A kiss on the hand...

Nu har jag på ungefär 1 ½ dag kollat på alla de senaste Beckfilmerna och jag gillar dem skarpt. Jag gillar skådespelet mellan dem och att det är saker som faktiskt har hänt som de tar upp. Haha! Jo, där ser ni, jag börjar också att bli Beck fantast. Hm, jag undrar när de nya 8 filmerna kommer ut, det märker vi väl?

Ikväll smäller det, haha! Ska bli skönt att få det ur världen sen också. Haha, vissa vet vad jag ska göra, andra inte. Vi får se hur det går... Förhoppningsvis bra! Jag tror det, men vissa griller i huvudet har ju satt sig. Det ska man inte förneka, tänk om ingen gillar det överhuvudtaget? Jag måste sy fast en sak också... Vi får se hur det går, jag ska inte bli av med någonting nämligen, hehe! Sen ska jag byta om och vara med på festen, det kommer bli kalas, hoppas jag!

ÄlsklingsMalin ringde mig igår från Arvika när Kent spelade "Utan Dina Andetag", jag älskar Malin, mer än så behövs det inte sägas, det är kärlek att hon ringer under den låten <3

Nu ska jag kolla på film och ta en cigg.

xo xo
Ciao!

Oh, how I wish I was somewhere else...

Nu är jag i Gävle och klockan är 8 på morgonen, jag sov inte speciellt väl i natt, men det har jag inte gjort de senaste dagarna om man säger så. Något ligger och skaver och vill inte göra så att jag kan sova ordentligt. Kanske efter helgen att jag sover ut på riktigt igen. Jag vet inte, men stel i nacken är jag och jag ska snart packa ihop lite saker och bege mig upp till ett annat ställe för lite repetioner. Jag kan inte riktigt tala om för er vad jag ska göra, men kul verkar det iaf bli, haha!

Jag har inte bestämt mig ännu för vilka kläder jag ska ha, men jag tror det blir det jag har på mig nu, jag har ju inte direkt hela min garderob med mig och då måste man välja vilka kläder man har på sig, haha! Nog om det. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag vill inte lämna ut någon överhuvudtaget men vissa saker kommer jag nog säga efter helgen för att ge er en update på hur det gick, haha! Nu ska jag nog sms:a baby och fråga hur jag ska göra idag. Mjo, minsann minsann. Jag önskar så att jag vore i Arvika just nu, med tanke på hur bra väder det är, men jag sitter här och bloggar om mitt liv istället. Men fan för mig att missa Combichrist, huva! Inte okej!

xo xo
Ciao!

You'll never get to heaven if you're scared of getting high...

Nu sticker jag till Gävle!
Ska bli intressant och se vad som händer där, haha!

xo xo
Ciao!

This is just a trashcan, come here and look dirtbag!

Just nu befinner sig större delen av min bekantskapskrets i Arvika för den årliga festivalen där och jag missar det, vilket är synd och skam för min del. Med tanke på de banden som kommer dit. Jag vill verkligen åka, men istället åker jag upp till Gävle och ska träffa mina vänner där, ska bli sjukt spännande att träffa Ella speciellt, har aldrig träffat henne. Samt Millan, Anna och Katja, samt de andra som jag känner däruppe. Hoho! Men ändå, jag är inte i Arvika, vilket jag skulle kunna vara och det skulle vara grymt om man säger så. Jag önskar så att jag vore där.

Nu ska jag strax sätta igång och packa ner alla nödvändigheter inför min resa till Gävle, vilket är en hel del saker, ska som sagt vara borta i nästan en hel vecka och då kräver det att man planerar sina kläder omsorgsfullt och noga. Ska även bli skönt att slippa den här jävla bussstrejken som pågår nu, den är inte rolig någonstans om man säger så. Och att ta roslagsbanan, det är nästan bara att glömma, då de bygger om hela sträckan mellan Galoppfältet och Viggbyholm, så hela sträckan där består av jord och uppgrävda diken, lagom kul, haha, jag skrattar så att jag dör.

Varför valde de att lägga strejken nu, den skulle haft mest verkan i början av september då ALLA i hela Sthlm arbetar och då kan nästan inga ta sig till jobbet, nu kan man nästan det, men inte helt och hållet. Det skulle haft mest verkan i September. Nu tycker jag visserligen att strejken är helt och hållet onödig med tanke på att detta inte är något bra sätt att lösa en konflikt, utan gör större problem för allmänheten än vad det egentligen skulle behövas. Nej, jag tycker att vissa saker ska man kunna kommer överrens om utan att det ska bli strejk, men så verkar inte så många tycka. Men vad vet jag, detta kanske hjälper? Men det tror jag inte.

xo xo
Ciao!

2 months left to go....

Idag är det två månader kvar innan jag börjar skolan och det ska bli så spännande att börja och lära mig mer och mer. Jag ser verkligen framemot att börja jobba med det jag drömmer om och jag måste verkligen kämpa... Det vet jag, oavsett hur jag än gör, så måste jag kämpa för att bli någon. Och det ska jag bannemig bli också, jag kommer aldrig nöja mig med ett medelmåttigt liv, det är inte jag. Jag kommer aldrig skaffa kunna ha ett liv som inkluderar villa, hund, två barn och volvo. Det är min mardröm, jag skulle få sådan grov ångest om jag vaknade vid 40-års åldern och hade ett sådant liv. Jag förstår inte hur man kan vilja ha det livet, som om det vore perfekt, vilket sällan saker är.

Imorgon ska jag packa inför Gävle resan, jag åker ju på torsdag, haha! Så jag måste packa saker imorgon och få allt klart, blir som sagt borta i nästan en vecka. Ska bli jävligt skönt att åka bort, det känner jag just nu, så gudomligt. Men men, det är väl som vanligt?

xo xo
Ciao!

FIT or St. Martins?

Igår pratade jag med min pappas morbror, vars son har gått på FIT (Fashion Institute Of Technology, för er som inte vet), HALLÅ! Förstår ni, han ska även fortsätta att gå där och läsa mer kurser, min ja, gammel farbror (blir det så?) han är farmors bror, sa att jag absolut måste söka mig dit när jag gått ett år här i Sverige, så ja, vem vet, jag kanske söker mig till New York och pluggar där istället för i London om ett till två år, snacka om lycka att komma in på FIT eller St. Martins, det skulle vara det bästa om man säger så. De är de absolut högst topprankade modeskolorna i världen. Om man kommer in där vet man att man är bra, så enkelt är det. Oh, jag längtar tills jag börjar plugga, ska bli sinnessjukt roligt. Även om det innebär nu för minst 5 år framöver att jag inte kan ha fritid överhuvudtaget så är det ett pris jag är villig att betala. Så om ni inte ser så mycket av mig i fortsättning vet ni vad det beror på. Jag kommer definitivt söka mig utomlands när jag känner att jag har tillräckligt mycket kött på benen och då säger jag, bye bye Sverige och sticker. För en framtid här i Sverige, det har jag inte. Det vet jag redan. Så, jag kommer lämna Sverige, det vet jag. En designer har ca 7 levnadsår här i Sverige, utomlands kan du bli enormt mycket större. Och ja, jag kommer att specifiera mig på damkläder, det vill jag. Mansmode är jag inte mycket för. Av någon anledning, haha!

Det var riktigt roligt att prata med min gammel farbror igår, han är väldigt lik min pappa i sitt sätt att vara och tänka, det märker man, han är även väldigt positiv till livet och allt därtill. Jag tycker genuint väldigt mycket om honom. Samma sak gällde min farmor, även om jag aldrig kunde prata med henne, så fanns hon alltid där. Jag är enligt pappa väldigt lik min farmor, vilket är jobbigt stundtals då jag vet att hon gjorde så mycket bra saker för människor och var en sådan storsint människa i sig. Visst hon hade sina brister, men hon var en riktigt bra människa. Nu är det lite över 4 år sen hon dog. Vilket är så synd. Jag saknar henne något fruktansvärt.

Nåväl, imorgon är det kanske bussstrejk, det märker jag väl i morgonbitti när jag kollar SL, hm. Ja, vi får väl se. Om 3 dagar åker jag upp till Gävle för att träffa baby och mina brudar, det är bra det.

xo xo
Ciao!

Don't give a fuck what people say, Glad your piece is just for show, Rape it, snake it, don't let go...

Att jag missar dessa på Arvika är inte helt okej, inte okej!

This shit will fuck you up...

Varken igår eller i förrgår orkade jag skriva, har haft fullt upp med att göra i ordning mitt rum, haha! Igår stod jag i total förvirring när jag skulle rensa bland alla mina tröjor, toppar, blusar och liknande. Jag kom fram till att jag har över 50 klänningar och ja, då har jag inte räknat alla, haha! Snacka om I-landsproblem. Varenda gång jag går ut, känner jag att jag inte har något att ta på mig, varför? Kan det bero på att jag har för mycket kläder att välja mellan? Eller vad beror det på? Jag tror att valmöjligheterna för mig är för stora och då känner jag varje gång att jag inte har något att ta på mig.

Igår vann Spanien EM för första gången på 44 år, jag hejjade på dem, haha! Jag är vanligen inte något stort fan av fotboll men detta var roligt, hahaha! Jag är den minst sportiga personen som finns om man säger så.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men något borde jag väl kunna få ner, mer, men vad? Det kanske kommer lite senare? Jag uppdaterar sen.

xo xo
Ciao!

And it's been so long...

Idag har jag svarat på nästan alla mina kommentarer i min bilddagbok och det var en del om man säger så. Och jag valde att inte svara på alla, utan de flesta bara, men 220 stycken kommentarer är mycket om man säger så. Haha! Jag vaknade klockan halv 7 imorse av att jag nu visst hade sovit klart och av en mage som mådde sådär lagom bra. Jag fick upp all min mat igår, lagom nasty om man säger så. Så det enda jag fått i mig idag är Proviva för att jag inte ska må ännu mer illa, än vad jag redan gör. Det går väl lagom bra om jag ska vara ärlig.

Idag är även mitt tvättdag, då jag tvättar alla mina kläder och får dem rena, det går ganska bra, blev bara 5 stycken maskiner, haha! Av bara min tvätt då, jag är bra.

Nu orkar jag inte skriva mer idag, måste få i mig lite mat...

xo xo
Ciao!

Trick your brain to set the score, can you take the pain at all?

Jag har inte så mycket att säga idag, men ändå så mycket i huvudet att det snart sprängs. Jag förstår inte att jag kan tänka så mycket som jag gör, jag tänker tills jag faller in i apati, för att jag inte orkar tänka mer. Så enkelt är det, men ändå så komplicerat, nåväl, tar jag mig igenom detta så vet jag att jag kommer att bli starkare, det vet jag.

Här hemma tittar de på fotbollen och jag är inte ett dugg intresserad, vill hellre sitta och sy, men jag är för trött för det, haha! Lagom bra dilemma, men det löser sig, som allt annat. Vad ska man annars göra? Tro att inget kommer bli bättre, jag tänker fortsätta kämpa för ett bättre liv, om jag nu kan få det, men jag kanske får lära mig leva med det jag har nu, det som dock känns lite tungt är att jag inte får träffa min psykolog förrän om 5 veckor, det är mer än en månad och det är lång tid för mig. Jag är van visserligen, har varit utan psykolog i nästan 2 månader, en sommar, det var tufft, men alla måste få semester och jag ska träffa läkaren i mitten av juli så totalt utan är jag inte, men man vänjer sig så snabbt vid att ha en psykolog att gå till minst en gång i veckan. Nu får jag vänta, men jag ska föra dagbok och skriva ner saker om hur jag mår, etc för att kunna påverka situationen runt mig, det kommer att gå bra. Jag tror det.

Kärlek? Finns den alls? Jag är oförmögen att veta om jag kan bli kär eller inte, förälskad, ja. Men hur vet man egentligen när man är kär? Är det när det är pirrigt att träffa en människa, eller när det är fullt med fjärilar runt omkring sig, som man vet? Eller kan det vara så att man bara vet om det, utan att det ens är en fråga om det är kärlek eller inte. Jag har inte svaret och ingen jag frågat har kunnat ge mig en bra bild över hur kärlek ska kännas, kanske är det så att det inte finns något bra svar på vad kärlek är, utan det är upptill varenda individ om vad det är. Men hur ska jag någonsin veta om jag kan bli kär om jag inte vet hur kärlek känns? Är jag så cynisk och bitter att jag verkligen inte tror på kärleken till och med, eller är jag bara som alla andra och tycker att kärlek är när man bara känner att det är något speciellt med en människa? Dessutom, var är romantiken, har vi totalt gått bort oss igen under detta århundrade, under 2000-talet, där vi tycker att romantik är det där ragget på krogen som bjuder på en drink, eller är det så att vi egentligen vill ha en riktig middag, rosor och allt som egentligen känns väldigt klyschigt? Är det det som är romantik, jag vet inte. Jag får väl se hur det vidarutvecklar sig hos mig. Jag kan bli förälskad, men inte kär. Är det otur eller tur? Slipper jag få mitt hjärta krossat på riktigt? Eller...

xo xo
Ciao!

Why do you love me, it's driving me crazy!

Dagens.
Mer än detta behöver ni inte veta, jag klarar mig.

xo xo
Ciao!

Little fascist panties, tucked inside the heart...

Jag är på väg uppåt igen, det känner jag. Det är inte lika becksvart som det var för några dagar sen, utan mer lite grått endast. Det börjar väl bli bättre hoppas jag i alla fall på.

Igår skrattade jag och grät ett om vartannat när jag såg SATC-The Movie, som var superbra. Men klädesmässigt blev jag lite besviken om jag ska vara ärlig. Jag trodde att det skulle vara mer som i serien, visst de har växt upp en del, men jag saknade Carries bohem look, hennes quirkyness och lite av det som verkligen var Carrie, hennes halsband, det såg jag inte ens skymten av. Lite synd tycker jag, även om jag älskade filmen, men det fanns vissa saker som jag verkligen saknade, som Samanthas sexliv, det promiskuösa över henne. Jag fann filmen både rolig och sorglig, jag skrattade och jag grät lite då och då, men det var verkligen en bra film. Men kläderna skulle varit lite mer, ja vad ska man säga, Sex and The City liknande, något har gått förlorat i filmen som var essientiellt i serien, vad kan jag inte peka ut just nu, men något saknade jag. Kanske kan det vara som Vivienne Westwood säger, "the cutting-edge fashion" som jag saknade, men ja, vissa kläder har jag inget att klaga på alls, men vissa andra saker, som de bar, nej, det går bara inte. Inte ens Carrie pulled it off om man säger så. Tyvärr, så de kunde gjort mer med kläderna.

Jag saknar honom och jag vet inte om jag vill något mer än bara ha honom på något annat sätt än hur jag har honom, vi får se. Han tävlar nu med Big om vem som verkligen är Big. Haha!

xo xo
Ciao!

Why do we crucify ourselfes?

Till den anonyma som skrev igår, vad ska jag sluta kämpa för? Jag kämpar för ett liv och det vet alla om. Självhjälpsböcker är jag inte mycket för, eller för den delen de som talar om att man ska sluta kämpa. Jag kommer att få kämpa hela mitt liv, tills jag dör, med tanke på vad jag vill jobba med, men det är inte därför jag mår dåligt, om du eller någon annan tror det.
Nåväl jag kommer aldrig sluta kämpa med mig själv, jag kommer att börja leva, men kanske inte som ni tror. Och anonym, är du någon jag känner, skriv under med ditt namn, snälla.

Ikväll ska jag se SATC med Kakan, lovely... Och mina händer funkar inte med mig, jag mår lagom bra.

xo xo
Ciao!

When you gonna make up your mind, Cause things are gonna change so fast...

Ännu en dag har passerat och jag finner mig själv i ett vakum, ett tillstånd jag inte kommer ur eller kan komma ut ur, jag sitter fast och behöver någon sorts upplyftning om man säger så. Någon som bara säger att saker kommer bli okej, förr eller senare. Jag tror senare, jag är inte redo att stiga ur min bubbla för att träffa världen utan jag sitter fast i den och även om jag inte är redo så känner jag att jag vill ut. Jag vill andas frisk luft och inte från det lilla tilltäppta hålet jag har som lufthål. Jag är i behov att någon sorts syrgas så att jag fortsätter att leva, även om det bara är, ja, tillfälligt just nu. Jag har en otrygg känsla inombords som jag inte kan placera. Igår föll jag in i apati, mot allt som världen har att erbjuda och kröp ner och somnade, för sömn måste jag få. Det är ingen hemma och jag sitter på nålar, jag går på nålar, det raspar i halsen och den är öm, jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få detta att försvinna. Nåväl, ska jag vara tapper och fortsätta, eller ska jag slänga in handuken once and for all?

Jag vet inte alls mycket nu, därav lämnar jag allt annat åt andra, jag fixar det inte. Jag har beslut att fatta angående min framtid och jag måste göra det bästa valet för annars vet jag att jag inte kommer att må bra, men hur väljer jag? Det beslutet måste jag fatta inom två dagar.

xo xo
Ciao!

But I see your true colors, Shining through...

Jag är inte på humör, mitt psyke klarar snart inte mer... Jag tror att jag lägger av att tänka just nu, det hjälper inte. Jag orkar inte ens sitta här, vill krypa ner under täcker och vakna när allt är över, för helt ärligt min kropp orkar inte mer, den gör verkligen inte det. Varför vet jag inte, men någon anledning finns det alltid. Jag är invirad i ståltråd och det gör ont, varenda steg jag tar gör ont, jag går på nålar, utan att veta varför. Men vem har sagt att livet ska vara lätt? Varför är jag inte benägen om att känna någon sorts kärlek alls, förutom till mina vänner och bröder. Det skulle hjälpa om brorsan kom hem nu, tror jag. Men han sover väl antagligen om jag skulle gissa...

På måndag ska jag se Sex and The City, vilket ska bli superkul, men jag kan inte le alls överhuvudtaget just nu, men att jag får träffa Kakan på måndag kommer göra att jag mår bättre, jag vet det. Jag mår överlag mycket bättre när jag träffar henne.

Ensamheten tränger sig in, sveper in mig och lämnar mig mitt i ingenstans och jag vet varken vägen in eller ut, vad som är framåt och vad som är bakåt, utan ser bara ödemark framför mina fötter, det är torrt och jag mår verkligen inte okej. Jag får se var detta slutar. Jag kommer ur det, jag lovar, det är bara en fråga om när det sker?

xo xo
Ciao!

Thunder only happens when it's raining...

Jag känner verkligen inte för att fira midsommar och vill för allt i världen bara sova bort denna helg, jag är inte på bettet någonstans utan vill bara vara hemma, jag vet faktiskt inte vad det beror på. Jag tror att jag är i en svacka och jag mår inte bra av det om man säger så, utan jag stänger in mig, äter inget och vill bara få i mig vatten. Jag vet att jag måste äta, annars fungerar inte jag, men jag känner verkligen inte för det, om man nu ska vara ärlig och jag tror på ärlighet.

Inatt drömde jag konstiga saker igen, lagom obehagliga om man säger så, lagom kul att vakna till dem också, men vad ska man göra? Jag kan inte sluta drömma, utan jag bara fortsätter, jag är orolig inför något dock vet jag inte vad, kanske för att jag ska välja skola alldeles snart, vad vet jag? Jag måste välja snart, hm, ett lagom roligt beslut. Men men, det kommer att bli min framtid hursomhaver.

Ikväll är det i alla fall 90's och jag ska antagligen dit, måste bara bli lite pepp först, innan jag går ut, haha! Vi får se hur det går.

xo xo
Ciao!

You're only here to win, Get what they say?

Idag är jag bara inne på en snabbvisit i bloggen och det räcker för min del, har haft Kakan här idag vilket var gudomligt trevligt. Pratat med baby om en del saker och haft ångest över saker, allt är alltså som det ska vara. Inget snack om den saken.

Jag trivs med hur saker är just nu, jag är inte kär, men jag tycker om honom och det är han väl medveten om, jag vill inte att något ska ändras om man säger så. Utan jag vill ha det kravlöst, lite spontant och att det blir hursomhaver. Jag skulle helt ärligt talat inte klara av ett förhållande just nu och det kan bero på att jag fortfarande inte kommit över Big, honom pratade jag med igår och vi har en sinnessjuk relation till varandra, en som bara vi förstår. Människor som inte förstår den, anser att det vi gör är konstigt och annorlunda, men för oss är det helt normalt. Det är inte många som ska förstå heller om man säger så, utan jag låter saker vara som de är. Just nu vill jag inte vara i en relation, då jag vet att jag fortfarande har mycket kvar att uppleva innan jag hamnar där, herregud, jag tänker inte ge upp eventuella dejter för ett förhållande just nu. Men om ett tag kanske, när jag känner att jag är redo, men inte nu. Men visst kan jag medge att jag vill ha närhet och ömhet, samt även lite romantik, det behöver jag alltid.

Nu ska jag kila, har andra saker att göra!

xo xo
Ciao!

Oh how I wish, For soothing rain, Oh how I wish to dream again, Once and for all, And all for once, Nemo my name forevermore...

Eftersom jag är latast i världen när det gäller att svara på kommentarer på bilddagboken, så har jag nu över 200:a stycken. Lagom underhållande är det för mig och mina stackars händer att gå igenom alla kommentarerna, men snart måste jag göra det. Orkar inte göra det ikväll eller imorgon, för imorgon ska jag träffa Kakan och vi ska börja vara hälsosamma, haha! Hur nu det ska gå, med tanke på hur vi äter, men vi kan väl ge det ett försök, det gör vi alltid. Ska bli grymt att träffa Kakan igen, saknar henne enormt.

Haha, min vännina Yo skrev en kommentar idag och hon kunde inte hålla sig, vilket jag har kunnat, hon såg SATC innan den släpptes, men ville inte berätta vad som händer. Bra, tycker jag, för jag ska se den på bio. Hehe! Saknar dig med Yo, bara så att du vet.

Till midsommar vet jag inte vad jag ska göra, ta det lugnt kanske? Jag är verkligen inte på partyhumör och fick inrådan från min psykolog idag att inte dricka någon alkohol, ingen överhuvudtaget när jag berättade hur saker faktiskt låg till. Det var nästan så att jag började gråta då jag satt där, klarade inte av att berätta hur jag känner eller mår. Men något skaver riktigt ordentligt inom mig... Jag vet inte vad, men något känns inte helt. Som om någon stuckit en kniv i mig, för att rotera sakta trehundrasextio grader... Jag sa som sagt att det känns bra det här. Nej, jag mår inte bra, men jag överlever.

Jag önskar bara för en gångs skull att jag kunde må bra, inget annat.

xo xo
Ciao!

Lying people lack of shit, come here dirtbag!

Inatt somnade jag med något lätt orosväckande över mig, jag vet inte vad det var, men jag vet att jag drömde väldigt verkliga drömmar inatt också, samt att jag måste varit uppe och hämtat vatten, vattenflaskan var fylld och jag minns inget, jag vet inte vad det beror på. Det är väl inget konstigt i sig, men att vakna och inte vetat vad man gjort, känns skrämmande. Tillhör ni dem som också drömmer konstiga saker och ungefär inte vet om det är verkligt eller inte?

Snart har Sex And The City premiär och det ska bli superkul, men jag är av någon anledning inte lika pepp som jag var för 1 månad sen, utan mer avslappnad till det. Jag älskar SATC mer än någon annan serie som finns och har tittat ändlöst på alla avsnitt, man har ju boxen hemma, men ändå är jag lite trött på hypen kring filmen just nu, det är säkert en svacka jag har angående det, men det verkar infektera allt jag gör och känner just nu, om man säger så. Jag tycker inte om mina svackor och de varar lite för länge. Jag är i behov av att komma bort och det illa kvickt, jag vet var jag vill någonstans. Men mestadels vill jag bara hamna i en famn som ger mig trygghet, men det känns inte som om det är den tryggheten jag heller vill ha, utan en trygghet hos mig själv. Nåväl, den som lever får se.

Jag har inte så mycket mer att säga, eller mycket vill bli sagt, men det förblir oskrivet, jag delar inte med mig av allt om man säger så. Jag vill vira in mig i silke och drömma mig bort.

xo xo
Ciao!

Now here´s a warning, some final words, Turn me down, and you´ll burn, burn...

Now a heretic, I have become
I've lost my faith in god and man
I am a demon, free from sin
But there´s no angel who lets me in
My wheels are rolling, they´re rolling fast
Straight outta hell, away from my past

Detta står för idag.

xo xo
Ciao!

A choice...

Jag kom in på Modeskolan! Förstår ni min lycka, jag kom in på de två skolorna jag sökte, vilket jag inte trodde att jag skulle göra. Jag trodde att de beslutet jag skulle fatta, skulle vara enkelt, men ickesanicke, det är det inte. Vilken väger tyngst utomlands? Vilken nytta kommer jag ha när jag söker mig vidare, etc? Frågorna är jättemånga... Jag vet väl lite men ändå inte tillräckligt.

Jag tror jag gillar honom, men jag vet inte hur, så enkelt är det. Men jävlar vad jag saknar honom, han får mig att känna mig bekväm. Så enkelt är det.

Nu ska jag kila!

xo xo
Ciao!

Get your body beat!

Jag har en sådan lust att åka till Arvika, jag tror inte att ni förstår. Combichrist kommer dit och jag vill egentligen inte missa dem. När jag var och klippte mig igår, hos Hanse självklart, så sa han att nästan alla åker, utom typ några, ja ungefär 3 personer. Men oooh, jag vill åka. Jag, vill, vill, vill, vill åka! Men jag kommer vara någon annanstans i Sverige den helgen, hm. Om man säger så här, allt jag lyssnar på just nu är typ Combichrist...

Brorsorna sitter och spelar Guitar Hero just nu och jag blir typ snurrig av att det går så fort. Jag förstår inte hur man gör. Haha! Jag tycker det går för snabbt, jag har inte tålamodet att lära mig om man säger så. Men jag ska bannemig lära mig det där spelet om det så ska bli det sista jag gör!

Ikväll ska vi få besök och det ska bli trevligt, så jag missade en fotosession idag, pga förberedelser inför besöket ikväll, lagom roligt. Men jag fick dock sova ut riktigt ordentligt och det var skönt. Jag känner mig lite rotlös av någon anledning, jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller vad jag ska säga, men något inom mig vill viras in och låta mig vara, men jag mår lite bättre än vad jag gjorde för en vecka sen. Jag vill sy, skapa, så nu ska jag skapa så det skriker om det. Dessutom går jag på nålar, jag vet inte om jag kommer in på Modeskolan och jag vill så gärna veta, usch, detta går mig på nerverna. Det kommer gå bra. Men men, jag börjar att plugga i höst hursomhelst. WOHO! Jag längtar!

xo xo
Ciao!

There's a light beyond that rainbow...

Igår var jag hos psykologen och pratade om saker och jag fick till och med en guldstjärna för att jag gjort min hemläxa så pass bra! Stolt, jajjamensan! Man kan bli gladare för mindre, men min psykolog blev stolt över att jag fyllt i det jag skulle fylla i och det känns riktigt bra. Jag försöker bättre min självkänsla och ja, det går framåt. Men jag har väldigt långt kvar om man säger så. Jag kommer komma ut på andra sidan tunneln, det kommer jag att göra. Så det behöver ni er inte oroa er för.

Ju mer jag är ifrån honom, desto mer saknar jag honom. Jag saknar hans sätt att röra vid mig, hans sätt att prata med mig. Och att se honom igår, gjorde saknaden bara ännu värre. Jag sa väl ungefär det till honom och att ja, fan ta honom som får mig att sakna honom. Men han saknar mig med, vilket känns bra. Det är ömsesidigt och jag tar det jävligt lugnt nu, han får höra av sig när han vill, jag tror att vi har en lång väg att gå innan vi är tillräckligt stabila med varandra. Jag har insett att jag inte kan ha honom som en vänskap och det har han sagt är okej, haha! Jag tror sanningsenligt att han inte kan ha mig som vän heller, inte när det är som det är mellan oss. Men vi bygger upp det vi har just nu och sen får vi se vad som händer.

Saker känns lite bättre nu i alla fall och jag hoppas att det blir bättre. Ännu bättre. Jag saknar henne och det vet hon om. Men det kommer.

xo xo
Ciao!

All those beautiful people, I want to have them all, All those porcelain models, If only I could make them fall...

Nu känner jag för att skriva, något jag inte kände för innan. Nu vill bara orden komma ut ur min kropp och jag behöver prata med någon om saker. Jag befinner mig tillfälligt ganska så tillintetgjord, av vad vet jag inte, men ibland har man bara vissa känslor som inte riktigt går att beskriva, denna är en av dem. Varför vill livet gå åt ett håll och jag mot ett annat. Jag vet exakt vad jag vill med mitt liv, vad jag vill arbeta med, men jag känner mig inte redo att släppa taget om vissa människor, även om de är ganska avlägsna och inte speciellt nära just nu. Det gör ont när vänskap som man trodde skulle hålla för alltid spricker i sömmarna och inte riktigt blir vad man tänkt sig.

Idag ska jag skicka in papprerna till modeskolan och se om jag kommer in där, gör jag det... Har jag ett jättesvårt beslut att fatta och det är jag inte så high på att göra. Då är det mellan modeskolan och Tillskärarakademin och jag vet inte vad som väger tygnst i det långa loppet, så där står jag inför ett svårt val om man säger så. Men jag vill utvecklas till något och det kommer jag att göra, kosta vad det kosta vill. Om det så blir att jag inte kommer att ha ett liv de närmaste åren, så får det bli så. Vad ska man göra? Hur mycket är man villig att ge upp för att komma dit man vill? Jag vet att jag är beredd att offra mycket och det kommer jag att göra också. Så enkelt är det.

Jag är totalt uppsnurrad i att skapa just nu och jag längtar tills jag gjort klart min maxidress, som kommer bli grym. Jag vill verkligen skapa just nu och det är bra för min plånbok om inte annat. Jag har mina egna kläder på mig, som ingen annan har och det känns alltid bra.

Imorgon ska jag klippa mig också, haha! Men baby var orolig att jag ska klippa mitt hår kort, men det ska jag inte göra. Nej nej, jag vill ha långt hår. Så jag ska bara toppa det. Jag vill ha ännu längre hår än vad jag har just nu, så imorgon ska jag inte klippa av speciellt mycket. Vi får se. Uppdaterar er imorgon.

xo xo
Ciao!

Maybe baby!

Idag har jag sovit länge och jag har sovit ut, har varit helt utarbetad med det jag gjorde till min kusin. Men oh vad fin hon blev i den. Jag är så nöjd så och att hon är det är ännu bättre. Borde ringa henne och fråga hur det gick på balen. Hihi!

Jag saknar baby, just nu. Jag behöver en viss sak som han ska se till att jag får när jag träffar honom, haha! Men saker verkar ganska okej mellan oss, om man säger så och det är skönt. Jag har inte så mycket att säga just nu, men det kommer väl antar jag. Haha!

xo xo
Ciao!

Over and over, I keep on coming back for more...

Nu är projektet med min kusin över, hon var överlägset en av de finaste människorna på hennes bal, så otroligt vacker! Som en blomma. Jag sminkade henne, stylade håret och gjorde i ordning allt som hon skulle ha på sig. Jag var riktigt stolt igår, när hon var klar. Det blev precis som jag hade tänkt. Inget krimskrams, utan en vacker kvinna som stolt bar min klänning jag sytt. Nu är det jobbet avklarat och det känns så otroligt skönt att hon blev så vacker!

Inatt hade jag lite roligt med mms och sms, varav i två stycken det stod att jag var grymt vacker och att jag var underbar. Jag gillar honom och han får mig att må bra. Jag skrattar när jag pratar med honom, det är lättsamt om man säger så och jag gillar att det är så. Jag tycker som sagt väldigt mycket om honom och efter regn verkar det komma solsken och det blir bara bättre och bättre. Om jag så ska vänta på honom så kommer jag göra det, för det är det jag är, det jag känner just nu. Sen kommer det säkert att ändras, men han är en sådan man man inte bara släpper iväg och jag tror faktiskt inte att han vill släppa mig heller. Det verkar som så... Men vi får se.

Nu ska jag skriva klart till modeskolan så jag kan skicka in papprerna och sedan ska jag börja sy mina egna kläder! Ska bli sjukt kul! Jag längtar.

xo xo
Ciao!

Sorrow has a human heart, From my god it will depart, I'd sail before a thousand moons, Never finding where to go...

Nu snart bär det iväg till min kusin och göra i ordning henne! Ska bli superkul, jag ska styla henne totalt om man säger så. Ska verkligen bli super att se hur allt faller samman om man säger så. Jag sov oroligt inatt på grund av det om man säger så. Jag sover alltid dåligt när jag är nervös eller något liknande, stressad kan också vara en anledning. Men jag fick i alla fall sömn, vilket var skönt.

När detta är över då ska jag skicka in ansökningarna till modeskolan och sedan så kan jag ta det lugnt, då är allt fixat och klart! Förstår ni hur svårt det kommer bli om jag kommer in där också, då måste jag välja, jag vet inte vad jag ska välja om jag ska vara ärlig, men det löser sig. Jag trodde som sagt inte att jag skulle komma in på tillskärarakademin, men det gjorde jag och jag måste bevisa för mig själv att jag klarar av detta, ännu ett oros moment. Men vad ska man göra, jag vill detta mer än något annat och då ska jag bannemig klara det också. Sen får vi se vad det blir av med mig. Förhoppningsvis kommer jag in på en skola utomlands och det mina vänner skulle vara det största som hänt mig. Men den delen får vi ta senare, jag får helt enkelt se vad som händer.

Nu ska jag strax åka så jag skriver mer imorgon eller senare ikväll och berättar hur det gick.

xo xo
Ciao!

Uncomfortable silence, can be so loud...

Idag har jag arbetat non-stop och under tiden som jag gjort det har jag varken ätit eller druckit något. Det gjorde jag dock när mamma kom hem, då blev det mat. Men nu är det jag ska ha gjort till imorgon klart och jag är beredd att somna i soffan, men jag är inte trött... Men helt jävla seg om man säger så. Lagom kul om man säger så. Men men, det löser sig.

Jag vet att jag skrev väldigt, ja, vad ska man säga, deppande igår, men jag är inte på humör och allt är inte guld eller gröna skogar, utan mer bara fel. Jag orkar inte prata om det med speciellt många, men jag hoppas att det löser sig, inte för att jag tror det. Vänskap dör, så enkelt är det, mer än så vill jag inte säga. Igår var första gången på en månad då jag bara satte igång och grät, utan anledning direkt om man säger så. Jag bara grät, på grund av situationen. Men vad ska man göra? Livet går vidare, med vissa på tåget och andra stannar vid en station.

Jag ser i alla fall framemot hösten då ska jag börja plugga igen och jag har aldrig varit så pepp som jag är nu, om man säger så. Ska verkligen bli sjukt roligt. Jag brinner verkligen för det och ska fixa till ansökningen till Modeskolan och sedan så blir det åka av. Efter att jag skickat iväg den, så kan jag slappna av. Innan dess kommer jag gå på nålar. Så enkelt är det. Jag är lite off och vill mest bara skapa just nu, det är så mycket jag vill göra och jag kommer göra, ska bara hitta rätt tyger. Men först ska ansökningen in, efter imorgon då min kusin ska bära klänningen jag gjort till henne! Jag hoppas att hon blir nöjd. Jag är nöjd med mitt arbete om man säger så. Ska fixa till det sista nu och kolla på CSI, så...

xo xo
Ciao!

Work, work, work!

Idag ska jag jobba med plagget som ska vara klart imorgon, vi får se hur det går. Det kommer säkerligen gå jättebra, men det är bara att rivstarta nu om man säger så.

Saker kommer att bli bättre, men jag vet bara inte hur.

Uppdaterar när jag är klar.

xo xo
Ciao!

I live no more to shame nor me nor you, And you... I wish I didn`t feel for you anymore...

Nu har jag sytt hela dagen, sen jag verkligen gick upp! Men snacka om att jag är seg i huvudet, men jag ska göra klart nästan allt, förutom uppläggningen. Den ska jag göra imorgon och då måste jag koncentrera mig jättemycket om man säger så. Ingen sömm ska synas, då är det inte snyggt gjort. När det jag håller på med sedan är klart, ska jag skicka in ansökningarna till Modeskolan och se om jag kommer in där och sen får vi se hur det blir. Jag kommer plugga i höst i alla fall om man säger så, vilket känns otroligt skönt om jag ska vara ärlig.

Jag har ett orosmoln över mig, något som lindat in mig i en skugga av mitt jag. Jag är i uppriktighetens namn ledsen över att livet har tagit en viss sväng som jag inte var beredd att ta ännu, men om det är såhär livet vill att jag ska ha det, så kanske det är så. Min fjäril andas knappt för jag vet inte hur den ska hantera situationen som uppkommit känns. Personen känns allt igenom falsk, falsk så att det skriker och det kära vänner gör ondare än något annat. Det är bara ett spel utåt och jag faller som en drottning ska när en drottning offrar sig i schack, för att kungen inte ska bli slagen. I sprillror. Jag är bara detta schackspel som jag utformat till min egna värld, den drar jag mig tillbaka i nu. Jag är ett vackert skal att se på, något som faller några i smaken, men inget mer. Jag är inget annat än ett skal för er, men jag har själv byggt upp den situationen och jag får leva med den, så enkelt är det. Men att du ens har mage att göra som du gör, det äcklar mig. Jag önskar så gärna att jag inte hade något som höll mig kvar just nu, men problemet är att du inte ens vet vem du är. Eller för den delen bryr dig och det min kära vän, det sårar mer än något annat.

Nu ska jag sy ännu mer.

xo xo
Ciao!

Why am I loved only when I'm gone?

Idag har jag inte så mycket att skriva, har köpt hem Guitar Hero till brorsan, så nu ska jag väl antagligen också börja spela? Hahaha! Jag har inte tålamodet att lära mig sånt tyvärr. Men jag ska väl lära mig någon gång, även om det känns lite höst - 07... Haha! Nåväl, lite underhållning kan jag väl behöva om man säger så!

Ikväll ska jag ut, vilket ska bli intressant, vi får se hur jag mår imorgon. Med tanke på hur jag brukar känna efter en fest.

Varför känns ni så avlägsna?

xo xo
Ciao!

Fame, I'm gonna live forever, baby, remember my name...

Nu har min bror gått ut skolan, snacka om drag. Mer drag bland studentfolk har jag inte sett. Sånt jävla party om man säger så. Snacka om en lycklig syster som stod där bland alla och grattade min bror igår. Utan honom i mitt liv, skulle jag gett upp för längesen. Det är nog ingen som står mig så nära som min bror. Min andra bror är det lite mer år mellan, men jag och Thomas är nära, 3 år... Så jag vet inte hur jag skulle kunna klara av ett liv utan honom. Han och min andra bror är mitt allt. Det finns inga människor som kommer i närheten av mina bröder... Jag älskar mina vänner, men med mina bröder finns en annan kärlek, det är blodsband mellan oss och kärleken är inte tillräcklig för att skriva ner i ord. Den är enorm, att se hur min stora lillebror nu klarat av gymnasiet gör min lycka så total som den kan bli, om man säger så. Jag gråter nästan när jag tänker på det.

För några år sedan hade jag inte alls stått lika nära min familj som jag gör nu, men jag älskar verkligen min familj. Vi är lite annorlunda på ett bra sätt. Och i höst när jag börjat plugga ska jag även vara med på pappas auktioner och se hur han arbetar, det är aldrig dåligt att ha två jobb om man säger så. Så antikviteter kommer bli min vardag också har jag bestämt. Med hjälp av pappa då, självklart om man säger så ;) Utan honom och mamma som tror stenhårt på att jag kommer att klara det och med deras hjälp kommer jag att kunna gå i skolan och sedan jobba med det jag vill. Jag kan inte tacka dem, det finns inga ord för hur jag ska kunna tacka dem. De hjälper mig hela tiden, oavsett vad det gäller. Jag älskar min familj över allt annat. De är de viktigaste människorna i mitt liv.

Nu till något annat, som jag nämde ovan, jag ska börja skolan till hösten. Jag har kommit in på tillskärarakademin och jag ska söka till Modeskolan och sen kommer jag välja mellan de två om jag kommer in på båda, jag vet vilken det lutar åt och jag vet att jag kommer att klara det. Jag är starkare idag än vad jag var för 3 år sedan, nu kan inget stoppa mig längre. Jag kommer att bli någon, vissa saker känner man bara på sig, men jag kommer att få kämpa för det och det gör det ännu mera åtråvärt. SNACKA OM LYCKA!!! Jag har beviset i min hand om att jag faktiskt kan sy! Jag är överlycklig. Jag kom in på tillskärarakademin, vilket i sin tur innebär att jag faktiskt har kunskaperna för att gå basåret och lära mig ännu mer! NU är lyckan total! Inget ska få ta ner mig, för jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma in där. Men tji fick jag! Haha! Jag kan, när jag vill.

Nu ska jag sy klart min kusins klänning, ska sitta inatt och jobba stenhårt med fodret och med skenorna, sen är nästan allt klart! WOHO!

xo xo
Ciao!

I've made it!

Idag tar min brorsa studenten, så jag har inte tid överhuvudtaget att sitta här. Haha!

Jag är nog den lyckligaste människan i världen, då jag även kommit in på tillskärarakademin.
Snacka om lycka! Jag skrek när jag såg att jag kommit in. Förstår ni hur lycklig jag är?

xo xo
Ciao!

Fuck it up and let it go!

Nu har jag drömt otäcka drömmar två nätter i rad, som jag inte förstår mig på överhuvudtaget. De är bara allmänt obehagliga om man säger så. Men det är bara drömmar om man säger så, inget annat och det är väl tur om man säger så. Jag har aldrig drömt något som sen slagit in och det är väl tur det, med tanke på vad jag drömmer. Men ändå drömmarna är ändå så pass verkliga att de kan ha varit verkliga, det skrämmer mig.

Idag ska jag sy, städa, baka och vara hos psykologen, det ska bli en intressant dag om man säger så, mycket man ska hinna med. Men jag hinner om jag tar en sak i taget, imorgon är en stor del över och det blir skönt om man säger så, då är det bara resten kvar, eller två saker och dessa kommer flyta på normalt om man säger så. Det är inför imorgon jag är stressad och uppjagad, imorgon tar min bror studenten och vi ska ha mottagning här. Vi får se hur det går, om det går som jag vill, funkar allt.

Jag vill till Arvika och funderar starkt på att åka, om man säger så. Men då ska jag bo ensam i ett tält och liknande, självklart kommer det finnas tonvis med människor där som jag kan vara med, men ändå att inte ha någon att åka med, känns lite träligt. Visst jag tycker om att vara ensam och jag sov mestadels själv i Malins tält förra året på Arvika, så jag fick min privata del lite sådär. Det gillade jag, men ändå är det skönt att ha någon att åka med, i år har jag ingen. Vi får se, om jag åker, missar jag en annan sak. Men det kommer ca 20 band till Arvika som jag vill se, HA! Slå den om ni kan. 20 band! Hahahaha! Snacka om att jag skulle tillbringa mycket tid på festivalområdet istället för i campet, men det är ju i campet allt det roliga händer och där alla underbara människor är. Arvika är en så jävla mysig festival och jag vill så gärna åka. Vi får helt enkelt se hur det blir. Eller om jag gör något annat... Men att missa Combichrist, det är fan dåligt av mig.

Nu ska jag städa tills klockan är 11 och sedan ska jag bege mig in till stan och sedan hem och börja sy och baka... Denna dag kommer att gå snabbt känner jag.

xo xo
Ciao!

I just wanna wrap myself into silk and never come out again...

Vad hände? Det undrar jag just nu, förra veckan var jag så djupt involverad i mina projekt när det gäller mitt syeende att jag knappt gjorde något annat. Men sen nu, helt plötsligt så är allt som bortblåst, jag är inte ett dugg peppad till att göra något alls, utan bara vara still och vagga mig in i någon sorts silkeskokong och bara inte finnas ett tag. Varför känner jag såhär? Jag har haft mina toppen dagar, men nu är jag nere igen. Vad hände är det enda som cirkulerar i min hjärna. Jag vill inte förlora skaparglädjen på detta sätt. Jag kan inte låta det ske. Det får inte ske om man säger så.
Hur ska jag klara av att gå i skolan i ett år om jag kommer att ha sådana svackor då jag inte klarar av att arbeta? Varför låter jag detta ske?

Jag kommer antagligen att gå på Dekadance på lördag, ska bli intressant och se vad som händer där om man säger så. Det är som sagt inte som det var innan, kanske är det bäst det sker just nu, men något skaver, det är som oingådda skor, det ger skavsår och jävligt ont i fötterna. Det känns som om jag går i fel skor just nu.
Appropå skor, jag vågade räkna mina skokartonger och de jag har borta i min skohörna och jag kom på att det var lite väl många, jag vågar inte säga hur många, för ja, vad säger man, det är många. Då räknade jag inte dem under sängen eller de i hallen, eller de i min garderob och jag kan lova er att det är många som jag har. Jag blir nästan rädd för hur många det faktiskt är och JA, större delen är högklackade skor om man säger så! Haha!

Jag vet inte riktigt om jag vill skriva ur mig allt som jag känner just nu, men det är ett virrvarr av känslor som finns inuti mig och jag vet varken var jag börjar eller slutar.

Och btw, skaffa inte en blogg om ni inte kan gå ut med det ni säger offentligt, det är bara onödigt, sina innersta tankar skriver man ner i en egen dagbok som ingen får läsa. Bloggar är offentliga och det ska ni veta om. Visst kan jag förstå att man inte vill att alla ska läsa ens innersta tankar, men att göra nästintill alla inlägg hemliga, det är bara onödigt. Men det är min åsikt. Stå för den människa du är. Och kan inte en människa acceptera dig för den du är, då är det helt enkelt att bara strunta i den.

xo xo
Ciao!

Don't stop me now, don't need to catch my breath, I can go on and on and on...

Idag är det bara två dagar kvar till min brors student, snacka om att jag är stressad. Jag ska hinna göra så jävla mycket innan torsdag och jag vill verkligen bli klar med en del saker om man säger så. Jag har inte tiden efteråt att göra vissa saker. Lite tid, men inte så mycket som jag skulle vilja om man säger så. Men det jag gör till min kusin kommer att bli superbra det säger jag bara, hehe! Jag anstränger mig verkligen för att göra det så bra som jag bara kan. Det är inte så mycket kvar nu om man säger så, men ändå mycket arbete. Ska bli intressant att se hur det blir om man säger så.

Jag tror att min brorsas student kommer bli bättre än min egna, jag känner det på mig. Kommer att ha ett lyckorus inom mig som jag inte haft tidigare, haha!
Jag har egentligen inte tid att tänka på hur jag mår just nu, men inombords så är allt inte okej, om man säger så. Jag vet inte alls var jag står inom vissa saker och jag vet inte om jag vill veta heller. Vissa saker kommer kanske till ett slut även om man inte vill. Men vad vet jag, det kanske vänder? Men jag är inte säker. Inte alls och det tynger mig.

Nu ska jag snart ner i tvättstugan och hämta upp min tvätt, om sisådär 20 minuter.

xo xo
Ciao!

I'll be your one stop, candy shop...

Imorgon är hälften av alla mina vänner påväg ner till SRF för att festa i vecka och jag sitter här och ska ta hand om min brors student. Visserligen är det party i över 3 dagar i slutet av veckan, men jag vet ärligt talat inte om jag orkar parta loss så pass länge, jag är inte en person som älskar det på det sättet. Men vi får se, hur det blir. Något roligt händer det väl alltid.
Torsdag: Drumcode, Fredag: 90's och Lördag: Dekadance... Får se vad det blir. Jag vet inte ens om jag är sugen på Dekadance just nu, eller något annat heller. Men det lär väl bli som vanligt. Jag har iaf en outfit till Dekadance, som jag hade tänkt använda... Dags för den känner jag, men jag kanske och jag kommer antagligen ändra mig i sista minuten, då är allt som det ska.

Annars så rullar livet vidare, om någon timme ska jag iväg och prata med min psykolog och det ska bli ruskigt skönt, har en del att prata om. Har inte träffat henne på över en vecka. Så det känns bra att träffa henne och prata. Jag ska prata med henne om hur jag ska göra med en sak, vi får se.
En annan lättnad har lyft från mina axlar idag, jag är lugn. Så enkelt är det. Men men, vi får väl se om jag blir orolig igen, det vet vi aldrig.

Jag vill göra en sak på en fest, får se om det blir det, haha! Skulle vara super roligt, men jag tror de är lite över gränsen där. Men men, det är alltid kul att testa gränser. Samt även se var min går någonstans. Hahaha!

xo xo
Ciao!

First you say love me, then you wanna leave me, then you say you're sorry, you play the game so well....

Nu har jag äntligen sovit ut, efter några dagar med mindre sömn, inatt somnade jag tidigt och vaknade helt okej, nyss. Haha! Jag behövde verkligen sova, om man säger så. Så nu är jag back on track hoppas jag. Jag är visserligen inte speciellt efter i mina projekt, men ändå. Det blir som det blir om man säger så. Snart ska jag sätta mig vid symaskinen och sy in det sista på det jag håller på med till min kusin, hon kommer hit vid 12-snåret.

Jag vet inte hur jag ska förklara vad jag känner för honom, eller hur trygg jag är. Eller hur han får mig att känna mig, för jag är inte säker. Är det falsk trygghet eller är det äkta? Jag vet inte. Det lär jag väl märka så snart jag bara kan om man säger så. Det är väl ungefär halv bestämt att vi ska ses mer, så att vi lär känna varandra, men risken finns väl alltid där att man faller tillbaka. Men jag ska ta det lugnt om man säger så och jag tar det lugnt. Jag vill ta det lugnt, om det så ska ta flera år, så får det göra det. Det känns som vi ska bygga upp något och inte rasera det, utan det ska stå stabilt. Han är min baby, mer kan man inte säga.

Nåväl, ska jag börja modeblogga eller inte? Det skulle vara lite roligt, men jag vet fortfarande inte. Jag får nog se hur jag ska göra med den saken, jag lägger kanske in lite saker här då och då, den som lever får se.

xo xo
Ciao!

We'll keep on fighting til' the end...

Idag åkte min vän Anna hem, det kändes väldigt tråkigt. Jag har haft det superduper kul när hon varit här. Helter Skelter, mycket skratt, KIZZ och nu är jag så hes att jag inte vet vad. Jävligt trött är jag också, om man säger så. Sov inte bra inatt heller och känner fortfarande lite av att jag drack en del i torsdags, men jag drack definitivt inget igår. Jag klarade inte av det om man säger så.

Jag gillade KIZZ, men det var mer showen som stal uppmärksamheten och inte själva sången som jag brukar gilla mest. Nu är jag inget inbitet KIZZ-fan, men jag gillar en del låtar, de jag däremot vill se och alltid kommer vilja se är Queen, de är gudarna. Freddie är fortfarande mannen som är den största entertainern i världen, ingen slår det han gjorde på scenen. Men besviken är jag inte. Nu ser jag framemot Iron Maiden, då blir det party soom faan om man säger så. Haha!

Och det är inte så många som förstår hur det funkar mellan mig och min baby om man säger så. Det är ganska så intressant. Ja, Kristine kvällen blev bara bättre och bättre om man säger så. Jag ska förklara hur saker funkar när det gäller oss, så du förstår varför han gör som han gör. Det är liksom inget jag bryr mig om längre. Men jag har enorma känslor för honom... Haha, det pirrar lite liksom och jag befinner mig i lyckorus när jag är i hans närhet.

Nu ska jag lyssna på Queen och njuta. Samt skriva ansökningar till en annan skola! Wish me luck!

xo xo
Ciao!

My sugar is raw...

Bakis, trött och lite mer bakis, men jag kunde inte sova längre än vad jag gjorde, även om jag önskar att jag kunde fått lite mer än 4 timmars sömn, men min kropp vill väl inte. Så enkelt är det. Men som man bäddar får man ligga, om man säger så. Jag ska egentligen inte dricka alkohol, men det blir en del iaf, om man säger så. Igår blev det inte en enorm mängd, men ändå så att jag är lite bakis idag.

Igår gick väldigt väl, jag är hans, det finns något där, när vi ses som inte riktigt går att förklara, men "det" finns mellan oss, annars skulle det inte vara som det är, det vet jag. Annars hade jag gett upp honom, det gör jag med de flesta. Jag förlorar mig in i hans charm och ögon så fort han pratar... Jag lämnar mycket osagt, för jag vill inte berätta allt. Men jag blir lycklig i hans närvaro. Det är det enda ni behöver veta.

Ikväll blir det KISS, WOHO! Ska bli sjukt kul om man säger så! Men jag vill fortfarande se Queen... Inget kan mäta sig med dem. End of discussion.

xo xo
Ciao!

So stick around, cause we might miss you...

Idag har jag inte så mycket att skriva, ska till Modeskolan och gå på öppethus idag... WOHO! Ska bli super!
Anna är även här, vilket gör vardagen lite roligare än vanligt!

Nu ska jag inte sitta och skriva mer, ska lyssna på KISS för imorgon gäller det... Haha, jag vill dock hellre se Queen, men det är jag det. Som alltid.

xo xo
Ciao!

Sometimes, when the living is easy...

Nu ska jag sticka in till stan för att hämta Anna, ska bli sjukt kul att hon är här några dagar, WOHO! Party, party! Så jag hinner inte skriva så värst mycket om jag inte skriver på några minuter, ska ta bussen som går om ca 20 min...

Jag håller på med flera projekt med mina saker och jag får se vad det blir av dem, snygga blir de i alla fall. Det blir de nästan alltid, när de blir som jag vill, om man säger så. Så idag ska jag fixa lite mer saker på kläderna jag håller på med, skriva klart mitt personliga brev och skicka iväg ansökan till Tillskärarakademin. Det blir intressant.

xo xo
Ciao!

What are you waiting for, nobody's gonna show you how!

Imorgon kommer Anna, vilket ska bli superduper roligt! Jag hoppas att hon tar ut mig ur min lilla bubbla som jag befinner mig i. Där jag bara vill skapa, jag skulle kunna sitta och skapa dagarna i ända och hela nätterna om det inte vore så att jag behövde sömn, men jag vill bara skapa just nu, det kliar i fingrarna för att jag vill ha så mycket och gärna saker som ingen annan har, utan som bara jag har. Pga tyget, modellen eller andra saker.

Jag håller på med 4 olika saker just nu, och alla dem ska jag göra klart innan sommaren börjar, med tanke på att en är meningen att jag ska använda under ett speciellt tillfälle. Det är så sinnessjukt kul att skapa att jag inte tror att människor förstår hur kul jag tycker att det är. Att gå från en idé i huvudet, till en skiss, till ett mönster och sedan ett plagg, som ingen annan har. Eller i alla fall ingen jag känner, det är sagolikt kul ska jag säga er. Att skaparlusten är tillbaka och jag hellre går i ett eget sytt plagg än ett köpt är väldigt hälsosamt för min plånbok också om man säger så! Jag vill verkligen skapa så mycket jag kan i sommar, bara för att bevisa att jag kan om man säger så, haha! Så nu gäller det att ligga i, om man säger så.

Jag har en del saker jag vill få sagda men jag låter bli, det är mina privata tankar om man säger så, inget annat. Jag kommer dock att skriva ner dem någonstans. Jag hittade en gammal dikt igår, som jag skrev när jag var arg, jag skriver okej då, om man säger så. Nåväl nog om det, nu ska jag sy.

xo xo
Ciao!

Have anybody told you, that you are beautiful?

Igår var jag på toppen och idag åkte jag ner, hårt och det enda jag vill är att krypa undet täcket och låta dagen gå över om man säger så. Men idag ska jag göra den sista provningen och den ska gå utmärkt hade jag tänkt iaf, bara små saker som ska ändras, sen börjar det jobbet som jag faktiskt tycker är det roligaste, för att sedan göra slutprodukten. Vacker som få kommer den att bli i alla fall om man säger så. Otroligt vacker och bär min kusin upp den som jag vill, ja då är det ännu bättre. Jag hoppas innerligt att hon gör det. Då blir jag glad, otroligt glad.

Jag har inte så mycket att skriva idag, tänkte bara uppdatera er om att för första gången på mer än 7 år såg jag ESC i lördags och jag hejade inte på Sverige eller på de som vann. Så enkelt är det. Jag tror faktiskt inte jag kollat på själva ESC på över 10 år för att vara ärlig... Så tråkigt tycker jag att det är.

xo xo
Ciao!

Tired of being alone...

Idag har jag sytt, sytt och återigen sytt. Samt planerat min brors studentmottagning. Det känns bra att han tar studenten nu, stoltare syster får man nog leta efter. Jag är så stolt, så det skriker om det. Och jag ska se till att han får en ljusblå slips till sin student, så han matchar min klänning, något måste ju matcha så att det verkligen syns att jag varit med lite och bestämt. Detta är mer spännande än min egna student om jag ska vara ärlig. Man blir lyckligare på något sätt, för man vet vad personen gått igenom.

Jag ska tills på torsdag, sytt minst två klänningar om man säger så, jag vill bara sitta och sy hela tiden och just nu har jag draperat en klänning på min provdocka, en maxidress som jag ska ha, jag vill som sagt verkligen ha en och finns det inga som passar i bysten så syr man en själv. Så enkelt är det. Man måste vara lite flexibel när det gäller sånt där. Imorgon är det sista provningen på en sak jag håller på med, sen blir det åka av och jag kommer verkligen se till att den blir så bra som den bara kan bli.

Jag är innerligt trött på att vara ensam just nu, men jag har valt det själv och det valet står jag för. I veckan kommer jag träffa massa vänner och det kommer att bli underbart om man säger så! Jag ser framemot det. Ska bli en intressant vecka om man säger så! Hehe!

xo xo
Ciao!

Let the music pull you through it, til the break of dawn...

Idag har jag sovit ut och det känns jävligt skönt att ha gjort det. Nu är det inte långt kvar innan Anna kommer och det ser jag framemot enormt mycket! Ska bli så underbart kul! Woho! Jag ska sätta mig och sprätta en del just nu och se till att jag får till det jag håller på att sy, ska bli intressant hur jag får till allt i slutändan om man säger så. Men det ser ut att bli bättre och bättre, så jag tror på att jag faktiskt kan detta nu! Jag får inte tvivla på mig själv så mycket. Jag har blicken för hur jag vill ha plagget och det kommer bli som jag vill och förhoppningsvis min kusin också. Hon blev nöjd när vi provade den och jag hoppas på det bästa!

Nu ska jag sätta mig vid min bäbis och se till att jag får i ordning det jag håller på med, det ska bli bra, så kan jag börja med det jag själv ska ha sen.

Ibland väntar man för länge och ibland för kort på att saker ska hända, men vad gör man inte för att hålla fast vid sin ståndpunkt. Nu får vi väl se.

xo xo
Ciao!

Why are you dragging yourself in the dirt?

Varför sitter jag och bloggar, en fredagskväll, det är party runt om i stan och allt därtill, jo, jag känner inte för det längre. Jag känner inte för hejdlösa fyllor eller slöddriga äckel som stöter på en. Jag har fått nog, nu blir det med måtta som gäller. Jag har verkligen fått nog just nu, jag är i en svacka jag vet det, men denna har hållt i sig lite för länge och lite för hårt nu, för att vara bra för mig. Varför måste vi vara packade för att ha kul? Det har jag börjat ifrågasätta hårt för mig själv just nu. Senast jag var full, slutade det i katastrof för min del, utan att gå in på detaljer. Det var en katastrofal kväll, med tanke på vad som hände och jag är fortfarande, ja vad ska man säga, besviken över hur människor beter sig?

Just nu känner jag mestadels bara för att låsa in mig och skapa så mycket jag bara kan, inte sluta och bara vara kreativ, men man måste ändå ha mänsklig kontakt och det får man genom att umgås med sina vänner på helgen när de är lediga. Men om man inte orkar mer då? Måste man. När man bara har lust att stänga in sig och inte vara benägen om sällskap, ska man då dra sig ut, sätta på sig ett låtsas leende och bara le som om allt vore okej? Jag vet inte om jag kan vara den personen längre, ett allvarligare jag och ett jag som strävar efter att bli något mer har trätt fram och vill inte slås undan av en person som sätter på sig en mask varenda gång hon går ut. Utan vill vara den hon föddes att bli. En genuin verklig människa som inte är falsk. Jag jobbar hårt på att hon ska få komma ut.

Ja, nu ska jag inte döda er med mitt trista dösnack så här på fredagskvällen.

xo xo
Ciao!

Nothing makes sense right now...

Idag har jag nästan inget vettigt att säga, det är tidigt på morgonen och jag har absolut inget att göra, förutom att vänta på att jag ska iväg... Jag sitter och väntar med spänning för att se om jag har lust att skriva något mer än detta, men inget kommer upp i mitt huvud om man säger så. Jag är trött just nu, så jag skriver senare.

xo xo
Ciao!

Summertime, and the living, is it easy?

När sommaren nalkas, då är det hög tid för varje människa boende i Sverige att vara ute, så fort det är sol. Det är nästan som ett måste, det är grillning, midsommar, festivaler, bad och allt därtill. Om man inte gillar det då? Om man tycker att det börjar bli klichéer alltihoppa, vad gör man då? Kryper ihop i sängen och hoppas att sommaren ska gå över snabbt? Jag älskar när det är varmt, ta det inte fel, men jag gillar sommaren inte lika mycket som jag en gång gjorde. Allt känns som en klyscha och jag vet inte riktigt om jag vill vara i den längre. Jag vet faktiskt inte vad jag förväntas göra i sommar, men det där med att man måste vara ute när det är sol, är jag heligt och innerligt trött på. Visst vi har inte lika mycket sol som de har i de nedre delarna av Europa, men vi har ett helt annat förhållningsätt till solen också, men det är bara något jag tror. Det är inte inne längre att vara superbrun eller ha sönderbränd hud. Det är liksom inte okej i mina ögon. Visst kan man vara ute i solen, men med måtta. Allt med måtta, så gäller det för mig. Jag sitter hellre i skuggan än i solen på sommaren. Det ska dock inte förtas att jag älskar svala sommarnätter, då trivs jag som fisken i vattnet, för det är varken varmt eller kallt.

Idag har jag beställt betyg och alltdärtill, så att jag kan få iväg min ansökan till skolorna, får dem om en vecka, så då ska jag ned och hämta dem, ska bli skönt att få iväg allt och bli klar med det jag vill bli klar med. Jag vill in på en skola i höst och plugga, så att jag kan bli det jag vill bli. Sikta mot stjärnorna och du kommer till grantopparna, sikta mot grantopparna och du kommer bara en bit upp i granen. Det har jag ältat i flera år nu, man måste sikta högt för att komma högt, man kan inte tro att allt löser sig om man inte själv sätter igång processen. Så vad väntar jag på? Jag vet inte, för det finns ingen enkel väg jag kan gå för att komma dit jag vill, men den som lever får se. Hur kommer det att bli med min framtid? Den är ovis och jag tycker inte om det. Vissa människor går rakt igenom livet, lever ett mediokert liv och trivs med det. Jag skulle aldrig trivas med ett liv, där jag aldrig utvecklades, där jag inte var i ständig utveckling. För det vill jag vara. En ständig process med att bli något bättre än det jag var innan, nåväl. Vi får väl se hur det går.

Nu ska jag gå och göra mönster.

xo xo
Ciao!

I got to go crazy, just to stay sane...

Det känns som om jag inte riktigt har någon kontroll över vad som sker i mitt liv just nu, ansökningarna ska in om bara några dagar, i alla fall till en skola och jag vill för allt i världen börja plugga igen. Jag vill bli något, inte bara en medel människa, som jag tror att jag kommer bli om jag inte blir det jag drömmer om. Men drömmar kostar pengar, men om jag verkligen vill, då kommer det att lösa sig, det vet jag. Jag har alltid ett stöd hemifrån när det gäller sånt här. Så nu ska jag se till att få med allt och sedan ska jag söka och se vad som händer.

Jag tror att jag kommer att klara mer saker än vad jag förväntas klara av, nu när jag håller på att göra mig fri från allt. Det är en lång resa, men jag ska bannemig klara den också. Jag kanske ska börja på stämningsstabiliserande medel och då ruckas min bild helt om. Jag måste visa för min psykolog hur jag faktiskt fungerar. Det blir jobbigt, men jag måste få ut allt, inget får stanna kvar inom mig längre, jag kommer inte kunna gå vidare då.

Så hur långt kan jag gå innan jag blir galen?

xo xo
Ciao!

Catch me on the floor, please!

Ja, ännu en dag har passerat och jag har gjort lite saker, såsom skickat efter personbevis, fixat lite andra saker med mina kläder och så. Har även pratat med mannen som jag tycker att jag har "det" med, men vad är "det"? Är det när man känner att man bara vill vara med den personen, eller när man vet att man hittat rätt och inte känner att man behöver leta längre. Jag vet inte, jag har många år framöver att hitta Mr Right, om han nu finns. För är det så att man ska tro på att en Mr Right finns och om han finns, varför tar det sådan tid att finna honom? För låt oss säga att vi har en man som är helt perfekt, finns denna personen verkligen? För ingen människa är väl perfekt, eller finns det dem man ser förbi alla deras brister och fel och anser att det ändå är rätt okej? Eller vad ska man säga egentligen?

Jag har hittat helt underbara kläder som jag definitivt vill ha, gee miiig! Så underbara, men om jag skulle få det, skulle jag bli lyckligare, nej, det skulle jag inte. Skulle det tillfredställa mina behov för stunden? Ja, det skulle det göra, med all säkerhet om man säger så. Men varför ska jag inte vara tillfreds hela tiden, utan bara då och då? Jag vill bli lycklig, men jag vet inte om jag någonsin kan bli det. För om jag blir lycklig, vem blir jag då? Jag vet nämligen inte det. Frågan kvarstår tills vidare.

Jag funderar på att ta det lugnt ännu en helg, för nästa vecka sätter det fart om man säger så... Nästa vecka ska allt vara klart, får se hur det går... Ska fixa lite saker imorgon och se till att få iväg sakerna, så att jag verkligen har min höst säkrad.

xo xo
Ciao!

Always the bridesmaid, never the bride...

Imorse höll jag på att försova mig när jag skulle till psykologen, kommer inte träffa henne på två veckor nu, känns lagom bra om jag ska vara ärlig, men jag fick henne telefonnummer om det skulle vara något, eller så får jag maila. Jag har det som trygghet att träffa min psykolog en gång i veckan, men man kan inte alltid få allt man vill ha. Men idag gick samtalet bra, har en oroande känsla i magen och jag trivs inte med den, men jag måste leva med den. Ska iväg och träffa min läkare nu, om en liten stund, ska först ner till Täbban och hämta ut lite medicin, som jag måste hålla koll på... Så att ni vet. Fast vem skulle bry sig egentligen? Förutom jag, som det berör.

Jag har en distinkt känsla av att när jag får det jag vill ha, så lämnar jag det. Jag vill aldrig ha det igen, nu gäller inte det kläder, skor eller liknande saker som berör ytan, utan mer de djupa sakerna som kärlek till män, till exempel. Får jag som jag vill, så vill jag inte ha det. Fast å andra sidan, när jag inte kan få något så vill jag ha det ännu mer, det är som om det jag får det motarbetar jag och det jag inte kan få, det vill jag ha ännu mer och jag vill, vill, vill ha. Det är som förbjudet godis, man vill ha men man får inte. Fungerar många såhär, eller är det något egendomligt med mitt beteende? Det har jag börjat ifrågasätta hos mig själv. Jag skär mig själv i bitar för att ta reda på svaret, men frågan är om jag får något.

I veckan ska jag skicka in alla ansökningar till Tillskärarakademin och söka och hoppas. Ni får hålla tummarna för mig, för jag vill komma någonstans och inte stanna upp längre. Så wish me luck...

xo xo
Ciao!

On and on and on, the beat goes...

Idag har jag varit hos mina kusiner och haft det trevligt, vaknade av att mamma öppnade dörren och sa att vi skulle åka inom en timme, lagom kul. Som jag har sovit inatt... Haha!

Jag har inte så mycket att göra just nu, men jag har hittat en massa latexkläder som jag vill ha, jag älskar latex så nu sitter jag och verkligen är supersugen att köpa en massa, men det kostar, men fan vad snyggt det är! Loove it!

Imorgon ska jag upp tidigt, så jag måste somna tidigt, så enkelt är det.

xo xo
Ciao!

Today I woke up to a rainy day...

Idag vaknade jag tidigt, jag sov väl cirka 6-7 timmar och det gick okej, men ändå känner jag mig inte på topp. Jag är visserligen aldrig på topp, men jag vet att det är så mitt liv ser ut. Inte så mycket mer än det.

Har lyssnat på Queen hela förmiddagen och kan utan tvekan säga att Freddie Mercury var den bästa entertainern som fanns, ingen idag kommer upp i hans klass, tyvärr. Ingen kan någonsin vara lika bra som Queen var och Freddie. Om man kan känna kärlek, så är det inför den gruppen och den mannen jag känner min kärlek, inom musik då. Visst känner jag kärlek till andra musikaliska människor, men inte på samma sätt som jag gör inför Queen och Freddie, nästan alla andra gruppen har inget att komma med idag om man jämför dem. Queen är de bästa av de bästa. Visserligen håller jag hårt om Pink Floyd också, men det är mest de grupper och musiker jag har växt upp med som jag håller så varmt om hjärtat.

Igår hittade jag en helt sagolik klänning som självklart finns i min garderob nu, vad förväntar ni er? När jag hittar en vintage-klänning som verkligen sitter perfekt, inte har några fläckar eller något sånt, klart att jag slår till och jag får ett litet lyckorus inom mig, för då känner jag att jag har fyndat, mina vintageklänningar utökas ständigt, när jag väl hittar något som passar mig. Får se om jag gör klänningen som jag kanske skulle bära på min brors student när jag nu har denna helt magnifika klänning som bara är så perfekt den kan bli. Enligt min mor är jag född under fel tidsepok, jag borde varit född under 50-talet... Och det känner jag kan stämma till viss del. Jag älskar 50-talet. Vi får väl se hur det går... Klänningen är iaf ett mästerverk och jag kan bära upp den! Så nu är jag lite gladare.

Nu ska jag göra något vettigare av min tid.

xo xo
Ciao!

It's like a highway that has dangerous curves....

Idag har jag inte ork till att skriva något, jag är helt dränerad på allt som kallas känslor att jag inte ens vet om jag har några, jag är totalt orkelös, vilket jag inte vill vara. Igår var jag så högt upp så att det inte fanns, nästan inget kunde ta ner mig, men idag har jag åkt ner igen och jag tycker inte om det, jag gillar inte att mitt humör svänger så mycket och att jag inte kan påverka det och det bara händer. Varför vill jag inte gå ut i bloggen, men det känns som om någon slagit mig hårt i en vägg och jag har tuppat av, för att vakna och inte veta var jag är. Ingen matlust, inget överhuvudtaget.

Jag ska i alla fall göra mig i ordning nu för jag ska iväg om en stund, ska bli intressant och se hur människan jag ska träffa är, så jag ser fram emot det.

xo xo
Ciao!

When we judge, do we judge ourselfes too?

Varför dömer vi människor mer än vad vi borde egentligen? Vi är inte så mycket bättre själva, när vi tänker efter. Vad ger oss då rätten att döma en människa, utan att riktiga fakta i handen och även om vi har fakta i handen, kommer vi att använda den rätt eller kommer vi hålla undan den riktiga sanningen? Det som faktiskt förundrar mig är att jag sägs ha dubbelmoral, jag säger en sak, gör en annan. Det finns för mycket människor som gör så, utan att tänka efter. De säger en sak, men gör en helt annan, varför ska de döma ut mig? Jag kan mycket väl förstå att man dömer en människa, jag dömer mig själv hela tiden, jag behöver inte en människa som påminner mig om mina brister, jag vet dem redan. Och ja jag ältar vissa saker mer än andra, varför gör jag det då, varför stannar vi hos en person även om den personen beter sig som skit? Jo, för att vi hoppas, vi kanske är naiva, men när det kommer till kärlek, är vi inte blinda?

Vad händer egentligen när vi dömt dessa människor, blir de annorlunda i våra ögon, eller har vi redan en bild av hur vi vill att de ska vara och därav är de så. Det finns inte en människa i denna värld, som inte har en brist, eller gör fel ibland, varför ska då promt människor se fel i vissa saker och i andra inte. Jo, jag tror de beror på hur vi blivit uppfostrade, jag har en känsla att det har med saken att göra. Att vissa saker ser vi som självklara, andra ser vi inte alls lika klara som vi borde. Detta gäller då inte allt, men är det inte relativt vad som är rätt och fel. Det som är fel i mina ögon är inte fel i dina, det kanske är tvärtom att det du tycker inte alls är det jag tycker. Människor har alltid rätt att ha en egen åsikt, men när man säger något, borde man inte tänka på konsekvenserna av det man säger? Man ska tänka innan man talar, vilket ytterst få människor verkar göra. Nog om det.

Jag fick reda på en sak om en såkallad bloggare som är ganska så känd, namnet är Blondinbella och jag kan inte känna något annat än sorg inför denna lilla flicka. Hon vet inte bättre. Och alla ni som gillar henne, tänk efter ett tag, vad säger hon egentligen i sin blogg? Hon har till och med skapat en blogg för människor som hatar henne, så hon kan tjäna ännu mer pengar, vad gör det henne till egentligen? Att hon tycker att det är okej att klanka ner på henne, utan att hon bryr sig, där har vi ett tecken på att inte ha någon självinsikt, utan mer bara "Jag är bäst, snyggast och den mest underbara människan", vilket jag inte tycker att hon verkar vara. Hon talar nedlåtande mot människor som är överviktiga, de som inte tycker som hon gör och liknande. Tyvärr bruden, mig köper du inte. Jag tycker bara så synd om henne, att hon inte förstår... Och nej det handlar inte om avundsjuka, utan mer om att bruden är så pass korkad att jag inte vet vad...

Nu väntar jag spänt på säsongsavslutningen av Gossip Girl, ska bli sjukt spännande att se vad som händer. Man kan inte låta bli. Precis som jag längtar tills Sex and The City har premiär i sommar, can't wait anymore!

xo xo
Ciao!

So far away, you're so far away...

Igår var det en ganska annorlunda dag mot hur jag brukar leva mina dagar, var ute och åt med en pojk och hade det riktigt trevligt. Ändå tänker jag på honom, vilket jag inte gillar, jag vill inte tänka på honom. Som han jag träffade igår sa, jag skulle inte släppa dig om jag hade dig. Nu är det så att ingen har mig, jag tror ingen någonsin kommer att ha mig, jag är svårfångad, när det kommer till det där. Jag vill inte vara någons, utan springer hellre fri. Jag hade det i alla fall trevligt igår.

Inatt blir det att gå och lägga sig tidigt tror jag, är så satans trött, visst jag har sovit exakt de timmar jag ska sova, men under helt fel tid. Nu får det bli ändring på det. Jag vill sova normalt och utan mediciner, men om det går, vet jag inte. Jag lär väl märka när jag väl ska sätta ur medicinen.

Jag har inte så mycket att säga idag, men jag har en del tankar som jag väljer att behålla för mig själv. Någon som kan svara på frågan, om vad kärlek är? Och när vet man när man är kär? Det vet nämligen inte jag.

xo xo
Ciao!

Old loves they die hard, Old lies they die harder...

Jag är beredd på att ge upp nu, men jag har aldrig gett mig tidigare, utan kämpar till slutet. Ska jag göra det denna gång också? Eller ska jag ge upp, det är mina funderingar idag. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra när det gäller vissa saker, men jag vill inte ge upp en person jag känner att jag har "det" med, såsom jag känner för honom, har jag aldrig känt för någon innan, ska man bara ge upp för att det är lite problem i vägen för en? Jag gör inte det, jag fortsätter, tills mina knän är söndriga och mitt hjärta helt brustet. Men jag har aldrig haft ett helt brutet hjärta, jag vet inte hur det känns, jag vet bara hur det är att falla i bitar. Ska jag orka igen?

Jag ska se Tarja den 1:a juni i år, ska bli spännande att se henne uppträda utan Nightwish, för just nu är Nightwish med Anette inget att se, tycker jag. Jag har inget emot Anette, men hon sjunger för jävligt i för många av de gamla sångerna och nej människor kan inte skylla på dålig inspelning, för det finns lika dåliga filmer med Tarja på Youtube, men där man hör henne sjunga rent och klart, bättre än vad hon gjorde i Nightwish. Den som lever får se hur det går för dem nu...

xo xo
Ciao!

It never began for us, it will never end for us...

Idag har jag sovit ut, vaknade inatt av att brorsan kom hem, vilket innebär att jag inte riktigt sov förrän klockan var 03, ungefär, vilket måste ändras på igen, jag kan inte sova som jag gör, det funkar inte. Jag måste sova de timmar jag ska sova, imorgon på morgonen ska jag ut och gå hade jag tänkt, det blev inte av idag, så imorgon ska jag gå.

Jag vill prata med honom, men eftersom han varken bryr sig eller hör av sig, så varför ska jag? Det är bara meningslöst alltihoppa, så känner jag iaf. Men vem vet, det kanske vänder, det hoppas jag. Jag kanske hoppas förgäves, men jag ger inte upp den mannen, jag vill inte ge upp honom om man säger så.

Nu ska jag kila.

xo xo
Ciao!

Friend or Foe?

Idag har jag funderat, vad får oss att agera på ett visst speciellt sätt? Vad får oss att anta att människor ska göra det de är tillsagda att göra och inte skita i det de säger? Varför är vi så naiva när det kommer till vissa saker, vi väljer att blunda istället för att inse att människor faktiskt inte håller vad de säger eller vad de lovar. Det är så att människor kommer och går i ens liv, speciellt män, har jag märkt, men ens vänner som man har, de består. De som verkligen är ens vänner. Varför tänker vi då inte ett steg längre när det gäller dessa vänner? Utan förutsätter att det ska vara som det alltid varit, utan att ifrågasätta, vad gör det oss till?

Varför nöjer vi oss aldrig med det som är lagom, utan vill alltid ha mer. Jag går runt och tänker på min bekantskapskrets och ser hur de beter sig och vissa av dem, kommer jag att tänka på att jag faktiskt inte gillar hur de beter sig, det är nästan så att jag skäms över dem, som om jag tycker att de borde veta bättre. Samtidigt bedömer jag mig själv ganska hårt, tro inte att jag bara dömer ut de som är min bekanskapskrets. Jag är som en hård jury mot mig själv, hur skulle jag kunna förbättra mitt beteende och hur skulle jag kunna göra för att vara en bättre människa. Vissa som jag har i min bekantskapskrets verkar ha stannat upp i utvecklingen och jag är i ständig rörelse, jag är inte där jag var för 3 år sedan, inte ens för 1 månad sen och jag vägrar stanna upp, se mig om och ångra något. Det man inte visar i ord, visar man i handlingar. Och jag tycker att det är ganska klart hur människor ställer sig i vissa sammanhang. Och om man inte kan tänka efter innan man gör något, då tycker jag faktiskt att man ska låta bli. Man ska inte behöva säga vissa saker i efterhand.

Varför gör vi det svårare för oss än vad det egentligen är?

xo xo
Ciao!

All or Nothing, what do you want?

Idag ska jag på David LaChapelle igen, även om jag inte riktigt kan gå med min ena fot. Jag slår vad om att det kommer vara jättemycket människor där. Det tror jag.

Igår satt jag i tantolunden och drack alkohol, det var både en bra och en dålig upplevelse om man säger så. Men vad gör man inte? Jag hade trevligt, blev påverkad och lite sådär...

Nu ska jag strax iväg med mamma... Haha!

En annan sak, han kan inte få kakan och äta den samtidigt, I've made up my mind... Får se hur det går.

xo xo
Ciao!

Hell hath no fury like a woman scorned...

Det är intressant det där, med anonyma kommentarer, människor som inte vågar stå för vilka de är. Utan gömmer sig bakom sin anonymitet och tror att de kommer undan lätt. Skulle jag ha de pengarna att kunna skänka till barnen som behöver dem, skulle jag göra det. Men nu är inte läget så, läget är inte heller så att jag kommer skaffa hem en Miu Miu väska, utan jag tittar snarare. Och visst är jag materiell av mig. Jag älskar materiella saker, jag blir lycklig av dem. Men tro inte att det är så att man endast blir lycklig av det, man blir långt ifrån lycklig med sig själv av materiella ting, bara på ytan, som man blankpolerar så pass fint att ingen ska se.

Men ungefär, ni som är anonyma i min blogg, är väl bara jävligt dryga? Har du inte modet att säga något till mig face-to-face så kommer jag inte ta din kommentar på allvar. Sorry, men så lever jag mitt liv. Jag tar inte skit för någon längre.

Över till en annan sak, när gick det från bad to worse? Mitt hjärta säger en sak, min hjärna säger en annan, jag står inför total förvirring och jag vet inte vad jag ska göra. Reda ut saker, kanske för en gång skull? Be honom ringa mig. Hell hath no fury like a woman scorned.... Så enkelt är det. Och jag har inget att be om ursäkt för, han har. Fan, ungefär. Varför är det enda jag tänker? Jag tycker inte att det han gjort är fel, men jag tycker att han borde berättat om det. För att åtminstonde påverka en sak. För det är den enda saken jag faktiskt bryr mig om.

Gossip Girl slutade väldigt konstigt igår, jag får se. Den serien håller på att spåra ur helt och då vet jag en som inte kommer gilla den.

xo xo
Ciao!

Give it to me, yeah, no one's gonna stop me now...

Ännu en dag har börjat med att jag gått runt sjön, vilket resulterade i en riktigt stor blåsa på ena foten, jag tror inte jag gått in skorna ännu, men vill man vara fin får man lida pin, så enkelt är det. Man får tåla lite skavsår och blåsor om man ska komma i form, vilket jag hade tänkt också, så enkelt är det. Jag tränar för att hålla igång min hälsa och om jag kommer tappa i vikt när jag tränar gör jag det, så enkelt är det, inget mer än så.

Jag är så sugen på väskor just nu, ni ska se dem, helt gudomliga, lägger in en bild på en jag verkligen vill ha från Miu Miu, helt underbar, men lite för dyr för min plånbok just nu, tyvärr. Men men, det kommer fler gånger, men en beige väska skulle jag vilja ha, gärna i läder också. Denna är quiltad och helt gudomlig, jag älskar den, så enkelt är det. Vissa saker blir man bara kär i, inget mer med det. Men satsa på en väska som är ljus i sommar, trenden som kommer är ljusa väskor, utan en massa nitar och annat som tar bort det simpla från väskan, utan en vanlig, simpel väska, så ligger det till.

Jag vill ha honom, mer och mer, desto mer kan jag inte få honom och det grämer mig ganska mycket om man säger så. Jag vill inte egentligen ha honom, men något inom mig säger att jag verkligen vill ha honom och att han är rätt för mig. Ibland vet man bara saker, det kanske kommer ta tid, men jag ska bannemig inte ge upp, jag är ingen quitter. Jag får bara kämpa lite extra hårt för att få saker som jag vill ha dem.

xo xo
Ciao!

Who is the master and who is the slave?

Jag lyssnar på Madonna alla de timmar jag är vaken, det är ganska roligt att man fastnar för viss musik så snabbt, jag trodde inte att Madonnas nya album Hard Candy skulle fastna i min hjärna. Men det har den gjort och jag har ingen större lust att bli av med den heller. Haha! Så enkelt är det.

Att sakna någon så mycket som jag saknar honom, känns orimligt, det känns inte normalt. Jag brukar komma över människor ganska så snabbt, eller i alla fall killar, men han har fastnat och jag vill ha honom mer nu än innan, det känns bara så konstigt att sätta ord på tankarna som jag för honom, för jag tycker om honom enormt mycket. Han är en genuin man och det är det jag gillar med honom. Mest av allt vill jag nog vara i hans famn och kolla på någon film, för jag vet att vi har något speciellt, eller är det bara jag som tror att vi har det? Och att vi egentligen inte har något alls, jag vet inte, men jag vill ta reda på det. För varje gång vi träffas är det guld och gröna skogar, tiden mellan dessa tillfällen är inte helt okej, men men det löser sig.

Romantiken är den död eller är det så att den ligger gömd i buskarna och bara väntar på att hoppa fram och ta oss iväg på våra livs största nöjen. Nöjer vi oss egentligen med ragget på krogen? Eller väntar vi oss mer? Jag kan inte hjälpa att undra, vad gör oss till de människorna vi är idag, är det de sakerna vi gått igenom eller de sakerna som vi hoppar över och tror oss att vi klarar av i alla fall?

Nu ska jag göra i ordning mig för jag ska iväg om en stund.

xo xo
Ciao!

If it's against the law, arrest me, If you can handle it, undress me...

Idag klockan halv 8, gick jag ut på promenad, runt hela Rönningesjön, haha, tog mig väl en timme, var hemma för över en timme sen och hade då gått mer än 10 000 steg, vilket är bra för min lilla kropp. Det känns bra att ha kommit igång och gå ut och gå och samtidigt lyssna på musik och bara låta tankarna vandra runt lite sådär. Det ska väl medges att jag går och nynnar på låtarna jag lyssnar på. Men nu har jag börjat att träna, diciplin, kallas det, ska se hur mycket jag ska gå idag, eftersom jag måste iväg och hämta ut lite saker.

Oh, jag vet inte vad som flugit i mig, men jag går runt och tänker på honom och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Det var nog drastiskt av honom att göra som han gjorde, men vi är back on track som man säger, haha, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det är en lättnad att inte ha definierat något ännu, utan det blir som det blir. Jag vill och jag ska se till att jag fixar detta. Men saknaden är jobbigast om man säger så.

Jag vill sy och ska göra det imorgon och på torsdag, idag ska jag iväg som sagt. Nu ska jag in i duschen, haha!

xo xo
Ciao!

I just wanna be there, when you discover, you wake up in the morning, next to your new lover...

Solen sken, jag är i en prickig klänning från Oasis och har håret uppsatt. Så såg jag ut i lördags när vi skulle ut. Jag saknar det fina vädret, underbara Malmö och min Anna. Jag saknar verkligen henne. Det är inte roligt det här.
Nu letar jag efter danslåten som kommer tortera oss i sommar, förra året var det Umbrella hela sommaren, men än så länge har det inte kommit någon. Ha, det kanske blir någon från Madonnas nya album, det gör ju en braksuccé ute i världen just nu om man säger så. Jag vill ha sommar nu, varmt väder och lite mer kärlek i livet. Samt mat från en viss man. Han får gärna bjuda mig på mat snart igen. Jag tycker om honom.

Varför känns det så konstigt för?

xo xo
Ciao!

You always loves me more, miles away, I hear it in your voice when you're miles away...

Hemma igen, tråkigt, men ändå skönt att vara hemma och sova i sin egna säng. Men jag saknar redan Anna, så enormt mycket. Det får bli en tripp dit ner snart igen, jag har nämligen så jävla kul när jag är med henne. Jag kan vara mig själv och det är inte många jag känner att jag kan vara mig själv med när jag är med dem. Utan jag är ett skal, en utsida. Med Anna är jag både min insida och min utsida.

Hur kommer det sig att ju mer jag är från honom, saknar jag honom? Är detta något sorts syndrom och jag måste stå där i resterna för att jag inte gått vidare ännu, jag vet inte ens om han har gjort det. Det märker jag väl när jag får träffa honom... Senast vi sågs hade varken han eller jag gått vidare. Det är svårt att släppa en människa man på något sätt "klickar" med, alltså inte bara lite fjantigt fjolleri, utan en förälskelse. Jag är dock inte kär, långt ifrån. Men om detta är kärlek, då vill jag hoppa av tåget av någon anledning. Det skrämmer mig, för jag har aldrig gett upp innan, utan jag har alltid stannat och sett till att jag kommer levande ur striden. Det jag dock inte vet denna gång är om jag ska ge upp honom eller fortsätta att finnas där i bakgrunden och hoppas. Jag kan inte leva på förhoppningar, det kan jag inte. Men jag kanske inte har något val.

Idag har jag gått runt sjön och det tog mig en timme ungefär och jag gick och lyssnade på musik och verkligen kände att min kropp arbetade, det gillar jag. Så nu blir det att gå ut och gå varje dag, för jag ska få en slimmad kropp och så ska jag skita i allt som heter skräpmat och sällan dricka alkohol. Utan bara försöka dricka någon drink då och då, ha, får se hur det går. Nej men allvarligt, jag får egentligen inte dricka när jag käkar medicin, men ibland kan jag göra det...

Nu ska jag städa och göra allt möjligt i mitt rum, det ska bli snyggt tills på fredag, hade jag tänkt iaf, haha!

xo xo
Ciao!

Nothing fails, you take away my pain...

Sista dagen i Malmö, vilket gör mig ledsen... Jag vill inte hem till min tillvaro i Stockholm, utan jag vill njuta av livet på det sättet jag gör här, men man kan inte ha roligt jämt och ständigt, utan man får ta det som det kommer. Jag har verkligen helt underbara vänner här nere i Malmö, Anna är en av de bästa människorna jag känner. Love her! Hon och jag har haft så jävla kul de senaste dagarna.

Först Copenhagen Zombie Crawl, sen Girls Night och sen Debaser, haha, snacka om party, men jag klagar inte. Dock har jag bara sovit 3 ½ till 4 timmar i natt vilket i sin tur innebär att jag är supertrött just nu och att jag mest av allt vill sova. Jag vet att jag har packat ner allt som ska med hem och när jag kommer hem ska jag städa mitt rum, inte idag då, jag är alldeles för trött, men imorgon och på tisdag... Då sker det en rejäl rensing i mitt rum, så har jag tänkt i alla fall. Sen ska jag sy lite saker och skicka in ansökan om körkortstillstånd och ansökningarna till skolorna till hösten. Snacka om att jag kommer att ha mycket att göra. Men å andra sidan, ingenting nytt under solen.

xo xo
Ciao!

Party, party, party!

Fortfarande i Malmö och ikväll blir det utgång igen, woho! Med alla mina babes, ska bli så jävla kul! Ni som har träffat dessa brudar vet det. Party, party.

Jag kom hem fem i morse, haha, efter en helkväll så att säga, ni bakar vi paj... Ja ni kan ju gissa vilken som vi bakar och snart så ska jag börja göra mig i ordning för att gå ut, haha, konstant party här nere alltså. Roligare har jag inte haft på år och dar. Jag vet dock inte vilka kläder jag ska ha på mig, det återstår att se, men bekväma skor blir det idag i alla fall, den saken är säker.

Jag funderar lite och jag återkommer om kärleken om några dagar när jag känner att jag vill skriva om den, jag känner inte för något utlämnade om kärleken jag har just nu. Haha! Den som vet den vet, inge mer än så.

Nu ska jag käka paj om bara några minuter.

xo xo
Ciao!

Why do we judge a book by it's cover?

Varför dömmer vi en människa innan vi mött dem? Har vi så svårt att lära känna någon så pass bra att vi bara dömmer ut den, så den hamnar i utanförskap och tristess, en som inte är med i gänget. Kan det bero på hur vi är uppfostrade och hur vi lärt oss att hantera andra människor. Vissa är lite mer värda än andra, eller hur prioriterar vi? Vilka blir våra vänner i slutet i alla fall, blir det dem som vi förväntat oss att det ska bli, eller de vi minst förväntat oss? Dömmer vi inte oss själva också när vi gör en bedömning på andra människor? Oavsett så tror jag att det är så att det är oss själva vi granskar när vi gör bedömningen om vilka som ska bli våra vänner i livet och vilka som vi låter passera. Jag vet att jag väljer människor med största omsorg, det är inte vilken människa som helst som kommer mig nära idag. Jag var öppen på ett helt annat plan innan och idag är jag öppen på ett annat.

Men varför dömmer vi en människa som vi inte har träffat ännu, är det på grund utav hur den ser ut? Jag tror snarare att det är så att vi dömmer efter beteende och är beteendet inte bra, då skiter vi i det. Men men, nu ska jag dricka upp mitt te, åka in till Malmö och se vad vi ska göra där.

xo xo
Ciao!

Copenhagen Zombie Crawl!

Första maj, dagen då våren verkligen ska komma. Men om det är vår ute, det vet jag inget om. Det regnar och jag är smått sliten från att ha kommit hem klockan 5 i morse, en lagom bra tid att komma hem från Köpenhamn och varit zombie, hehe! Kul som fan hade jag i alla fall om man säger så. Hade det riktigt riktigt trevligt, det var massor med zombies där, det var ju som sagt Copenhagen Zombie Crawl, hehe, ni får se bilder därifrån sen, när jag laddat upp dem. Jag vet att jag vill vara zombie igen och jag hade verkligen så roligt som man kan ha, fast jag frös och var kall, men jävligt mycket Bacardi blev det igår i alla fall! De har mycket bättre Breezers i Köpenhamn. Hoho!

Så har nu våren kommit med allt som den för med sig, nu väntar jag på sommaren, den vill jag ska vara solig och varm, även om jag inte sitter i solen, så gillar jag att vara i skuggan, läsa en bok och ta det lugnt. Det gillar väl alla egentligen?
Jag hade iaf en utmärkt Valborgsmässoafton och en bra början på Maj.

xo xo
Ciao!

Malmö, here I come!

Nu strax sticker jag till Arlanda för att åka till Malmö! Woho! Nu måste jag packa det sista och göra i ordning mig för snaart åker jag ;)

Ska bli så underbart att träffa alla där nere, party, party!

Jag uppdaterar när jag är där nere!
Idag är det förresten Valborg och den ska firas i Köpenhamn! :D

xo xo
Ciao!

If you can handle me, undress me...

Jag håller på att packa inför min resa till Malmö imorgon, WOHOO! Ska bli så skönt att komma bort från Sthlm ett tag och bara vara. Jag är mig själv i närvaron av Anna, så enkelt är det. Jag har inte så mycket att säga idag. Har haft en svacka på några dagar nu, totalt dränerad på allt som finns, men någonting håller kvar mig samtidigt som jag befinner mig på ett helt annat plan mentalt. Varför detta händer, ska jag försöka lista ut? Något jag borde ta upp med min psykolog kanske. Har hemläxor att göra också och de hjälper, mer än så vill jag inte berätta.

Madonnas album Hard Candy, blir bara bättre och bättre, låtar jag aldrig trodde jag skulle gilla, gillar jag. Madonna breaks the records igen och sätter nya trender hela tiden. Hennes singel "4 Minutes" med Justin, säger inget om skivan, utan är nästan som ett sidospår om man jämför med de andra. Det finns bara en låt jag verkligen inte har lärt mig att gilla och det är "Spanish Lesson", den känns ganska menlös i både text och beat. Min favorit är "Devil Wouldn't Recognize you", som är en ganska så lugn låt, men har en enorm text bakom sig, som bara Madonna kan. Man förstår sig lätt på vad hon menar med låten, eller jag gör det i alla fall. Hard Candy är här för att stanna och jag kan verkligen inte släppa att Madonna vågar göra saker som hon känner är rätt just nu, för henne. Utan några "I'm sorry for doing this" utan mer, fan jag gör detta och så får det bära eller brista. För mig bär det. Ingen kan mäta sig med the Queen of Pop, så enkelt är det.

xo xo
Ciao!

Even the devil wouldn't recognize you, but I do.

Om bara några dagar är jag nere hos Anna och firar Valborg och har a fucking blast, det vet jag att jag kommer ha, men tiden dit känns så lång. 2 dagar är alldeles för lång tid just nu och jag behöver komma bort från Sthlm snabbast möjligt och jag vill verkligen ner till Anna nu. Jag skulle känna mig mer bekväm då, än att sitta här och grubbla över allt möjligt. Men jag är inte personen som kommer ge upp, men kanske borde det vara dags att överlägga min situation lite hårdare än jag vanligen gör. För är jag inte bekväm i mina egna tankar och känslor, kan jag inte vara bekväm i något. Jag vet att det kommer att gå över, men jag vet inte när. En svacka har jag kanske nu, men jag vet att jag hämtar hem mig. Tack Yo för din kommentar, den betyder mycket när man ifrågasätter sig själv.

Kärleken vill jag personligen kväva inom mig själv just nu, jag är inte lagd för att vara en relationstyp, men om jag nu skulle vara det, vad skulle hända då. Varför vill jag bara ha de män jag inte kan få, de blir ouppnåliga och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det som händer. Jag står i ett virrvarr av trådar och jag vet inte vilken jag ska dra i för att börja nysta garnet. Men som Madonna sjunger, inte ens djävulen skulle känna igen dig. Och ja, jag tänker på honom, en viss person som jag inte vet var jag har just nu. Never mind liksom, jag reser mig upp och gör det igen. Men jag undrar om det faktiskt är så att jag går tillbaka för att få slagen så att jag hamnar på golvet och jag vet att jag borde lämna, men att jag inte kan det. Varför ska jag göra det svårare än det är egentligen? Jag ska väl medge att jag bara väntar på nästa person som ska golva mig under fötterna och se till att jag hamnar i underläge igen. Jag orkar egentligen inte det, men låter det hända i alla fall. Varför ser jag ner på mig själv så grovt egentligen?

If I'm gonna go down I'm gonna do it with style. You won't hear me surrender, you won't hear me confess cause you've left me with nothing but I have worked with less. - Ani Difranco

xo xo
Ciao!

Losing faith makes a crime...

Genom ett susdrag, dras jag ner och vet inte riktigt var jag står någonstans. Något som liknar apati faller in i mig varje gång jag varit ute på krogen, märker jag. Jag blir helt tömd på alla känslor jag har inombords och stänger in mig i min lilla bubbla för att hoppas att jag ska komma ut helskinnad. Vilket jag oftast gör också. Tur har jag i alla fall när det gäller att kunna ta mig upp. Men varför händer detta? För att jag med ens har varit så känslofylld innan och nu är så dränerad. Jag önskar bara att jag fick något sorts andrum i allt detta, men jag får inte det.

Jag behöver tystnad och vänner runt omkring mig just nu. En vän skulle sitta fint.
Men vad gör man när man är ensam?

xoxo
Ciao!

Do you want some hard candy?

Idag är det Hootchy Kootchy, men jag är fortfarande hostig. Vilket i sin tur inte är roligt, men jag vill gå i alla fall. Jag har kul där och dessutom firar de sitt 2-års jubileum idag, det är också super roligt! Jag funderar på vad jag ska ha på mig och jag har några förslag, får se vilket det blir av dem, så att säga. Jag kan inte bara ta något hipp som happ, det kan jag aldrig göra. Jag betänker ganska ofta saker innan jag tar på mig dem. Därav vet jag vad jag ska framhäva och vad jag ska dölja. Jag borde åka in till stan idag, men jag orkar inte det. Det är en hatt som ska fixas till. Men jag orkar allvarligt talat inte.

Madonnas nya album är helt klart en succé och den kommer slå hårt i USA, med tanke på att det är Pharell, Timbaland och Timberlake som producerat. Helt ny Madonna helt enkelt. Och hon gör det med bravur, utan att be om ursäkt. Man må hata det, men man gör det inte. Det lägger sig på näthinnan och är där för att stanna. Som otagliga försök till att försöka kritisera Madonnas val av att göra den musik hon gör. Hon lyckas, men inte utan att verkligen kämpa för det. Diciplin är det hon eftersträvar och perfektion. Perfektion är det inte, men lysande kritik är vad hon får för Hard Candy. Låtarna har verkligen en effekt som godis kan ha, man vill ha mer.

xo xo
Ciao!

It's spring!

Idag har jag lite saker att göra, ska åka in till stan om tre timmar och gå runt lite där och jag hoppas innerligt att vädret håller i sig. Då ska jag minsann titta runt lite på stan och se lite i affärer och så. Jag hoppas innerligt att jag kan få mitt favorit isté idag också. Jag hoppas helt enkelt på en toppendag.

Mycket inom mig vill ut och jag känner att jag måste få utlopp för det, för jag vill inte ha det inombords. Men nog får jag väl få utlopp för saker. Mer vill jag inte säga.

Jag uppdaterar senare ikväll.

xo xo
Ciao!

If it tastes then it costs... a lot...

Idag är en till dag då jag vaknat tidigt och försökt somna om, men inte lyckats. Det är lönlöst, jag sover bara 8-9 timmar per natt, period. Det går endast att få mig att sova mer om jag sover jättelite ena natten, knappt något och sedan sover jag mycket dagen därpå. Annars 8-9 timmar, det är som om min kropp är inställd på att endast sova den tiden, inget mer, även om jag vill.
Igår satte jag mig vid overlocken och började göra i ordning klänningen som min kusin ska ha på sig, den kommer att bli enormt vacker bara jag får till den helt och hållet. Den ska vara perfekt, alla sömmar, allt. Den ska även sitta perfekt på henne, ska bli så kul att äntligen få visa upp att jag kan skapa för människor. Men smakar det, så kostar det.

Om en vecka är jag i Malmö vid det här laget och jag ligger antagligen och sover, då vi varit ute hela valborgsmässoafton. Haha, ska till Köpenhamn då, woho! Jag längtar som en galning, ni förstår inte hur skönt det är att komma bort från allt här uppe.

Nya avsnitt av Gossip Girl kommer nu, det är också jäkligt roligt, enda problemet är att man nu måste vänta en vecka i alla fall innan ett nytt avsnitt släpps. Men kul är det att titta på det.

xo xo
Ciao!

Frame the picture!

Idag har jag äntligen tagit mitt förnuft till fånga, eller hur man nu ska säga det och börjat på de kläder jag ska ha klara inom en månad. Var uppe klockan 06 i morse och har varit vaken ända sen dess. Nu är jag lagom trött. Men jag ser framemot att sätta mig vid overlocken och sy lite. Allt ska ju sedan tråklas ihop och göras det bästa utav. Vi får se hur det går, men nog fanken ska jag klara av det.

Idag fyller min bästa vän år, hon blir 22. Jag älskar henne! Hon är bland det bästa som hänt mig. Ville bara upplysa er om det. Hon är en riktigt bra människa. Genom vått och torrt.

Nu ska jag sätta mig vid overlocken och köra!

xo xo
Ciao!