brukar säga. Ändå känns allting inte helt okej, men men, jag orkar allvarligt inte tala om för alla hur jag känner eller hur jag mår, men att jag snart åker bort, glädjer mig. Ska ha helt underbara dagar helt enkelt. Så ligger det till.
Men kan man verkligen kämpa för något som en annan person inte tycker är värt att kämpa för. Han log visserligen när jag sa att jag inte ger mig i första taget och ja, vi ska prata, men nu är det upp till honom, inte mig. Jag tänker inte ringa.
xo xo
Ciao!
Den 30:e åker jag ner till Anna i Malmö, ska bli så jävulskt kul! Hihi, min älskAnna och jag. Ska bli så jäkla nice att träffa alla också då. WOHOO! Party, party, party! Så enkelt blir det i 4 dagar. Mycket att se och göra, i alla fall. Hehe! Jag kommer ha så jävla kul! Ska skriva till några på facebook och tala om att jag kommer ner och se till att de kommer på Annas Girls Night, hehe! Gryymt!
Annars så vet jag inte var jag står någonstans, jag är lite rotlös och vet inte hur jag ska lösa problemen som kommer nu, men det löser sig, som man brukar säga. Ändå känns allting inte helt okej, men men, jag orkar allvarligt inte tala om för alla hur jag känner eller hur jag mår, men att jag snart åker bort, glädjer mig. Ska ha helt underbara dagar helt enkelt. Så ligger det till.
Men kan man verkligen kämpa för något som en annan person inte tycker är värt att kämpa för. Han log visserligen när jag sa att jag inte ger mig i första taget och ja, vi ska prata, men nu är det upp till honom, inte mig. Jag tänker inte ringa.
xo xo
Ciao!
Monday, April 14, 2008
All I want is to party all the time, party all the time!
Igår var jag som sagt på studentskiva och jag hade totalt glömt bort hur det var, men jag hade så jävla kul. Höll tal för brorsan, som tydligen alla uppskattade, till och med föräldrarna. Jag blev lite skakis, det var längesen jag stod upp och pratade för 130 personer, om jag någonsin pratat inför så många, men jag skrev ihop en liten dikt som jag läste upp. Brorsan gillade den också, haha! Så jag fick en kram av honom, men det roligaste var nog när jag presenterade mig som brorsan syrra, haha, fan vilket vrål det gick genom de små pojkarna då. Ja de är ju bara 18-19 år grabbarna. Nåväl, jag dansade, minglade och hade det jävligt kul!
Och, ja, människor raggade på mig, hahahahaha!
Snart ska jag och hälsa på älskAnna i Malmö <3 Hur värt som helst, ska bli sagolikt kul, girls night blir det ju, och fan då blir det party om man säger så. Haha! Så jävla klockrent! Sen vill jag åka upp till Gävle och hälsa på dem där... Hihi! Ska bara lösa lite saker först.
Nu ska jag duscha och göra iordning lite i mitt rum, måste få det snyggt, känner jag!
xo xo
Ciao!
Och, ja, människor raggade på mig, hahahahaha!
Snart ska jag och hälsa på älskAnna i Malmö <3 Hur värt som helst, ska bli sagolikt kul, girls night blir det ju, och fan då blir det party om man säger så. Haha! Så jävla klockrent! Sen vill jag åka upp till Gävle och hälsa på dem där... Hihi! Ska bara lösa lite saker först.
Nu ska jag duscha och göra iordning lite i mitt rum, måste få det snyggt, känner jag!
xo xo
Ciao!
Sunday, April 13, 2008
Heaven and Hell!
Idag har jag verkligen inte tid att skriva, ska iväg om ca 30 minuter och gå på studentskiva, som min brorsa har. Haha! Jag ska hålla tal för honom, hahahaha! Jag hoppas att han inte hatar mig efter det ;)
Nu ska jag fortsätta göra mig iordning och sedan ska jag parta hela natten och hjälpa dem att riva ner allt senare.
Just det, studentskivans tema är Heaven and Hell, gissa vad jag ska vara ;) Sofistikerad ska jag iaf vara :P
xo xo
Ciao!
Nu ska jag fortsätta göra mig iordning och sedan ska jag parta hela natten och hjälpa dem att riva ner allt senare.
Just det, studentskivans tema är Heaven and Hell, gissa vad jag ska vara ;) Sofistikerad ska jag iaf vara :P
xo xo
Ciao!
Friday, April 11, 2008
Let's joy the joyride...
Idag har jag inte så mycket att säga, så jag låter bli. Men jag är lite förvirrad över var vi två står någonstans, faktiskt. Jag vill gärna veta, men jag gillar honom. Det gör jag verkligen. Detta är inget som kommer att gå över på någon dag, det här är något som har kommit för att stanna. Att se hans leende, det gör mig varm. Jag tycker verkligen om honom.
Så ska jag ge mig ut på en resa som kommer bli turbulent eller ska jag inte göra det? Jag får se, jag tar det lugnt, det gör jag nu. Nu är det upp till honom. Men jag är ingen människa han ska kunna leka med.
xo xo
Ciao!
Så ska jag ge mig ut på en resa som kommer bli turbulent eller ska jag inte göra det? Jag får se, jag tar det lugnt, det gör jag nu. Nu är det upp till honom. Men jag är ingen människa han ska kunna leka med.
xo xo
Ciao!
Thursday, April 10, 2008
I will overcome, knowing that I'm not the only one...
Jag är ganska så peppad idag, ska till tillskärarakademin och kolla, det ska verkligen bli jätteroligt. Men jag får se vad som kommer hända i höst, jag vet att jag ska plugga mode, men på vilken skola. Jag ska inte plugga på Beckmans ännu, utan på tillskärarakademin eller modeskolan och gå ett riktigt basår, för att sedan söka mig vidare. Det är väl något bra ändå att jag börjar.
Något knager, biter och svider inombords, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag vill inse att det bara är en känsla jag har och inget annat. Ändå känns det som om jag låter känslorna välla över mig och jag blir stum och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det jag vanligen skulle göra, skulle vara att försöka bli kvitt ångesten som ligger inom mig genom att handla något, men jag tänker inte göra det idag. Idag tänker jag stå emot allt mitt huvud talar om för mig att göra och bara vara, låta mig själv känna och tänka, men samtidigt inse att det bara är tankar och känslor inget annat, hur svårt det än är. Men det som inte dödar, det härdar.
Jag orkar inte skriva mer idag, det jag vill berätta håller jag för mig själv.
xo xo
Ciao!
Något knager, biter och svider inombords, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag vill inse att det bara är en känsla jag har och inget annat. Ändå känns det som om jag låter känslorna välla över mig och jag blir stum och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det jag vanligen skulle göra, skulle vara att försöka bli kvitt ångesten som ligger inom mig genom att handla något, men jag tänker inte göra det idag. Idag tänker jag stå emot allt mitt huvud talar om för mig att göra och bara vara, låta mig själv känna och tänka, men samtidigt inse att det bara är tankar och känslor inget annat, hur svårt det än är. Men det som inte dödar, det härdar.
Jag orkar inte skriva mer idag, det jag vill berätta håller jag för mig själv.
xo xo
Ciao!
Wednesday, April 09, 2008
When the confusion is to real, what do you do then honey?
Vad gör man när förvirringen är total och man dras ned av att inte veta, utan man står där oförstående inför det faktum att något faktiskt har hänt. Men nej, jag ska inte dra ner mig själv över något som jag över analyserar igen, jag orkar allvarligt talat inte det.
Idag läste jag om några papper jag hade i hemläxa, men jag blev inte vidare klok även fast jag läste om dem, men det sjunker nog in så småningom. Men om man kan styra sina tankar, kan man då styra hela sig själv? Går det att vara någon människa utan sina tankar, för vem är jag om jag inte tänker? Och om jag slutar tänka på det sättet jag tänker, kommer inte min bild av världen bli helt annorlunda då? Det skrämmer mig lite, ska jag lämna den bild jag har mig själv och världen och kliva in i en helt okänd värld, som jag inte har någon aning om hur det egentligen är. Men hur fungerar saker egentligen, jag får inte vara rädd för att tänka, det får man göra. Det enda man ska tänka på att tankar är bara tankar och känslor är bara känslor. Så om jag utgår från att det bara är känslor och tankar och gör dem konkreta och inte abstrakta så de kan skölja över mig, borde jag inte då få en något annorlunda bild av mig själv?
Som vanligt i vanlig ordning kikade jag in i Täby C idag och fann ingenting, ingenting som jag vill ha iaf, det fanns mycket, men jag hittade inget som jag tänkte oh jävlar vad jag vill ha det där och någon sorts bekväm känsla infann sig hos mig. Den är jag inte van vid, men jag hoppas att jag kan känna så i fortsättningen, så jag slipper känna att jag alltid måste handla något. Det vore nog ganska så bra, det tror jag...
Jag saknar min Anna (i Malmö) som satan just nu, skulle mest av allt vilja åka ner och kolla på SATC och bara vara ett tag, för att slippa en massa strul här uppe, men jag tänker inte rymma från mina problem, det har aldrig gått. Imorgon är en annan dag och hur den blir, det vet jag inte...
xo xo
Ciao!
Idag läste jag om några papper jag hade i hemläxa, men jag blev inte vidare klok även fast jag läste om dem, men det sjunker nog in så småningom. Men om man kan styra sina tankar, kan man då styra hela sig själv? Går det att vara någon människa utan sina tankar, för vem är jag om jag inte tänker? Och om jag slutar tänka på det sättet jag tänker, kommer inte min bild av världen bli helt annorlunda då? Det skrämmer mig lite, ska jag lämna den bild jag har mig själv och världen och kliva in i en helt okänd värld, som jag inte har någon aning om hur det egentligen är. Men hur fungerar saker egentligen, jag får inte vara rädd för att tänka, det får man göra. Det enda man ska tänka på att tankar är bara tankar och känslor är bara känslor. Så om jag utgår från att det bara är känslor och tankar och gör dem konkreta och inte abstrakta så de kan skölja över mig, borde jag inte då få en något annorlunda bild av mig själv?
Som vanligt i vanlig ordning kikade jag in i Täby C idag och fann ingenting, ingenting som jag vill ha iaf, det fanns mycket, men jag hittade inget som jag tänkte oh jävlar vad jag vill ha det där och någon sorts bekväm känsla infann sig hos mig. Den är jag inte van vid, men jag hoppas att jag kan känna så i fortsättningen, så jag slipper känna att jag alltid måste handla något. Det vore nog ganska så bra, det tror jag...
Jag saknar min Anna (i Malmö) som satan just nu, skulle mest av allt vilja åka ner och kolla på SATC och bara vara ett tag, för att slippa en massa strul här uppe, men jag tänker inte rymma från mina problem, det har aldrig gått. Imorgon är en annan dag och hur den blir, det vet jag inte...
xo xo
Ciao!
Tuesday, April 08, 2008
Bad girl drunk by six, kisses someone elses lips...
Idag är jag mer upp och nervänd än vanligt, jag förstår inte vad som flugit i mig. Något konstigt i alla fall. Jag vet bara att jag saknar och det blir inte lättare, är det så att jag bara vill ha det jag inte kan få? Eller är det hur uppmixad jag är av känslor gentemot honom som gör att jag känner såhär? Jag kan inte hjälpa mig själv med att undra vad exakt var det som gick fel? Eller gick egentligen inget fel utan det bara blev som det blev, jag har inte svaren och jag kommer nog aldrig att få dem. Varför söker jag någon sorts bekräftelse som jag måste få från mig själv och inte genom andra. Dags att bekräfta sig själv lite mer kanske, genom att säga till sig själv varje gång man tittar i spegeln att man är okej, det kanske vore en början? Vad vet jag egentligen?
Jag vet att jag saknar mina vänner jättemycket just nu också, så snart måste jag åka ner till Malmö för att hälsa på några av dem. Jag saknar er.
Nu väntar jag med spänning på madonnas nya album som kommer om några veckor, hehe, då blir det åka av! Men först måste jag styra upp lite saker.
xo xo
Ciao!
Jag vet att jag saknar mina vänner jättemycket just nu också, så snart måste jag åka ner till Malmö för att hälsa på några av dem. Jag saknar er.
Nu väntar jag med spänning på madonnas nya album som kommer om några veckor, hehe, då blir det åka av! Men först måste jag styra upp lite saker.
xo xo
Ciao!
Monday, April 07, 2008
You think you're so clever and classless and free...
Idag har jag tänkt på en del saker, hur man prioriterar män framför vänner, vänner framför män och vice versa. Om man prioriterar en man framför sina vänner, är man en dålig vän och prioriterar man inte mannen ifråga, så kan det bli problem med denne person också. Det gäller hela tiden att hitta en balansgång mellan hur man ska prioritera och hur man ska vara. Det är en tunn linje mellan att vara för på och höra av sig lagom mycket, i denna värld vi lever i nu, är det så att kvinnor ska höra av sig till män lika mycket som män hör av sig till kvinnor? Eller ska man vara gammaldags och bara låta männen ifråga höra av sig, för att det är så det ska vara? Är det så, lever vi i ett samhälle där man betraktar detta på ett sådant gammalmodigt sätt att det är männen som ska uppvakta kvinnan och kvinnan ska inte överhuvudtaget ta några initiativ, jag vill inte leva där. Kvinnor ska väl kunna höra av sig lika mycket som en man gör, utan att en man ska bli rädd för det?
Och romantiken, var är den? Den verkar vara bortblåst igen, jag känner ingen romantik här, det känns som om vi lever våra liv efter helt andra regler. VI går ut på krogen, träffar någon, har sex, dejtar lite och sedan är man hipp som happ kär. Vad har fått oss att fungera så, tror vi att romantiken är död, så är den kanske död. Jag säger inte att vi ska tillbaka i tiden, jag säger bara att vi behöver mer omtanke och romantik och kärlek i våra liv, inte bara det vanliga ragget på krogen. Men vi kanske får nöja oss med det så länge? Men kan det inte vara så att det kanske ligger lite hos oss tjejer också att vi har blivit mer frispråkiga, vi tar för oss mer och vi är inte rädda för att ta det vi vill ha. Det gillar jag, riktigt mycket, men jag vill ändå ha romantik i mitt liv, det saknas just nu. Nu räcker det för idag...
xo xo
Ciao!
Och romantiken, var är den? Den verkar vara bortblåst igen, jag känner ingen romantik här, det känns som om vi lever våra liv efter helt andra regler. VI går ut på krogen, träffar någon, har sex, dejtar lite och sedan är man hipp som happ kär. Vad har fått oss att fungera så, tror vi att romantiken är död, så är den kanske död. Jag säger inte att vi ska tillbaka i tiden, jag säger bara att vi behöver mer omtanke och romantik och kärlek i våra liv, inte bara det vanliga ragget på krogen. Men vi kanske får nöja oss med det så länge? Men kan det inte vara så att det kanske ligger lite hos oss tjejer också att vi har blivit mer frispråkiga, vi tar för oss mer och vi är inte rädda för att ta det vi vill ha. Det gillar jag, riktigt mycket, men jag vill ändå ha romantik i mitt liv, det saknas just nu. Nu räcker det för idag...
xo xo
Ciao!
Sunday, April 06, 2008
Why does is still ache?
Jag är inte på humör idag, jag är trött så det skriker om det och vill bara sova, men jag ska kanske träffa F och titta på film. Det skulle vara trevligt! Idag är visserligen inte någon bra dag överhuvudtaget, fan, ungefär. Varför gör det fortfarande ont?
Jag fick enormt mycket komplimanger igår för min outfit så det skriker om det. Jag är nöjd med den outfiten, så är det. Dekadance var skitkul, det var det!
Jag skriver imorgon, när jag är pigg och mår bättre.
xo xo
Ciao!
Jag fick enormt mycket komplimanger igår för min outfit så det skriker om det. Jag är nöjd med den outfiten, så är det. Dekadance var skitkul, det var det!
Jag skriver imorgon, när jag är pigg och mår bättre.
xo xo
Ciao!
Saturday, April 05, 2008
Do you want to Dekadance?
Idag är jag seg som tusan >.< Jag orkar egentligen inte gå på Dekadance, utan vill umgås med Anna och brudarna! Så det så. De är sjukt roliga de brudarna alltså, i like them!
Men jag ska till Dekadance en stund iaf, men jag vet inte om jag orkar med någon förfest, är alldeles för trött för det, haha! Blev sent i natt, haha...
Nåväl, jag saknar och jag gillar det inte. Det är inte okej.
xo xo
Ciao!
Men jag ska till Dekadance en stund iaf, men jag vet inte om jag orkar med någon förfest, är alldeles för trött för det, haha! Blev sent i natt, haha...
Nåväl, jag saknar och jag gillar det inte. Det är inte okej.
xo xo
Ciao!
Friday, April 04, 2008
When you're going from bad to worse...
Jag har tappat bort en del av mig, en del som jag finner viktig hos mig och som jag inte vill förlora, men jag håller på att göra det ändå. Vad är det som händer med mig, är den stora livsfrågan jag ställer mig just nu. Jag står och vet inte riktigt hur jag ska hantera mig själv i situationer som händer, jag är fullt upptagen av att försöka inse vad som händer med mig och varför jag beter mig som jag gör. Jag letar igen, efter den där lilla glöden som får mig att vilja. Tyvärr verkar den vara bortblåst och jag vet inte hur jag ska få tillbaka den. Jag vet vanligtvis vad jag vill och det borde jag veta nu också, men istället står jag lamslagen inför det faktum att jag inte vet. Men inte fan ska jag ge upp, jag är inte den människan.
Något jag vill göra är att sy det där jag tänkt att sy över en vecka nu, men jag ids inte till att göra det, dels för att jag måste ner i mina lådor och leta efter massa tyger och visst kommer det bli så att jag kommer skratta när jag ser vissa tyger och undra varför jag har dem, för jag vet inte ens vilka tyger jag har, men jag har en del och nu vill jag sy sommarkläder, helst i silke, men silke är svårt att få tag på, men jag vill åka till Indien eller Thailand och handla hem silke, riktigt fint silke. Jag är väldigt mycket för naturfiber just nu, inte polyester, haha! Jag vill ha tyg som följer kroppen mjukt och vackert och man verkligen kan se hur en kropp ser ut, man framhäver vissa saker, döljer andra, det gäller bara att veta knepen.
xo xo
Ciao!
Något jag vill göra är att sy det där jag tänkt att sy över en vecka nu, men jag ids inte till att göra det, dels för att jag måste ner i mina lådor och leta efter massa tyger och visst kommer det bli så att jag kommer skratta när jag ser vissa tyger och undra varför jag har dem, för jag vet inte ens vilka tyger jag har, men jag har en del och nu vill jag sy sommarkläder, helst i silke, men silke är svårt att få tag på, men jag vill åka till Indien eller Thailand och handla hem silke, riktigt fint silke. Jag är väldigt mycket för naturfiber just nu, inte polyester, haha! Jag vill ha tyg som följer kroppen mjukt och vackert och man verkligen kan se hur en kropp ser ut, man framhäver vissa saker, döljer andra, det gäller bara att veta knepen.
xo xo
Ciao!
Thursday, April 03, 2008
But you're uninvited...
Idag är jag en tom blank sida som måste fyllas på med färg, för idag är jag inte färgstark, jag är inte speciellt stark idag, utan en sida av mig verkar komma fram som jag inte är van vid, egentligen vill jag inte prata om det, ännu mindre skriva om det. Men jag måste få utlopp för mina känslor och inte trycka in dem och detta verkar vara det enda sättet, eller att köpa kläder. Just nu letar jag efter ett väldigt specifikt plagg, som jag inte tycks hitta överhuvudtaget, det finns inte i de färgerna jag vill ha, det finns inget sådant plagg som jag vill ha, med de exakt rätta färgerna. Så det blir till att sy ett plagg som passar.
Jag vill få utlopp för alla mina idéer, så nu åker nog overlock maskinen fram och alla mina tyger likaså, måste gå igenom allihoppa och lägga dem efter hur jag vill ha dem, samt även sy om en hel del saker, det är alltid lika kul att inse att man måste sy om ett plagg som man lagt ner mycket tid på. Nog om det.
Jag tror att jag börjar bli sjuk, är helt virrig i huvudet och vet inte riktigt hur jag ska skriva meningar eller för den delen hålla en bra konversation med mig själv, för det är det jag måste göra, hålla en konversation med mig själv. Detta blir bara förvirrande, jag återkommer när jag inte är lika förvirrad i mig själv.
xo xo
Ciao!
Jag vill få utlopp för alla mina idéer, så nu åker nog overlock maskinen fram och alla mina tyger likaså, måste gå igenom allihoppa och lägga dem efter hur jag vill ha dem, samt även sy om en hel del saker, det är alltid lika kul att inse att man måste sy om ett plagg som man lagt ner mycket tid på. Nog om det.
Jag tror att jag börjar bli sjuk, är helt virrig i huvudet och vet inte riktigt hur jag ska skriva meningar eller för den delen hålla en bra konversation med mig själv, för det är det jag måste göra, hålla en konversation med mig själv. Detta blir bara förvirrande, jag återkommer när jag inte är lika förvirrad i mig själv.
xo xo
Ciao!
Wednesday, April 02, 2008
What goes around, comes around, don't you think that I already know that?
Jag ska fanimig inte ge upp nu, det tjänar jag väl ingenting på, eller gör jag det? Ska jag foga mig, eller ska jag fortsätta stå upp för mig själv nu för första gången och inte ta skiten? Jag vet inte, men jag fungerar inte tillsammans med män just nu, inte alls. Jag ska bara hålla mig borta från män, tills jag kommer på fötter på riktigt, inte så att jag står med ena foten på plattformen och den andra utanför, det fungerar inte längre, i ärlighetens namn. Jag ska läsa en bok som heter: "Remind me again why I need a man..." Den ska läsas och jag ska bannemig hitta någon anledning till varför jag inte behöver en man, that's it.
Ikväll ska jag hem till en vän och kolla på film och ha det allmänt trevligt, imorgon ska jag börja klippa ut sömnadsdelar till ett plagg och gå igenom alla mina tyger och försöka få ordning på mitt rum, haha! Det kommer aldrig gå, jag behöver en egen lägenhet och jag ska söka lägenheter till hösten, visserligen kommer jag att plugga till hösten så jag kan bo hemma då, men jag ska börja söka och då sparkar livet verkligen igång. I höst ska jag börja min resa, utan att se tillbaka, våga misslyckas och se till att jag ändå kommer ut på andra sidan helskinnad, hm. Vi får se hur det går, men jag har bestämt mig för att lyckas, så kommer jag göra det. Människor har sagt till mig att jag kan ta mig exakt dit jag vill, bara jag är villig att betala och kämpa för det, så vad väntar jag på? Att jorden ska sluta snurra, att jag ska få allt serverat? När jag vet att man inte får något i detta liv gratis, alls.
Just nu skulle jag vilja ge en känga till karlar där ute som beter sig på vissa olika sätt, som inte är män. Jag vill ha en riktig man som inte är rädd för saker. Men tydligen hittar jag bara män som är rädda för, ja, vad tänker jag inte ta upp, men jag ska ju inte behöva en man, kanske tillfälligt, men inget annat. Varför ska jag gänga upp mig nu, jag har ett helt liv framför mig för att gänga upp mig på någon och träffa intressanta människor och ha det jävligt kul! Varför ska jag då vara så gammal i sinnet att jag är mer mogen än vad vissa människor som är äldre än mig är? Är det ett faktum att det är så, eller är det bara en känsla? Men men, enough about that.
xo xo
Ciao!
Ikväll ska jag hem till en vän och kolla på film och ha det allmänt trevligt, imorgon ska jag börja klippa ut sömnadsdelar till ett plagg och gå igenom alla mina tyger och försöka få ordning på mitt rum, haha! Det kommer aldrig gå, jag behöver en egen lägenhet och jag ska söka lägenheter till hösten, visserligen kommer jag att plugga till hösten så jag kan bo hemma då, men jag ska börja söka och då sparkar livet verkligen igång. I höst ska jag börja min resa, utan att se tillbaka, våga misslyckas och se till att jag ändå kommer ut på andra sidan helskinnad, hm. Vi får se hur det går, men jag har bestämt mig för att lyckas, så kommer jag göra det. Människor har sagt till mig att jag kan ta mig exakt dit jag vill, bara jag är villig att betala och kämpa för det, så vad väntar jag på? Att jorden ska sluta snurra, att jag ska få allt serverat? När jag vet att man inte får något i detta liv gratis, alls.
Just nu skulle jag vilja ge en känga till karlar där ute som beter sig på vissa olika sätt, som inte är män. Jag vill ha en riktig man som inte är rädd för saker. Men tydligen hittar jag bara män som är rädda för, ja, vad tänker jag inte ta upp, men jag ska ju inte behöva en man, kanske tillfälligt, men inget annat. Varför ska jag gänga upp mig nu, jag har ett helt liv framför mig för att gänga upp mig på någon och träffa intressanta människor och ha det jävligt kul! Varför ska jag då vara så gammal i sinnet att jag är mer mogen än vad vissa människor som är äldre än mig är? Är det ett faktum att det är så, eller är det bara en känsla? Men men, enough about that.
xo xo
Ciao!
Tuesday, April 01, 2008
April, you fools...
Snart, hoppas jag att livet återgår till det normala, men jag tror inte det, av specifika anledningar. Människor är socialt inkompetenta, eller många av dem iaf. De har ingen aning om vad männsklig medkänsla innebär och om detta är sättet jag kommer lära mig hur jag ska undvika människor som är socialt inkompetenta så är det så. Idag är det första april och jag har inte hört en enda rolig sak en så länge, ingen har lurat mig och jag tror inte att någon kommer lyckas lura mig, haha!
Första april är till för skämtens dag, men jag har inget att skämta eller lura någon med. Jag funderar starkt, men jag kommer inte på något.
Jag märker dag för dag att något inte riktigt är som det var förut, jag förändras och jag växer, kanske växer jag lite för mycket just nu, men jag vet inte. Människor har en förmåga att verka stanna upp och se efter när de växer, men jag gör det inte, jag vägrar stanna, ser aldrig bakåt (eller försöker att aldrig se bakåt) och jag lyckas då och då att se till att skaka av mig saker, men inte allt, långt ifrån allt. Jag funderar på en sak, som jag ska fortsätta fundera på och se om jag kan göra något åt det eller inte. För om det funkar kommer jag ändra min livsstil ganska drastiskt. Det vet jag.
Idag ska jag äntligen få träffa min psykolog och det ska bli skönt, måste styra upp lite saker också, som en reunion med tjejerna från klassen, det ska jag försöka, nu har jag skrivit det här med så nu kommer jag inte undan, haha! Så nu ska jag fixa i ordning en massa saker och se till att de kommer i hamn. Annars händer inte så mycket, mitt liv kommer komma igång på riktigt och jag tänker inte stanna upp för att tänka efter eller ångra saker, utan nu ska jag ut och leva livet, det är för kort för att inte njutas av.
xo xo
Ciao!
Första april är till för skämtens dag, men jag har inget att skämta eller lura någon med. Jag funderar starkt, men jag kommer inte på något.
Jag märker dag för dag att något inte riktigt är som det var förut, jag förändras och jag växer, kanske växer jag lite för mycket just nu, men jag vet inte. Människor har en förmåga att verka stanna upp och se efter när de växer, men jag gör det inte, jag vägrar stanna, ser aldrig bakåt (eller försöker att aldrig se bakåt) och jag lyckas då och då att se till att skaka av mig saker, men inte allt, långt ifrån allt. Jag funderar på en sak, som jag ska fortsätta fundera på och se om jag kan göra något åt det eller inte. För om det funkar kommer jag ändra min livsstil ganska drastiskt. Det vet jag.
Idag ska jag äntligen få träffa min psykolog och det ska bli skönt, måste styra upp lite saker också, som en reunion med tjejerna från klassen, det ska jag försöka, nu har jag skrivit det här med så nu kommer jag inte undan, haha! Så nu ska jag fixa i ordning en massa saker och se till att de kommer i hamn. Annars händer inte så mycket, mitt liv kommer komma igång på riktigt och jag tänker inte stanna upp för att tänka efter eller ångra saker, utan nu ska jag ut och leva livet, det är för kort för att inte njutas av.
xo xo
Ciao!
Monday, March 31, 2008
It really hurts me...
Jag blir mer och mer förbannad, ju längre tiden går, var det okej? Det han gjorde, gör man så i dagens samhälle, hur svårt är det att ta upp telefonen och säga som det är. Hur gammal man är sitter inte i åldern, den sitter i huvudet och hur man beter sig och han är inte äldre än mig när det kommer till detta och jag vet om det. Det är inget jag tror, utan något jag kunnat lista ut. Med tanke på hur han betett sig, så enkelt är det. Jag vill egentligen inte prata om det, men när ska människor lära sig vad som rätt och vad som är fel, alltför många verkar inte förstå hur saker ligger till.
En annan sak jag börjat fundera över, är med undantag några få människor, varför det bara är jag som ska höra av mig? Det finns de som hör av sig till mig och vi har en ge och ta relation, men vissa människor hör man inte av ett smack ifrån om man inte själv hör av sig, varför beter sig människor på ett visst sätt när de vet att jag inte tycker att det är okej att göra på det sättet. Jag tänker inte nämna namn, men jag börjar bli heligt trött på att vara den som hör av mig hela tiden, vill ni ha en relation med mig, se då banne mig till att ni hör av er. Visst kan jag förstå att man inte kan höra av sig hela tiden, men någon gång ibland kanske, oavsett av vad ni vill prata om. Som jag sa innan, detta gäller inte alla, men ändå några människor. Och om ni tar åt er av detta, ja då är ni nog en av dem. Så enkelt är det. Enough is enough, jag orkar inte vara den enda som hör av mig.
Nu har jag fått ur mig lite, jag skriver mer sen.
xo xo
Ciao!
En annan sak jag börjat fundera över, är med undantag några få människor, varför det bara är jag som ska höra av mig? Det finns de som hör av sig till mig och vi har en ge och ta relation, men vissa människor hör man inte av ett smack ifrån om man inte själv hör av sig, varför beter sig människor på ett visst sätt när de vet att jag inte tycker att det är okej att göra på det sättet. Jag tänker inte nämna namn, men jag börjar bli heligt trött på att vara den som hör av mig hela tiden, vill ni ha en relation med mig, se då banne mig till att ni hör av er. Visst kan jag förstå att man inte kan höra av sig hela tiden, men någon gång ibland kanske, oavsett av vad ni vill prata om. Som jag sa innan, detta gäller inte alla, men ändå några människor. Och om ni tar åt er av detta, ja då är ni nog en av dem. Så enkelt är det. Enough is enough, jag orkar inte vara den enda som hör av mig.
Nu har jag fått ur mig lite, jag skriver mer sen.
xo xo
Ciao!
Friday, March 28, 2008
A failure is just a failure, nothing else... Cope with it or leave...
Jag har inte varit på humör för att göra något överhuvudtaget alls, skriva något, säga något eller att känna något. Men idag skriver jag för att få ur mig det som jag måste få ur mig. Jag känner mig fastspänd, inträngd i ett hörn som jag inte kan lämna alls. Utan totalt inklämd mellan mitt egna jag och verkligheten som jag vill leva i. Det är så mycket jag måste ta tag i och få klart och det ska jag börja med, ska rita skisser ikväll och gå igenom alla mina tyger och se vilka mamma kan ta och vilka jag vill ha kvar, jag har en superklar idé i huvudet som jag kommer förverkliga, nu gäller det bara att sätta i gång om man säger. Jag har så mycket kreativitet i huvudet och det bara väller ut, men jag vet inte var jag ska börja, måla inatt hade jag tänkt göra.
Nåväl, jag tänker försöka få tillbaka min kämparglöd, det jag brinner för helt enkelt, men jag är för rädd för att misslyckas att jag inte vet vad, men något inom mig har en gnista kvar som håller på att tändas och brinna igen, dags att försöka igen kanske? Och till andra inte bara till mig, vad vet jag egentligen? Jävligt mycket om man tänker efter, jag har väldigt mycket jag kan lära mig av och väldigt mycket jag kan ta itu med och få klarhet i. Jag vill stå stark i mig själv, inte i någon annan, så enkelt är det. När ska jag våga leva det liv jag vill leva utan att kompromissa om mig själv? Kommer jag någonsin få det jag eftersträvar, men är det inte ett misslyckande att ge upp innan jag ens försökt. Utan att misslyckas så kan du inte lyckas, eller hur man nu ska säga det. Men misslyckas måste jag våga mig på. Jag vill vara den kreativa människan jag vet att jag verkligen är. Jag är kreativ genom mina kläder jag bär, väl medveten om vad jag ska och inte ska ta på mig. Aldrig en liten bit av osäkerthet finns i mina kläder, den dagen jag sätter på mig något jag känner mig osäker i, den dagen är jag körd, det vet jag. Då har jag misslyckats på alla plan som är möjliga, för jag vågar och jag ska fortsätta att våga. För fashion is my passion, som man så fint säger.
Jag kommer att bli något, oavsett vad människor säger och jag kommer att klara av att ha ett liv med barn, samtidigt som jag kommer axla min karriär, det måste jag göra, annars är det ute med mig. För jag eftersträvar det och jag tänker låta det gå som det går. Så enkelt är det med det.
xo xo
Ciao!
Nåväl, jag tänker försöka få tillbaka min kämparglöd, det jag brinner för helt enkelt, men jag är för rädd för att misslyckas att jag inte vet vad, men något inom mig har en gnista kvar som håller på att tändas och brinna igen, dags att försöka igen kanske? Och till andra inte bara till mig, vad vet jag egentligen? Jävligt mycket om man tänker efter, jag har väldigt mycket jag kan lära mig av och väldigt mycket jag kan ta itu med och få klarhet i. Jag vill stå stark i mig själv, inte i någon annan, så enkelt är det. När ska jag våga leva det liv jag vill leva utan att kompromissa om mig själv? Kommer jag någonsin få det jag eftersträvar, men är det inte ett misslyckande att ge upp innan jag ens försökt. Utan att misslyckas så kan du inte lyckas, eller hur man nu ska säga det. Men misslyckas måste jag våga mig på. Jag vill vara den kreativa människan jag vet att jag verkligen är. Jag är kreativ genom mina kläder jag bär, väl medveten om vad jag ska och inte ska ta på mig. Aldrig en liten bit av osäkerthet finns i mina kläder, den dagen jag sätter på mig något jag känner mig osäker i, den dagen är jag körd, det vet jag. Då har jag misslyckats på alla plan som är möjliga, för jag vågar och jag ska fortsätta att våga. För fashion is my passion, som man så fint säger.
Jag kommer att bli något, oavsett vad människor säger och jag kommer att klara av att ha ett liv med barn, samtidigt som jag kommer axla min karriär, det måste jag göra, annars är det ute med mig. För jag eftersträvar det och jag tänker låta det gå som det går. Så enkelt är det med det.
xo xo
Ciao!
Wednesday, March 26, 2008
Love is gone...
Jag vet inte hur jag summera det som hänt på senaste, så jag låter bli. Jag pratar med mina vänner om det och jag får ut ganska mycket frustration, irritation och sorg över det. Men jag klarar mig, oavsett, vi har inte stängt dörrarna helt och hållet ännu, men just nu så finns det ingenting som vi kan hämta. Men kärleken är egentligen inte försvunnen. Inte från min sida.
Jag träffade min fru igår och hade det jättetrevligt, handlade hem lite nya böcker och sånt, vilket jag tyckte var värt det. Böcker är alltid bra att ha, så resonerade jag iaf. Jag älskar min fru. Hon är äkta och fan vad hon får mig att le och glädjas över att jag har henne i mitt liv.
Idag ska jag träffa Frida och det ska bli jättemysigt. Det ska det verkligen bli.
Nu kilar jag. Jag är inte på humör.
xo xo
Ciao!
Jag träffade min fru igår och hade det jättetrevligt, handlade hem lite nya böcker och sånt, vilket jag tyckte var värt det. Böcker är alltid bra att ha, så resonerade jag iaf. Jag älskar min fru. Hon är äkta och fan vad hon får mig att le och glädjas över att jag har henne i mitt liv.
Idag ska jag träffa Frida och det ska bli jättemysigt. Det ska det verkligen bli.
Nu kilar jag. Jag är inte på humör.
xo xo
Ciao!
Tuesday, March 25, 2008
It hurts...
Det gör ont när knoppar brister... Det gör väldigt ont.Jag är inte bara ledsen, jag är förbannad, arg och irriterad över hur han behandlat mig.
Det gör bara ont, men det går över.
Sunday, March 23, 2008
You think that you are strong, but you are weak...
Nu har jag varit vaken i flera timmar, sov 7 timmar i natt ungefär och då gick jag och la mig klockan två, så om detta är början på en period i mitt liv, då jag inte sover speciellt bra igen. Det vet jag inte, jag hoppas innerligt att det inte är det. Jag vill ha min sömn. Inget mer än det, ändå är det så svårt att få sömnen att fungera.
Problemen i paradiset växer sig stora just nu, jag vet inte alls hur jag ska tackla saker som kommer i min väg. Jag är inte bra på detta. Men Anna och Kristine hjälper mig något enormt bara genom att tala visdomsord med mig. Och vad jag måste göra för att kunna bli kvitt de orosmoln som svävar omkring mig. Men men, time will tell.
Nu ska jag kila, jag orkar inte skriva mer idag.
xo xo
Ciao!
Problemen i paradiset växer sig stora just nu, jag vet inte alls hur jag ska tackla saker som kommer i min väg. Jag är inte bra på detta. Men Anna och Kristine hjälper mig något enormt bara genom att tala visdomsord med mig. Och vad jag måste göra för att kunna bli kvitt de orosmoln som svävar omkring mig. Men men, time will tell.
Nu ska jag kila, jag orkar inte skriva mer idag.
xo xo
Ciao!
Saturday, March 22, 2008
Konst del 1.
Kan jag få stiga av jorden nu, denna värld fungerar inte för mig. Jag klarar inte av kärleken, eller lyckan, eller sinnesförvirringen. Den är total.
Har ni tänkt på att
även om jag andas
kanske jag inte lever
Jag orkar inte mer.
Har ni tänkt på att
även om jag andas
kanske jag inte lever
Jag orkar inte mer.
Friday, March 21, 2008
Glad Påsk!
Idag hinner jag inte skriva så mycket, men det är väl dags att säga Glad Påsk och hoppas att ni har en jättefin sådan! Ikväll gäller Hocico på allhuset och jag ska iväg om 1 timme ungefär och jag är inte ens i närheten av klar, lagom kul.
Hahaha, jag mår ganska okej, men det har varit bättre. Men ikväll ska jag ha det superkul!
xo xo
Ciao!
Hahaha, jag mår ganska okej, men det har varit bättre. Men ikväll ska jag ha det superkul!
xo xo
Ciao!
Thursday, March 20, 2008
Lipstick Jungle vs Cashmere Mafia!
Jag kan inte bestämma mig för vilken av serierna som är den bättre av dem, de har olika små finesser som gör att de blir speciella. Inget slår dock SATC självklart, den banade väg för de serierna som kommer nu och visst är det liknande saker som händer i de två nya serierna som konkurrerar med varandra. I den ena har vi Candace Bushnell som skrivit boken Lipstick Jungle (som jag förövrigt ska läsa) och i den andra änden har vi Darren Starr som producerade SATC, så att serierna liknar varandra är inte något konstigt. Candace Bushnell skrev trots allt Sex and The City spalter och publicerade en bok i samma namn och Darren Starr producerade hela SATC. Så vad är då speciellt med dessa serierna om man bortser från liknelsen med SATC, jo det handlar om karriären, om kvinnor som ligger i toppen och hur det går för dem, hur de hanterar sina privatliv med sina hektiska jobb, nu pratar vi alltså om kvinnor som den riktiga toppen och hur de känner varandra.
Jag dras till hur de olika karaktärerna verkar ha funnit varandra, i den ena serien redan på Business School och i den andra genom att de ligger på topp, det är väldigt intressant det samt även att se hur de tar ställning till allt från vardagliga problem till att inte veta ett skit om vad som hänt. Som livet faktiskt kan se ut för vissa människor, kanske inte de normala människorna, men ändå det finns någon verklighet i dessa serier som gör att man känner igen sig. Okej, man är inte bland toppen, men man känner igen stressen, behovet, bekräftelsen, kärleken och vänskapen man har till människor och får från människor.
Så vilken vinner, just nu ligger de väldigt lika för mig, jag får se vilken som drar det längsta strået, SATC har redan gjort det, men dessa är faktiskt jävligt bra serier.
xo xo
Ciao!
Wednesday, March 19, 2008
Time is waiting, no hesitating...
Hur definierar man kärlek? Är det genom att tala om för en person vad man tycker om denna, eller hur man uttrycker sig fysiskt? Är det någon balansgång mellan de två sakerna, såsom att det både är psykiskt och fysiskt? Jag har för många frågor om hur man ska ställa sig till kärlek, att jag snart inte vet var jag ska vända mig, ty ingen tycks ha något riktigt bra svar som tillfredställer mina frågor om kärlek, livet, döden och de omättligt många andra sakerna jag försöker att insupa och lära mig mer om. Men om man definierar sig själv som en kärleksfull människa, betyder det att andra gör det? Ser de samma saker som man själv ser, eller är deras bild helt annorlunda mot vad ens egen är? Och kan vi verkligen röra oss i en värld där yta tar så pass mycket plats att det inte finns något rum för djupet inom människan?
Om man utgår att det finns både en ytlig och en djup sida inom en människa, varför är så många människor så tråkiga att möta, så trista att se på, så blasé som de kan bli. De är som kopior efter varandra, ingen är unik i det mönster jag försöker se. Nu kommer det, som alla säger, varje människa är unik, men du är inte ensam om att vara unik. Så är du verkligen så unik som du tror att du är, eller är det bara vad vi intalar oss, för är det inte så att vi har våra dagliga rutiner och våra dagliga vanor precis som alla andra? Vi vill gärna se oss som unika, det tror jag. För då för man en känsla av att man är lite speciell, men är vi verkligen det? Något inom mig säger att vi inte är det, utan att vi kanske föds som original och dör som kopior, det är något jag tror. Vi efterapar människor beteenden, handlingar och tillvägagångssätt och försöker oss på att efterlikna dem, är vi så mycket bättre då? Vill man dö som en kopia? Jag vill inte det. Jag vill leva ett annorlunda liv och jag tror också att jag kommer att göra det. Men den som lever får se.
xo xo
Ciao!
Om man utgår att det finns både en ytlig och en djup sida inom en människa, varför är så många människor så tråkiga att möta, så trista att se på, så blasé som de kan bli. De är som kopior efter varandra, ingen är unik i det mönster jag försöker se. Nu kommer det, som alla säger, varje människa är unik, men du är inte ensam om att vara unik. Så är du verkligen så unik som du tror att du är, eller är det bara vad vi intalar oss, för är det inte så att vi har våra dagliga rutiner och våra dagliga vanor precis som alla andra? Vi vill gärna se oss som unika, det tror jag. För då för man en känsla av att man är lite speciell, men är vi verkligen det? Något inom mig säger att vi inte är det, utan att vi kanske föds som original och dör som kopior, det är något jag tror. Vi efterapar människor beteenden, handlingar och tillvägagångssätt och försöker oss på att efterlikna dem, är vi så mycket bättre då? Vill man dö som en kopia? Jag vill inte det. Jag vill leva ett annorlunda liv och jag tror också att jag kommer att göra det. Men den som lever får se.
xo xo
Ciao!
At least say hello...
Jag har fått ordning på min dygnsrytm igen, jag sover 8 timmar eller 9 varje natt och det känns helt okej, så ligger det till. Men jag vill sova utan mediciner och inte som jag sover med dem nu. Visserligen är det inte bara sömnmedicin, men det ska vi inte prata om. Så är det.
Jag vill sy, skapa och göra något roligt av min tid, men jag kommer inte på vad jag vill göra, utan står lite lamslagen av att jag har så mycket inom mig, som inte vill komma ut i någon form alls. Imorgon ska jag prata med Anna, det ska bli riktigt mysigt att prata med henne, det var ett tag sedan vi pratade. Jag saknar henne enormt, önskar så att jag kunde träffa henne snart, men nej, det blev ju inte så att jag ska åka med tattoo-båten, men hon får allt ta och komma upp snart så vi kan göra Sthlm osäkert, jag har sällan så kul som jag har med henne som när vi går ut. Det blir så jäkla kul då och jag värdesätter min tid mycket högre än innan.
Jag måste rensa i min garderob, även om jag inte vill det, så måste jag det. Nåväl, det kommer väl som det kommer, inte mer än så. Haha! Jag är sämst på att rensa i min garderob, det är jag.
Nu kilar jag!
xo xo
Ciao!
Jag vill sy, skapa och göra något roligt av min tid, men jag kommer inte på vad jag vill göra, utan står lite lamslagen av att jag har så mycket inom mig, som inte vill komma ut i någon form alls. Imorgon ska jag prata med Anna, det ska bli riktigt mysigt att prata med henne, det var ett tag sedan vi pratade. Jag saknar henne enormt, önskar så att jag kunde träffa henne snart, men nej, det blev ju inte så att jag ska åka med tattoo-båten, men hon får allt ta och komma upp snart så vi kan göra Sthlm osäkert, jag har sällan så kul som jag har med henne som när vi går ut. Det blir så jäkla kul då och jag värdesätter min tid mycket högre än innan.
Jag måste rensa i min garderob, även om jag inte vill det, så måste jag det. Nåväl, det kommer väl som det kommer, inte mer än så. Haha! Jag är sämst på att rensa i min garderob, det är jag.
Nu kilar jag!
xo xo
Ciao!
Tuesday, March 18, 2008
Do I live in wonderland or in the real world?
Idag är det inte lika dåligt som det skulle kunna varit, utan helt okej faktiskt. Jag är grymt shoppingsugen, men det är som det brukar, det stillar sig aldrig. Behöver ständigt nya saker, vet ej om jag verkligen vill ha allt jag har, men ändå, det är som det är med mig. Min baby tycker att jag är hopplös och Big tycker att jag är som en groda utan ben, helt hopplös, men han säger det med blicken i ögat, haha! När ska jag växa upp och inse att verkligheten faktiskt ser ut som den gör och den kommer inte ändra på sig bara för att jag vill och känner att den borde göra det.
Madonnas nya låt tar sig mer och mer, från att inte ha gillat den alls, så har den faktiskt blivit riktigt bra, att hon vågar bryta av mot den musik hon vanligen gör, känns väldigt kul och låten är catchy och har ett beat som är riktigt sweet, jag gillar den stenhårt och ju mer man lyssnar desto mer gillar man den, dock vet jag att den kommer inte bli lika bra som Hung Up, eller några av hennes tidigare låtar. Frozen står fortfarande som första plats för mig och det kommer så förbli.
Jag har inte så mycket mer att säga idag, men jag skriver imorgon och lite så.
xo xo
Ciao!
Madonnas nya låt tar sig mer och mer, från att inte ha gillat den alls, så har den faktiskt blivit riktigt bra, att hon vågar bryta av mot den musik hon vanligen gör, känns väldigt kul och låten är catchy och har ett beat som är riktigt sweet, jag gillar den stenhårt och ju mer man lyssnar desto mer gillar man den, dock vet jag att den kommer inte bli lika bra som Hung Up, eller några av hennes tidigare låtar. Frozen står fortfarande som första plats för mig och det kommer så förbli.
Jag har inte så mycket mer att säga idag, men jag skriver imorgon och lite så.
xo xo
Ciao!
Monday, March 17, 2008
Come and Get Me!
Jag avskyr bilddagboken, den är seg, urusel och det dräller av icke-vettiga människor där. Nu ska jag inte måla fan på väggen, men varenda gång det börjar bli bättre med bilddagboken så ska de göra något så att det blir betydligt mycket sämre igen, orkar jag med det? Nej, det gör jag inte. Jag orkar verkligen inte och det är inte det att jag är lat, men att internet ska vara så segt, att det knappt går framåt - det står bara still! Inget annat, kära vänner, inget annat. Så ska jag skrota bilddagboken, som jag har haft funderingar på väldigt länge nu, eller ska jag stanna kvar? Den frågan kommer nog besvaras inom den närmsta framtiden. Det tror jag allt.
Jag mår inte okej, saker är inte bra och jag vet att det är kärleken som spökar väldigt mycket just nu, men under det ligger saker som kommer grävas upp till ytan igen, som jag begravt ganska så djupt inom mig, underliga saker som jag helst av allt inte vill prata om med någon, men som jag måste bearbeta och det är det jag vet att jag måste göra. Hur jobbigt och hårt det än kommer att vara, man måste hela tiden tänja på sina gränser och se till att man klarar av nästa steg också och inte bara trycka undan allt som jag alltid gör, utan för första gången ta tag i det och gå vidare. Det är mycket som händer nu, mycket som händer imorgon, i övermorgon och hela tiden känns det som, ändå händer ingenting alls. Jag står still, men jorden snurrar för fort och jag kan inte kliva av. Kan man avsäga sig kärlek och mänsklighet? I sådana fall gör jag det.
Idag släpptes Madonnas nya singel btw, måste få ner den, haha! Det är ju Madonna <3
Jag vill ha nya kläder, men de vill jag sy, så det så.
xo xo
Ciao!
Jag mår inte okej, saker är inte bra och jag vet att det är kärleken som spökar väldigt mycket just nu, men under det ligger saker som kommer grävas upp till ytan igen, som jag begravt ganska så djupt inom mig, underliga saker som jag helst av allt inte vill prata om med någon, men som jag måste bearbeta och det är det jag vet att jag måste göra. Hur jobbigt och hårt det än kommer att vara, man måste hela tiden tänja på sina gränser och se till att man klarar av nästa steg också och inte bara trycka undan allt som jag alltid gör, utan för första gången ta tag i det och gå vidare. Det är mycket som händer nu, mycket som händer imorgon, i övermorgon och hela tiden känns det som, ändå händer ingenting alls. Jag står still, men jorden snurrar för fort och jag kan inte kliva av. Kan man avsäga sig kärlek och mänsklighet? I sådana fall gör jag det.
Idag släpptes Madonnas nya singel btw, måste få ner den, haha! Det är ju Madonna <3
Jag vill ha nya kläder, men de vill jag sy, så det så.
xo xo
Ciao!
Sunday, March 16, 2008
I'm not a quitter, because a quitter never wins...
Jag sov ganska länge idag, med tanke på att jag kom hem sent men jag kunde somna ungefär när jag kom hem i morse i alla fall, vanligen ligger jag vaken i mer än 2 till 3 timmar innan jag kan somna, men nu somnade jag och det var skönt, men jag sov bara som vanligt till 10 och vaknade av att jag var hungrig och så. Snart ska jag väl sova igen, tror jag. Ska upp tidigt imorgonbitti och göra lite ärenden, lagom kul att göra saker på morgonen, men sånt är livet.
Kärlek är svårt, det har jag märkt, det blir inte lättare heller ju mer man saknar någon, utan snarare svårare, varför sätter jag mig i en sits som jag inte vill sitta i. Jag vill inte känna något för någon, jag vill vara fri, kanske är det därför jag beter mig som jag gör, så att människor ska fly från mig för att jag inte vågar. Men jag ska väl någon gång våga och se till att jag också kan få ut lite kärlek i livet, eller kärlek som till en person speciellt, för kärlek har jag redan i mitt liv, så enkelt är det. Jag är rädd, super rädd för att vara ärlig. Det är tänk om hela tiden, jag vet inte alls. Det känns så fruktansvärt konstigt just nu, men det kanske tar sig? Jag ska väl inge ge upp, jag är ingen quitter, som man så fint kan kalla det. Nej, jag tänker bannemig inte ge mig, förrän han säger det som han skulle kunna tänkas säga. Innan dess, nej. Jag tänker hoppas.
Nu ska min bror sitta och skriva, skriver imorgon.
xo xo
Ciao!
Kärlek är svårt, det har jag märkt, det blir inte lättare heller ju mer man saknar någon, utan snarare svårare, varför sätter jag mig i en sits som jag inte vill sitta i. Jag vill inte känna något för någon, jag vill vara fri, kanske är det därför jag beter mig som jag gör, så att människor ska fly från mig för att jag inte vågar. Men jag ska väl någon gång våga och se till att jag också kan få ut lite kärlek i livet, eller kärlek som till en person speciellt, för kärlek har jag redan i mitt liv, så enkelt är det. Jag är rädd, super rädd för att vara ärlig. Det är tänk om hela tiden, jag vet inte alls. Det känns så fruktansvärt konstigt just nu, men det kanske tar sig? Jag ska väl inge ge upp, jag är ingen quitter, som man så fint kan kalla det. Nej, jag tänker bannemig inte ge mig, förrän han säger det som han skulle kunna tänkas säga. Innan dess, nej. Jag tänker hoppas.
Nu ska min bror sitta och skriva, skriver imorgon.
xo xo
Ciao!
Saturday, March 15, 2008
New York, New York?
Idag ska vi ha släkten här, haha! Så roligt med släkt, nej, jag önskar att jag inte vore här idag faktiskt. Men det är inte varje år ens mamma fyller 50 år, faktiskt. Så nu vet ni hur gammal hon är också, haha!
Jag har nästan inget vettigt att säga idag, jag är trött, var inte ute igår, jag orkade inte. Ska på Hootchy ikväll och parta loss med alla, woho! Party, party liksom. Ska bli sjukt roligt. Det blir till och med förfest för min del! Ännu mera otippat om man säger så.
Jag ska kanske till New York i höst om allt blir som planerat så att säga, med älsklings Kakan, det blir grymt nice att åka till NY och se allt som den staden har att erbjuda ^^ Hehehe! Det är riktigt riktigt spännande det här, att resa bort så pass långt, där man kan insupa en helt annan värld känns det som. Wohoo!
xo xo
Ciao!
Jag har nästan inget vettigt att säga idag, jag är trött, var inte ute igår, jag orkade inte. Ska på Hootchy ikväll och parta loss med alla, woho! Party, party liksom. Ska bli sjukt roligt. Det blir till och med förfest för min del! Ännu mera otippat om man säger så.
Jag ska kanske till New York i höst om allt blir som planerat så att säga, med älsklings Kakan, det blir grymt nice att åka till NY och se allt som den staden har att erbjuda ^^ Hehehe! Det är riktigt riktigt spännande det här, att resa bort så pass långt, där man kan insupa en helt annan värld känns det som. Wohoo!
xo xo
Ciao!
Friday, March 14, 2008
No truth, All pretention raise your hand to give attention....
Det är svårt att sluta röka, har jag märkt, det är inte lätt, men jag har trappat ner enormt mycket, det ska jag säga. Men man måste bestämma sig för att sluta helt och jag kan inte röka en hel ciggarett längre utan att må illa. Det är ett bra tecken tycker jag, eller?
Igår var det Helter Skelter, idag är det 90's och imorgon är det Hootchy Kootchy, varför ska allt ske under samma helg, samtidigt som min mamma ska ha släkten över imorgon och min mormor och morbror kommer upp idag. Och jag vill bara försvinna hemifrån just nu. Nu skulle det vara skönt att ha ett eget litet boeende som jag kunde försvinna till, så jag slapp släkten, jag tycker om min släkt, men jag orkar inte just nu, det blir för mycket. Så enkelt är det. Snart ska jag gå och städa klart mitt rum, så att det är fint när mamma kommer hem, men jag har klädkris, jag har ingenting att ta på mig ikväll eller imorgon och nu måste jag se till att inte få i mig alkohol, så enkelt är det. Var tog min gräns vägen. Jag har en gräns och den måste jag kämpa för att få tillbaka, jag ska begära alkoholfritt nu, det är det som är grejjen, alkoholfria drinkar, det funkar ju. Haha!
Jag orkar inte riktigt med situationen som har uppstått utan jag är lite disträ och vill inte riktigt vara med längre, men jag tänker inte ge upp, jag har bara lusten att för första gången kasta in handduken och lägga mig i min säng och inte gå upp förrän jag har ett bra liv, om jag ens kommer att få det? Jag vet inte, faktiskt. Ska försöka ladda ner en serie som ska börja sändas och se om den är bra, för jag tänker bannemig inte titta på något om det inte är bra. Det låter verkligen som en rip-off på SATC, för att vara ärlig, det låter verkligen så.
Åååh, jag vill åka ner till Anna och titta på SATC, mysa och bli bjuden på god mat, men jag sitter uppe i Sthlm och kan inte röra på mig dennna helg, eller nästa, eller veckan efter det. Jag hoppas innerligt att jag kan åka med på tattoo-båten, då får jag träffa Anna, det skulle vara så sjukt roligt och träffa en massa annat spännande folk. Hihi!
Jag lyssnar på Marianne Faithfulls hesa stämma och hon är riktigt grym.
Nu kilar jag.
xo xo
Ciao!
Igår var det Helter Skelter, idag är det 90's och imorgon är det Hootchy Kootchy, varför ska allt ske under samma helg, samtidigt som min mamma ska ha släkten över imorgon och min mormor och morbror kommer upp idag. Och jag vill bara försvinna hemifrån just nu. Nu skulle det vara skönt att ha ett eget litet boeende som jag kunde försvinna till, så jag slapp släkten, jag tycker om min släkt, men jag orkar inte just nu, det blir för mycket. Så enkelt är det. Snart ska jag gå och städa klart mitt rum, så att det är fint när mamma kommer hem, men jag har klädkris, jag har ingenting att ta på mig ikväll eller imorgon och nu måste jag se till att inte få i mig alkohol, så enkelt är det. Var tog min gräns vägen. Jag har en gräns och den måste jag kämpa för att få tillbaka, jag ska begära alkoholfritt nu, det är det som är grejjen, alkoholfria drinkar, det funkar ju. Haha!
Jag orkar inte riktigt med situationen som har uppstått utan jag är lite disträ och vill inte riktigt vara med längre, men jag tänker inte ge upp, jag har bara lusten att för första gången kasta in handduken och lägga mig i min säng och inte gå upp förrän jag har ett bra liv, om jag ens kommer att få det? Jag vet inte, faktiskt. Ska försöka ladda ner en serie som ska börja sändas och se om den är bra, för jag tänker bannemig inte titta på något om det inte är bra. Det låter verkligen som en rip-off på SATC, för att vara ärlig, det låter verkligen så.
Åååh, jag vill åka ner till Anna och titta på SATC, mysa och bli bjuden på god mat, men jag sitter uppe i Sthlm och kan inte röra på mig dennna helg, eller nästa, eller veckan efter det. Jag hoppas innerligt att jag kan åka med på tattoo-båten, då får jag träffa Anna, det skulle vara så sjukt roligt och träffa en massa annat spännande folk. Hihi!
Jag lyssnar på Marianne Faithfulls hesa stämma och hon är riktigt grym.
Nu kilar jag.
xo xo
Ciao!
Thursday, March 13, 2008
Tired, tired, tired...
Idag är jag trött, trött och åter trött. Det kommer inte komma något vettigt ur mig, förutom det att jag försöker sluta röka.
Nu ska jag vila en stund för att sedan gå på babys klubb, hehe!
xo xo
Ciao!
Nu ska jag vila en stund för att sedan gå på babys klubb, hehe!
xo xo
Ciao!
Wednesday, March 12, 2008
Is there a hero somewhere, someone who will never walk away...?
Idag är det min mammas födelsedag och hon fyller jämt, det har gått så fort, det känns som om tiden bara rinner ifrån mig och jag vet inte vad jag ska göra med det. Men jag vet att jag har en framtid som jag måste kämpa för att få, jag vill bli något, precis som min pappa har blivit, han har kämparglöd i sig och det har min mamma med. Jag vet att jag kommer lyckas på ett eller annat sätt och det för min egna personliga del, jag struntar faktiskt i hur många jag kommer tampas med på vägen, men det lär väl bli en del jag kommer jobba med. Så enkelt är det.
Nu står det mellan tillskärarakademin och modeskolan och pengar, det är där det ligger, i hur mycket pengar jag kommer att ha råd att spendera på att bli det jag vill och hur jag kommer ta mig fram senare i livet, det kostar att ligga på toppen, men vill man till toppen så vill man och jag vill ta mig någonstans där jag kan utvecklas, hela tiden, aldrig sluta, utan alltid ligga steget före om man säger så.
Jag vill sluta med medicineringen nu, för jag mår inte bra av att medicineras längre, jag sover inte utan medicin, men vad ska jag göra? Jag ska prata med min läkare om detta och se vad som kommer hända, jag måste bara lära mig att leva utan mediciner, det är ett måste nu. Samt att sluta röka, men det är jävligt svårt att sluta med saker som ger psykisk stabilitet och man inte vet hur det blir utan, så enkelt är det. Jag kanske ska prova en helg då jag sover så lite som möjligt för att få tillbaka min riktiga sömn som inte beror på mediciner, men jag behöver det, det säger till och med min läkare, hon kommer inte ändra på dem. Så enkelt är det. Men jag hoppas...
Jag känner mig inlåst i mig själv, så är det också, jag vill vara lycklig, men jag är inte lycklig med mig själv, jag är varken lycklig eller ledsen, snarare melankolisk, det är nog ett bra ord att sätta på det. Nu orkar jag inte skriva mer.
xo xo
Ciao!
Nu står det mellan tillskärarakademin och modeskolan och pengar, det är där det ligger, i hur mycket pengar jag kommer att ha råd att spendera på att bli det jag vill och hur jag kommer ta mig fram senare i livet, det kostar att ligga på toppen, men vill man till toppen så vill man och jag vill ta mig någonstans där jag kan utvecklas, hela tiden, aldrig sluta, utan alltid ligga steget före om man säger så.
Jag vill sluta med medicineringen nu, för jag mår inte bra av att medicineras längre, jag sover inte utan medicin, men vad ska jag göra? Jag ska prata med min läkare om detta och se vad som kommer hända, jag måste bara lära mig att leva utan mediciner, det är ett måste nu. Samt att sluta röka, men det är jävligt svårt att sluta med saker som ger psykisk stabilitet och man inte vet hur det blir utan, så enkelt är det. Jag kanske ska prova en helg då jag sover så lite som möjligt för att få tillbaka min riktiga sömn som inte beror på mediciner, men jag behöver det, det säger till och med min läkare, hon kommer inte ändra på dem. Så enkelt är det. Men jag hoppas...
Jag känner mig inlåst i mig själv, så är det också, jag vill vara lycklig, men jag är inte lycklig med mig själv, jag är varken lycklig eller ledsen, snarare melankolisk, det är nog ett bra ord att sätta på det. Nu orkar jag inte skriva mer.
xo xo
Ciao!
Tuesday, March 11, 2008
This is my rifle...
Jag borde städa, göra i ordning mig och ta det lugnt, försöka lära mig sova utan mediciner, sluta röka, allting på samma gång. Hur ska jag lyckas hålla ihop mitt liv? Jag vill sluta röka, men det är jävligt svårt att sluta med något som man mår bra av psykiskt, för inte mår jag bra fysiskt av det. Så enkelt är det. Jag ska börja på sjukgymnastiken igen, försöka börja träna yoga och pilates och få en väldigt fin och slimmad kropp, inte muskulös, för det vill jag inte ha, men vältränad och fin, inte som den ser ut nu och då handlar det om rätt mat och rätt träning för mig. Jag funderar på att strunta i fibromyalgin, jag orkar inte med den, den har funnits där så pass länge nu att jag inte orkar längre så enkelt är det.
Jag vill så gärna åka till Arvika i år, Combichrist kommer, så jag ska försöka övertala människor några människor att vi ska åka, haha! Så jävla sweet och sen till Wacken med baby om det så att säga, funkar mellan oss. Vilket jag hoppas på. Jag hoppas verkligen det. Jag funderar på att fråga om jag kan komma upp i slutet av mars till honom, stanna över en helg och sedan åka hem. Visserligen kanske inte helgerna är bäst, men det funkar för oss. Jag ska snart iväg men jag har jättemycket tankar jag vill dela av mig med, som jag vill försöka få ur mig, men som jag kommer välja att ha kvar inom mig, pga personliga skäl.
Jag vill se Matrix, nuuu!!!
xo xo
Ciao!
Jag vill så gärna åka till Arvika i år, Combichrist kommer, så jag ska försöka övertala människor några människor att vi ska åka, haha! Så jävla sweet och sen till Wacken med baby om det så att säga, funkar mellan oss. Vilket jag hoppas på. Jag hoppas verkligen det. Jag funderar på att fråga om jag kan komma upp i slutet av mars till honom, stanna över en helg och sedan åka hem. Visserligen kanske inte helgerna är bäst, men det funkar för oss. Jag ska snart iväg men jag har jättemycket tankar jag vill dela av mig med, som jag vill försöka få ur mig, men som jag kommer välja att ha kvar inom mig, pga personliga skäl.
Jag vill se Matrix, nuuu!!!
xo xo
Ciao!
Monday, March 10, 2008
Stewie!
Which Family Guy Character Are You? | |
 | You are Stewie. You are a baby and an evil genius. |
| Find Your Character @ BrainFall.com | |
Hahahaha!
Another day has begun and I'm just wondering...
Ännu en vecka har tagit sin början och jag har ingen aning om hur den kommer att sluta, jag hoppas att den slutar på ett bra sätt och inte på något annat. Jag lyssnar på väldigt mycket synth och trance just nu, har kommit in i en sådan period.
När skrev jag senast om kärleken, då jag ifrågasatte saker om vad kärlek innebar och vad den skulle göra för en människa. Jag vill fortfarande ha någon som sveper mig under fötterna och gör mig helt galen av lycka. Jag vill ha förtärande, okuvlig, romantisk, kan inte leva utan varandra kärlek och jag vet inte om jag någonsin kommer att få den, eller om jag lever i en drömvärld där allt bara är vitt eller svart, ingen gråzon, för en gångs skull vill jag ha en gråzon, jag vill inte vara svart eller vit, jag vill vara en blandning av färger, en männsika man kan se på utan att känna förakt eller avsky eller något liknande, bara en underbar människa, men det vet jag att jag inte är. Och nej, ni behöver inte vara oroliga att jag har en svacka, för såhär har jag det hela tiden. Det handlar inte om min utsida, utan min insida, hur jag inte kan läka mig själv, hur jag än må försöka, det är nästan lönlöst känner jag att försöka komma mig nära, jag kan släppa in människor en bit, men inte så pass långt in som jag önskar att jag kunde. Malin har dock en förmåga att krypa in under mitt skinn men hon är den enda, många andra tror att de känner mig, men Malin gör det.
Jag har sådan lust att se Matrix just nu, bara några delar av den, så den måste jag köpa hem, liksom, Matrix är Matrix, en av få filmer förunnat att vara bra inom den genren.
xo xo
Ciao!
När skrev jag senast om kärleken, då jag ifrågasatte saker om vad kärlek innebar och vad den skulle göra för en människa. Jag vill fortfarande ha någon som sveper mig under fötterna och gör mig helt galen av lycka. Jag vill ha förtärande, okuvlig, romantisk, kan inte leva utan varandra kärlek och jag vet inte om jag någonsin kommer att få den, eller om jag lever i en drömvärld där allt bara är vitt eller svart, ingen gråzon, för en gångs skull vill jag ha en gråzon, jag vill inte vara svart eller vit, jag vill vara en blandning av färger, en männsika man kan se på utan att känna förakt eller avsky eller något liknande, bara en underbar människa, men det vet jag att jag inte är. Och nej, ni behöver inte vara oroliga att jag har en svacka, för såhär har jag det hela tiden. Det handlar inte om min utsida, utan min insida, hur jag inte kan läka mig själv, hur jag än må försöka, det är nästan lönlöst känner jag att försöka komma mig nära, jag kan släppa in människor en bit, men inte så pass långt in som jag önskar att jag kunde. Malin har dock en förmåga att krypa in under mitt skinn men hon är den enda, många andra tror att de känner mig, men Malin gör det.
Jag har sådan lust att se Matrix just nu, bara några delar av den, så den måste jag köpa hem, liksom, Matrix är Matrix, en av få filmer förunnat att vara bra inom den genren.
xo xo
Ciao!
Sunday, March 09, 2008
An absolute fine weekend!
Ja, idag är en sådan tråkig dag då man önskar att man bara hade en nära vän att prata skit med och bara vara, kolla på SATC, käka popcorn och bara mysa. Sådan dag är det idag. Jag vill verkligen inte sakna människor som jag saknar dem, det blir jobbigt då. Jag önskar så att jag inte hade så mycket tid att tänka på och det kommer jag inte ha i veckan, ska städa ur hela mitt rum, mamma fyller 50, träffa min bästa vän, baby kommer ner, gå ut några dagar, hallå, det är först torsdag då baby har sin klubb helterskelter och sedan 90's på fredag och sedan blir det väl Rocks eller något på lördag, haha!
Hade jättekul igår på Rocks, dansade så det sved lite i fötterna till all möjlig sorters musik. Dolly Parton, Eurythmics (stavas det så), och all möjlig musik på ett rockställe! WOHO! Super roligt. Jag hade det jätte jätte roligt igår, så roligt har jag nog inte haft på ett bra tag, hahaha. Först blev det lite filmtittande hemma hos Daniel och vi kollade på Anchorman och sedan drog vi vidare vissa av oss till Rocks, andra till Medusa, större delen drog till Rocks, där man träffade alla gamla vanliga ansikten som jag för en gångs skull blev jätteglad över att se. Hälsade på nya människor och hoppas skapa nya kontakter, det är alltid roligt, Sthlm tar aldrig slut. Det är dock synd att jag missade den nya klubben som var i fredags, men det blir igen, antar jag. Haha! Jag är inte så deppad när jag skriver om detta, men något tynger mig. Allt har inte en naturlig förklaring. Det har det bara inte. Jag hoppas att jag får tag på baby imorgon, för jag vet att jag måste prata med honom om några saker.
Har hittat en ny drink btw, den var riktigt riktigt god. Sådana ska jag be baby göra åt mig när jag träffar honom igen. Mihi. Jag saknar honom, och jag vill inte ha all den här tiden att sakna någon så mycket som jag gör. Jag vill vara en upptagen kvinna. Vilket jag är. Ska ringa två läkare i veckan och sedan ska jag försöka få en remiss till en dietist och börja äta sunt och normalt, det är vad jag känner att jag måste i alla fall.
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
Hade jättekul igår på Rocks, dansade så det sved lite i fötterna till all möjlig sorters musik. Dolly Parton, Eurythmics (stavas det så), och all möjlig musik på ett rockställe! WOHO! Super roligt. Jag hade det jätte jätte roligt igår, så roligt har jag nog inte haft på ett bra tag, hahaha. Först blev det lite filmtittande hemma hos Daniel och vi kollade på Anchorman och sedan drog vi vidare vissa av oss till Rocks, andra till Medusa, större delen drog till Rocks, där man träffade alla gamla vanliga ansikten som jag för en gångs skull blev jätteglad över att se. Hälsade på nya människor och hoppas skapa nya kontakter, det är alltid roligt, Sthlm tar aldrig slut. Det är dock synd att jag missade den nya klubben som var i fredags, men det blir igen, antar jag. Haha! Jag är inte så deppad när jag skriver om detta, men något tynger mig. Allt har inte en naturlig förklaring. Det har det bara inte. Jag hoppas att jag får tag på baby imorgon, för jag vet att jag måste prata med honom om några saker.
Har hittat en ny drink btw, den var riktigt riktigt god. Sådana ska jag be baby göra åt mig när jag träffar honom igen. Mihi. Jag saknar honom, och jag vill inte ha all den här tiden att sakna någon så mycket som jag gör. Jag vill vara en upptagen kvinna. Vilket jag är. Ska ringa två läkare i veckan och sedan ska jag försöka få en remiss till en dietist och börja äta sunt och normalt, det är vad jag känner att jag måste i alla fall.
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
Saturday, March 08, 2008
You're my red star...
Jag saknar mina vänner så det gör ont i mig, speciellt ni som jag inte sett på ett tag. Detta är inte roligt. Jag vill träffa er, jag vill ha er nära och inte så jävla långt ifrån mig. Flytta upp till Stockholm vettja! Det tycker jag, jag vill visserligen lämna Stockholm för London, men det är en annan femma. Det är helt annorlunda, bara så att ni vet.
Jag saknar min baby också, detta romantiska tjaffs som jag älskar känns bara för långt borta nu när jag inte är i närheten av honom. Jag blir så less på mig själv, varför ska jag känna såhär när jag inte vet vad han känner för mig alls. Det känns lite konstigt för att vara ärlig att sakna någon, på detta sätt, jag säger ju det att jag inte är van vid detta och att inte få tag på honom gör bara saken jobbigare, är detta kärlek? Tillåter jag mig själv att känna kärlek inför en annan person, när jag i vanliga fall aldrig skulle göra det, vad är mitt problem egentligen? Att jag är så rädd för vad som kommer hända att jag rymmer bort från detta, ska jag göra det. Nej, jag tänker inte låta mig själv fly denna gång. Jag vill känna detta. Jag vill känna att jag lever. Så enkelt är det.
I sommar ska jag och min bror börja gymma och träna. Jag ska sluta röka, äta mer mat, enligt honom, svåra saker för mig. Med tanke på att jag behöver min rökning. Nu ska jag kila, det finns bättre saker jag måste göra.
xo xo
Ciao!
Jag saknar min baby också, detta romantiska tjaffs som jag älskar känns bara för långt borta nu när jag inte är i närheten av honom. Jag blir så less på mig själv, varför ska jag känna såhär när jag inte vet vad han känner för mig alls. Det känns lite konstigt för att vara ärlig att sakna någon, på detta sätt, jag säger ju det att jag inte är van vid detta och att inte få tag på honom gör bara saken jobbigare, är detta kärlek? Tillåter jag mig själv att känna kärlek inför en annan person, när jag i vanliga fall aldrig skulle göra det, vad är mitt problem egentligen? Att jag är så rädd för vad som kommer hända att jag rymmer bort från detta, ska jag göra det. Nej, jag tänker inte låta mig själv fly denna gång. Jag vill känna detta. Jag vill känna att jag lever. Så enkelt är det.
I sommar ska jag och min bror börja gymma och träna. Jag ska sluta röka, äta mer mat, enligt honom, svåra saker för mig. Med tanke på att jag behöver min rökning. Nu ska jag kila, det finns bättre saker jag måste göra.
xo xo
Ciao!
Thursday, March 06, 2008
So get ready here I come...
Dags igen då, att skriva om dagens aktiviteter, jag har sovit halva dagen. Jag är så hemskt trött just nu. Jag orkar ingenting alls, en enorm trötthet har lagt sig över mig och jag vet inte hur jag ska axla den. Men det löser sig, som allt annat. Det intalar jag mig själv att det gör, för annars skulle jag inte klara av saker. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, jag är ganska tom på känslor, men ändå så full av dem. Jag försöker att hitta någon balansgång mellan att vara lugn och sansad till att inte stressa upp mig i onödan. Men det är svårt att hitta balans mellan olika stadier, när man aldrig hamnar i ett normalläge. Ska man säga så?
Jag saknar min baby, ganska mycket också. Det är lagom kul att sakna på det här sättet om jag säger så, jag vill inte sakna. Jag vill inte känna, jag vill inte, men jag har ändå så mycket känslor i kroppen som jag inte kan säga nej till. Jag tycker om honom och det ganska mycket.
Nu ska jag dricka apelsinjuice och baka paj.
xo xo
Ciao!
Jag saknar min baby, ganska mycket också. Det är lagom kul att sakna på det här sättet om jag säger så, jag vill inte sakna. Jag vill inte känna, jag vill inte, men jag har ändå så mycket känslor i kroppen som jag inte kan säga nej till. Jag tycker om honom och det ganska mycket.
Nu ska jag dricka apelsinjuice och baka paj.
xo xo
Ciao!
Wednesday, March 05, 2008
I'm looking through the looking glas...
Idag har varit en tuff dag, jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta dagen, men den var tuff, satt hos en psykolog i över två och en halv timme för att göra utredningen och den har bara börjat. Jag är lagom rädd för detta om jag säger så, vad kommer slutsumman av allt detta hamna? Jag vet inte om jag vill veta längre. En stor del vill veta, samtidigt som en del inte alls vill veta som flyr in i skuggorna för att söka skydd. En del av mig flyr just nu, jag behöver fly från verkligheten en stund. Jag måste ta hand om mina bröder och de går före allt annat om man säger så. De är mitt allt. Jag och min stora lillebror, har kommit varandra väldigt nära bara på den senaste veckan. Och jag är så stolt över att få kalla mig storasyster till mina bröder. Stoltare kan man nog inte bli.
Jag vill att det ska bli sommar snart, picknick i det gröna, mys och en hel del annat. Inte detta kalla väder som kommit för att stanna, även om man känner våren i luften, för det gör man. Det är kylig vår. Ingen snö här inte, tacka det säger jag bara. Men jag vill få vårkänslor i kroppen, så att jag blir varm och pirrig, visserligen blir jag redan alldeles varm inombords när han ler åt mig, men jag vill lära känna honom, för första gången vill jag lära känna en person innan jag ger mig in i något som bara skulle kunna bli fel. Stort steg för mig, det där. Samtidigt är jag rädd, det är min självkänsla som spökar, för inte fan är den bra, så enkelt är det. Men han tycker om mig, det känner jag på mig att han gör. Och jag får inte träffa honom förrän nästa vecka och det är jobbigt. Riktigt jobbigt, jag är inte van vid att sakna någon på ett sådant här sätt och det har jag sagt innan. Men romantik kan jag säga att jag får nu, så det skriker om det och jag tackar och tar emot. Det är ljuvligt. Romantiken har inte försvunnit helt, det finns fortfarande de som vill ha kvar det romantiska i livet. Livet är för kort för att ta bort romantiken som baby säger. Så gå nu ut allesammans och var romantiska mot varandra.
Jag skriver mer senare.
xo xo
Ciao!
Jag vill att det ska bli sommar snart, picknick i det gröna, mys och en hel del annat. Inte detta kalla väder som kommit för att stanna, även om man känner våren i luften, för det gör man. Det är kylig vår. Ingen snö här inte, tacka det säger jag bara. Men jag vill få vårkänslor i kroppen, så att jag blir varm och pirrig, visserligen blir jag redan alldeles varm inombords när han ler åt mig, men jag vill lära känna honom, för första gången vill jag lära känna en person innan jag ger mig in i något som bara skulle kunna bli fel. Stort steg för mig, det där. Samtidigt är jag rädd, det är min självkänsla som spökar, för inte fan är den bra, så enkelt är det. Men han tycker om mig, det känner jag på mig att han gör. Och jag får inte träffa honom förrän nästa vecka och det är jobbigt. Riktigt jobbigt, jag är inte van vid att sakna någon på ett sådant här sätt och det har jag sagt innan. Men romantik kan jag säga att jag får nu, så det skriker om det och jag tackar och tar emot. Det är ljuvligt. Romantiken har inte försvunnit helt, det finns fortfarande de som vill ha kvar det romantiska i livet. Livet är för kort för att ta bort romantiken som baby säger. Så gå nu ut allesammans och var romantiska mot varandra.
Jag skriver mer senare.
xo xo
Ciao!
Tuesday, March 04, 2008
And I can feel it coming in the air tonight...
Just nu är saker inte speciellt bra, jag har precis avslutat en kontakt som jag haft i över två år idag och jag vill bara gråta. En trygghet har försvunnit från mig och jag står nu ensam i stormen som river runt omkring mig, en väldigt otrygg storm och jag vet inte hur jag ska handskas med saker som nu kommer, men den som lever får se. Men bra mår jag inte. Jag vill skrika, gråta och bara känna mig liten, men jag ska vara stark och klara mig ur detta som jag gör med allt annat. Jag får väl rida ut stormen och se till att allt blir bättre, men jag vet inte. Jag står med ena foten på plattformen och den andra utanför. Ni som känner mig vet vad det innebär.
Jag saknar honom redan så mycket att det blir jobbigt. Detta är inte normalt för mig, utan en helt ny känsla som växt fram. Saknad inför en person på detta sätt. Jag saknar mina vänner på ett helt annat, men denna känsla inombords är helt ny, den skaver lite, för jag vet inte hur jag ska vara eller inte vara. Men jag är så fruktansvärt bekväm med honom. Och det ger mig en trygghet jag inte är van vid heller, men vi tar det lugnt på den fronten och ser var det bär oss. Så enkelt är det. Men fnittrig blir jag när jag är i närheten av honom och jag är väldigt förtjust i honom.
Jag ska inte skriva mer idag, för idag är ingen bra dag överhuvudtaget, så jag skriver mer imorgon och hoppas på en bättre dag.
xo xo
Ciao!
Jag saknar honom redan så mycket att det blir jobbigt. Detta är inte normalt för mig, utan en helt ny känsla som växt fram. Saknad inför en person på detta sätt. Jag saknar mina vänner på ett helt annat, men denna känsla inombords är helt ny, den skaver lite, för jag vet inte hur jag ska vara eller inte vara. Men jag är så fruktansvärt bekväm med honom. Och det ger mig en trygghet jag inte är van vid heller, men vi tar det lugnt på den fronten och ser var det bär oss. Så enkelt är det. Men fnittrig blir jag när jag är i närheten av honom och jag är väldigt förtjust i honom.
Jag ska inte skriva mer idag, för idag är ingen bra dag överhuvudtaget, så jag skriver mer imorgon och hoppas på en bättre dag.
xo xo
Ciao!
Angels They Fell First, But I'm Still Here
Jag älskar denna låt!
Tarja och Nightwish ska vara tillsammans.
Is this love?
Nu har jag inte skrivit på några dagar, men helgen uppe i Gävle var full av kärlek. Jag tror att jag gillar honom ganska mycket.
Jag hinner inte skriva mer just nu, min bror ska sitta och skriva på en uppsats som ska in idag.
Men jag skriver senare.
xo xo
Ciao!
Jag hinner inte skriva mer just nu, min bror ska sitta och skriva på en uppsats som ska in idag.
Men jag skriver senare.
xo xo
Ciao!
Friday, February 29, 2008
En snabbvisit inne i bloggen...
Idag åker jag upp till min baby och mina vänner i Gävle, fast jag kommer stressa runt som en idiot på stan när jag väl kommer upp, pga att jag inte har någon hårspray, eller några strumpbyxor, så det måste inhandlas och vem vet jag kanske hittar något som jag definitivt måste ha också, inte för att jag tror det, men man vet aldrig.
Jag hinner skriva ganska länge idag, ska åka om en timme ungefär, fast jag vill nog åka lite tidigare utifall att det blir förseningar och jag måste hitta rätt tåg etc, jag vill inte stressa inne på centralen, det funkar aldrig för mig, så jag åker tidigare antar jag, vilket i sin tur innebär att jag inte kan sitta här utan måste göra mig klar så snart som möjligt. Jag går igenom i mitt huvud om jag har med mig allt, och nej det har jag inte. Haha, nu kom jag på en sak jag måste ha med mig... Hm... Lagom kul när väskan redan är full...
Uppdaterar där uppe om hur allt går.
xo xo
Ciao!
Jag hinner skriva ganska länge idag, ska åka om en timme ungefär, fast jag vill nog åka lite tidigare utifall att det blir förseningar och jag måste hitta rätt tåg etc, jag vill inte stressa inne på centralen, det funkar aldrig för mig, så jag åker tidigare antar jag, vilket i sin tur innebär att jag inte kan sitta här utan måste göra mig klar så snart som möjligt. Jag går igenom i mitt huvud om jag har med mig allt, och nej det har jag inte. Haha, nu kom jag på en sak jag måste ha med mig... Hm... Lagom kul när väskan redan är full...
Uppdaterar där uppe om hur allt går.
xo xo
Ciao!
Thursday, February 28, 2008
Locked inside this cage again...
Idag är jag huslig, jag tvättar, lagar mat och syr kläder (som inte riktigt blir som jag vill) men i slutet blir det nog bra alltihoppa. Det tror jag. Imorgon sticker jag upp till Gävle och om en stund måste jag ner till Täby Centrum och lämna in två par skor och hämta ut mina biljetter. Borde vara där innan klockan 17 iaf, då får de visserligen snabba sig med skorna om jag inte ska ha mina röda skor med mig ist. Jag har inte riktigt lusten att klacka om mina vanliga peep-toe skor som jag alltid har på mig, nej några andra skor får det bli den här gången. Jag har ju en del att välja mellan, men de ska passa till klänningen jag syr just nu, och den är inte så lätt att matcha med, om man säger så.
Men imorgon får jag träffa min baby och mysa och det ser jag framemot, jag tror även att jag ska tacka ja till att vara värdinna på Tattobåten, om han fortfarande vill det och jag fortfarande har chansen, så då smäller det, 4 dagar party den veckan blir det i sådana fall, först tattobåten, sen Dekadance och sedan min brors studentskiva, som jag har bestämt mig för att gå på. Fråga mig inte varför. Det är inte direkt som om jag kommer ha någon förutom min bror där att prata med, de andra är väl inte runt 22 års åldern eller äldre, utan snarare 18 och liknande. Jag får se hur det blir. Men nog om det. Frågan är bara om förfrågningen om Tattobåten fortfarande finns, för då åker jag med, som värdinna med baby självklart. Haha, det ska bli intressant och se var det leder. Jag småler för mig just nu. För jag är i något stadie där jag är så stressad att jag inte hinner med att tänka på hur jag mår och det känns bra. Nu har allt dragit i gång och jag är redo att ta reda på saker om mig själv, hur jobbigt det än må bli att få reda på saker. Men jag står kvar som jag alltid har gjort, oavsett vad som händer. Eller jag ska inte säga att jag definitivt kommer att må toppen de närmaste veckorna men den som lever får se, jag vill överleva och göra något bra utav mitt liv.
Jag vill bli en positiv människa som inte har så mycket svackor som jag har, men det kanske är så att jag får lära mig leva med mina humörsvängningar och allt därtill. Jag vill verkligen bli något och jag känner på mig att jag kan bli något, bara jag vågar satsa på att jag faktiskt är bra och inte dålig som jag så ofta tror att jag är, men något måste ske med min världsbild av mig själv, jag kan inte längre vara rädd för mina känslor som jag bär inombords, även om de skrämmer skiten ur mig just nu. Då jag inte är van att känna som jag känner. Jag känner mig inlåst, som i en bur och jag vet inte hur jag ska ta mig ut. Det är kvavt men jag andas, men samtidigt inte. Jag vet inte hur jag ska förklara, men något är inte helt okej, så är det bara. Jag tänker inte berätta öppet om vad jag har för saker i mitt huvud, det får jag inte ut något av, men jag kämpar varje dag för att fungera som en normal människa som jag kan, så jag ska försöka, jag ska verkligen försöka. Jag vägrar ge upp, inte när jag kommit så här långt. Jag har en bit kvar, men inte lika långt som för 3 år sedan. Så enkelt är det.
Nu ska jag fortsätta sy och knåpa med mina kläder, så enkelt är det.
xo xo
Ciao!
Men imorgon får jag träffa min baby och mysa och det ser jag framemot, jag tror även att jag ska tacka ja till att vara värdinna på Tattobåten, om han fortfarande vill det och jag fortfarande har chansen, så då smäller det, 4 dagar party den veckan blir det i sådana fall, först tattobåten, sen Dekadance och sedan min brors studentskiva, som jag har bestämt mig för att gå på. Fråga mig inte varför. Det är inte direkt som om jag kommer ha någon förutom min bror där att prata med, de andra är väl inte runt 22 års åldern eller äldre, utan snarare 18 och liknande. Jag får se hur det blir. Men nog om det. Frågan är bara om förfrågningen om Tattobåten fortfarande finns, för då åker jag med, som värdinna med baby självklart. Haha, det ska bli intressant och se var det leder. Jag småler för mig just nu. För jag är i något stadie där jag är så stressad att jag inte hinner med att tänka på hur jag mår och det känns bra. Nu har allt dragit i gång och jag är redo att ta reda på saker om mig själv, hur jobbigt det än må bli att få reda på saker. Men jag står kvar som jag alltid har gjort, oavsett vad som händer. Eller jag ska inte säga att jag definitivt kommer att må toppen de närmaste veckorna men den som lever får se, jag vill överleva och göra något bra utav mitt liv.
Jag vill bli en positiv människa som inte har så mycket svackor som jag har, men det kanske är så att jag får lära mig leva med mina humörsvängningar och allt därtill. Jag vill verkligen bli något och jag känner på mig att jag kan bli något, bara jag vågar satsa på att jag faktiskt är bra och inte dålig som jag så ofta tror att jag är, men något måste ske med min världsbild av mig själv, jag kan inte längre vara rädd för mina känslor som jag bär inombords, även om de skrämmer skiten ur mig just nu. Då jag inte är van att känna som jag känner. Jag känner mig inlåst, som i en bur och jag vet inte hur jag ska ta mig ut. Det är kvavt men jag andas, men samtidigt inte. Jag vet inte hur jag ska förklara, men något är inte helt okej, så är det bara. Jag tänker inte berätta öppet om vad jag har för saker i mitt huvud, det får jag inte ut något av, men jag kämpar varje dag för att fungera som en normal människa som jag kan, så jag ska försöka, jag ska verkligen försöka. Jag vägrar ge upp, inte när jag kommit så här långt. Jag har en bit kvar, men inte lika långt som för 3 år sedan. Så enkelt är det.
Nu ska jag fortsätta sy och knåpa med mina kläder, så enkelt är det.
xo xo
Ciao!
Wednesday, February 27, 2008
My fall will be for you, my love will be in you...
Jag överlever alltid, det ska ni veta. Ibland krisar sig livet för mig och ibland lyser livet så glädjande att jag inte vet var jag ska ta vägen någonstans. Nu befinner jag mig i ett euforirus fortfarande och jag vill bara skapa, skapa och skapa. Men något stoppar mig, något är inte helt och hållet på sin plats, jag vet inte vad och jag vet inte om jag kommer få reda på det heller. Men ni ska veta att jag kämpar varje dag för att leva och andas och inte försvinna härifrån. Jag vill stanna.
Jag vet bara att jag kommer stanna tills det inte finns något kvar längre, så enkelt är det. Jag vet bara att jag kommer fortsätta tills jag inte har en yppa luft kvar. Jag är ingen människa som ger upp, jag kämpar och jag kommer fortsätta med det.
Jag längtar tills på fredag, det är bara två dagar kvar nu, men ändå, det är långt... Jag saknar min baby.
xo xo
Ciao!
Jag vet bara att jag kommer stanna tills det inte finns något kvar längre, så enkelt är det. Jag vet bara att jag kommer fortsätta tills jag inte har en yppa luft kvar. Jag är ingen människa som ger upp, jag kämpar och jag kommer fortsätta med det.
Jag längtar tills på fredag, det är bara två dagar kvar nu, men ändå, det är långt... Jag saknar min baby.
xo xo
Ciao!
Tuesday, February 26, 2008
Becoming insane, insane, insane...
Idag var en helt okej dag, jag mår inte helt och hållet okej, men det sker förändringar i mitt liv just nu så det är kanske inte så konsigt att jag inte mår toppen bra hela tiden, så enkelt är det. Men tack för att ni bryr er, det värmer inombords att veta att någon bryr sig, det ska ni veta. Ni vet vilka ni är. Jag skulle uppriktigt behöva en kram just nu och jag vet vem jag vill ha en kram av. En sådan där varm kram, så man känner sig berörd inombords, inte bara en ytlig hej-kram. Utan en som visar affektion. Det skulle jag vilja ha just nu. Men jag ska inte säga för mycket, det hjälper ingen, speciellt inte mig om jag bara tänker och tänker.
Jag ska börja på en klänning idag, köpte tyg igår och på fredag ska iaf mina kläder vara skitsnygga, det har jag bestämt, iaf utåt sett ska allt se fläckfritt ut, men ingen kommer få se min insida på krogen, jag visar inte upp den där. Så är det bara. Ibland kryper det fram saker, som det gjorde i helgen, men ändå. Jag orkar inte riktigt prata om hur saker är, men jag har övergått från ett stadie till ett annat och det är att jag är smått euforisk just nu och i vilket fall som helst skulle det kunna vara dåligt, men jag stod emot att köpa saker idag, för jag ville sy egna, jag vill skapa, det är det jag brinner för, så varför sätter jag mig här och skriver blogg för? När det enda jag vill är att skapa och vara i hans armar, då känner jag mig trygg och det är ganska stort för mig att kunna känna mig trygg. Så jag ser framemot helgen som kommer, dock inte det som kommer ske efter helgen, men men, sånt är livet, inget jag kan göra något åt. Inget någon kan göra något åt. Men jag ska inte gräva ner mig, jag ska resa mig och försöka se ljust på saker och verkligen visa att jag är stark, för är jag inte det? Det är vad jag vill vara, men samtidigt vill jag vara svag, så svag att jag inte riktigt vill göra något alls. Det är så tudelat. Nog om det.
Nu ska jag sy en klänning, eller iaf börja på en. Så är det!
xo xo
Ciao!
Jag ska börja på en klänning idag, köpte tyg igår och på fredag ska iaf mina kläder vara skitsnygga, det har jag bestämt, iaf utåt sett ska allt se fläckfritt ut, men ingen kommer få se min insida på krogen, jag visar inte upp den där. Så är det bara. Ibland kryper det fram saker, som det gjorde i helgen, men ändå. Jag orkar inte riktigt prata om hur saker är, men jag har övergått från ett stadie till ett annat och det är att jag är smått euforisk just nu och i vilket fall som helst skulle det kunna vara dåligt, men jag stod emot att köpa saker idag, för jag ville sy egna, jag vill skapa, det är det jag brinner för, så varför sätter jag mig här och skriver blogg för? När det enda jag vill är att skapa och vara i hans armar, då känner jag mig trygg och det är ganska stort för mig att kunna känna mig trygg. Så jag ser framemot helgen som kommer, dock inte det som kommer ske efter helgen, men men, sånt är livet, inget jag kan göra något åt. Inget någon kan göra något åt. Men jag ska inte gräva ner mig, jag ska resa mig och försöka se ljust på saker och verkligen visa att jag är stark, för är jag inte det? Det är vad jag vill vara, men samtidigt vill jag vara svag, så svag att jag inte riktigt vill göra något alls. Det är så tudelat. Nog om det.
Nu ska jag sy en klänning, eller iaf börja på en. Så är det!
xo xo
Ciao!
Monday, February 25, 2008
Have you confessed?
Nej, om jag verkligen känner efter nu, så mår jag inte bra någonstans. Jag vill skrika, gråta och bara få ur mig allting jag bär på. Jag klarar inte av kärleken, den är bara jobbig. Jag vet inte längre alls var jag står och att jag inte får tag på honom, för att kunna prata med honom, för att få klarhet, det är helt omöjligt. Jag åker iaf upp till honom på fredag, så jag hoppas innerligt att han hör av sig innan, annars åker jag till någon annan. Jag tänker inte prioritera bort mina vänner, jag vill behålla dem. Jag saknar just nu, så mycket att det gör ont i mig. Jag förstår inte hur jag överlever dagarna här, när jag bara sitter och försöker få tag på ett jobb, försöker ta tag i mitt liv, som jag redan tycker är tillräckligt värdelöst. Kaka på kaka, så känner jag mig just nu.
Jag måste bli kvitt denna situation jag befinner mig i, jag vill inte längre. Jag orkar inte längre. Det som kommer hända det kommer hända och jag vet inte riktigt var jag kommer befinna mig inom den närmsta tiden. Förhoppningsvis hemma, knåpandes med kläder, men jag vet inte. Något stoppade mig idag från att göra ett plagg jag så gärna ville göra, jag tror att det beror på trötthet. Jag ska iaf sy en klänning som är söt, innan jag åker upp till baby och är hos honom. Jag vill se snygg ut, så enkelt är det. Men är jag tillräckligt snygg? Är jag vacker? Jag ser inte det hos mig själv. Ni säger det, men min bild av mig själv är helt annorlunda, jag tror inte att ni förstår hur jag mår egentligen. Jag tror inte att någon förstår alls. Jag är inte bekväm i min egna hud. Så ligger det till.
Imorgon smäller det och på onsdag smäller det ännu mer, jag vet inte hur jag ska reagera på situationen som kommer, den som lever får se. Jag hoppas på det bästa. Och att jag kommer ut ur detta helskinnad, risken finns alltid att man inte gör det. Nu vill jag inte prata om detta mer. Men ni ska veta att jag överlever, jag är sådan, jag överlever alltid. Mot alla odds, sådan är jag.
xo xo
Ciao!
Jag måste bli kvitt denna situation jag befinner mig i, jag vill inte längre. Jag orkar inte längre. Det som kommer hända det kommer hända och jag vet inte riktigt var jag kommer befinna mig inom den närmsta tiden. Förhoppningsvis hemma, knåpandes med kläder, men jag vet inte. Något stoppade mig idag från att göra ett plagg jag så gärna ville göra, jag tror att det beror på trötthet. Jag ska iaf sy en klänning som är söt, innan jag åker upp till baby och är hos honom. Jag vill se snygg ut, så enkelt är det. Men är jag tillräckligt snygg? Är jag vacker? Jag ser inte det hos mig själv. Ni säger det, men min bild av mig själv är helt annorlunda, jag tror inte att ni förstår hur jag mår egentligen. Jag tror inte att någon förstår alls. Jag är inte bekväm i min egna hud. Så ligger det till.
Imorgon smäller det och på onsdag smäller det ännu mer, jag vet inte hur jag ska reagera på situationen som kommer, den som lever får se. Jag hoppas på det bästa. Och att jag kommer ut ur detta helskinnad, risken finns alltid att man inte gör det. Nu vill jag inte prata om detta mer. Men ni ska veta att jag överlever, jag är sådan, jag överlever alltid. Mot alla odds, sådan är jag.
xo xo
Ciao!
I'd be running up that hill...
Idag ska jag till Sumpan och kolla på tyger, ska bli riktigt härligt att gå runt och leta tyger, ska inhandla lite saker, det hade jag tänkt i alla fall. Får se hur det blir. Ska även träffa min kusin och välja tyg till en sak till henne.
Just nu är jag lagom frustrerad, jag får inte tag på baby alls och jag undrar vad som har hänt. Jag ogillar när jag inte får tag på människor, speciellt dem jag bryr mig om. Men det löser sig säkert. Jag pratade med en kvinna igår, som sa att man måste verkligen hålla hårt i sina väninnor när man skaffar en partner, nu har jag väl ingen partner, men att hålla hårt i sina vänner förstår jag att man måste göra. Man kan bara inte överge dem, sådär hipp som happ. Visst jag kan vara dålig på att höra av mig ibland, men jag försöker iaf. Igår var jag hemma hos Maria och blev bjuden på vin och tilltugg, riktigt mysigt och jag såg hur förälskad hon var, det var underbart. Hon såg så lycklig ut och hennes man var helt sagolikt trevlig. Jag fick med mig lite saker och det var ännu trevligare. Jag ska även sy till Maria, det ska bli super kul det med.
Jag hinner egentligen inte skriva så mycket och jag vill inte skriva ner alla mina tankar idag, det känns som om de är lite för privata, jag tar dem med någon jag verkligen litar på, så att säga. Mer vill jag inte ha sagt. Men helgen var en bra helg.
xo xo
Ciao!
Just nu är jag lagom frustrerad, jag får inte tag på baby alls och jag undrar vad som har hänt. Jag ogillar när jag inte får tag på människor, speciellt dem jag bryr mig om. Men det löser sig säkert. Jag pratade med en kvinna igår, som sa att man måste verkligen hålla hårt i sina väninnor när man skaffar en partner, nu har jag väl ingen partner, men att hålla hårt i sina vänner förstår jag att man måste göra. Man kan bara inte överge dem, sådär hipp som happ. Visst jag kan vara dålig på att höra av mig ibland, men jag försöker iaf. Igår var jag hemma hos Maria och blev bjuden på vin och tilltugg, riktigt mysigt och jag såg hur förälskad hon var, det var underbart. Hon såg så lycklig ut och hennes man var helt sagolikt trevlig. Jag fick med mig lite saker och det var ännu trevligare. Jag ska även sy till Maria, det ska bli super kul det med.
Jag hinner egentligen inte skriva så mycket och jag vill inte skriva ner alla mina tankar idag, det känns som om de är lite för privata, jag tar dem med någon jag verkligen litar på, så att säga. Mer vill jag inte ha sagt. Men helgen var en bra helg.
xo xo
Ciao!
Sunday, February 24, 2008
Why does my heart feel so bad?
Idag är ingen bra dag, jag mår uruselt, dels av saker som hände igår och för att jag är så nere som man kan bli, så känner jag idag iaf, men det går över, det hoppas jag iaf att det gör. Jag önskar bara att någon kunde krama om mig just nu och säga att allt blir bra, för blir det inte det tillslut? Jag vet inte, just nu vet jag inte. Jag har ingen lust till något alls. Men men, sånt är livet, vad ska man göra? Det är bara bita i det sura äpplet och köra.
Men varför gör det så jävla ont, hela tiden. Jag kväver mig själv i mina försök till att andas och jag vet inte vad jag ska ta mig till, världen känns bara mindre och mindre och jag vill inte. Men jag måste. Det var några veckor sen jag hade en sådan här dag, men det är okej, jag får känna detta, jag ska inte trycka undan det som jag vanligtvis skulle ha gjort, för det är jag mästare på. Jag orkar inte prata om det.
Igår var det TN och jag var där, det var helt okej och jag dansade sönder mina fötter lite. Ikväll ska jag hem till Maria och ha det trevligt. Jag har vänner, det är bra att ha det när det kniper.
Igår var jag även med Frida, I love you! Hon är en av de bästa just nu, hon är verkligen så underbar!
Nu ska jag göra mig i ordning.
Casual kör jag på idag.
xo xo
Ciao!
Men varför gör det så jävla ont, hela tiden. Jag kväver mig själv i mina försök till att andas och jag vet inte vad jag ska ta mig till, världen känns bara mindre och mindre och jag vill inte. Men jag måste. Det var några veckor sen jag hade en sådan här dag, men det är okej, jag får känna detta, jag ska inte trycka undan det som jag vanligtvis skulle ha gjort, för det är jag mästare på. Jag orkar inte prata om det.
Igår var det TN och jag var där, det var helt okej och jag dansade sönder mina fötter lite. Ikväll ska jag hem till Maria och ha det trevligt. Jag har vänner, det är bra att ha det när det kniper.
Igår var jag även med Frida, I love you! Hon är en av de bästa just nu, hon är verkligen så underbar!
Nu ska jag göra mig i ordning.
Casual kör jag på idag.
xo xo
Ciao!
Friday, February 22, 2008
A slow, slow day...
Idag har varit en väldigt slö dag för mig, jag har tagit det lugnt tittat på olika saker, pratat med baby i telefon och saknat honom lite mer. Det är inte roligt det här, men jag lär mig mer och mer saker för var dag som går. Kärlek är komplicerat och det blir inte lättare. Men vem har sagt att saker ska vara lätta? Inte jag iaf, det har jag aldrig sagt, utan snarare hävdat att det är svårt och därav motsatsen.
Nu ska jag laga mat och vara huslig och sakna min baby lite mer.
Imorgon blir det att träffa Frida, darling <3 Det ska bli riktigt mysigt... Jag ser framemot det.
Jag saknar Kakan, vi måste ses snart. Jag är jävligt sugen på Mongolian... Vad säger du?
xo xo
Ciao!
Nu ska jag laga mat och vara huslig och sakna min baby lite mer.
Imorgon blir det att träffa Frida, darling <3 Det ska bli riktigt mysigt... Jag ser framemot det.
Jag saknar Kakan, vi måste ses snart. Jag är jävligt sugen på Mongolian... Vad säger du?
xo xo
Ciao!
Thursday, February 21, 2008
These precious things...
Igår hade jag det så mysigt att jag bara ville gömma mig i hans sällskap. Att sakna någon så fort som jag saknar honom just nu, är väldigt konstigt för mig. Är detta kärlek? Ska jag hoppa på tåget innan det försvinner? Jag fick precis det jag ville ha, drinkar, middag och sedan lite cocktails, det var den mest romantiska dejten jag varit på. Kanske kan det bero på att jag faktiskt känner något för honom och det då inte är som en vanlig dejt. Jag vill bara krypa ihop, för jag blir lite rädd för detta. Ändå längtar jag tills jag får träffa honom igen. Det var så underbart romantiskt igår, precis som jag velat ha det. Och han kan verkligen få mig bekväm och uppskattad. Jag tror att jag tycker om honom.
Jag skriver mer senare!
xo xo
Ciao!
Jag skriver mer senare!
xo xo
Ciao!
Wednesday, February 20, 2008
Give me life, give me pain, give me myself again...
Jag har så enormt mycket att tänka på just nu, jag har fått reda på att jag äntligen får göra utredningen som jag väntat i ett år på att få göra och visst skrämmer det skiten ur mig att jag ska göra den för att ta reda på om jag har något, jag inte vill ha. Men ändrar det mig som person egentligen, förändrar det min personlighet? Nej, det gör bara så att jag kommer få en förståelse för vad som händer med mina känslor och mitt medvetande, men jag hoppas att det kommer gå bra och ni får hålla tummarna för mig, det får ni verkligen göra. För jag kommer behöva stöttning.
Jag har så mycket jag vill göra, jag vill skapa, sy och bara göra saker och det brinner i mina händer för att jag vill vara så pass kreativ, jag tror jag har börjat se att jag kan saker, för visst är det så att man blir inte bäst på en dag, man får kämpa för att bli bättre och bättre och jag vill komma till en punkt där jag är tillfreds med mig själv. Det är det jag vill kämpa för, inget annat, min egna personliga lycka och jag tänker bannemig göra det. Nu ska det sys och knåpas med kläder och sökas skolor till hösten så får jag se var jag hamnar. Det finns en skola som jag vill gå på, men den kostar pengar att gå på, sen finns det självklart andra också, så jag ska se till att ha mina dörrar öppna för allt som jag kan tänkas göra.
Jag vill bara säga att jag kommer att klara mig, det har varit några turbulenta veckor och jag vet inte var jag har haft mig själv, men jag reser mig upp och gör det igen, tills jag klarar av att stå på egna ben. Men visst är det så att det brister ibland, men det är inte då jag endast behöver er. Jag behöver er lika mycket när jag mår bra, som när jag mår dåligt. Jag vill inte ha något daltande med mig, eller liknande. Jag vill ha brutal ärlighet om att jag faktiskt klarar saker, för det gör vi alltid. Det är bara så att vi inte är medvetna om vad vi själva är kapabla till ibland. Men vi måste tro på oss själva och att vi verkligen kan så mycket som vi kan. Jag tror på er, alltid. Ni vet vilka ni är.
xo xo
Ciao!
Jag har så mycket jag vill göra, jag vill skapa, sy och bara göra saker och det brinner i mina händer för att jag vill vara så pass kreativ, jag tror jag har börjat se att jag kan saker, för visst är det så att man blir inte bäst på en dag, man får kämpa för att bli bättre och bättre och jag vill komma till en punkt där jag är tillfreds med mig själv. Det är det jag vill kämpa för, inget annat, min egna personliga lycka och jag tänker bannemig göra det. Nu ska det sys och knåpas med kläder och sökas skolor till hösten så får jag se var jag hamnar. Det finns en skola som jag vill gå på, men den kostar pengar att gå på, sen finns det självklart andra också, så jag ska se till att ha mina dörrar öppna för allt som jag kan tänkas göra.
Jag vill bara säga att jag kommer att klara mig, det har varit några turbulenta veckor och jag vet inte var jag har haft mig själv, men jag reser mig upp och gör det igen, tills jag klarar av att stå på egna ben. Men visst är det så att det brister ibland, men det är inte då jag endast behöver er. Jag behöver er lika mycket när jag mår bra, som när jag mår dåligt. Jag vill inte ha något daltande med mig, eller liknande. Jag vill ha brutal ärlighet om att jag faktiskt klarar saker, för det gör vi alltid. Det är bara så att vi inte är medvetna om vad vi själva är kapabla till ibland. Men vi måste tro på oss själva och att vi verkligen kan så mycket som vi kan. Jag tror på er, alltid. Ni vet vilka ni är.
xo xo
Ciao!
Ever felt away with me, Just once that all I need, Entwined in finding you one day...
Idag ska jag och baby gå ut och käka, det ska bli riktigt mysigt. Det enda som står i min väg är att jag är lite rädd för det som sker just nu. Jag ska sluta hos en person som gett mig trygghet i snart 3 år och det skrämmer livet ur mig, hur ska det gå nu? Jag har lagt en sak bakom mig iaf och det känns väldigt skönt att veta att det nu är över. Jag har fått reda på det nu, så jag känner mig lugnare inombords än på länge.
Nåväl, jag förstår inte mig på vissa människor, de är helt ologiska och jag orkar inte prata med dem alls längre. Så enkelt är det. Nej, det gäller inte mina vänner, utan random folk jag har som pratar med mig som inte förstår att jag inte är intresserad av dem. Nåväl, det löser sig väl det också. Jag antar att det gör det, sånt brukar lösa sig i slutändan.
Jag ska btw gå på KISS med Anna den 30:e Maj <3
Nu ska jag kila iväg och jag skriver mer imorgon.
xo xo
Ciao!
Nåväl, jag förstår inte mig på vissa människor, de är helt ologiska och jag orkar inte prata med dem alls längre. Så enkelt är det. Nej, det gäller inte mina vänner, utan random folk jag har som pratar med mig som inte förstår att jag inte är intresserad av dem. Nåväl, det löser sig väl det också. Jag antar att det gör det, sånt brukar lösa sig i slutändan.
Jag ska btw gå på KISS med Anna den 30:e Maj <3
Nu ska jag kila iväg och jag skriver mer imorgon.
xo xo
Ciao!
Tuesday, February 19, 2008
Love, love is a verb.
Jag undrar om jag någonsin kommer finna ro, det sägs att man får ro innan man dör, så jag antar att jag kommer få ro då, men innan? Jag vet inte. Jag har så mycket jag vill uträtta, så mycket jag vill lära mig, så mycket jag vill få gjort. Men kommer jag dit jag vill, jag ska bannemig komma dit jag vill, vad som än kommer hända, så enkelt är det. Det bara är så. Jag önskar så att jag kunde göra mer, men jag står hjälplös just nu.
Jag funderar på kärleken igen, hur den förblindar och gör att man inte ser klart och att man inte vet vad man ska ta sig till. Jag står oförstående inför en värld som helt plötsligt har öppnat sig och som jag inte är redo att möta, så känner jag, men kommer jag någonsin vara redo att möta kärleken när jag gömmer mig och inte känner att jag kan hjälpa mig själv i situationer jag hamnar i, det är nu jag behöver en nära vän som kan förstå vad jag går igenom, för jag är inte van vid detta. En helt ny känsla som jag inte känner igen alls. Den skrämmer mig, Millan säger att jag är i verkligheten nu, men jag vet inte. Är man verkligen i verkligheten när man går runt och är små förtjust i en människa? Jag vet inte vad jag ska tro. Jag är obotlig romantiker och jag vill svepas under fötterna just nu. Men risken är väl då att man ramlar, inte sant?
xo xo
Ciao!
Jag funderar på kärleken igen, hur den förblindar och gör att man inte ser klart och att man inte vet vad man ska ta sig till. Jag står oförstående inför en värld som helt plötsligt har öppnat sig och som jag inte är redo att möta, så känner jag, men kommer jag någonsin vara redo att möta kärleken när jag gömmer mig och inte känner att jag kan hjälpa mig själv i situationer jag hamnar i, det är nu jag behöver en nära vän som kan förstå vad jag går igenom, för jag är inte van vid detta. En helt ny känsla som jag inte känner igen alls. Den skrämmer mig, Millan säger att jag är i verkligheten nu, men jag vet inte. Är man verkligen i verkligheten när man går runt och är små förtjust i en människa? Jag vet inte vad jag ska tro. Jag är obotlig romantiker och jag vill svepas under fötterna just nu. Men risken är väl då att man ramlar, inte sant?
xo xo
Ciao!
Monday, February 18, 2008
Nobody puts baby in the corner...
Idag är ingen bra dag, en dag jag inte orkar skriva i bloggen heller. Vad gör man? Man kryper under täcket och hoppas att tiden ska gå fortare, tror jag. Jag saknar baby, men jag får inget svar, det är träligt. Och appropå det, jag orkar inte med det. Jag har en glipa i min nagel, som är lagom rolig att ha, jag vill inte ha den där. Jag avskyr när mina naglar inte gör som jag vill, då går saker inte heller speciellt bra. Jag orkar inte idag.
Nu ska jag snart åka och köpa nytt busskort, det måste jag ha, annars kan jag inte ta mig någonstans, och det är ännu värre. Nej, jag vill inte.
xo xo
Ciao!
Nu ska jag snart åka och köpa nytt busskort, det måste jag ha, annars kan jag inte ta mig någonstans, och det är ännu värre. Nej, jag vill inte.
xo xo
Ciao!
Sunday, February 17, 2008
A very boring sunday...
Igår var det Hootchy Kootchy, men jag hade inte lika kul som sist, det var lite tråkigare än vanligt. Jag hade ju så jävla kul på Dekadance, så självklart trodde jag att jag skulle ha lika kul på Hootchy då, men icke sa nicke. Det hade jag inte. Berodde det på att jag förväntade mig mer? Eller för att det bara inte var lika roligt som innan? Jag vet inte. Det var annorlunda på något sätt-
Jag saknar och jag vet inte om jag vill längre, får jag dra mig ur nu? Jag gillar inte detta...
Jag skriver mer imorgon, idag orkar jag inte.
xo xo
Ciao!
Jag saknar och jag vet inte om jag vill längre, får jag dra mig ur nu? Jag gillar inte detta...
Jag skriver mer imorgon, idag orkar jag inte.
xo xo
Ciao!
Saturday, February 16, 2008
This one is for you for you, Only for you, Just give in to it never think again, I feel for you...
Igår var jag på Dekadance och jag hade det riktigt roligt, jag hade vänner att prata med. Jag kände för första gången på länge att jag hade någon där. Jag hade hela tiden människor att prata med och jag trivdes med mig själv riktigt väl, ända problemet var väl att min baby inte var med, det tyckte jag var tråkigt. Men jag vet att jag får träffa honom i veckan och ha det mysigt, hoppas jag iaf. Jag har något inom mig som bubblar, vill ut, spridas och se världen, öppnar jag ögonen för första gången nu, vill jag se mig själv som många andra ser mig? Eller kommer jag sluta ögonen igen och tro på det mitt huvud säger, en del av mig vill så gärna ut ur mitt skal, men något stoppar mig. Jag vet inte vad, jag är skygg, jag kan visa upp mig, men att någon skulle se mig för den jag är, skrämmer mig. Jag är visserligen mig själv i babys sällskap, då kan jag vara mig själv, jag känner mig bekväm. Så enkelt är det. Men det återstår att se var saker leder, jag kommer ta det lugnt, jag vill ta det lugnt.
Jag vill omslutas i en kokong av kärlek, men är jag redo för det, att släppa in någon så nära? Kommer jag klara det här? Jag vet inte, jag hoppas det. Men jag är osäker på så mycket, men ändå så säker på en hel del. Jag vill och jag hoppas, men man ska inte hoppas, man ska ta en dag i taget. Och jag tänker inte skynda, så enkelt är det.
xo xo
Ciao!
Jag vill omslutas i en kokong av kärlek, men är jag redo för det, att släppa in någon så nära? Kommer jag klara det här? Jag vet inte, jag hoppas det. Men jag är osäker på så mycket, men ändå så säker på en hel del. Jag vill och jag hoppas, men man ska inte hoppas, man ska ta en dag i taget. Och jag tänker inte skynda, så enkelt är det.
xo xo
Ciao!
Friday, February 15, 2008
Sweet little words made for silence, Not talk, Young heart for love, Not heartache...
Jag älskar denna låt. Denna berör mig, de nya Nightwish låtarna gör det dock inte. Nya Nightwish nej, men Marco och Toumas i denna är så bra.
Kiss, while your lips are still red, While he's still silent...
Hur står människor ut med den här kärleken? Jag bara vrider mig och vet inte vad jag ska göra. Jag har tydligen öppnat dörren till verkligheten genom att jag känner som jag känner, men jag vet inte. Jag kanske fortfarande lever i en drömvärld, som jag brukar göra. Men jag vet inte, för första gången tänker jag inte rymma, vad ska jag rymma ifrån? En man som inte är rädd för att ge mig kärlek? Är jag så feg? Jag vet inte, för jag är upptagen av att koncentrera mig på att försöka leva ett normalt liv samtidigt som jag inte har någon kontroll över varenda liten känsla som flyger i min kropp, det känns bara så ovant att ha det så här. Jag är inte van, jag vet inte hur jag ska fungera, men jag listar väl ut det så småningom.
Jag glömde att dedikera min kärlek till Kakan igår, oopps, men hon ska veta att jag saknar henne för mycket och att jag önskar att jag kunde träffa henne mer än vad jag gör. Kakan gör mig alltid så glad och jag är den enda som får kalla henne Kakan, haha, me loves you darlo! Så nu fick du ett litet stycke här, så att du inte tror att jag inte älskar dig.
Men hur fungerar egentligen kärleken, jag nöjer mig aldrig med första bästa, utan jag väntar och ser om det kommer någon bättre, men är det inte så att man ska se vad som kommer hända och jag hoppas att det slutar väl denna gång. Jag hoppas verkligen det. För jag gillar honom. Vält omkull mig med kärlek, svep mig under fötterna, ta med mig ut på mitt livs äventyr...
xo xo
Ciao!
Jag glömde att dedikera min kärlek till Kakan igår, oopps, men hon ska veta att jag saknar henne för mycket och att jag önskar att jag kunde träffa henne mer än vad jag gör. Kakan gör mig alltid så glad och jag är den enda som får kalla henne Kakan, haha, me loves you darlo! Så nu fick du ett litet stycke här, så att du inte tror att jag inte älskar dig.
Men hur fungerar egentligen kärleken, jag nöjer mig aldrig med första bästa, utan jag väntar och ser om det kommer någon bättre, men är det inte så att man ska se vad som kommer hända och jag hoppas att det slutar väl denna gång. Jag hoppas verkligen det. För jag gillar honom. Vält omkull mig med kärlek, svep mig under fötterna, ta med mig ut på mitt livs äventyr...
xo xo
Ciao!
Thursday, February 14, 2008
Happy Valentines Day, to my beloved ones!
Idag är det Alla Hjärtans Dag och jag vet inte riktigt om jag orkar med det, man måste vara kärleksfull och tycka att allt är bra. Jag tycker inte det. Dels för att jag inte kanske firar det med någon och för att jag är kärlekskrank, men jag vet inte, jag får se. Jag vill så hemskt gärna omsluta mig inför världen och igår kom allt tillbaka, jag kan inte låtsas, jag kan inte det längre, hur mycket jag än försöker dölja så glider min värld isär, särskilt från verkligheten. Jag vet inte var jag existerar någonstans. Det är ett tomrum mellan mig och den verkliga världen och jag gör allt jag kan för att få mitt liv att fungera, men jag vet inte om jag gör det.
Jag vet inte om jag klarar av att få kärlek, men om jag inte är redo för att se att en människa är villig att kanske ge mig det, ska jag backa istället då och rymma? Jag vill inte rymma mer, jag är inte liten längre, jag är på väg att växa upp och det är nu jag måste ta tag i mig själv. Se till att få lite struktur runt omkring mig, för jag är allmänt kaotisk just nu. Jag sätter på mig ett leende som ingen ser igenom, som jag vill att han ska se igenom. Vissa skulle se det på en gång, men andra gör det inte. Det kommer alltid vara så.
Jag saknar mina vänner, de är för långt bort och ja, mellan vissa av oss börjar det bli bättre igen. Se bara på mig och Anna (orsak), vi har det jättebra just nu och vi har en relation som är en bergochdalbana, men nu är saker jättebra mellan oss och vi tar till vara på det och det är det som gör henne till en så bra vän, en riktigt riktigt nära vän, hon vet att hon alltid kommer ha min kärlek. Och Malin, min älskade Malin, vi börjar också få det bättre och det är som om ett orosmoln har lättat från mitt hjärta, jag kan vara öppen och ärlig. Jag tror jag ska skicka henne ett sms nu. Jag vet att hon alltid finns där, oavsett. Och alla ni andra, jag dedikerar all min kärlek till er idag, Anna (London), Anna (Malmö), Caro, Kakan <3, Kristine, Frida och Millan! Ni får all kärlek idag från mig. Jag älskar er!
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
Jag vet inte om jag klarar av att få kärlek, men om jag inte är redo för att se att en människa är villig att kanske ge mig det, ska jag backa istället då och rymma? Jag vill inte rymma mer, jag är inte liten längre, jag är på väg att växa upp och det är nu jag måste ta tag i mig själv. Se till att få lite struktur runt omkring mig, för jag är allmänt kaotisk just nu. Jag sätter på mig ett leende som ingen ser igenom, som jag vill att han ska se igenom. Vissa skulle se det på en gång, men andra gör det inte. Det kommer alltid vara så.
Jag saknar mina vänner, de är för långt bort och ja, mellan vissa av oss börjar det bli bättre igen. Se bara på mig och Anna (orsak), vi har det jättebra just nu och vi har en relation som är en bergochdalbana, men nu är saker jättebra mellan oss och vi tar till vara på det och det är det som gör henne till en så bra vän, en riktigt riktigt nära vän, hon vet att hon alltid kommer ha min kärlek. Och Malin, min älskade Malin, vi börjar också få det bättre och det är som om ett orosmoln har lättat från mitt hjärta, jag kan vara öppen och ärlig. Jag tror jag ska skicka henne ett sms nu. Jag vet att hon alltid finns där, oavsett. Och alla ni andra, jag dedikerar all min kärlek till er idag, Anna (London), Anna (Malmö), Caro, Kakan <3, Kristine, Frida och Millan! Ni får all kärlek idag från mig. Jag älskar er!
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
Wednesday, February 13, 2008
Babylove, my babylove!
Idag ska jag träffa min baby, jajjamensan, hihi! Min egna baby. Mjoo, det ni.
Jag har egentligen inte tid att sitta och skriva just nu, men jag gör det iaf. Kärlek är som kärlek är och jag behöver få ur mig lite saker.
Hur vet man egentligen när man har känslor för någon? Vet man det då det blir lite pirrigt att träffa dem, eller när man får fjärilar i magen och ska man nöja sig med första bästa som kommer, det gör inte jag och jag kommer ta det lugnt, det vet jag.
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
Jag har egentligen inte tid att sitta och skriva just nu, men jag gör det iaf. Kärlek är som kärlek är och jag behöver få ur mig lite saker.
Hur vet man egentligen när man har känslor för någon? Vet man det då det blir lite pirrigt att träffa dem, eller när man får fjärilar i magen och ska man nöja sig med första bästa som kommer, det gör inte jag och jag kommer ta det lugnt, det vet jag.
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
Monday, February 11, 2008
And if you wanna lie...
Millan är på jobbet och jag är vaken så här tidigt, kanske beror det på att jag somnade jättetidigt igårkväll, inte alls så sent som jag skulle velat somna då jag vet att jag går upp en speciell tid varje dag när jag väl somnat tidigt och jag blir rastlös och har inget att göra just nu. Då är det väl dags att fundera på livsfrågorna igen, med tanke på att nu har jag ingen stress på mig att det ska gå snabbt eller liknande, bara att jag får skriva ur mig saker.
Jag har haft en underbar helg här uppe, det måste jag säga, men något är fel, gnagande fel i mig, jag vill inte inse vad det är eller vad det inte kan vara. Jag vill bara få bort det ur mig. Jag vill inte ha sådana känslor som jag hade förra veckan, jag vill inte att de återkommer. Jag kanse borde ta tag i det nu när det väl händer och inte vänta på att det bara blir värre, för det får det inte bli. Denna vecka som kommer nu, kommer att vara underbar, det hoppas jag iaf på. Men jag får se. Det som händer, händer och det som inte kommer hända kommer inte hända, det är relativt, allt är relativt, som Millan säger, jag säger att allt inte är relativt, det finns konstanta termer också, men det blir för mycket filosof snack om man börjar prata om detta och jag orkar inte med det just nu.
Jag har så sabla ont i ryggen just nu, kan det bero på att jag faktiskt inte sover bekvämt någonstans just nu, inte ens i min egna säng? Jag vet inte, lär väl märka om det blir bättre eller sämre, men jag funderar starkt på kortison just nu i axlar och i mina händer, möjligen i vristerna också, men då vet jag att jag inte kommer gå och kortison kommer jag bara bli beroende av, det är vad jag tror, så jag tror inte att de kommer ge mig det, men jag kan väl ge det ett försök? Nej, jag vet faktiskt inte. Ska jag sitta fast i det också? Nej...
Nu ska jag kila!
Skriver imorgon.
xo xo
Ciao!
Jag har haft en underbar helg här uppe, det måste jag säga, men något är fel, gnagande fel i mig, jag vill inte inse vad det är eller vad det inte kan vara. Jag vill bara få bort det ur mig. Jag vill inte ha sådana känslor som jag hade förra veckan, jag vill inte att de återkommer. Jag kanse borde ta tag i det nu när det väl händer och inte vänta på att det bara blir värre, för det får det inte bli. Denna vecka som kommer nu, kommer att vara underbar, det hoppas jag iaf på. Men jag får se. Det som händer, händer och det som inte kommer hända kommer inte hända, det är relativt, allt är relativt, som Millan säger, jag säger att allt inte är relativt, det finns konstanta termer också, men det blir för mycket filosof snack om man börjar prata om detta och jag orkar inte med det just nu.
Jag har så sabla ont i ryggen just nu, kan det bero på att jag faktiskt inte sover bekvämt någonstans just nu, inte ens i min egna säng? Jag vet inte, lär väl märka om det blir bättre eller sämre, men jag funderar starkt på kortison just nu i axlar och i mina händer, möjligen i vristerna också, men då vet jag att jag inte kommer gå och kortison kommer jag bara bli beroende av, det är vad jag tror, så jag tror inte att de kommer ge mig det, men jag kan väl ge det ett försök? Nej, jag vet faktiskt inte. Ska jag sitta fast i det också? Nej...
Nu ska jag kila!
Skriver imorgon.
xo xo
Ciao!
Sunday, February 10, 2008
Reality check, if you please.
Idag är jag så trött att jag håller på att kola av, somnade efter 7 i morse, efter efterfesten och allt där till. Mötte intressanta människor och fick till och med en puss, haha. Jag vet inte... Jag är för trött för att kunna skriva just nu, men jag fick även ett erbjudande av en viss herre, så jävla ballt om jag kan följa med. Woho!
Ja, imorgon åker jag tillbaka till Sthlm, men det har varit underbara dagar här. Jag har fått mycket berättat för mig och mycket som jag verkligen uppskattar att människor har sagt, missförstånd har retts ut och det är jag glad över. Jag får komma hit lite oftare tror jag allt. Det har verkligen varit värt att åka upp hit. Speciellt eftersom jag fick chansen att verkligen prata om saker som jag sa.
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
Ja, imorgon åker jag tillbaka till Sthlm, men det har varit underbara dagar här. Jag har fått mycket berättat för mig och mycket som jag verkligen uppskattar att människor har sagt, missförstånd har retts ut och det är jag glad över. Jag får komma hit lite oftare tror jag allt. Det har verkligen varit värt att åka upp hit. Speciellt eftersom jag fick chansen att verkligen prata om saker som jag sa.
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
Saturday, February 09, 2008
Shooooes!
Det är grymt opepp när klacken faller av, inte själva klacken men spetsen, sådant är inte okej. Om man säger så.
I annat fall så är det Emilias födelsedag och jag mår väl okej, med tanke på omständigheterna.
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
I annat fall så är det Emilias födelsedag och jag mår väl okej, med tanke på omständigheterna.
Nu ska jag kila!
xo xo
Ciao!
Friday, February 08, 2008
Gävle!
Idag sticker jag till Gävle, nu ska jag packa, göra ordning det sista och ta det lugnt. Jag hoppas att jag får det riktigt roligt där uppe, vilket jag tror att jag får, med tanke på att jag ska bo hos Millan!
Jag har inte tid att skriva mer idag, skriver imorgon om jag orkar.
xo xo
Ciao!
Jag har inte tid att skriva mer idag, skriver imorgon om jag orkar.
xo xo
Ciao!
Thursday, February 07, 2008
Through these fields of destruction, Baptisms of fire, I've witnessed your suffering, As the battles raged higher...
Jag är öppen på många plan, men väldigt stängd på andra. Jag vill inte att ni ska veta allt. Jag berättar hellre saker som är privata för någon nära vän, än i en blogg och idag är en sådan dag då jag kommer behålla sakerna för mig själv och inte dela med mig. Men visst fan gör det ont i mig, det ska ni veta. Det är inget jag tänker skyffla undan i ett hörn och visst var det nära igår, så nära har det aldrig varit, smärtan var total, jag visste inte var jag skulle ta vägen, men jag hoppas att helgen uppe i Gävle blir bra och att jag slipper ta itu med vissa saker. Jag orkar helt enkelt inte med det mer. Jag säger inte att jag ger upp, jag säger bara att jag inte orkar, men då måste man ta till det dära "måstet" som min kära vän Anna sa till mig igår. Men vad gör man när allt sviker och man står där ensam kvar?
Idag är inte imorgon eller igår, idag är en dag jag helst vill glömma och låta försvinna ur mitt medvetande, men visst skulle det vara skönt med en axel att gråta mot och jag vet vems axel jag vill gråta mot, en speciell människa, som säger att jag ska ta ner mina murar, men om jag inte kan det, vad gör jag då? Ska jag kämpa med något jag inte är redo att kämpa med ännu? Jag lyssnar på musik och drömmer mig bort från världen, jag flyr, igen. Men jag fungerar så, ni kan inte skylla på att ni skulle gjort annat än mig om ni hade varit i samma situation som jag är i nu. Den är inte bekväm någonstans. Det är den verkligen inte.
Jag vet inte om jag ska sluta tro på kärleken eller om jag ska fortsätta tro att den existerar, mitt hjärta är kluvet, det vill tro, men i verkligheten finns inte det jag söker och jag måste leva i verkligheten inte i någon fantasi som jag byggt upp kring kärlek. Men var tog den vägen? Det som människor borde eftersträva, det som är så vackert så att man ryser inombords. Jag vet att många säger till mig att den existerar, men jag har bara upplevt den kärleken en gång i hela mitt liv och med den mannen kan jag inte leva med, det är omöjligt. Inte som det ser ut nu, det måste en hel del till om det någonsin ska fungera, jag måste fungera. Men kommer jag att fungera som en normal människa någonsin? Jag tror inte det, om jag ska vara ärlig. Känns lagom kul, men vem vill leva ett helt normalt liv, medelsvensson med volvo, hund och två ungar? Jag säger inte att det är fel, men jag vill det inte.
Skriver senare!
xo xo
Ciao!
Idag är inte imorgon eller igår, idag är en dag jag helst vill glömma och låta försvinna ur mitt medvetande, men visst skulle det vara skönt med en axel att gråta mot och jag vet vems axel jag vill gråta mot, en speciell människa, som säger att jag ska ta ner mina murar, men om jag inte kan det, vad gör jag då? Ska jag kämpa med något jag inte är redo att kämpa med ännu? Jag lyssnar på musik och drömmer mig bort från världen, jag flyr, igen. Men jag fungerar så, ni kan inte skylla på att ni skulle gjort annat än mig om ni hade varit i samma situation som jag är i nu. Den är inte bekväm någonstans. Det är den verkligen inte.
Jag vet inte om jag ska sluta tro på kärleken eller om jag ska fortsätta tro att den existerar, mitt hjärta är kluvet, det vill tro, men i verkligheten finns inte det jag söker och jag måste leva i verkligheten inte i någon fantasi som jag byggt upp kring kärlek. Men var tog den vägen? Det som människor borde eftersträva, det som är så vackert så att man ryser inombords. Jag vet att många säger till mig att den existerar, men jag har bara upplevt den kärleken en gång i hela mitt liv och med den mannen kan jag inte leva med, det är omöjligt. Inte som det ser ut nu, det måste en hel del till om det någonsin ska fungera, jag måste fungera. Men kommer jag att fungera som en normal människa någonsin? Jag tror inte det, om jag ska vara ärlig. Känns lagom kul, men vem vill leva ett helt normalt liv, medelsvensson med volvo, hund och två ungar? Jag säger inte att det är fel, men jag vill det inte.
Skriver senare!
xo xo
Ciao!
Wednesday, February 06, 2008
I can feel it in the air tonight.
Idag vaknade jag 07:50 och gick upp, för att sedan gå och lägga mig en stund igen. Jag vaknar tidigt igen, jag vet varför, jag är nervös för imorgon. Jag vet inte hur det ska gå, eller hur jag ska hantera det. Imorgon måste jag gå upp klockan 7, för att åka in till stan klockan 8, ja, jag måste in till stan så pass tidigt, lagom roligt känner jag och så måste jag göra en massa saker efter att jag varit där jag ska vara. Jag tänker inte tala om vad jag ska göra inne i stan så pass tidigt, det är hemligt. Jag vill inte att människor ska veta.
Idag funderar jag på att baka paj, det får jag se om jag orkar, borde göra det, städa rummet, göra iordning min garderob och plocka upp väskan så att jag kan börja packa inför att jag åker bort på fredag, visserligen hinner jag packa imorgon och lite på fredag men jag vill vara klar och kunna sova ut på fredag och verkligen inte behöva oroa mig, hämta ut biljetterna måste jag också göra. Nu skulle jag vilja åka, men jag får inte missa det som händer imorgon. Inte en chans, det är inte tillåtet. Så ikväll somnar jag tidigt. Så enkelt är det.
Nu känner jag mig ensam, jag vill inte vara i den position jag är i, jag tänker inte finna mig i att vara i denna position, jag orkar inte det längre. Jag ska ändra, men jag tänker inte längre ta vilken skit som helst, det funkar inte så. Nog om det. Jag tog fram det idag, på riktigt. Nu, vet jag inte längre om jag har något som stoppar mig. Om något överhuvudtaget kommer stoppa mig, vad har stoppat mig innan? Jag måste leta reda på det, för nej.
xo xo
Ciao!
Idag funderar jag på att baka paj, det får jag se om jag orkar, borde göra det, städa rummet, göra iordning min garderob och plocka upp väskan så att jag kan börja packa inför att jag åker bort på fredag, visserligen hinner jag packa imorgon och lite på fredag men jag vill vara klar och kunna sova ut på fredag och verkligen inte behöva oroa mig, hämta ut biljetterna måste jag också göra. Nu skulle jag vilja åka, men jag får inte missa det som händer imorgon. Inte en chans, det är inte tillåtet. Så ikväll somnar jag tidigt. Så enkelt är det.
Nu känner jag mig ensam, jag vill inte vara i den position jag är i, jag tänker inte finna mig i att vara i denna position, jag orkar inte det längre. Jag ska ändra, men jag tänker inte längre ta vilken skit som helst, det funkar inte så. Nog om det. Jag tog fram det idag, på riktigt. Nu, vet jag inte längre om jag har något som stoppar mig. Om något överhuvudtaget kommer stoppa mig, vad har stoppat mig innan? Jag måste leta reda på det, för nej.
xo xo
Ciao!
Subscribe to:
Posts (Atom)